Ödekyrkan i Krokek som den togs sig ut 1965. I sin glans dagar ersatte kyrkobyggnaden ett kapell från 1500-talet. Uppförd 1747 efter ritningar av självaste biskopen Andreas Rhyzelius. Byggnadsmaterialet tog man till största delen från det gamla nedlagda klostret intill. Söndagen den 28 april 1889 skulle kyrkan, som brukligt vid kall väderlek, värmas upp inför stundande högmässa. Just denna gång antände olyckligtvis gnistor från kaminen kyrktaket. En våldsam brand bröt ut och byggnaden förstördes bortom möjlig återuppbyggnad. Länge stod emellertid kyrkan som ruin relativt intakt. I omgångar har ruinen monterats ned och idag består den av meterhöga grundmurar.
Från 299 kr
Vinningsmallar täljda ur vindvuxet trä, 450 a-b för främre bordhalsarna, 451 a-b för aktre bordhalsarna. Sedan borden hyvlats till sättes de in i basränna för att mjukas upp med ånga. När de blivit väl genomkokta, sättas de med hjälp av träklämmor fast på mallen (se bilden). Där får de stå tills de svalnat och torkat (1-2 dagar). Då ha de också fått sin rätta form och kan fästas till kinningar och stävar. Jfr SU:1952. Mallarna köpta av båtbyggaren K.A. Viklund den 11.7. 1952 till Sjöhistoriska museet genom Olof Hasslöf.
Kinningsmallar. Använda vid tillforming av kinningarna till skötbåt. Sedan borden hyvlats till sättes de in i basränna för att mjukas upp med ånga. När de blivit väl genomkokta, sättas de med hjälp av träklämmor fast på mallen (se bilden). Där får de stå tills de svalnat och torkat (1-2 dagar). Då ha de också fått sin rätta form och kan fästas till köl och stäv.och stävar. Jfr SU:1952:16. Mallarna köpta av båtbyggaren K.A. Viklund den 11.7. 1952 till Sjöhistoriska museet genom Olof Hasslöf.
Ångarna St Erik och Royalist som strandade på Kullagrundet något av åren 1900-1905. Bärgningsbåten Belos. St Erik (den mindre ångaren) strandade under tjocka. Några dagar senare, en klar vacker morgon, passerade engelska ångaren Royalist. Förste styrman, som hade vakten, blev nyfiken på St Erik och de båda bärgningsbåtarna och afvek från kursen för att se efter vad de tre stillaliggande båtarna hade för sig, med det resultatet att båten körde upp på grundet med full maskin. Bägge bärgnings-ångarna lämnade då den mindre värdefulla St. Erik och ägnade sig åt Royalist, som bärgades in till Trelleborg. St. Erik blev senare också bärgad, men kondemnerades.
Lövsta dokumentationen: Tre dagar under vinter/vår 2003-2004 dokumenterade Etnolog Peter du Rietz och fotograf Nisse Cronestrand lövsta sophanteringsområde i Hässelby väster om Stockholm. Den omfattar byggnader, miljön, och människor. Den mesta tiden lades på den gamla sopförbränningsanläggningen, miljöstationen och destrution av kyl & frysskåp. Bildtext: Lövsta sopförbränningsanläggnings femte ugn. Det mesta av ugnen är borttransporterat 2004, men man kan fortfarande se roterugnen. Denna ugn var den största av Lövstas fem ugnar och den togs i drift 1965. Ugnens kapacitet var 15 ton i timmen.
Lövsta dokumentationen: Tre dagar under vinter/vår 2003-2004 dokumenterade Etnolog Peter du Rietz och fotograf Nisse Cronestrand lövsta sophanteringsområde i Hässelby väster om Stockholm. Den omfattar byggnader, miljön, och människor. Den mesta tiden lades på den gamla sopförbränningsanläggningen, miljöstationen och destrution av kyl & frysskåp. Bildtext: En av två skopor från sopförbränningsanläggningens bunker. Med dessa skopor lyfte man sopor från bunkern till någon av de fem ugnarnas intag. Skopan består av sex skovlar och väger 5500 kg, den är c:a 3 meter hög och c:a 2,5 meter i diameter i slutet tillstånd. Den monterades på plats.
Lövsta dokumentationen: Tre dagar under vinter/vår 2003-2004 dokumenterade Etnolog Peter du Rietz och fotograf Nisse Cronestrand lövsta sophanteringsområde i Hässelby väster om Stockholm. Den omfattar byggnader, miljön, och människor. Den mesta tiden lades på den gamla sopförbränningsanläggningen, miljöstationen och destrution av kyl & frysskåp. Bildtext: Lövsta sopförbränningsanläggning 2004. Bunkern för förvaring av sopor. Mitt i bild en av två manöverhytter för kranförare till skoporna. I och med moderniseringsarbetet av sopförbränningsanläggningen 1962-72 installerades två fasta manöverhytter för kranförarna som skötte de två skoporna i bunkern.
Anna-Lisa Danielsson (född Kristoffersson) som nyfödd, midsommardagen 1925. Kajsa Persson, en faster till den nyblivna modern, håller Anna-Lisa i knät. Mamman, Maria Jakobsson dog 11 dagar efter förlossningen vid 26 års ålder. Anna-Lisa var hennes första och enda barn. När pappa Kristoffer Svensson blev änkling stannade hans bror Elias och systern Anna kvar på gården. Hos dessa tre växte Anna-Lisa upp. Faster Anna blev hennes mamma och hon var jättefin! Dessutom tog syskonen till sig Ture, en kusin till Anna-Lisa. Även han blev moderlös kort efter födelsen.
Gideå kyrka. Till att börja med hölls kyrkliga sammankomster i en lada i Norrgidsjö. Gideå hörde vid denna tid som kapellförsamling under Arnäs och blev senare 1811 annex samt eget pastorat 1822. Under åren 1804-1809 började en kyrka uppföras av timmer, ut- och invändigt försedd med stående brädfodring. Torn tillbyggdes åren 1812-1813, enligt uppgift i inventeringsprotokoll 1831, enligt andra källor 1823 (Bygdén). Invigningen skedde däremot inte förrän 1818. Tornet ritades av stiftsbyggmästaren Simon Geting och byggdes upp sommaren 1815 enligt sockenstämmoprotokoll. Geting bodde i prästgården 49 dagar. Till hjälp som arbetsledare och byggmästare hade han snickaren Jonas Arnström.
Lövsta dokumentationen: Tre dagar under vinter/vår 2003-2004 dokumenterade Etnolog Peter du Rietz och fotograf Nisse Cronestrand lövsta sophanteringsområde i Hässelby väster om Stockholm. Den omfattar byggnader, miljön, och människor. Den mesta tiden lades på den gamla sopförbränningsanläggningen, miljöstationen och destrution av kyl & frysskåp. Bildtext: Vy från Lövsta sopförbränningsanläggning mot Mälaren. Vid fototillfället rymde området en omfattande verksamhet kring isärmontering, destruktion och återvinning av kylskåp. Bakom en uppställningsplats för kylskåp syns en grön trailer som användes för att tillvarata freon från kylskåpen och förvandla övriga delar till flis.
Lövsta dokumentationen: Tre dagar under vinter/vår 2003-2004 dokumenterade Etnolog Peter du Rietz och fotograf Nisse Cronestrand lövsta sophanteringsområde i Hässelby väster om Stockholm. Den omfattar byggnader, miljön, och människor. Den mesta tiden lades på den gamla sopförbränningsanläggningen, miljöstationen och destrution av kyl & frysskåp. Bildtext: Del av tillbyggnad till Lövsta sopförbränningsanläggning. Tillbyggnaden byggdes vid mitten av 1960 talet och rymde en femte ugn som togs i drift 1965. I bakgrunden syns taket till den gamla sopförbränningsanläggningen från 1907, samt bakom den även den gamla vagnsverkstaden som innan var destruktionsanläggning för slaktavfall och kadaver.
'Enligt anteckning på fotografiets baksida: :: ''Den här lille rare fiskmåsungen 10 dagar gammal fotograferad jag på västra stranden av Eketräsk 3 km norr om Sudersand, Nordöstra Fårö, där jag såg 5 par dvärgmåsar och silvertärnor.Den sitter tryckt mellan 2 stenar. Jag hade ett farligt jobb, innan jag fick tag i ungen för fotografering.'' :: :: Ingår i en serie med fotonr. 4512:1-57 med diverse foton av fågelbon med ägg och ungar. Varje fotografi har utförliga anteckningar på sin baksida, kopierade från framsidan, spår av de på framsidan är fortfarande synliga.'
En av de första postbilarna i Sverige, Scania Vabis. Tillverkad i Södertälje 1913. I april 1913 beslöt generalpoststyrelsen att köpa in 13 bilar av fyra olika typer från AB Scania-Vabis. Att vara bilförare var då ett statusjobb i högsta grad, efter den sex dagars kurs som Scania-Vabis tillhandahöll. Redan några dagar efter det att de första bilarna levererats bildades också en Postens chaufförsklubb. En hel del problem följde, vilka går att läsa om i olika skrivelser i Postens arkiv.Här står bilen på Postens Bilverkstäder
Gustav Björklunds villa i Ryda. Järnhandlare Gustav Björklund uppförde sitt sommarhus, Marieberg, omkring 1900 i Ryda. Huset har fått en veranda i storslaget format. Där kunde man sitta en sommarsöndag och blicka ut på den väl anlagda trädgården, med sin för den tiden så speciella rundplantering med snäckdekoration. Huset benämns Ryda Östergård och utgjorde senare, tillsammans med två andra fastigheter, grunden till Stiftelsen Solhemmet. Den bildades av Sigge Williamsson, ägare till Ylleindustri AB. Han ville med denna stiftelse bereda tjänstemän inom handel och industri ett vilohem på äldre dagar.
Ångarna ”St Erik” och ”Royalist” som strandade på Kullagrundet något av åren 1900-1905. Bärgningsbåten Belos. St Erik (den mindre ångaren) strandade under tjocka. Några dagar senare, en klar vacker morgon, passerade engelska ångaren Royalist. Förste styrman, som hade vakten, blev nyfiken på St Erik och de båda bärgningsbåtarna och afvek från kursen för att se efter vad de tre stillaliggande båtarna hade för sig, med det resultatet att båten körde upp på grundet med full maskin. Bägge bärgnings-ångarna lämnade då den mindre värdefulla St. Erik och ägnade sig åt Royalist, som bärgades in till Trelleborg. St. Erik blev senare också bärgad, men kondemnerades.
Föreståndare Gunnel Kullenberg, bitr. föreståndare Margit Emilsson (gift Wannerberg -52), förskollärarna Ingrid Andelius (gift Svedenbrandt) och Pierrette Petèr (gift Göhluer) och barnskötaren Ruth Carlsson (gift Karlsson) sittande i en rutschkana. Krokslätts daghem, Dalhemsgatan 7 i Krokslätt, 1948 - 1951. "Vi fyra tjänstgjorde i den s.k. "Villan" som hade två avdelningar, två lärare på varje avdelning. Man arbetade 6 dagar i veckan, måndag till lördag. I huvudbyggnaden på andra våningen fanns personalbostad att hyra. Dit inbjöds våra vänner till party, även blivande fästmän. Ingrid träffade sin man där. Jag sammanförde också Pierrette och Åke som sedan gifte sig. Jag blev gudmor till deras dotter Christine, född 1957." / Margit Wannerberg.
fotografi
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.