Porträtt av Oscar Gyllenhammar. Född i Ekeby som oäkta barn till klensmedsdottern Anna Lovisa Askerbom och, vad födelseboken anger, en son till sergeant Gyllenhammar på Aspenäs i Malexander. Efter att modern gift sig med järnarbetaren Elias Carlsson Krutmeyer flyttade familjen till Boxholm där styvfadern tagit arbete vid bruket. Möjligtvis arbetade även Oscar vid Boxholms bruk en tid men oavsett flyttade han 1875 till Finspång för att vid den ortens bruk ta tjänst som järnarbetare. År 1878 flyttade han till Linköping för att ta arbete som maskinist vid en av stadens snickerifabriker. Kort därpå gifte han sig med Gunilla Charlotta Carlsson, bördig från Risinge. I slutet av 1892 eller möjligtvis i början av 1893 tillträdde han tjänst som maskinist och sedermera övermaskinist vid Linköpings vattenverk i Tannefors.
Från 299 kr
Vinjetterat porträtt av Linköpings stora entreprenör, Jonn O. Nilson. Född under enkla förhållanden på Sturkö i Blekinge kom han till Linköping i september månad 1874 för en tjänst som handelsbetjänt. Han blev snart egen handlare och inledde en anmärkningsvärd levnadsbana med initiativ och ledarskap inom en mängd verksamheter. Hans utbyggnad av vattenkraft ledde till att Linköping kunde elektrifieras från 1902. Hans företag bakom detta, Linköpings Elektriska Kraft & Belysnings AB, kom senare att ombildas till den kommunala energikoncernen Tekniska verken. Linköpings Linnefabrik, Hjulsbro tråddrageri, Hackefors porslin och Nordstjernans knäckebröd är exempel på andra företag han grundade eller satt sin prägel på. Som direktör för järnvägsbolaget Östra Centralbanan var han delaktig i att Linköping spårmässigt kunde knytas till landets sydöstra delar. Slutligen bör nämnas hans bildande av Sydsvenska Banken, där han var direktör till hög ålder. Från 1886 var han gift med Agnes Düring.
Framför huvudbyggnaden till Norget i Viby ser vi gårdens arrendator Samuel Peter Samuelsson, sannolikt tillsammans med sina fyra barn; Karl Oskar, Peter Albin, Maria Karolina och Elin Kristina. Året är omkring 1905 och Samuelsson har brukat gården sedan hösten 1882. Han börjar närma sig sjuttio, har varit änkling sedan ett tiotal år och med hänsyn till sitt sena äktenskap har barnen blivit stora. Äldsta dottern Maria Karolina är gift och brukar med sin man gården Klämmestorp, inte långt från Norget. Yngste sonen Karl Oskar har varit i Stockholm en tid men bor nu åter hemma likt sina bägge ogifta syskon. Med så mycket handkraft inom familjen behöver den gamle brukaren varken städsla piga eller dräng.
Porträtt av biskop Pehr Sjöbring. Född och döpt som Peter Nilsson den 25 januari 1819 på gården Ringstorp i Sjöås, Kronobergs län. Förstfödde sonen till riksdagsmannen Nils Persson och Lisa Jonasdotter. Peter antog som vuxen namnet Sjöbring efter farmoderns bror med samma namn och som innehade tjänst som professor i Uppsala. Den yngre brodern Isak tog även han efternamnet Sjöbring. Gift den 24 juli 1852 med Maria Sofia Rogberg med vilken han fick sonen Nils Carl Theodor. Genomgick studier i Uppsala inom exegetik och teologi och blev prästvigd 1854. Under åren 1867-78 var han domprost i Linköping för att därefter flytta till Kalmar för tjänst som biskop inom Kalmar stift. Han avled i Kalmar den 16 februari 1900. Ett bestående minne av hans tid i staden är Sjöbrings väg, belägen i Kalmars södra delar.
Porträtt av kammarjunkare, författare och politikern Leonard Fredrik Rääf. Född 18 september 1786 på gården Tomastorp i Kisa socken som son till häradshövdingen Leonhard Henrik Rääf och Hedvig Charlotta Grönhagen. Gift 1801 med Christina Jacobina (Jacquette) von Heijne, dotter till Georg Leonard von Heijne och Christina Florentina Ulrika von Lingen. I sin ungdom inledde Rääf studier vid Uppsala universitet och fick senare anställning på ett statligt verk i Stockholm. Han tjänstgjorde även i krigsexpeditionen och var där extra ordinarie kanslist 1805-1810. Rääf var även politiker och ledamot av riksdagen vid flera tillfällen under 1800-talets tidigare hälft. Som författare och kulturhistoriker utgav han de så kallade L F Rääfs diplomatarium som var medeltida handskrifter och arbetet Samlingar och anteckningar till en beskrifning öfver Ydre härad i Östergöthland. Rääf bosatte sig vid Forsnäs gård i Sunds socken 1843 och blev där begraven efter sin död den 9 juni 1872.
En kaffestund med stil hos familjen Hoff i Örebro. Makarna och dottern Isabella bor på adressen Storgatan 9 och i samma gård har sadelmakare Carl Johan Hoff sin verkstad. Han är knuten till Livregementets husarer och har därmed sin utkomst tryggad får vi förmoda. Hustrun Amalia Albertina är bördig från Normlösa i Östergötland och hon har varit gift med sadelmakaren sedan 1880. Makarna har dock äktenskapliga problem. Vid tiden omkring bilden har de blivit varnade för vad man då sade, oenighet i äktenskapet, och 1912 går de skilda vägar efter beslut av domkapitlet. Ett av fler möjliga skäl till skilsmässan finner vi i Lindesberg 1911. I oktober månad döps där det föräldralösa flickebarnet Ebba Signhild Lovisa. Efter en kortare tid i fosterhem erkänner Carl Johan Hoff faderskapet och när han i december månad 1912 gifter om sig har han inlemmat barnet i sitt nya äktenskap. Men då har vi gått händelserna i förväg.
Porträtt av Christian August Ekeborgh, tidigare Tingström. Född i Norrköping 1824 som enda överlevande barn till bagaren Per Tingström och hustrun Christina Catharina Ringman. Christian August håg stod till en kyrkliga yrkesbana och efter examen 1847 prästvigdes han samma år. Efter kyrklig tjänst i Västra Eneby och Krokek bröt han 1856 upp för delvis nya uppdrag i Kisa som pastorsadjunkt vid sidan av lärare i ortens skola. Dessförinnan hade han gift sig och tillsammans med hustrun Josephine Laurette Öhman hittills välsignats tre söner, varav två överlevt. År 1861 var familjen åter i Norrköping där Ekeborgh erhållit tjänsten som stadskomminister. Efter tiotalet år erbjöds han funktionen som kyrkoherde i Östra Eneby och år 1882 kunde han kröna sitt kall genom biskopens val av honom till kontraktsprost. Som änkling från 1895 gifte han fyllda 72 om sig med den 43 år yngre Anna Amalia Hagberg. Äktenskapet blev barnlöst och upplöstes med Ekeborghs död i midsommartid 1906.
Vi som långt efter samlandet är att registrera fotografierna som ingår i den samling visitkort som förts samman under namnet "Porträtt av östgötar", finner i ärlighetens namn liten koppling till länet för den här avporträtterade Otto Sjögreen. Kopplingen består i hans delägandeskap till Strålsnäs säteri i Åsbo socken under åren 1877-90. Förklaringen till detta ägande ligger i släkten Sjögreens flertalet medlemmar med stark koppling till Östergötland, bland annat till Åsbo. Under alla omständigheter är Otto Sjögreen väl värd att presentera. Född i Hult socken 1834 som son till bergmästaren Christian Magnus August Sjögreen och dennes maka Didrika Elisabet Matilda, född Burén. Efter studier i Uppsala inledde han en administrativ karriär som kopist vid Civildepartementet som vidare tog honom till kansliråd och byråchef. Parallellt tjänstgjorde han även som notarie vid Vetenskapsakademien. Från 1864 var han gift med Matilda Sofia Burén. Makarna var bosatta i Stockholm fram till respektives bortgång 1906 och 1909.
Porträtt av Carl Johan Ajaxson. Född i Västra Ny kom han att föra ett ambulerande liv. I sin ungdom tjänade han som betjänt vid greve Schwerins gods söder om Norrköping. Från 1845 var han vaktmästare vid Ljungstedtska skolan i Linköping, för att från 1848 bli källarmästare i Vikingstad. I mitten av 1850-talet bröt han upp för ny tillvaro i Vårdsberg. Efter ett tiotal år flyttade han åter till Linköping och innehade titlar som källarmästare, hamnfogde och handlare. Från 1873 är han istället knuten till Hallstad fabrik utanför Rimforsa. Hans sista hemvist blev i Västra Eneby där han från 1884 var hamnfogde vid lastageplatsen vid Hovby. Från 1846 var han gift med Anna Charlotta Sandberg.
Porträtt av musikdirektör Jonas Fredrik Törnvall. Född till enkla förhållanden i Törnsfalls församling 1819 gavs han ändå möjlighet att redan från barnaåren traktera fiol. Socknen klockare ska ha varit hans första lärare. Efter en tid i lära hos organisten Johan Tribler i Hjorted antogs han som elev hos domkyrkoorganisten Eric Dahlman i Linköping. Blott 18 år gammal erhöll han tjänsten som organist och klockare i Västra Eneby församling. Där kom han att vara tjänst i över 20 år och i periodens början hade han avlagt musikdirektörexamen. År 1859 blev tjänsten som domkyrkoorganist i Linköping ledig och den tillföll Törnvall. Befattningen innebar även tjänstgöring som musiklärare vid stadens gymnasium, likväl som andra musikaliska engagemang i Linköpings musikliv. År 1876 invaldes han som ledamot i Kungliga Musikaliska akademien. Från 1840 var han gift med Elisabeth Knutsson.
Porträtt av Linköpings stora entreprenör, Jonn O Nilson. Född under enkla förhållanden på Sturkö i Blekinge kom han till Linköping i september månad 1874 för en tjänst som handelsbetjänt. Han blev snart egen handlare och inledde en anmärkningsvärd levnadsbana inom en mängd verksamheter. Hans utbyggnad av vattenkraft ledde till att Linköping kunde elektrifieras från 1902. Hans företag bakom detta, Linköpings Elektriska Kraft & Belysnings AB, kom senare att ombildas till den kommunala energikoncernen Tekniska verken. Linköpings Linnefabrik, Hjulsbro tråddrageri, Hackefors porslin och Nordstjernans knäckebröd är exempel på andra företag han grundade eller satt sin prägel på. Som direktör för järnvägsbolaget Östra Centralbanan var han delaktig i att Linköping spårmässigt kunde knytas till landets sydöstra delar. Slutligen bör nämnas hans bildande av Sydsvenska Banken, där han var direktör till hög ålder. Från 1886 var han gift med Agnes Düring.
Porträtt av läroverksadjunkt Magnus Wallinder. Född i ett prästhem i Stockholm 1841 kom han närmast på sin 30-årsdag till Linköping för tjänst som adjunkt vid stadens läroverk. Dagarna före hade han gift sig med Mathilda Lundelius, bördig från Östergarn. I förstone bosatte sig paret i invid Storgatan i dess nedre del för att senare skriva sig vid själva läroverket. Från år 1881 bodde makarna invid Repslagaregatan i höjd med Sankt Larskyrkan och vid den tiden hade paret begåvats med fyra barn, varav tre överlevt de kritiska barnaåren. Makarnas bägge döttrar kom likt fadern att bli lärare medan den överlevande sonen blev jurist. Wallinders äktenskapet kom att nå sin ände vid makans bortgång 1920. Han avled själv året därpå i sviterna av hjärtbesvär.
Motiv från Gustaf V:s besök på Herrborum 1913. Stående från vänster ses stiftsbibliotekarie Carl-Magnus Stenbock, följt av en okänd kvinna och den mustaschprydde Carl Mörner. Därefter står Selma af Ekenstam, född Hannberg, som har sin make Theodor af Ekenstam skymd bakom sig. Omedelbart till vänster om kungen sträcker sig Ellen Spens till Engelholm och vid hans majestäts andra sida skymtar Louise Mörner, gift Stenbock. Bland männen i dörröppningen har greve Gabriel Spens till Engelholm och kabinettskammarherren Hans Ludvig von Stednigk identifierats. Herrarna till höger är landshövding Eric Trolle, kammarjunkare Nils von Koch samt Nils Mörner, ägare till Herrborum. De fem ljusklädda kvinnorna är från höger Margareta Mörner till Herrborum, Ebba Mörner till Thorönsborg, Alice Trolle, Eva von Holst och Jacquette von Koch.
Enligt uppgift porträtt av Anders Johan Samuelsson. Född 1864 i Viprödsle, Kisa socken som son till Samuel Gustaf Bengtsson och Charlotta Albertina Jonsdotter. Från 1888 gift med Augusta Mathilda Johansdotter från Malexander. Den äktenskapliga lyckan varade bara i drygt tre år. Endast dagar efter nedkomsten av parets tredje barn avled modern, rimligtvis i sviterna av födseln. Kort därefter gifte Anders Johan om sig med Augusta Josefina Johansdotter, bördig från Västra Harg. Efterhand flyttade makarna med sin förstfödda till Kisa för att bli brukare i Lindhylta. Här fick paret ytterligare tre barn innan Anders Johan i maj månad 1900 hastigt dog av lungsot. Kvar stod änkan och barnen utan egen försörjning. Som så kallad inhyses kämpade Augusta Josefina vidare tills hon själv dog i sviterna av magcancer 1904. De efterlevande barnen skingrades till släktingar i Ulrika respektive Västra Harg. Ett inte ovanligt öde i äldre tider.
Porträtt av baron Eskil Banér. Född 1808 på Ekenäs slott som förstfödde son till Svante Banér och dennes andra maka, Carolina Matilda Wallenstråle. I vuxen ålder gift 1823 med Carolina Sederholm. Makarna kunde efter att Eskil utköpt sin bror Svante från Ekenäs skapa sitt egna hem på slottet. Äktenskapet välsignades med ett barn, sonen Gustaf Banér, född 1833. Därefter följde en räcka år med inneboende bekanta, bokhållare och inspektorer i en inre krets och rättare, kuskar och lantbruksstudenter i en yttre. Så tycks livet fortlöpt tills makarna sålde Ekenäs till greve Philip Klingspor 1880. Källorna är exakta. Den 14 mars 1880 tillträdde Klingsbor med sin familj och slottets forna innehavare flyttade till sonens gård Ås.
Fru Elisabeth Styrlander i linköpingsfotografen Maria Teschs ateljé. Familjärt kallas hon "Ellen" och är sedan 1888 gift med bankdirektör Severus Sundequist. I mars månad 1897 hade paret inflyttat till Linköping, där maken erbjudits tjänsten som direktör vid Riksbankens kontor i staden. Vid tiden hade makarna tre barn, födda mellan åren 1889-93. Deras fjärde och sistfödda lät vänta på sig, Ingrid, född 1902. Under sin tid i Linköping var familjen i huvudsak bosatt i Riksbankens fastighet invid Sankt Larsgatan. År 1916 flyttade makarna och yngsta dottern till Stockholm och bosatte sig på adressen Agnegatan 12 på Kungsholmen. Många år därefter, och lång tid som änka, kom Elisabeth att åter flytta till Linköping. Året var 1933 och det främsta skälet torde varit att yngsta dottern med familj gjort detsamma. Elisabeth kvarbodde i Linköping till sin död 1955.
Ett av tiden förbleknat porträtt som enligt påskrift återger prostinnan Wallström i Högby. Försämringen må vara förlåten då vi bevittnar en av de allra tidigast födda östgötska kvinnor som finns fotograferade. Prostinnan Wallström hette Vendela och innan hon blev änka 1854 bar hon efternamnet Roselius. Född i Ringarums socken 1784 som dotter till prosten Magnus Roselius och dennes maka Anna Beata Sigismundsdotter. Från 1808 var hon gift med spinnhuspredikanten och sedermera komministern i Norrköping, Magnus Wallström. År 1813 flyttade paret till Högby där maken utnämnts till kyrkoherde. Äktenskapet bar sex barn mellan åren 1809 till 1824. Efter makens bortgång fick hon lämna kyrkoherdebostället i Högby och hon, som tiden uttryckte, logerade en tid i Allhelgona och vidare i Veta innan hon fann sin slutliga vistelse i Herrberga. Där avled hon den 16 januari 1878, nära 94 år. Som hon önskat begravdes hon på, vid tiden, Herrberga nya gravplats.
Ungdomsporträtt av Fredrik Wallenberg. Född i Stockholm men uppvuxen i Linköping där fadern, som tidigare varit huvudstadens polismästare, valt en lugnare tjänst som landssekreterare. Fredrik Wallenberg inledde en militär karriär som volontär vid Andra livgrenadjärregementet i Linköping 1882 och vid Första livgrenadjärregementet i samma stad 1883. Efter militär utbildning vid Krigsskolan återkom han till det sistnämnda regementet 1886 och erhöll underlöjtnants grad. Hans håg stod emellertid för konsten och det skrivna ordet, varför han begärde avsked 1892. Istället kom han att försörja sig som tecknare och medarbetare i tidningar. Som sådan var han exempelvis anställd i Paris under åren 1895 till 1901 och i London under perioden 1901-1922. Hans arbete medförda omfattande resor i skilda världsdelar. I sitt privata liv var han från år 1900 gift med Helen Elisabet Mac Horton. Som änkling gifte han om sig 1926 med Ingeborg Emma Gustava Wallenberg.
Edvard Wavrinsky har gått till historien som en betydelsefull kraft inom freds- och nykterhetsrörelsen. Som övertygad pacifist grundade han Göteborgs fredsförening 1884 och var vidare ordförande i Svenska freds- och skiljedomsföreningen, likväl ledamot i Interparlamentariska unionen och medlem av kommissionen för Internationella fredsbyrån i Bern. Inom nykterhetsrörelsen är han till dags dato en självklar gestalt, betonat av sin roll som Sveriges första förbundschef för det enade IOGT. Under 30 år var Wavrinsky dessutom riksdagsledamot, i förstone som liberal, sedermera representant för Socialdemokraterna. Även löjtnant vid armén, direktör i försäkringsbolaget Tre kronor, nivellör vid Statens järnvägsbyggen och ordförande i Skådebanan för att nämna några av hans förehavanden. För att yttermera belysa hans bredd och energi adderas hans initiativ till Göteborgs likbränningsförening. Allmänt var han född och uppvuxen i Linköping men kom att ha Göteborg och Stockholm som sina svenska vistelseorter. Gift en första gång 1873 med Amelia Bark. Äktenskapet upplöstes 1886. Han ingick ett andra gifte året därpå i Trollhättan med Selma Maria Traneus.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.