En till åren kommen Didrik von Essen, möjligtvis porträtterad vid något av stadens serveringar. En tänkbar plats är annars hans bostad i den så kallade Marckska gården vid Hunnebergsgatan. Efter många år av kringflyttande tillvaro hade han från 1906 erbjudits möjlighet att där stadigvarande hyra en lägenhet genom gårdens ägare friherrinnan Clara Marcks von Würtemberg. Bostaden kom han att disponera till sin död 1922. Oavsett plats ser vi honom i en rofylld stund med kaffetår och dagens avisa.
Från 299 kr
En länge oidentifierad gårdsmiljö ur Linköpingsfotografen Didrik von Essen produktion har fått sitt svar i Berga gård söder om Linköping. Platsen är för en sentida betraktare fullständigt oigenkännlig. Förändringen förklaras i museimannen Anton Ridderstads ambition att omskapa gårdens ägor till ett östgötskt friluftsmuseum med museibyggnad och minnespark. Av detta blev dock inte allt realiserat på hans ägor. Släktens sommarviste på kullen lät han år 1896 utbygga till vad som kom att kallas Berga slott. Vy från norr, sannolikt kort före utbyggnaden.
Färgelanda, Stora Ryk. Platsen där silverskatten hittades. På bilden syns gårdens ägare Anders Andersson som hittade skatten. "Den 12 november 1936 fann man vid dikesgrävning på gården Stora Ryk i Färgelanda socken en silverskatt bestående av bl.a. silverspännen, mynt och hängsmycken. Denna silverskatt anses vara en av de förnämligaste som man har funnit i Västsverige. Det anses att föremålen är nedlagda i början av 900-talet" (vgregion.se).
Färgelanda, Stora Ryk. Platsen där silverskatten hittades. På bilden syns Anders Andersson, gårdens ägare som hittade skatten, och antikvarie G.A Hellman. "Den 12 november 1936 fann man vid dikesgrävning på gården Stora Ryk i Färgelanda socken en silverskatt bestående av bl.a. silverspännen, mynt och hängsmycken. Denna silverskatt anses vara en av de förnämligaste som man har funnit i Västsverige. Det anses att föremålen är nedlagda i början av 900-talet" (vgregion.se).
På bilden sitter trotjänaren och kusken Johan Jonsson med sin hustru Johanna vid den lilla stuga på Stensbergs lantgård, som ägdes och sommartid beboddes av rektor O. E. L. Dahm. Förre ägaren hade varit gästgivare och då hade bryggts brännvin i ett av rummen i stugan. Johans barnbarn Viktor-Hugo Elmqvist, Sonja och Karl-Bernhard Sandbäck kom ibland på besök. Stugan och gårdens ekonomibyggnader låg mitt emot Stensbergs ännu befintliga huvudbyggnad.
Huset är förmodligen stadens äldsta i relativt ursprungligt skick bevarade större trähus. Den ursprungliga inkörsporten till gården byggdes dock igen i början av 1900-talet. C.A. Wahlbom inköpte fastigheten 1815 och 1907-1936 ägdes den av stadsarkitekten J. Fred. Olson. Han satte sin prägel på interiörens färgsättning och fasta inredning i konstnärerna Carl och Karin Larssons anda. Gårdens timrade loftbyggnad är sannolikt från 1600-talet och enligt uppgift flyttad från Gamla Staden.
På bilden sitter trotjänaren och kusken Johan Jonsson med sin hustru Johanna vid den lilla stuga på Stensbergs lantgård, som ägdes och sommartid beboddes av rektor O. E. L. Dahm. Förre ägaren hade varit gästgivare och då hade bryggts brännvin i ett av rummen i stugan. Johans barnbarn Viktor-Hugo Elmqvist, Sonja och Karl-Bernhard Sandbäck - den senare med på fotot - kom ibland på besök. Stugan och gårdens ekonomibyggnader låg mitt emot Stenbergs ännu befintliga huvudbyggnad.
Paret som 1895 sålde sin gård, Oktorpsgården i Slöinge socken, till Artur Hazelius och Skansen: Åke och Kristina Lundqvist. Gårdens alla byggnader och föremål fraktades på över dussinet tågvagnar till Stockholm den 23 maj 1896. I augusti samma år var gården uppbygd på Skansen av medföljande lokala hantverkare. Den halländska gården uppfördes som nummer tre på Skansen, endast de från Dalarna respektive Blekinge var före Oktorpsgården, vilken var den första att uppföras i sin helhet med samtliga byggnader.
bilder, fotografi
Indal 81:1
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.