Öja. Runsignum Sö 7
Från 299 kr
Herresta. U 370.
Smedby. U 280, U 281, U 280 .
Malmby. U 503.
Fleräng. U 1149.
Vallstanäs. U 426.
Saltängsbron. Runsignum: Vs 9, Vs 10
Gruppbild av familj och släkt när Jean och Marie Svenssons guldbröllop firas den 15 augusti 1908. Jubilarerna sitter i mitten med döttrarna Emma och Anna till höger om Jean, Olga och Julia till vänster om Marie. Längst ut till vänster sitter Katy, gift med sonen Emil, och längst till höger sitter Ellen Svensson, f Elmqvist. Baktill från vänster står sönerna Emil (Jordan Swensson), Ivan, Knut, Otto med hustrun Kristin och längst till höger Otto och Hugo. (Sonen Hjalmar är inte med på bilden.) Till höger om Kristin står Bror Axel Rosander och Curt Geier. Emils dotter Kristin står som nummer fyra från vänster; damen längst ut i raden är ej namngiven. Barnen fr v: Hugo Welander, Viola Rosander, Mia Rosander, Ebba Geier, Oscar Emil Rosander, Otto Geier, Stuart Jordan Swensson, Jean Rosander, Henry Jordan Swensson och liggande Ann-Marie Svensson. De är samlade i ett stort rum med stormönstrad jugendtapet med löv och blommor och en stor matta på golvet. Jean var bror till borgmästaren Emil Svensson i Varberg så guldbröllopet uppmärksammades i staden bland annat med flaggning i hamnen. Ett konditori hade skänkt tårtan till festen, en krokan med "brudparet" avbildat på toppen.
I vävnadens spegel syns den spelande haren eller Kung David med harpan, även tuppen eller den galande hanen samt hjorten, ibland kallad den längtande hjorten och hällkistan, också kallad Kristi boningar, Guds faders hus eller de himmelska boningarna. I bården syns Kristusmonogrammet IHS med törnekrona runtom. Geometriskt mönsterbård och frans i båda kortändarna. Täcket sammanfogat av två våder med söm på mitten. Lagning syns i bården på högersidan.
Här synes den s.k. Skvadronsgatan i husarlägret på Sannahed. Till vänster om denna gata hade officerarna sina tält och sommarstugor, till höger låg stallarna och mellan dessa manskapets och underofficerarnas tältrad. I förgrunden synes chefen för första eller livskvadronen ryttm Stedt. Den civilklädde med långa skägget till höger är skräddaren, som är i lägret för "defektering" (tager emot söndriga kläder för lagning), som manskapet är i färd med att överlämna.
Skånela kyrka. U 300, U 299, U 295.
Ågesta kärnkraftverk. Under 2005 gjorde Tekniska museet tillsammans med Stockholms Läns Museum och Länsstyrelsen i Stockholms län en fotodokumentation av Ågesta kraftvärmeverk, Sveriges första kommersiella kärnkraftverk, Foto: Nisse Cronestrand. Bildbeskrivningar: Ingenjör Åke Bergman. Bilden föreställer: Plan 04 reaktorbyggnaden rum 0421. Avtappningskran för bergvatten utanför det täta skalet av 4 mm tjock plåt samt en lagning av det täta skalet. Detta är något som Åke Bergman sett till att göra på senare tid för att inte byggnaden skall förstöras. Förklaring av system framgår av rapport :Statens Vattenfallsverk A23/60 5/4 1960.
Prosten Christian Stenhammar blickar myndigt mot oss från en helt annan tid. Född 1783 har han levt ett långt liv som nu går mot sitt slut redan före avskaffandet av ståndsriksdagen, vatten och brödstraff, svenska kolonier och annat som känns väldigt avlägset. Han beskrivs varit spränglärd tillika stockkonservativ. Som stöd för hans intellektuella läggning kan listas hans utnämning till teologie doktor och docent i fysik, medlemskap i Vetenskapsakademien, representantskap vid riksdagen och skriftställare inom så skilda ämnen som historia, politik, geografi, fysik, zoologi och botanik. Som exempel på hans samhällsbevarande önskan som politiker kan hans reformkritik mot lika arvsrätt och avskaffandet av kroppsstraff nämnas. Han växte upp i Västra Eds kyrkoherdeboställe som näst yngst av faderns 14 barn. Efter gymnasiestudier i Linköping skrev han i februari månad 1801 in sig vid Uppsala universitet vilket bland annat kom att leda till hans nämnda docentur i fysik. Från 1811 var han anställd som adjunkt och sedermera lektor och rektor vid Linköpings gymnasium. Parallellt var han även så kallad prebendekyrkoherde i Törnevalla. År 1830 bröt han upp från tjänsten i Linköping, som han ansåg ha "förslöat tanke och kraft" för att istället slå sig ned som kyrkoherde i Häradshammar på Vikbolandet. Där kom han vid sidan av rikspolitiken och botaniska resor bli kvar som nitisk församlingspräst livet ut.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.