Stenkyrkan i Öjaby uppfördes under 1400-talet. Sakristian tillkom vid 1600-talets mitt och strax därefter ett vapenhus av trä. Det senare ersattes av ett vapenhus i sten år 1779. I mitten av 1800-talet fanns planer på att Öjaby församling tillsammans med grannförsamlingen i Härlöv skulle bygga en ny kyrka, men Öjaby valde att behålla sin gamla kyrka. Den 29 mars 1906 eldhärjades kyrkan. Branden startade i ett uthus till den närbelägna skolan men spreds med vinden även till kyrkan. En hel del inventarier hann räddas, men kvar efter eldsvådan stod bara de medeltida murarna. Det kyrkorum som sedan återskapades fick en prägel av jugend och nationalromantik, men har under senare år omgestaltats. 1942 restaurerades kyrkan under ledning av arkitekt Paul Boberg, Växjö.
Från 299 kr
Lidhult har medeltida anor och på 1300-talet fanns här en träkyrka med ett krucifix, en unik mässhake och en S:t Olofsskulptur. År 1721 stod en ny träkyrka klar i Lidhult och den användes fram till dess Lidhults nuvarande kyrka togs i bruk 1879. Altaruppsatsen var tillverkad 1747 av Sven Segervall, Växjö. Den gamla kyrkan såldes på auktion, revs och användes till byggnation av ett bostadshus. Senare plockades huset ner och kyrkan kunde återuppstå och invigas 1950 i Halmstad som S:t Olofs kapell, Tylösand. Nuvarande kyrka invigdes 1880 och uppfördes enligt Johan Adolf Hawermans ritningar. När Halmstad-Bolmens järnväg invigdes 1889 blev det en början till Lidhult som stationssamhälle. Då tillkom marknader, affärer och mindre industrier. Industrisamhället kom till när LMV, nu under namnet Cargotec, 1949 startade sin tillverkning av truckar. På 1940-talet byggdes även ett sågverk. Bröderna Jonssons Träindustri utvecklades efter hand till nuvarande Lidhults kök. Järnvägen lades ner 1966.
Någon gång under 1600-talet fick Asa säterirättigheter. Överstelöjtnant Gustaf Leijonhufvud köpte Asa 1794 och gården ägdes sedan av släkten i nästan 100 år. Det var Gustaf Leijonhufvud som uppförde nuvarande huvudbyggnaden i nyklassicistisk stil. 1895 köptes Asa säteri av en tysk företagare från Ruhrområdet, som främst var intresserad av gårdens stora skogsbestånd. 1913 kom säteriet i den tyske industrimagnaten Hugo Stinnes ägo. Stinnes dog 1924 och änkan blev ny ägare. 1945 konfiskerades Asa av svenska statens s k flyktkapitalbyrå som inrättats vid krigsslutet för att beslagta tyskt kapital i Sverige. Asa säteri övergick vid konfiskationen i Domänverkets ägo som nu började använda det som demonstrations- och skogsvårdsskola med en omfattande utbildningsverksamhet. Idag är Asa centrum för Sydsveriges skogsforskning med en stor forskningspark. Arealen är 3.500 hektar. Här finns ett kurs- och konferenscentrum och i huvudbyggnaden bedrivs restaurangrörelse.
Norra Knapegården i Onsala med manbyggnaden i förgrunden och ekonomibyggnaderna bakom denna. Skepparen Peter Clase var den som genom ny- och tillbyggnader under 1820-30-talen gjorde att gården blev kringbyggd. Drygt 100 år senare började huset disponeras som arrendatorsbostad, vissa byggnader blev överflödiga och togs ner, vilket syns på bilden. Trädgården hägnas av en stadig stengärdsgård och utanför breder egendomens odlingslandskap ut sig. Knapegårdarna springer alla ur Onsalas enda säteri, Råö säteri. Allt eftersom ägorna delades upp och fler gårdar byggdes gavs de olika namn sinsemellan, även om alla var Knapegårdar. Denna kallades "Där borte", den ursprungliga sätesgården för "Där framme", dess annex för Lilla Knapegården och mellangården benämndes "Där oppe". Ägarna har genom historien varit idel sjöfolk - Onsalas skepparadel - såsom skeppare, kaptener, lotsmän, redare och liknande, utöver att de brukade sina stora markarealer.
Kyrkans torn är från 1100-talet, inuti ombyggt och 1850-1851 försett med en lanternin. Salkyrkan är från 1851 med en utskjutande absid i öster, samt småutbyggnader i norr och söder. Allt ritat av J F Åbom 1848. Grunden till en medeltida absid kyrka ligger under golvet. Den har troligen också haft östtorn och i så fall varit en klövsadelkyrka. Altartavlan är målad 1749 av Peter Bushberg. Kristus på korset och Maria Magdalena. Predikstolen är gjord av Johnas Berggren "stofferad" 1780 av And G Wadsten. I kyrkan finns också en gammal åttkantig dopfunt som försetts med en ny stenfot, samt en av ek från 1899 snidad av Anton Wahledov. Skänkt till kyrkan 1929 en modell av fullriggaren Nanhild. Storklockan gjuten 1887 av Joh A Beckman & Co. Mellanklockan i det Meyerska klockgjuteriet 1680. Lillklockan 1728 av Gerhard Meyer. Den var tidigare vällingklocka vid Alunbruket och skänktes till kyrkan 1929.
Vykort, "Halmstad Utställningen." visade entrén med tre högsmala valv. Halmstadsutställningen 1929 ägde rum 20 juni–5 augusti och invigdes av kung Gustaf V. Utställningen arrangerades på initiativ av Halmstads hantverks- och industriförening i syfte att visa upp vad Halland hade att erbjuda inom hantverk, industri och konst. Utställningsområdet byggdes upp kring Högre Allmänna Läroverket som en ny trästad och arkitekt var Uno Forthmeiier. Läroverkets salar användes för utställningar. På annexets vindsvåning visades den moderna halländsk konsten och de sex deltagande konstnärerna bildade därefter Halmstadgruppen. Nöjesfält och utskänkningsställen fanns på området som kvällstid lystes upp av 5000 lampor. Stadsträdgårdsmästaren Gunnar Svensson hade anlagt grönområden och rabatter. Staden passade också på att marknadsföra sig som en badort tillsammans med Tylösand för att locka turister.
Kyrkan är till sina äldsta delar från 1200-talet och bestod från början av litet långhus med rakt avslutat lägre kor. Under slutet av 1400-talet slopades koret och långhuset förlängdes. Samtidigt tillkom det ännu bevarade vapenhuset. En brand 1773 i klockstapeln spred sig till kyrkans höga sadeltak som sedan ersattes av ett brutet tak med valmade taknockar. Mitt på taket uppsattes en klockbock försedd med ljudluckor och avslutad med en lökkupol. På denna är fästad en takryttare med flöjeln från den gamla klockstapeln med dess tillkomstår 1730. Den uppåt avsmalnande innerporten med sin smidesornamentik och dörrkläpp av bysantinsk utformning är den äldsta i Ångermanland (1200-tal). Omkring 1500 försågs innertaket med stjärnvalv, vilka dekorerades med målningar i Tierpskolans stil. Fönstren förstorades på 1750-talet. Inredningen präglas av 1600- och 1700-talen, då även de båda över varandra placerade läktarna byggdes. År 1854 ersattes den gamla kyrkan av en ny.
Själevads kyrka. Kyrkan uppfördes efter ritningar av Axel Fr. Nyström vid Överintendentämbetet. Vitputsad stenkyrka byggd som centralkyrka med åttkantig plan i senklassicistisk stil. I varje väderstreck har exteriören en kolonnportik som bär upp en triangelgavel. Kyrkan har åttsidig lanternin försedd med klocktorn och spira med förgyllt kors och kula. Invändigt orgelläktare i öster där entrén finns. En skärmvägg i väster avskiljer sakristian från koret och kyrkorummet. 1922-23 gjordes en restaurering där ett kassettak byggdes under lanterninen och gjutjärnskolonnerna inkläddes. Predikstolen fick ljudtak och den gamla altaruppsatsen återinsattes. Färgskalan blev rokokoinspirerad. Vid nästa restaurering 1957-58 fick sakristian två våningar och dekormålningar utfördes runt kupolen. Fasaderna har putsats om 1968 och 1976 målades med olämplig färg. En ny omputsning utfördes 1985.
Medeltidskyrkan i Ed ligger nedanför Forsmoforsarna, norr om Ångermanälven. Kyrkan var ursprungligen mycket liten, nästan kvadratisk till formen. Den utvidgades under senmedeltiden till ett långhus med innertak av trä. På 1700-talet reparerades kyrkan. Den förlängdes åt väster och fick nya fönster. Vid restaureringen 1891 tillbyggdes ett kor med tre fönster. Kyrkan är vitputsad och har brant sadeltak som täcks av kopparplåt. På 1730-talet byggdes en ny klockstapel, men redan 1775 ombyggdes den. Stapeln saknade ljudluckor från början, men 1810 tillverkades sådana. Interiören har genomgått en del förändringar och den fasta inredningen präglas av 1700-talet samt 1800-talet då kyrkan fick inredning i nygotik bl. a innertaket. Av medeltida föremål har kyrkan ett rökelsekar och en madonnaskulptur.
Lidens gamla kyrka bestod ursprungligen av en enkel rektangulär byggnad uppförd vid medeltidens slut (enl traditionen på 1480-talet). Vapenhus och sakristia tillkom relativt snart efter kyrkans byggande. En äldre kyrka antagligen av trä har sannolikt funnits på platsen. Väggarna är byggda av sten som sedan 1925 är vitputsade. Vid den nya kyrkans byggande 1858 raserades valven i den gamla kyrkan. Den stod utan underhåll till 1911 då konserveringsarbeten igångsattes. Kyrkan täcktes då av ett nytt spånklätt yttertak. Invändigt fick kyrkan ett tunnvalv av trä. Endast fragment återstår av målningarna från 1500-talets mitt eftersom valven är borta. På väggarna finns emellertid en del målningar som är framtagna. En ny uppförd klockstapel efter den gamla modellen är på plats. En granhäck är planterad där bogårdsmuren fanns, men en timrad stigport är bevarad. Interiören präglas av 1700-talet med altarprydnad och predikstol. Av medeltida inventarier finns bl a krucifix från 1200-talet och 1400-talet, madonnor från 1200-talets början och 1400-talet den senare stående i ett skåp
Lidens gamla kyrka. Kyrkan bestod ursprungligen av en enkel rektangulär byggnad uppförd vid medeltidens slut (enl traditionen på 1480-talet). Vapenhus och sakristia tillkom relativt snart efter kyrkans byggande. En äldre kyrka antagligen av trä har sannolikt funnits på platsen. Väggarna är byggda av sten som sedan 1925 är vitputsade. Vid den nya kyrkans byggande 1858 raserades valven i den gamla kyrkan. Den stod utan underhåll till 1911 då konserveringsarbeten igångsattes. Kyrkan täcktes då av ett nytt spånklätt yttertak. Invändigt fick kyrkan ett tunnvalv av trä. Endast fragment återstår av målningarna från 1500-talets mitt eftersom valven är borta. På väggarna finns emellertid en del målningar som är framtagna. En ny uppförd klockstapel efter den gamla modellen är på plats. Av medeltida inventarier finns bl.a. krucifix från 1200-talet och 1400-talet, madonnor från 1200-talets början och 1400-talet den senare stående i ett skåp
Grimskär. På 1560-talet anlades på Grimskär en skans, vilken i 1611 års krig under överste Lars Bubbs befäl verksamt hindrade danska flottans rörelser. Skansen byggdes om 1622-23 och förstärktes ytterligare år 1688 samt ingick sedermera som en viktig del i de storartade förslag till Kalmars befästande, som uppgjordes under senare hälften av 1700-talet. På holmen byggdes 1837 en fyr. Fyren byggdes om och förbättrades 1865 och 1879 till en kombinerad fyr och lotsutkik. 1931 lades lotsverksamheten ner och 1940 ersattes fyren av en ny fyr i Kalmarsund. Ett år senare revs det gamla fyrtornet. 1943 anlades en underjordisk minstation under skansen. Stationen hade 11 mans besättning som samsades på 50 m². Minorna var utlagda i Kalmarsund och färjan mellan Kalmar och Färjestaden passerade dagligen, besättningen ovetandes om denna minering, tills den sista färjan avgick den 30 september 1972, samma dag som Ölandsbron invigdes. Bernt Ohlson var chef för minstationen mellan 1965 och 1985. Minstationen avvecklades 1988. (Uppgifterna är hämtade från Wikipedia).
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.