Takmålning i kapellet i Väderskär. "Låfwer honom I hans dråpeliga gärningar", ett citat från Psaltaren. Byggt 1590 och flyttat till platsen 1615. "Kapellet är ett lågt timmerhus med ett stort vapenhus med dörr i väster. Det är knuttumrat med inklädda knutar, klätt med stående panel troligen på 1700-talet. I inredningen, som är helt av trä, finns enkla rakryggade bänkar där det på flera platser finns inskurna bomärken. Altaret är ett enkelt, framtill klätt bord som även tjänar som predikstol. Väggar och tak är till största delen målade och målningarna är av två slag. En enklare typ av målning i allmogestil finns huvudsakligen i tak och gavlar. De framställer bla en Golgatascen, änglar, skepp mm och är daterade 1740. Övriga delar av kapellets innerväggar panelades förmodligen 1738 med redan förut målade brädor. Bland dessa kan bla urskiljas Kristi dop, Kristi uppståndelse mm. Numera utnyttjas kapellet till sommargudstjänster och bröllop bla. Genom länsstyrelsens beslut 1980 blev det ett byggnadsminne." (hämtat från Nationalencyklopedin.)
Från 299 kr
Köpings kyrka. Kyrkan är belägen nära Köpings alvar i en fornlämningsrik trakt vid den vikingatida hamnen. Ett stort antal kristna gravmonument från 1000-talet har hittats på platsen. Den nuvarande kyrkan består av ett rektangulärt, i tre skepp indelat kyrkorum med kor i öster, sakristia i norr och torn i väster. En medeltida stenkyrka av klövsadelstyp av ovanligt stora dimenstioner revs 1805. Delar av murarna är fortfarande bevarade och delvis synliga, bland annat står den nedre delen av den gamla långhusmuren kvar intill den norra muren. Med hänvisning till sättningsskador revs 1805 års kyrka 1953 och den nuvarande kyrkan uppfördes efter ritningar av Ärland Noreen. Tornet står kvar efter den tidigare kyrkan och innehåller även delar av det medeltida tornet. Det kröns av en åttakantig lanternin, en lanterninform som kom att bli stilbildande för de öländska nyklassicistiska kyrkorna.
Masse har varit i Lau över nyår och tagit denna bild av lammhuset i milt och fint väder. Det är osäkert vilket av de båda delarna som är lammhus. Den lägre lite ålderdomligare delen skulle kunna vara det, lammen behöver ingen stor dörr. Den större dubbeldörren skulle kunna gå till ett russhus. I mitten sitter en stor lucka till en hoimd. Lammhuset, om det nu är det, ser övergivet ut och fungerar kanske som vedbod. Det står en huggpacke utanför och runt trädet står en mängd kasserade saker som två högbockar till fasadarbeten, en höhäcksgavel, en staketbit, grenar och stänger. T h ses grinden som stänger av storgården, man hade ju ofta djur gående löst på gårdsplanen.
En vårkväll har masse gått ner och tagit denna härliga bild av Olssons ställe. I bildens mitt ser vi bostadshuset med vardagsfarstun och till höger Oles snickarbod. Till vänster står en äldre bod, kanske i bulteknik, något höjd i senare tid och försedd med spåntak, okänt vad den använts till. Längst till vänster står ladugården med fähus i den högra delen och lada i den vänstra. Här har Ole byggt en väderkvarn av märkligt slag! Kvarnen har en hätta som automatiskt vrider upp sig i vind med hjälp av den åt höger utstickande vindhästen. 6 vingar är helt unikt. Det finns en klar likhet med Södergrens kvarn och frågan är vem som har påverkats av vem, eller om det var Ole som rentav byggde båda, se Bild 614. Till höger om ladugården står en liten bod.
Man har byggt en ny modern ladugårdsdel på Smiss norra part och den gamla skall rivas. Högra delen, som troligen varit i bulteknik och innehållit lada med intilliggande tröskhus, är just riven, delarna ligger i en hög t h. Mellanväggen är i bulteknik med stagande strävor i hörnen. Den gamla ladugårdens utformning är typisk för 1800-talets tredje fjärdedel med rätt låga stenväggar, där bjälklagsändarna sticker ut och låses med stora kilar. Taket är täckt med ag, det gängse materialet innan agen försvann vid Lausmyrs utdikning och man fick gå över till halm. T v är ett dubbelt fähus med hoimd, hörum, t h, dörren därefter gick kanske till ett lammhus. Man har kört hem sand till brukblandning. Kan det vara en hundkoja bredvid?
Denna kvällsbild visar ladugården sedd från hagen intill vägen Bandeläins kväiar. Den vänstra delen är äldst och troligen härstammande från denna boplats tillkomsttid vid 1800-talets mitt, en inpanelad bulladugård som höjts med ett foderloft. I mitten är ett portlider, den lilla gårdens infart. Till höger står en lada i resvirke från 1912 och alltså bara 2 år gammal på bilden. Ingen av byggnaderna har några fönster här på baksidan, det är bara ladan son har portar. På ladugården finns en minimal gödsellucka mitt på. Båda halmtaken verkar vara nylagda. Allra längst till vänster finns ett märkligt tillbyggt skjul, se Bild 817-819! I bildens vänstra kant skymtar taket på granngårdens ladugård och till höger syns bostadshuset.
Ladugården verkar vara enhetligt byggd, trots att det är agtak till vänster och halmtak till höger. Det slutna utseendet och att gavlarna är byggda i sten ända upp till nocken tyder på hög ålder. Den vänstra delen består av två fähus med hoimdar, hörum på var sida om en genomkörsel, fähusens gödseldörrar syns tydligt. T h om portlidret ligger ladan, som har ett fintuktat flisgolv av stora ark. Gaveln har två vindögon, synnerligen små ljusöppningar, på varje våningsplan. Tröskhuset har ett skjul tillbyggt längs långsidan, något som var vanligt, man fick genom den befintliga väggen mycket utrymme med en liten insats. Reinhold Levander bodde troligen vid Bolarve i Garde och brukade gårdsparten extensivt därifrån, vilket nog är anledningen till att det ser lite övergivet och rassligt ut.
Det mest intressanta är det låga bakbygget i bulteknik, byggt med hellängdsbular och med flackt tak. Hur gaveln ser ut går inte att se på bilden. Det här huset kan vara av betydande ålder och en gång utgjort ett bostadshus av sk gavelfarstutyp. Det hade i så fall ingång på gaveln till en farstu över hela husets bredd, den gaveln är vänd mot stenhuset. Bakom farstun var det egentliga bostadsrummet, delen t h om skorstenen. Huset kan ha haft flistak, på bilden ser det ut att ha papp. Fönstret är av sen 1700-talstyp. Detta eventuella gavelfarstuhus kan vara återanvänt och här nyttjat som brygghus. T h skymtar det lilla uthuset, även det troligen i bulteknik, med vad som ser ut som halmtak. Alldeles bakom står grannens Karl Johanssons (Allmodins) uthus och där bakom skymtar deras manbyggnad.
Samma dag som Masse var hos Bergman och fotograferade manbyggnaden och gårdsfolket, se Bild 569, så tog han en bild av grannparten från den s k Äutakarn mellan parterna. Bilden är tagen från öster alldeles utanför Bergmans tomt med en fantastisk vy över hela Olssons part. Här ser man den långa ursprungliga ladugården fran 1870 med sitt halmtak. Intill står tröskhuset, som troligen nyligen fått ett märkligt brutet spåntak. Där intill bodlängan, se Bild 577. T h om ladugården skymtar den översta delen av taket till ladugårdslängan mot vägen. Manbyggnaden är en stor parstuga från 1873, bakbygget innehållande kök, skafferi och två kamrar är något yngre, brygghusflygeln är nybyggd. Bak på tomten står en smedja. Mellan flygeln och åkern ligger en grönsaks- och fruktträdgård.
Den vinklade ladugårdslängan med agtak var ovanlig, både för sin storlek och just för att den var vinklad. Agtäckta hus stod annars hörn i hörn, men var inte hopbyggda, för det var svårt att få tätt i vinkeln. Längan t v innehöll troligen två kohus. Det första hade sin hoimd, hörum, invid gaveln, luckan i väggen på framsidan visar det. Det andra kohuset hade troligen sin hoimd mot ladan och en lucka till denna inifrån ladans genomkörsel. Lada fanns således i byggnadens hörn med stora ladportar. Den lilla dörren i nästa länga kan gå till ett lamm- eller grishus. Därefter stall och portlider till vägen utanför. Vid gaveln t v står en liten bod med två dörrar. Ena delen hyste troligen ett dass, den andra kan ha varit hönshus. Byggnaderna ser hedenhösaktiga ut, men var kanske inte mer än kanske 60 år gamla när bilden togs. Bjärges Jakob Jakobsson hade ärvt gården och hustrun Stina var kommen från Kauparve.
Interiör från makarna Brändströms våning i Linköping. Paret Edvard Brändström och Anna Vilhelmina Eschelsson inflyttade till Linköping under senare delen av 1896. Med sig hade de barnen Elsa, Per och Erik, varav de bägge äldre syskonen var födda i S:t Petersburg där faderrn tjänstgjort som militärattaché. Skälet till familjens ankomst till Linköping var Edvard Brändströms utnämning till överstelöjtnant vid Första livgänadjärregementet. I april månad 1898 avancerade han till regementets överste och chef, och det var i det sammanhanget familjen flyttade från sin första adress i staden till stadsvåningen invid Drottninggatan. Genom levnadsbeskrivningar över dottern Elsa Brändström är det känt att makarna lät sina barn undervisas av både franska och tyska guvernanter. Bilden kan därför tolkas visa de äldre barnens studerkammare. Från väggen blickar kung Oscar II fordrande mot skrivborden. Bild från omkring sekelskiftet 1900.
År 1805 inköpte det då nybildade assemblé- och spektakelbolaget tomten i hörnet av Sankt Larsgatan-Ågatan i Linköping. Redan året därpå stod bolagets hus färdigt, som under ungefär ett århundrade kom att bli centrum för stadens nöjesliv. Så kallade assembléer skulle i regel hållas en gång i veckan med umgänge, musikunderhållning och dans, likväl som delar av byggnaden kunde abonneras för privata tillställningar. Ett större rum i husets bottenvåning utgjorde assemblésal och var försedd med musikläktare och väggfasta bänkar. Bord och stolar kunde lånas efter behov. Vidare fanns "runda förmaket" och ett särskilt rum för biljard. Norra delen, husets högra i bild, inrymde matsal, några mindre rum för främst slutna sällskap och kök, som alla hyrdes av gästgivare. Byggnadens övre våning togs så gott som helt i anspråk för en teatersalong. Huset revs 1901 för att ge plats för Riksbankens imposanta bankhus i nygotik.
Porträtt av Christina Andersson från senare delen av 1890-talet. Född i värmländska Segerstad socken som dotter till rättaren Anders Olofsson och dennes maka Stina Jonsdotter. Som ung kom hon i pigtjänst på gårdar i hemsocknen men även en tid i Karlstad. I november månad 1885 fick hon oförklarat tjänst som hushållerska i redaktören och tidningsutgivaren Isidor Kjellbergs hushåll i Linköping. Den radikale Kjellberg bodde vid tiden med sonen Emil invid Storgatan strax öster om Sankt Larskyrkan. Stadsgården inrymde även redaktion och tryckeri för hans tidning Östgöten med flera utgivningar. Efter Isidor Kjellbergs bortgång 1895 fortsatte Christina sitt arbete i den nu vuxne sonen Emils hushåll. År 1902 följde hon med Emil Kjellberg och hans familj när de under våren flyttade till Helsingborg. Tiden i den nya staden blev emellertid kort för Christina. Hon avled i sviterna av magcancer i april månad 1904.
I äldre tider låg en del av Östra Husby socken norr om Bråviken. För att invånarna i den delen skulle slippa den tidvis besvärliga vägen till sockenkyrkan, tillkom ett kapell i början av 1600-talet. Kort därefter skapades Kvarsebo socken som ett annex till Lunda i Södermanland, som därav kom att höra till Strängnäs stift. Socknen blev inte östgötsk förrän den överfördes till Linköpings stift 1952. Kyrkan på bilden är en senare skapelse. Den äldre kyrkobyggnaden förföll alltmer under 1700-talet och mot seklets slut ansågs den vara utom räddning. Ritningarna till en ny tilltänkt kyrka godkändes av Gustaf III den 3 december 1781. Av olika skäl kom arbetena emellertid igång först 1807. En första gudstjänst kunde hållas vid julottan 1808, men fullt färdig stod hon inte förrän 1813.
Otto Åberg inledde sin yrkeskarriär under senare delen av 1860-talet som så kallad skrivare och vidare extra landskontorist vid länsstyrelsens landskontor i Linköping. År 1873 erbjöds han tjänsten som kronofogde i Kinda fögderi med tjänstebostad i Hägerstad. Hans tre decenniers tid i Kinda och ämbetet tycks förflutit utan behov av anmärkning. En pikant detalj finns dock att läsa i Kisaposten i början av maj månad 1902. Kronofogde Åberg, som i sin egenskap även var chef över häradets polisverksamhet, hade själv blivit bestulen av sin kusk. Här inte är platsen att närmare gå in på brottets detaljer, men tidningen skriver att "kusken tillgript sig åtskilligt av Åbergs tillhöriga egendom". Han dömdes till två månaders straffarbete och förlust av medborgligt förtroende under ett år utöver strafftiden.
Längst t.v. Maria Jacobsson. Hon bodde hos Hulda Norén i många år. Anna Gustavsson, i bredrandig blus bakom henne, Mjöl-Anna. I samma hus där hon och hennes far Mjöl-Gustav bodde, i hörnet Repslagaregatan-Landbogatan, bodde en fru som kallades Spåssa och som kunde spå, hon bodde i norra delen av huset medan Anna och hennes far bodde åt söder. Tvärs över gatan låg Larsa ve le´t. Han som bodde där hette Lars Bro. Han gick nattvakt i stan. Flicka nr. 3 från vänster: Anna Larsson, en brorsdotter till Hanna och Alma Larsson, som arbetade på Falköpings tidning.Nr. 4. Hennes faster Hanna Larsson, 5. Hulda Norén, 6. Berta Malmsten, gift med en tapetserare, 7. en syster till Hulda Norén, som var hemma på besök från Amerika. Gossen i förgrunden är Knut Norén.
Johannes och Charlotta Larsson från Killingsö i Jäla. Killingsö, en numera skogsbeklädd ö i Ripelångsmossens nordöstra del av Jäla socken, var från 1800-talets mitt och fram till 1920-talet platsen för en unik torp- och backstugebebyggelse, beläget som det var mitt i ett sankmarks- och mossområde. De sista boende där var: Johannes och Charlotta Larsson. (I folkmun: "Jonte och Lotta"). Johannes var född på Tången i Brismene den 4/1 1846 död 22/1 1929 och Charlotta på Lillegården också i Brismene den 25/4 1848 död 16/1 1929. Båda begravdes samtidigt på Jäla kyrkogård. Valter Börjesson, Trädgården i Slöta beskriver dem som: "Ett strävsamt par som med hjälp av en oxe och Jontes herkuliska styrka hjälpligt försörjde sig på det lilla torpet. Deras båda barn dog i unga år. Johannes föräldrar, Lars Eriksson, född 1810 och hustrun Maria född 1818, kom med familjen till Killingsö 1862. De bodde då i den backstuga vars rester är den i dag bäst bevarade delen av bebyggelsen på ön.
Mössebergs Folkets Park. År 1908 startade Verdandi gamla folkparken vid Mösseberg. Fr. o. m. 1911 övergick Folkets Park till eget företag. På möte med Folkets Husföreningen beslöts den 25 april 1928 om sammanslagning av de båda föreningarna. Men redan 23 aug. följ. år enades man om parkens förflyttning och 7 dec. samma år undertecknades köpekontraktet med Bernh. Gustafsson om förvärv av område på "Mossen" nära Ällagat. eller nuv. stadsäga 509. Där startade nya Folkets Park i aug. 1930 och därmed var Mössebergs Folkets Park saga all. Denna park låg på Öster Nolgårdens stadsäga 890 vanligen kallad Nolgårdens äng. Var belägen nedanför bergssluttningen ovanför en lägre åssträckning. Dansbanan i norra hörnet och serveringen i sydvästra delen.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.