Lidens gamla kyrka bestod ursprungligen av en enkel rektangulär byggnad uppförd vid medeltidens slut (enl traditionen på 1480-talet). Vapenhus och sakristia tillkom relativt snart efter kyrkans byggande. En äldre kyrka antagligen av trä har sannolikt funnits på platsen. Väggarna är byggda av sten som sedan 1925 är vitputsade. Vid den nya kyrkans byggande 1858 raserades valven i den gamla kyrkan. Den stod utan underhåll till 1911 då konserveringsarbeten igångsattes. Kyrkan täcktes då av ett nytt spånklätt yttertak. Invändigt fick kyrkan ett tunnvalv av trä. Endast fragment återstår av målningarna från 1500-talets mitt eftersom valven är borta. På väggarna finns emellertid en del målningar som är framtagna. En ny uppförd klockstapel efter den gamla modellen är på plats. En granhäck är planterad där bogårdsmuren fanns, men en timrad stigport är bevarad. Interiören präglas av 1700-talet med altarprydnad och predikstol.
Från 299 kr
Medeltidskyrkan i Ed ligger nedanför Forsmoforsarna, norr om Ångermanälven. Kyrkan var ursprungligen mycket liten, nästan kvadratisk till formen. Den utvidgades under senmedeltiden till ett långhus med innertak av trä. På 1700-talet reparerades kyrkan. Den förlängdes åt väster och fick nya fönster. Vid restaureringen 1891 tillbyggdes ett kor med tre fönster. Kyrkan är vitputsad och har brant sadeltak som täcks av kopparplåt. På 1730-talet byggdes en ny klockstapel, men redan 1775 ombyggdes den. Stapeln saknade ljudluckor från början, men 1810 tillverkades sådana. Interiören har genomgått en del förändringar och den fasta inredningen präglas av 1700-talet samt 1800-talet då kyrkan fick inredning i nygotik bl. a innertaket. Av medeltida föremål har kyrkan ett rökelsekar och en madonnaskulptur.
Kyrkan är till sina äldsta delar från 1200-talet och bestod från början av litet långhus med rakt avslutat lägre kor. Under slutet av 1400-talet slopades koret och långhuset förlängdes. Samtidigt tillkom det ännu bevarade vapenhuset. En brand 1773 i klockstapeln spred sig till kyrkans höga sadeltak som sedan ersattes av ett brutet tak med valmade taknockar. Mitt på taket uppsattes en klockbock försedd med ljudluckor och avslutad med en lökkupol. På denna är fästad en takryttare med flöjeln från den gamla klockstapeln med dess tillkomstår 1730. Den uppåt avsmalnande innerporten med sin smidesornamentik och dörrkläpp av bysantinsk utformning är den äldsta i Ångermanland (1200-tal). Omkring 1500 försågs innertaket med stjärnvalv, vilka dekorerades med målningar i Tierpskolans stil. Fönstren förstorades på 1750-talet. Inredningen präglas av 1600- och 1700-talen, då även de båda över varandra placerade läktarna byggdes. År 1854 ersattes den gamla kyrkan av en ny.
Hus/källare som framkommit vid en arkeologisk undersökning i kvarteret Abborren i centrala Jönköping. På bilden syns syllstenarna tydligt. Vid den bortre kortsidan syns en tröskelsten. Det mörka lagret invändigt har kommit sig av att källaren, kort efter byggandet, verkar ha fått problem med fukt och säkert även periodvis stående vatten. Som en lösning lade man först in flera lager av sand och trägolv men även detta drabbades av fukten. För att råda bot på detta permanent, hämtades använda gjutformar i bränd lera och lades på som ett tjockt golvlager. Lagret som var uppblandat med kol och sot var upp emot 0,3 meter tjockt. Golvnivån höjdes så mycket att en ny ingång måste göras och det är denna som syns vid tröskelstenen.
Grimskär. På 1560-talet anlades på Grimskär en skans, vilken i 1611 års krig under överste Lars Gubbs befäl verksamt hindrade danska flottans rörelser. Skansen byggdes om 1622-23 och förstärktes ytterligare år 1688 samt ingick sedermera som en viktig del i de storartade förslag till Kalmars befästande, som uppgjordes under senare hälften av 1700-talet. På holmen byggdes 1837 en fyr. Fyren byggdes om och förbättrades 1865 och 1879 till en kombinerad fyr och lotsutkik. 1931 lades lotsverksamheten ner och 1940 ersattes fyren av en ny fyr i Kalmarsund. Ett år senare revs det gamla fyrtornet. 1943 anlades en underjordisk minstation under skansen. Stationen hade 11 mans besättning som samsades på 50 m². Minorna var utlagda i Kalmarsund och färjan mellan Kalmar och Färjestaden passerade dagligen, besättningen ovetandes om denna minering, tills den sista färjan avgick den 30 september 1972, samma dag som Ölandsbron invigdes. Bernt Ohlson var chef för minstationen mellan 1965 och 1985. Minstationen avvecklades 1988. (Uppgifterna är hämtade från Wikipedia).
Med ledning av förekommande påskrifter och avsaknad av andra kanditater tolkas detta porträtt föreställa Gustaf Wetter. Född i Växjö 1853 som son till domprost Gustaf Wilhelm Wetter och dennes hustru Augusta Carolina Wahlqvist. Efter kyrkliga studier i Uppsala finner vi honom i förstone under korta vistelser i Appuna och Västervik. Från år 1880 får han mer stadga som brukspredikant vid Gusums bruk. I april månad 1884 bröt han emellertid upp för en komministertjänst i Blackstad och året därefter lockades han till Hannäs. I Hannäs tycks han känt sig tillrätta, ty här blev han kvar till 1896. Av något skäl bröt han upp sistnämnda år för ny tillvaro i Stockholm, där blev han kvar till sin död 1909.
Porträtt av trafikdirektör Jonas Didrik Simonsson. Född 1849 i Bankestad, Hägerstad socken som son till Simon Simonsson och Johanna Lovisa Jonsdotter. I vuxen ålder inledde han sin karriär som stationsskrivare vid järnvägsstationen i Norrköping. År 1875 gifte han sig med den närmare 20 år äldre Brita Cecilia Harlingzon och paret bosatte sig vid Östra Deje järnvägsstation i Värmland där Simonsson fått tjänst som stationsinspektör. År 1881 flyttade paret till Göteborg där Simonsson efterhand lät sig uppgraderas till trafikdirektör vid Bergslagernas station. Karriären förde honom vidare till Stockholm där han som verkställande direktör blev änkling 1914. Ny livskamrat fann han i sångpedagogen Anna Katarina Bergström. Paret gifte sig 1916 och var i förstone bosatta på Lidingö för att senare flytta till en våning på adressen Strandvägen 35. Han avled i sitt hem den 27 mars 1923.
Porträtt av fröken Ulrika (Ulla) von Strussenfeldt. Dotter till kammarherren och löjtnanten Mikael von Strussenfelt och Fredrika Beata, född Lindencrona. Modern avled dessvärre i barnsängsfeber 1803. Av det skälet kom hon att växa upp hos sina morföräldrar på Hovgården i Hov socken. Familjen flyttade 1831 till Gränna, där Ulla vidare blev innehavare av en privatskola. Från 1840-talet kom hon även att blomma ut som författare. Snart nog Sveriges mest produktiva, främst bekant genom sina historiska romaner. Vid sidan av bokproduktion skrev hon många inlägg i ett flertal tidskrifter och tidningar, särskilt Östgöta Correspondenten, men även för Jönköpingsbladet, Aftonbladet och Ny illustrerad tidning. Allt hennes skrivande utkom under pseudonym, och den hon begagnade oftast var Pilgrimen. Ett par andra vanligt förekommande var Philaletes och M.B. Hon avled i Stockholm som ogift 1873.
Porträtt av gossen Carl Sandin. Född och uppvuxen i Linköping som son till spannmålshandlaren Carl Johan Sandin och makan Christina Elisabeth Boman. Familjen bodde vid Nygatan invid Hospitalstorget. Efter faderns död på årets sista dag 1877 flyttade änkan med de yngsta barnen till ny bostad i hörnet av Barnhemsgatan och dåvarande Drottninggatan (nuv. Elsa Brändströms gata) . I februari månad 1881 lämnade Carl barndomshemmet för att pröva lyckan i Stockholm. Efter att även modern flyttat till huvudstaden och där etablerat handelsrörelse flyttade Carl till moderns hushåll vid Karduansmakaregatan för att ta tjänst som bokhållare i moderns företag. Tiden i moderns rörelse blev emellertid kort. Enligt obekräftad uppgift ska han ha emigrerat till London 1888 där hans tid inte har kunnat följas ytterligare för denna presentation.
Toftaholm ligger vid östra stranden av sjön Vidöstern. Herrgården är numera konferensanläggning, med restaurang och hotellverksamhet. Toftaholm finns omnämnt första gången 1387 och var då en bondby. 1466-70 köpte Gustaf Olofsson (Stenbock) åtta gårdar i byn i avsikt att skapa en ny sätesgård. Bönderna avhystes från sina gårdar och 1475 stod sätegården troligen färdig, då Gustav Olsson börjar skriva sig till Toftaholm. Ruinerna efter denna kan fortfarande ses på Stenhusholmen. Den nuvarande huvudbyggnaden är i trä, och uppfördes 1871. Byggnaden flankeras av ett par äldre flyglar. Toftaholm kom med Gustaf Olofssons dotter Anna till yngre släkten Stenbock och genom gifte på 1660-talet till grevliga ätten Bonde af Björnö. Släkten Bonde sålde av Toftaholm cirka 1920 och därefter har ägarna växlat flera gånger.
Toftaholm är en herrgård i Ljungby kommun i Småland. Toftaholm ligger vid östra stranden av sjön Vidöstern. Herrgården är numera konferensanläggning, med restaurang och hotellverksamhet. Toftaholm finns omnämnt första gången 1387 och var då en bondby. 1466-70 köpte Gustaf Olofsson (Stenbock) åtta gårdar i byn i avsikt att skapa en ny sätesgård. Bönderna avhystes från sina gårdar och 1475 stod sätegården troligen färdig, då Gustav Olsson börjar skriva sig till Toftaholm. Ruinerna efter denna kan fortfarande ses på Stenhusholmen. Den nuvarande huvudbyggnaden är i trä, och uppfördes 1871. Byggnaden flankeras av ett par äldre flyglar. Toftaholm kom med Gustaf Olofssons dotter Anna till yngre släkten Stenbock och genom gifte på 1660-talet till grevliga ätten Bonde af Björnö. Släkten Bonde sålde av Toftaholm cirka 1920 och därefter har ägarna växlat flera gånger.
Kyrkan i Väckelsång uppfördes 1827-1828 och ersatte en medeltidskyrka som låg cirka 1 kilometer åt nordost. Den gamla kyrkan hade redan 1797 dömts ut . Ritningar till en ny kyrka hade upprättats. Arbetet med igångsättandet av nybygget drog emellertid ut på tiden. Det dröjde dock 30 år tills arbetet med den nya kyrkan tog sin början . Ytterligare nya ritningar beställdes hos Överintendentsämbetet som utarbetades av Jakob Wilhelm Gerss.Församlingen var emellertid inte nöjd med Gerss utformningen av kyrkobyggnaden. Istället önskade man en kyrka i likhet med det ritningsförslag som utförts till den närliggande Nöbbele kyrka som uppfördes under samma tid. Den 6 augusti 1827 lades grundstenen till den nya kyrkan av kronprins Oscar, som gjorde ett uppehåll i Väckelsång på sin färd till Karlskrona.
Toftaholm ligger vid östra stranden av sjön Vidöstern. Herrgården är numera konferensanläggning, med restaurang och hotellverksamhet. Toftaholm finns omnämnt första gången 1387 och var då en bondby. 1466-70 köpte Gustaf Olofsson (Stenbock) åtta gårdar i byn i avsikt att skapa en ny sätesgård. Bönderna avhystes från sina gårdar och 1475 stod sätegården troligen färdig, då Gustav Olsson börjar skriva sig till Toftaholm. Toftaholm kom med Gustaf Olofssons dotter Anna till yngre släkten Stenbock och genom gifte på 1660-talet till grevliga ätten Bonde af Björnö. Släkten Bonde sålde av Toftaholm cirka 1920 och därefter har ägarna växlat flera gånger. Den nuvarande huvudbyggnaden är i trä, och uppfördes 1871. Byggnaden flankeras av ett par äldre flyglar.
Toftaholm ligger vid östra stranden av sjön Vidöstern. Herrgården är numera konferensanläggning, med restaurang och hotellverksamhet. Toftaholm finns omnämnt första gången 1387 och var då en bondby. 1466-70 köpte Gustaf Olofsson (Stenbock) åtta gårdar i byn i avsikt att skapa en ny sätesgård. Bönderna avhystes från sina gårdar och 1475 stod sätegården troligen färdig, då Gustav Olsson börjar skriva sig till Toftaholm. Den nuvarande huvudbyggnaden är i trä, och uppfördes 1871. Byggnaden flankeras av ett par äldre flyglar. Toftaholm kom med Gustaf Olofssons dotter Anna till yngre släkten Stenbock och genom gifte på 1660-talet till grevliga ätten Bonde af Björnö. Släkten Bonde sålde av Toftaholm cirka 1920 och därefter har ägarna växlat flera gånger.
Toftaholm ligger vid östra stranden av sjön Vidöstern. Herrgården är numera konferensanläggning, med restaurang och hotellverksamhet. Toftaholm finns omnämnt första gången 1387 och var då en bondby. 1466-70 köpte Gustaf Olofsson (Stenbock) åtta gårdar i byn i avsikt att skapa en ny sätesgård. Bönderna avhystes från sina gårdar och 1475 stod sätesgården troligen färdig, då Gustav Olsson börjar skriva sig till Toftaholm. Den nuvarande huvudbyggnaden är i trä, och uppfördes 1871. Byggnaden flankeras av ett par äldre flyglar. Toftaholm kom med Gustaf Olofssons dotter Anna till yngre släkten Stenbock och genom gifte på 1660-talet till grevliga ätten Bonde af Björnö. Släkten Bonde sålde av Toftaholm cirka 1920 och därefter har ägarna växlat flera gånger.
Stenkyrkan i Öjaby uppfördes under 1400-talet. Sakristian tillkom vid 1600-talets mitt och strax därefter ett vapenhus av trä. Det senare ersattes av ett vapenhus i sten år 1779. I mitten av 1800-talet fanns planer på att Öjaby församling tillsammans med grannförsamlingen i Härlöv skulle bygga en ny kyrka, men Öjaby valde att behålla sin gamla kyrka. Den 29 mars 1906 eldhärjades kyrkan. Branden startade i ett uthus till den närbelägna skolan men spreds med vinden även till kyrkan. En hel del inventarier hann räddas, men kvar efter eldsvådan stod bara de medeltida murarna. Det kyrkorum som sedan återskapades fick en prägel av jugend och nationalromantik, men har under senare år omgestaltats. 1942 restaurerades kyrkan under ledning av arkitekt Paul Boberg, Växjö.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.