Krusenstiernska gården förvävades av Hermina von Krusenstierna den 1 maj 1874. Köpeskilling var 16000 kr. Tre år senare gifte sig Hermina med sin kusin Philip. Hulda Nydell var hushållerska åt paret von Krusenstierna. När Hermina avled ärvde Hulda Krusenstiernska gården. Den 2 augusti 1938 skrev Hulda ett testamente där hon ville att gården skulle bli ett minnesmärke över en svunnen tid och göra gården tillgänglig för allmänheten. Uppgifterna är hämtade ur "Krusenstiernska gårdens vänner 1997".
Från 299 kr
Dokumentation som följer nedmonteringen av gatuhuset till Huitfeltska gården i Linköping. Fotoåret 1950 hade lyckligtvis en ny och unik möjlighet för stadens uttjänta hus öppnats. På initiativ av kommunalpolitikern Lennart Sjöberg hade mark avsatts vid egendomen Valla för det friluftsmuseum vi känner som Gamla Linköping. Just Huitfeltska gårdens utvalda hus var de första att flyttas dit och i linda bilda de stadskvarter som vidare tillkommit.
Theodor och Josefina var tydligen mycket arbetssamma och byggde upp denna lilla gård från grunden på några få år. Här ser vi det fina och i förhållande till gårdens ringa storlek, 11 ha, stora manbyggnaden som på bilden är 7 år gammal. Tydligen byggde man vidare, det är staplat virke i förgrunden. Vi ser Josefina 38 år, Theodor också 38 år och sonen Hugo 8 år sittande på staketet.
Masse har gått längre upp på Botvidebackar och tagit denna miljöbild över de båda Botvideparterna. I förgrunden ses den betade backen med bandtunen på backanten, det ser precis likadant ut idag. Nedanför backen går käldvägen. T v står gårdens gemensamma bulsmedja. Båda parternas byggnader känner vi igen sedan föregående bilder, se Bild 652-660. Bakom gården syns lövträden i ängena, sjön skymtar där bortom och längst bort kan man ana Ljugarns udde.
Masse har tagit bilden från backkanten med fokus på hägnaderna och med gårdsparternas ladugårdstak skymtande över trädgårdens fruktträd. Här ser vi tre olika sorters tunar: en kullfallen vanlig bandtun ligger invuxen i buskar vid åkerdiket. Mot åkern står en räcktun med 5 räckar, vågräta gärdsel. Mot trädgården står en standtun, vars trolar, gärdsel, vilar mot en vanlig bandtun. Standtunarna har sitt ursprung i förhistoriska försvarsverk och har under senare århundraden används som skydd, främst för vinden, runt gårdens trädgård.
Parti av Nygatan i Linköping år 1903. Fotograf Essen hade för motivet ställt sig ett 50-tal meter före gatans skärning med Apotekaregatan i höjd med Nisbethska gården, vars höga plank löper till vänster. Vid tiden sträckte sig gårdens tomt ännu mellan Läroverksgatan och Apotekaregatan men detta kom att ändras när en stor hyresfastighet uppfördes i det synliga hörnet 1906. Förändringen i gatubilden är på det hela taget total. Samtliga byggnader är idag rivna eller i något fall flyttad till friluftsmuseet Gamla Linköping.
Nygatan 32 i Linköping 1929. Året före bilden hade sista ägaren av familjen Dufva gått bort och gårdens hus kom inom kort att rivas. Under sin sista period benämndes platsen som Mamsell Dufvas gård och bakom namnet stod Erika Dufva (1844-1928), enda överlevande barn till makarna Carl Erik Dufva och Carolina Lindberg. Varför dottern kallades "mamsell" är tämligen obegripligt, då hon en period var gift med godsägaren Carl Fredrik Fahlström. Äktenskapets korta längd kan möjligtvis förklara synen på henne som ogift.
Sällskap i trädgården till Villaberg på Hejdegårdssidan av Tannefors sluss. Närmast från bänken ser vi gårdens ägare Jonas Jonzon invid hustrun Matilda. Följande man och den stående ska enligt uppgift framställa bröderna Mårtensson, för vilka ytterligare uppgifter i övrigt inte kan lämnas. Flickan i helvit klänning är makarna Janzons dotter Karin och vid hennes sida står väninnan fröken Nyberg från Rogestad. Bilden är odaterad men Jonas Jonzons dödsdag per den 12 juni 1904 sätter ett sista datum.
Skörden bärgas på Högåsa sommaren 1902. Bilden visar tydligt hur personalintensivt jordbruket ännu var före mekaniseringen under det nya seklets gång. Vad som inte syns är den förändring i arbetets organisation som gården likt många andra tillgodogjort sig under 1800-talets andra hälft. Högåsa ingick i säteriet Ljungs ägodomän och som en rationalisering av lantbruket hade man under nämnda period avvecklat gårdens torpare till fördel för statare, som utan egen jord att bruka nu var lantarbetare.
Motiv från Nygård norr om Linköping. Vid tiden för bilden hade området ännu inte påverkats av den omfattande byggnation som kraftigt förändrade trakten med start år 1964. Planen var att anlägga den nya stadsdelen Skäggetorp för cirka 10 000 invånare. Bilden visar gårdens spannmålsmagasin som var en av få byggnader i området som undandrog sig rivning. Byggnaden kom vidare att nedmonteras och fördes 1967 till Gamla Linköping.
Nygatan 51, i hörnet av Nygatan och Sankt Korsgatan i Linköping, uppfördes troligen några decennier in på 1700-talet, men hade innan det flyttades till friluftsmuseet Gamla Linköping om- och tillbyggts i flera omgångar. Gårdens ägarelängd var komplicerad och tidvis var den splittrad på ett stort antal delägare. En av dessa ägare var en tid bryggaren Anton Edvard Wavrinsky och makan Augusta Wilhelmina Nordvall, vars äldste son Edvard Wavrinsky gått till historien som bland mycket annat Sveriges första förbundschef för det enade IOGT.
En till åren kommen Didrik von Essen, möjligtvis porträtterad vid något av stadens serveringar. En tänkbar plats är annars hans bostad i den så kallade Marckska gården vid Hunnebergsgatan. Efter många år av kringflyttande tillvaro hade han från 1906 erbjudits möjlighet att där stadigvarande hyra en lägenhet genom gårdens ägare friherrinnan Clara Marcks von Würtemberg. Bostaden kom han att disponera till sin död 1922. Oavsett plats ser vi honom i en rofylld stund med kaffetår och dagens avisa.
En länge oidentifierad gårdsmiljö ur Linköpingsfotografen Didrik von Essen produktion har fått sitt svar i Berga gård söder om Linköping. Platsen är för en sentida betraktare fullständigt oigenkännlig. Förändringen förklaras i museimannen Anton Ridderstads ambition att omskapa gårdens ägor till ett östgötskt friluftsmuseum med museibyggnad och minnespark. Av detta blev dock inte allt realiserat på hans ägor. Släktens sommarviste på kullen lät han år 1896 utbygga till vad som kom att kallas Berga slott. Vy från norr, sannolikt kort före utbyggnaden.
Färgelanda, Stora Ryk. Platsen där silverskatten hittades. På bilden syns gårdens ägare Anders Andersson som hittade skatten. "Den 12 november 1936 fann man vid dikesgrävning på gården Stora Ryk i Färgelanda socken en silverskatt bestående av bl.a. silverspännen, mynt och hängsmycken. Denna silverskatt anses vara en av de förnämligaste som man har funnit i Västsverige. Det anses att föremålen är nedlagda i början av 900-talet" (vgregion.se).
Färgelanda, Stora Ryk. Platsen där silverskatten hittades. På bilden syns Anders Andersson, gårdens ägare som hittade skatten, och antikvarie G.A Hellman. "Den 12 november 1936 fann man vid dikesgrävning på gården Stora Ryk i Färgelanda socken en silverskatt bestående av bl.a. silverspännen, mynt och hängsmycken. Denna silverskatt anses vara en av de förnämligaste som man har funnit i Västsverige. Det anses att föremålen är nedlagda i början av 900-talet" (vgregion.se).
På bilden sitter trotjänaren och kusken Johan Jonsson med sin hustru Johanna vid den lilla stuga på Stensbergs lantgård, som ägdes och sommartid beboddes av rektor O. E. L. Dahm. Förre ägaren hade varit gästgivare och då hade bryggts brännvin i ett av rummen i stugan. Johans barnbarn Viktor-Hugo Elmqvist, Sonja och Karl-Bernhard Sandbäck kom ibland på besök. Stugan och gårdens ekonomibyggnader låg mitt emot Stensbergs ännu befintliga huvudbyggnad.
Huset är förmodligen stadens äldsta i relativt ursprungligt skick bevarade större trähus. Den ursprungliga inkörsporten till gården byggdes dock igen i början av 1900-talet. C.A. Wahlbom inköpte fastigheten 1815 och 1907-1936 ägdes den av stadsarkitekten J. Fred. Olson. Han satte sin prägel på interiörens färgsättning och fasta inredning i konstnärerna Carl och Karin Larssons anda. Gårdens timrade loftbyggnad är sannolikt från 1600-talet och enligt uppgift flyttad från Gamla Staden.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.