innertak
Från 299 kr
spis, eldstad, kök, interiör, elspis
brygghus, vedbod
Huvudbyggnaden och sommarköket på Norrby 1:2.
Uno Johansson och hustru i sommarköket.
Här är en bild från Åbyggeby, Holmstedts sommarnöje Granberga. Från vänster: Marta som var gift med Davids bror Josef, bredvid henne dottern Margareta, sedan Sören och Eva Brundin. Därbakom Ester Hedman, gift med John Hedman, litografen och Lilian Holmstedt, dotter till Hildur Holmstedt. Stående längst bak till vänster tre systrar till David, Hildur, Anna och Hilma, därefter Lisa Hedman, dotter till Ester och John och framför dom Karin och Ingrid Brundin och ytterligare en syster till David, Kerstin.
Byggningen med sommarköket till höger på Södra Norrby 1:2.
A. Olssons gård, byggningen till vänster och sommarköket till höger.
Motiv från Wallenbergska trädgården i Linköping. En sekundär påskrift anger fotoåret 1898 men då var den stora tomten nyligen avstyckad och såld för exploatering, varför korrekt datering torde tidigareläggas något eller några år. Oaktat exakt datering var kägelbanan på bilden vid tiden omkring 30 år, uppförd som den var 1868 av dåvarande gårdsägare Adolf Wallenberg. Grosshandlare Axel Karlsson kom vidare i besittning av banan och lät flytta den till sitt sommarnöje Drabbisdal i Berg norr om Linköping. Sedan 1964 är samma kägelban placerad i friluftsmuseet Gamla Linköping.
Sommarköket på gården Södra Norrby 1:2 inrymdes i denna byggnad.
Interiör i sommarköket med Lars Magnus Jonsson, född 1898 och död 1982.
Parti av Snickargatan i Linköping omkring förra sekelskiftet. Bilden visar vy norrut från gatans anslutning med Ågatan. I blickfånget utbreder sig den så kallade Wernerska trädgården. Det nöjesetablissemang som från 1800-talets mitt växte fram i trädgården hade från senare hälften av århundradet en självklar plats i stadens nöjesliv. Namnet var hämtat från provincialläkaren Henrik Werner, som införskaffat tomten som sommarnöje vid sidan av sin stadsvåning invid Stora torget. Den som utvecklade området från en framvuxen nöjesträdgård med tvivelaktiga inslag till en offentlig nöjesplats med restauranger, teater- och cirkusbyggnad samt musik- och danspaviljonger var entreprenören Anders Peter Andersson alias Bonn på Druvan, som år 1864 kommit i besittning av tomten. Nöjesinrättningen kom att blomstra till ägarens bortgång 1886. Utan eldsjäl sjönk ambitionerna för nöjelpalatset. I än mindre grad efter det nya seklets inträde med tidens aktualiteter såsom brännvinsförbud vid scenunderhållning, den nya stadsteatern och biografernas erbjudande av det nya mediet film.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.