Begravningsvärja som tillhört landshövdingen Gustaf E-son Leijonhufvoud. Med följande text i översättning: Om Gud för oss, vem mot oss. År 1654. Den som (är) med Gud, han förbliver i (all) evighet. 1654. Efter ritning av Hugo Hedberg. Örebro Läns Museum, Slottet.
Från 299 kr
Osaby säteri - Nuvarande huvudbyggnad uppfördes 1850 efter ritning av dåvarande ägaren, generalen Erland Hederstierna. En genomgripande renovering av huvudbyggnaden genomfördes i mitten av 1930-talet, då egendomen togs över av professor Frans Wilhelm Törne från Lund. 1964 skänktes Osaby av dåvarande ägarna, systrarna Stina och Ingeborg Törne, till Svenska naturskyddsföreningen med förbehållet att gården skulle drivas i en anda av vilt- och naturvård.
Arona Skonertskepp, byggt 1905 å Svenssonska varvet i Oskarshamn efter ritning av Aug. Carlsson. Huvudredare Andreas Pettersson, därefter sonen Axel André. Befälhavare bl.a. Edv. Ingvarsson. Såld till Frankrike 1913 ("Val de Soire"). Sjönk 1914 i Biscaya. Teckn. av J.H. Götherström. Se "Vår gamla segelflotta", XX, Oskarsh.Tidn. 5.4.1935.
Skonarskepp, 298 bruttoton. Byggt 1894 å Äspö, Figeholm, efter ritning av C G Hasselbom vid Oskarshamns varv. Redare R. Löfstedt. Befälhavare P. L. Johansson 1894-1896, P. E. Wikholm 1897. Såld till Danmark 1897, därifrån till Brantevik 1908. åter till Danmark 1916. Sänkt av en tysk u-båt på Atlanten 1917. Teckning av J. H. Götherström. Se "Vår gamla segelflotta XIX, Oskarshamnstidningen 22/3 1935.
Den schematiska skissen av Apollo har lagts mot en ritning från 1600-talets mitt av ett holländskt örlogsskepp. Däcksbalkarnas placering är markerade som vita rektanglar i höjd med det nedersta berghultet. Kanonportarna på ritningen i bakgrunden stämmer bra med nivån för däcksbalkarna som är återskapad på Apollo. Antalet kanonportar på ritningen är cirka 50 stycken. Källa: Teckning av den holländske skeppsbyggmästaren Johannis Sturckenbergh, sannolikt år 1648. (efter Landström 1980:62f). Layout: Alexander Rauscher.
Det verkar som om Masse 1904 medvetet valt ut att fotografera miljöer som han uppfattade som särskilt hotade av rivning eller annan förändring. Uppenbarligen var han ute i sista stund på många ställen, eftersom det visade att byggnaderna och annat som han avbildade i många fall försvann strax efteråt. Här har han fotograferat uthusbyggnaderna på Kauparves södra part medan de ännu stod ute mot vägen. Kanske var han sur på sig själv att han missade ladugårdarna på grannparten när de revs året innan. Vi ser ekonomibyggnaderna från trädgården. Till vänster står en bulbod under faltak med en tillbyggd redskapsbod (?) på gaveln. Vad bulboden innehållit är oklart, men dubbelportarna under foderluckan tyder på att där har det varit vagnbod. Högra delen kan ha innehållit lammhus och andra utrymmen för smådjur. Ladugården innehöll ett fähus till vänster om portlidret, dörrarna är skymda av bulboden. Utrymmet närmast portlidret rymde en hoimd, hörum, luckan sitter i vägen. Det var den enda delen av uthusbyggnaderna som var i sten. Efter portlidret fanns ytterligare ett fähus, troligen för nöt, som har en sommardörr av spjälor isatt. Mellan foderluckorna var det troligen en hoimd. Under och till höger om den dubbla foderluckan syns portarna till ladan och till höger därom skymtar tröskhuset. Ladugårdens tak är täckt med halm, tröskhusets med falor. På gårdsplanen står en höhäck. Tvätt torkar på staketet. Masse har glömt sin kameraväska. Det är svårt att tro att dessa byggnader bara skulle vara drygt 30 år gamla. Man kan nog ifrågasätta uppgiften om att parterna flyttades 1870, det verkar som om boplatsen fanns redan innan.
Interiör från Nöbbele kyrka. Vy mot predikstol och altare. Den gamla kyrkan i Nöbbele utgjordes troligen av en romansk stenkyrka med klockstapel. Eftersom kyrkan blev för liten och trång gjorde sig behovet av byggandet av en ny kyrka sig påmind. Den nya kyrkan uppfördes på samma plats som den gamla 1826-29 efter ritning utarbetad vid Överintendentsämbetet . Invigningen ägde rum på pingstdagen 1832. Eftersom biskop Esaias Tegnér på grund av sjukdom var förhindrad att närvara förättades invigningen av domprosten Isac Heurlin. Kyrkan är uppförd av sten, putsad och vitkalkad i empirestil. Altartavla med motiv: "Nattvardens instiftelse". Utförd 1830 av Salomon Andersson.
Båtmodell, däckad kanonjolle av 1788 års typ, riggad med två loggertsegel, flagga på spel, vimpel och gösstake. bordlagd på spant, kravell, med inredning. utdragen akter. Tältstomme. 10 par årtullar, 10 par åror, 1 styråra. Roder med rorpinne. Fernissad med svart-vit reling. bruna åror, däcksluckor och lavetter. 2 träkanoner. 2 fernissade skrå (nytt skrå 1938). 1 grov kanon akter, 1 nicka förut., 1 man vid åran. Modellen tillverkad 1809 eller 1809 efter af Chapmans ritning. Skala 1:12. Kanonjollar av denna typ byggdes inför och under krigen 1788-1790 och 1809-1809 samt även senare under åren 1829-1836. Från modellkammaren i Stockholm 1907.
Ritning. Avkopplingsvagn. Kafe: för dem som efter några timmar känner sig sittrötta och vill ha lite omväxling på ett enklare sätt än vad som bjuds i resturangvagnen. Kaféet är inrett med 3 st höga bord vid vilka man intar sitt kaffe stående eller stödjande mot "rumpstöd". För dem som vill sitta finns pallar vid en lång väggfast bordskiva. 2 st varuautomater. Kiosk: med sortiment av kalla drycker, kex, frukt, choklad och cigarretter, tidningar, böcker, kartor, vissa leksaker, sanitetsvaror mm... PLANER SEKTIONER skala 1:20 maj .70 AGNETA TORNBERG 1-8
Båtmodell, däckad kanonjoll, 1788-års typ, riggad med två loggertsegel, flagga på spel, vimpel och gösstake. bordlagd på spant, kravell, med inredning. utdragen akter. Tältstomme. 10 par årtullar, 10 par åror, 1 styråra. Roder med rorpinne. Fernissad med svart-vit reling. bruna åror, däcksluckor och lavetter. 2 träkanoner. 2 fernissade skrå (nytt skrå 1938). i grov kanon akter, 1 nicka förut., 1 man vid åran. Modellen tillverkad 1809 eller 1809, efter af Chapmans ritning. Skala 1:12. kanonjollen tog fart 1789 och fullföljdes 1809-1809 och 1829-1836, då jollar av denna typ byggdes. Från modellkammaren i Stockholm 1907.
Porträtt av rådman Emil Schreiber, född i Hultsjö församling i Jönköpings län 1836. Inflyttad till Linköping 1865 som vice häradshövding för tjänst som extra notarie vid stadens rådstuga. Sedermera invald som ledamot i magistraten och därmed titulerad rådman. Vid magistratens omorganisation 1889 utsågs han till magistratssekreterare och erhöll i sammanhanget hedersuppdraget som notarius publicus. Dessförinnan hade han även anträtt en tjänst som auditör vid Första livgrenadjärregementet. Således en strävsam och ambitiös person som enligt samtida vittnesmål utförde sina sysslor med största nit, likväl som han vann allmänt gillande för sitt vänliga väsen. Han ska även varit intresserad av kroppsövningar, inte minst i form av ridning och cykling. Som en av Linköpings första velocipedåkare blev han allmänt omtalad men cykelintresset kom dessvärre att bidra till hans död. Söndagen den 17 oktober 1897 anträdde han närmare bestämt en cykelfärd utåt landsbygden. Som sällskap hade han två lärarinnor vid stadens Elementarläroverk. Målet ska ha varit att besöka herrskapet Hjemgren på Flemma gård i Stjärnorp. Då dessa inte var hemma ska Schreiber ha föreslagit en fortsatt färd runt sjön Roxen vilket gillades av resesällskapet. Strax bortom Bonnorp lät Schreiber emellertid meddela lärarinnorna att han fått känningar av illamående och bad dem att fortsatt hålla eget tempo så skulle han komma efter. En timme därefter påträffade en förbipasserande honom ligga död i diket vid vägen i närheten av Fröstorp.
Ritning. Examensarbete. Avkopplingsvagn. Konstfackskolan. "Framtiden måste höra järnvägen till". En vitaliserad järnvägstrafik skulle ta bort överbelastningen på landsvägsnätet, minska bilolyckorna och låta folk äta, läsa, konversera under resan: det infantila sittandet på vägbanan timme efter timme kunde ju bara hypnotisera den första gulaschgenerationen bilister. Förnuftet skulle snart bli tillgängligt för argument, men då måste SJ förbättra sin produkt och lära sig sälja." En livlig debatt har på sistone pågått för att öka passageraretrafiken på järnvägen även i fråga om medel och fjärrdistanta sträckor. Många vettiga synpunkter har kommit fram men hittills har Statens Järnvägar av ekonomiska skäl tvingats att i allt för stor utsträckning glesa ut eller lägga ned persontrafiken på många sträckor. Och biltrafiken bara ökar och ökar med ökat antal olyckor och miljöförstöring som följd. Därför har jag frestats att med mitt examensarbete göra ett inlägg i debatten. Jag har valt att göra en vagn avsedd att föras i långtgående tåg och som ger möjligheter till olika slags aktiviteter, vilka gör resan trivsam och lättare och därigenom mer attraktiv. Jag har kallat vagnen "avkopplingsvagn".
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.