Boggi SJ 5800. SJ Säkerhetstjänst. Boggi kallas den anordning som sitter under en vagn eller fordon med vanligen fyra hjul i syfte att sprida fordonets last på fler axlar och därmed minska axeltrycket, öka lastförmågan och förbättra kurvtagningen. Vagnens högsta hastigheten är 120 km i timmen.
Från 299 kr
Översvämning på Norra Ågatan. Vattnet når över åkanten, förbi träden och nästan fram till vägen. På vägen står en stor lastbil. Den har SAAB-bilar, i två våningar, som last. En man, i overall, står utanför lastbilen och ser ut över Arbogaån. Arbogaån har svämmat över.
Barnens Dag firas med bilparad. Främst ses en last med "Forntida turister", en båt med vikingar försedda med hjälmar och sköldar. De passerar butiken med glas och ramar på Kapellgatan. De är på väg mot korsningen Kapellgatan - Trädgårdsgatan. Många människor kantar vägen. Fler lastbilar är på väg. 1950-talet
Gävle - Dala Järnväg, GDJ ångvagn 1, förardelen >GDJ:s ångmotorvagn var en "standardvagn" av fabrikat Sentinel utrustad med deras ångmotor, dvs en snabbgående flercylindrig maskin som inte driver direkt utan via en växellåda./kf Jo en 2 cyl fö samma som typ som i Last bilarna. Senare Sentinell Ångvagnar än GDJs var mycket modernare, ej Kedja som del i kraftöverföringen, automatisk stoker & vattenmatning till pannan, boggier, m.m.
En gaffeltruck med last av paketpåsar på vanlig standardpall - fixerad på pallen med sadelgjordsband - är på väg in i en godsvagn där pallarna lastas på varandra. Nyheten har prövats mellan Stockholm Ban och Ånge. Genom gaffeltrucken slipper man det tunga och ryggpåfrestande arbetet att lyfta säckarna ovan axelhöjd. Utrymmesförlusten blir inte stor och för de lösgående paketen blir behandlingen skonsam - med eller utan fixeringsband. För paketsäckar måste användas stöd som tillåter stapling, har försöken visat. Ragnar Ottosson, en av SJ:s instruktionsförare, demonstrerar.
Kapten Carl Sandvis Wallin sittande på bryggan, foto av sonen Knut Wallin, enligt sonsonen Gunnar Wallin. Båten som hette "Pelle" och gick i många år som last och passagerarbåt på Ångermanälven. Han var skeppare på "Pelle" tills han var långt över 70 år.; Tror att båten sista åren gick som "kättingbåt" på älven. Det innebar att den lastades full med kätting och sen drogs av bogserbåt.
Hamnen i Linköping strax före midsommar år 1952. Hamnfogden Gunnar Lindfors konstaterade att det inte hade setts så många båtar sedan år 1921 i Linköpings hamn. Tretton båtar lämnade sin last med cement, kalksten, kalksalpeter och rapsmjöl. Längst till vänster i bild ser man så kallade Mutterhuset, uppfört 1944-1945 för ELGE verken. Det revs år 2011. ... 385 bilder om Linköping på 1950-talet från tidningen Östgötens arkiv. Framtidstro och optimism är ord som sammanfattar Linköping på femtiotalet. Årtiondet innebar satsningar för att förbättra linköpingsbornas livsvillkor. Bostadsfrågan och trafiklösningarna dominerade den lokalpolitiska agendan. Bilderna digitaliserades år 2013.
Regulus av Bergqvara (1917), 389 tonn, b. Lusikas 1897. Enligt skeppslista 1915 byggd 1897 i Hainasch. På bilden hemmahörande i Riga. Redare 1915 Rob. Petersson, Bergkvara, 1917,1919 Johan Nilsson Kalmar. Saknas 1921. År 1917 då fartyget befann sig på resa från Sao Ybesbukten i Portugal, med last av salt och kork till Göteborg, blev det uppbringat och beslagtaget av engelska örlogsmän. Regulus, som då hade Kalmar som hemmahamn, blev införd till Aberdeen och kvarlåg där till efter kriget. Senare såldes fartyget på auktion i London till Estländare. Ur På segelfartygens tid - Skepp och sjöfolk i sekelskiftets Bergkvara Befälhavare 1914 Alex Andersson, Djursvik, Söderåkra.
Vilhelm Karlsson kör ut på vägen med ett lass gödsel. Han använder stutar i tvåspann, vilket var det vanliga vid tunga transporter som inte behövde gå fort. Stutar var starka och fogliga. Man ser att de är av den gamla gotländska rasen, ljusbruna och vitfläckiga med stora horn, men inte så storbyggda. V K styr stutarna med tömmarna om hornen. På vägen ser man många spår av vagnar och spillning efter nöt och hästar. Vagnen är en s k skvackvagn, den gängse last- och transportvagnen. Grepen är av modernt slag, den har troligen V K köpt, den är inte hemtillverkad som greparna på Bild nr 1 och 2. Vilhelm Karlsson är 31 år gammal på bilden, sedan 5 år ingift från Kauparve till Smiss södra gårdspart. V K sitter på en säck och åker med, men om lassen var tunga fick man gå bredvid. Han är klädd i sedvanlig arbetsklädsel: blus, byxor och vegakeps. På fötterna har han troligen läderstövlar.
Planet är byggt 1938 för ovan nämnda nattpostflyglinje. I motsats till de äldre Junkerstyperna är Ju 86 utförd med slät plåtbeklädnad, varigenom luftmotståndet under flygningen minskas men å andra sidan vissa ändringar i själva konstruktionen blivit nödvändiga. Flygkroppen är till stor del utförd såsom skal-konstruktion och vingarna äro uppbyggda på ett balksystem av Junkers vanliga typ. Vingplåten är försedd med lister, vilka styva upp plåten, så att den släta ytan erhåller samma styrka som de äldre typernas korrugerade vingplåt. Flygplanets tjänsteomvikt - alltså vikten med fullständig utrustning med tomma tankar, utan besättning och last - är 5,400 kg. och största flygvikten är något över 8,000 kg. De bägge motorerna av typ Pratt & Whitney Hornet lämna vardera 715 hk maximalt vid 2,250 varv per minut och ge flygplanet en toppfart av 350 km/tim på 2,100 m. höjd. Normala marschfarten är 315 km/tim på 3,200 m. höjd, varvid motorerna avgiva knappt tre fjärdedelar av sin fulla effekt.
Octavia, det fartyg med vilket det forssmanska expeditionen avseglade till Sydafrika 1862. Fullriggare, byggd å Värnanäs varv 1857-58- Tillhörig kapten C Mannerskantz på Värnanäs. Förhyrdes av Ing A Forssman för en expedition till Sydafrika 1863, under kapten J M Lagerwalls befäl. Från Sydafrika till Ostindien med last till England, och därifrån hem. Inköptes nu av P E Kreuger & Jennings, förbyggdes 1865 och ändrades till barkskepp. Har förts av kaptenerna A Meissner, A E Palander, JM Lagerwall, A Holmström, J A Nilsson och C J Trägårdh. Originalmålning utförd av M G Oxenstierna (signatur "Nr 179 Oxenstierna".) 1865 i juni: Mårten Gabriel Oxenstierna f 1834, sjöofficer, godsägare, romanförfattare. Tjänstgjorde ombord å Octavia. Tillhör herr Erik Lagerwall, Äppelviken. Foto M H 1941
Sop-pressen i Kärra. Soppressen i Kärra tar emot alla sopor och allt hushållsavfall från Mölndals kommun. Avfallet föres med särskilda sopbilar hit till Kärra. Här tippar bilarna av sin last i övre delen av byggnaden, som du ser på bilden. Avfallet glider ned i en soppress. Där pressas soporna samman till stora balar, som sedan forslas bort för att brännas upp. Detta sätt att oskadliggöra avfallet är bra ur hygienisk synpunkt. Förr forslades soporna och hushållsavfallet till "Tippen på Kikås" men det var inte alls lämpligt, och dessutom spreds en obehaglig stank och lukt vida omkring. En mängd råttor, kråkor, måsar och flugor drogs till tippen. Dessa levde på avfallet. Genom tillkomsten av soppressen i Kärra har ovan nämnda olägenheter helt försvunnit. Vid pressen finns inga råttor, och någon obehaglig lukt kan knappast märkas där.
fotografi, skeppsporträtt
Reprofoto av linköpingsorginalet "Springare-Gusta". Omkring förra sekelskiftet var han genom sin egendomliga klädsel och uppträdande en välkänd figur i staden, dock utan att ligga ordningsmakten till last. Sitt smeknamn fick han genom särdraget att allt som oftast ta sig fram springande. Sommartid sprang han gärna medsolsvarv runt sjön Roxen med start och mål på Stora torget. Runt just den sträckan hade han namngivit ett knappt 100-tal platser med minst sagt märkliga namn som, "Tre lorte högt", "Tre lorte lågt", "Nittinie grader min polhöjd i lågt lufttryck" och "Hallå" för att nämna några som bevarats till eftervärlden. Uttrycket "Rystadskravel" får vi förmoda var exempel på hans omdöme av ortsbor. Bakom hans ryktbarhet fanns naturligtvis en människa av kött och blod. Arkiven ger oss oförblommerad fakta. Hans egentliga namn var Gustaf Ferdinand Andersson och han föddes i Lofta socken 1858 som son till stalldrängen Anders Petter Andersson och hans maka Emma Gustava Gustafsdotter. Efter en rad omflyttningar hamnade familjen från år 1875 i Linköping. Gustaf Ferdinand blev kvar i föräldrahemmet tills modern gick bort som änka 1905. Därefter togs han in i stadens fattigvårdsinrättning och kvarblev där till sin död 1924.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.