Charlottenlund
Från 299 kr
Börringe
Lemmeströ
Södra Börringe
Gårdby
Vänersborg 86:1
Vänersborg 26:2
tempel, trappa, fotografi, photograph
byggnadsverk, pagod, fotografi, photograph
tempel, pagod, fotografi, photograph
tempel, fotografi, photograph
fotografi
Per Persson Engvall, allmänt kallad "Sjungar-Pelle", 1849-1939. Rödfärgning vid Lindgrens på Lurberg. Engvall var en person som inte kunde skönja gränserna mellan fantasi och verklighet. Jordbrukare, skattsökare, frivillig sångare under högmässan m.m. God berättare vilket ett flertal tidningsmän skrivit en mängd artiklar efter, de flesta ur fantasins värld. Byggde sig en stuga och odlade några tunnland i Fläcksmur på Prästbordets mark efter en uppenbarelse i mogen ålder. Trogen kyrkans tjänare både andligt och arbetsmässigt, bl.a. tjärade han kyrkans spåntak ett flertal gånger. Sökte nedgrävda skatter på ett flertal platser bl.a. Alnön, då han genomgick vissa riter bl.a. fasta och tystnad för att få andlig styrka att finna skatterna. På hans berättande är större delen av Hembygdsföreningens bok "Gamla Tider" grundad. Även omtalad i Betulas (Karl Björks) bok "Särlingar". Vistades på ålderdomshemmet de sista 8 åren av sin levnad.
Ateljéporträtt som bär 1870-talets särmärken i form av tidens mode i klädedräkt och håruppsättning. Här förmedlat av fru Selma Harling, född Zanderholm. Harling efter sitt giftemål med järnhandlaren i Linköping Otto Harling och flicknamnet efter fadern, målarmästaren Johan Zanderholm. Född 1839 som yngst i en rad systrar blev de tidigt moderslösa. Fadern gifte som brukligt om sig i hast men blev efter blott ett halvår ånyo änkling. En äldre fosterdotter tillsammans med en inflyttad syster till målarmästaren tycks vidare stått för barnens husliga uppfostran. Vid tiden för fotografiet var Selma relativt nyligen gift och bodde med maken i en centralt belägen stadsgård nära domkyrkan. Där skulle hon komma att framleva sitt barnlösa äktenskap och större delen av sin långa änkotid. Hon avled av hög ålder 1930.
Likt många av kyrkans män fick Rudolf Fjetterström tidigt ställa in sig på ett kringflyttande liv. Född i Ekeby 1838 blev han och hans syskon dessförinnan tidigt både moders- och faderslös men till synes väl omhändertagen av faderns andra hustru Maria Charlotta Aurelius. Efter grundläggande studier i Linköping avlade han teologisk examen vid Uppsala universitet 1860. Därpå följde tjänst som vice pastor i Tåby och Motala till en mer stadigvarande tjänstgöring erbjöds honom som komminister i Kimstad. Från 1871 finner vi honom som regementspastor vid Första livgrenadjärregementet i Linköping. Posten kom han att upprätthålla till 1877, även om han redan 1874 utsetts till kyrkoherde i Östra Ryd. Senare delen av sitt yrkesliv utgjorde Vadstena hemort för Fjetterström. Kyrkoherde i S:t Per och Strå församlingar men även som stadens folkskoleinspektör och inspektör för Vadstena allmänna läroverk. Från 1870 gift med Hedvig Livia Charlotta Billstén, vilket i tid ungefärligt motsvarar porträttet.
Vykort, "General Peklins fängelse å Fästningen". Det finns en skröna om att generalmajoren Carl Fredrik Pechlin (1720-1796), som dog på Varbergs fästning, skulle ha suttit i källarhålan dit den lilla porten på bilden leder. Sanningen är att hans tid (1792-1796) som "bekännelsefånge" på fästningen var mer bekväm. Han fick bo i Kommendanthuset och ha både betjänt och ett par av sina pigor från sitt gods Ålhult i Småland till att passa upp honom. Han tilläts även gå ner till staden. Långt fram i tiden blev han namngivare till "Pechlins gränd" i södra delen av centralorten Varberg. En minnesplatta på torget söder om kyrkan utmärker hans gravplats, som påträffades invid dåvarande kyrkogårdsmuren först 1858. Pechlin var med all säkerhet en av de främsta konspiratörerna bakom mordet på Gustav III, men detta förnekade han. Han dömdes av Högsta domstolen att insättas på bekännelse, alltså att hållas fängslad till han bekände, först på Karlstens och därefter på Varbergs fästning, där han förblev till sin död.
Takmålning i kapellet i Väderskär. "Låfwer honom I hans dråpeliga gärningar", ett citat från Psaltaren. Byggt 1590 och flyttat till platsen 1615. "Kapellet är ett lågt timmerhus med ett stort vapenhus med dörr i väster. Det är knuttumrat med inklädda knutar, klätt med stående panel troligen på 1700-talet. I inredningen, som är helt av trä, finns enkla rakryggade bänkar där det på flera platser finns inskurna bomärken. Altaret är ett enkelt, framtill klätt bord som även tjänar som predikstol. Väggar och tak är till största delen målade och målningarna är av två slag. En enklare typ av målning i allmogestil finns huvudsakligen i tak och gavlar. De framställer bla en Golgatascen, änglar, skepp mm och är daterade 1740. Övriga delar av kapellets innerväggar panelades förmodligen 1738 med redan förut målade brädor. Bland dessa kan bla urskiljas Kristi dop, Kristi uppståndelse mm. Numera utnyttjas kapellet till sommargudstjänster och bröllop bla. Genom länsstyrelsens beslut 1980 blev det ett byggnadsminne." (hämtat från Nationalencyklopedin.)
Köpings kyrka. Kyrkan är belägen nära Köpings alvar i en fornlämningsrik trakt vid den vikingatida hamnen. Ett stort antal kristna gravmonument från 1000-talet har hittats på platsen. Den nuvarande kyrkan består av ett rektangulärt, i tre skepp indelat kyrkorum med kor i öster, sakristia i norr och torn i väster. En medeltida stenkyrka av klövsadelstyp av ovanligt stora dimenstioner revs 1805. Delar av murarna är fortfarande bevarade och delvis synliga, bland annat står den nedre delen av den gamla långhusmuren kvar intill den norra muren. Med hänvisning till sättningsskador revs 1805 års kyrka 1953 och den nuvarande kyrkan uppfördes efter ritningar av Ärland Noreen. Tornet står kvar efter den tidigare kyrkan och innehåller även delar av det medeltida tornet. Det kröns av en åttakantig lanternin, en lanterninform som kom att bli stilbildande för de öländska nyklassicistiska kyrkorna.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.