Vykort, "Varberg. Utsikt från Påskberget. 'Sista kanonen'" Vy över staden mot väster med fästningens sista kanon i förgrunden, som år 1897 placerades här efter att ha sålts på offentlig auktion tidigare samma år. Köpare var skeppsmäklare Gustaf Magnusson som sedan tillsammans med färgaren J V Lindqvist, järnhandlare Hartvig Bolander, bagaremästare Victor Persson, garverifabrikör Valdemar Holmberg samt handlanden C M Lindström skänkte kanonen till Varbergs stads plantering. Det stora vita huset till höger om kanonen är det s k Thamska huset.
Från 299 kr
'Montera bälta (gördeldjur). :: :: Text till bilden: ''Gördeldjur eller Bälta. Hithörande märkvärdiga djur tillhöra uteslutande Amerika. Deras pansarbeklädnad, snarlik sköldpaddans, ger bältan ett högst egendomligt utseende, men, enär detta pansar midtöfver kroppen är afdelat i ringar, äro dessa djur ej så oviga, änskönt de ej kunna sägas vara snabba i sina rörelser. Försedt med långa, starka klor, är bältan en skicklig gräfvare. Hon vistas också uti jordhålor, dem hon sjelf tillreder. Ja, vid en hotande fara, skall hon till och med hastigt kunna nedborra sig i en lösare jordmån. Bältan är ett djur, som hemtar sin föda af både växt- och djurriket. Sjelf ätes hon allmänt i Brasilien och anses af många som en läckerhet.'' /August Wilhelm Malm år 1866. :: :: Serie med fotonr. 7079:1-37. Fotografierna är monterade i en liten bok, inbunden, med titel ''Fotografier öfer Däggdjur och foglar. Texter av A. W (1866). Malm. Boken återfinns i Göteborgs Naturhistoriska Museums bibliotekssamling under ''Äldretryck''. På baksidan av varje foto finns en text om arten. :: :: Se även fotonr. 5693:1-4.'
Torghandel på Varbergs torg. Bild 1 föreställer Eric Johansson, "Bossa-Eric", i arbete vid sin slaktvagn. Troligen har han lånat ut sin kamera. Bild 2 visar säljare och köpare vid en torgbod med Rådhuset i bakgrunden. Bilden är tagen före 1945. Bild 3 visar en man som sitter vid "Brännvinsringen". Intill honom står till vänster i bild en sockerlåda och en cykel. Till höger om honom står renhållarens sopvagn. Han skymtas med sin kvast bakom staketet. Bilden är tagen mot norr före 1937, då ringen flyttades från torget. Mannen finns även på bildnr F4730 från samma tillfälle.
År 1936 skrev Upsala Nya Tidning om att Uppsalas bostadskommitté hade hittat mark på Kungsgärdet och nu kunde köpare sätta igång med småstugebebyggelse efter mönster från trädgårdsstäderna i Stockholm och Göteborg. Stadsarkitekten Gunnar Leche hade gjort en byggnadsplan för 80 småstugor i två olika storlekar. Staden öppnade en småstugebyrå vid Fyristorg för information och att teckna kontrakt. Husen var standardiserade och det var meningen att husköparna skulle utföra delar av bygget själv och på småstugebyrån fanns en sakkunnig instruktör. Husen skulle vara i nflyttningsklara 1 oktober 1937.
Långbanshyttan. Av Långbans hamrar byggdes den övre år 1632, den nedre privilegieras 1646. Den norra hammaren brann år 1710 och fick inte uppföras på nytt. Den södra behölls men smidet inskränktes till hälften. Genom en serie köp som tog sin början år 1839, blev hyttan förvärvad av Lesjöfors bruksägare. Långbanshyttan fick stor betydelse som tackjärnsleverantör till detta bruk, med vilket hyttan stod i bekväm järnvägsförbindelse. Under tiden 1873-1895 tillverkades även bessermangöt vid Långbanshyttan. Malm hämtades ur egna gruvor och även från Persberg. Det tackjärn som inte konsumerades av Lesjöfors avyttrades till utländska köpare. Den hammare som under 1700-talet var igång vid Långbanhyttan lades ner år 1808. Senare startades ett litet sliperi år 1827. Denna industri blev dock inte långvarig.
År 1804 köpte Johan Olof Hertzman tomterna S:t Per 24-28 i Linköping och lät på dem uppföra vad som in i vår egen tid benämns som Domprostgården. Själv var han landskamrer och hade vid sidan av detta sannerligen råd med sin satsning. Året före hade han till staden och dess församlingar sålt sin påkostade fastighet invid Stora torget, som i de nya ägarnas vård omedelbart inreddes till ett kombinerat rådhus, domprostboställe med flera funktioner. Sin nya bostad blev Hertzman trogen till sin död 1836. Därefter följde ett par kortare ägarskap tills friherre Gustaf Lagerfelt till Lagerlunda köpte fastigheten som familjens stadsgård. År 1898 slöts någon form av ring efter att Hertzmans köpare av hans gamla gård inköpte hans senare -nu som Lagerfeltska gården- för att vidare disponera den som stiftets domprostboställe. Här en vy från gårdssidan omkring 1920.
August Jakobsson född 1877 köpte 1904 en avsöndring från Husarve som han bebyggde med byggnaderna på bilden. Manbyggnaden är en s k ofullständig parstuga i resvirke med spåntak försett med ett köksbakbygge. Åtminstone mittdelen av ladugården är sannolikt en bit av en äldre bulladugård som flyttats hit och försetts med panel och foderloft, men det kan gälla delarna på gavlarna också. August var gift 1905 med Hilma Anna Catarina Karlsson född 1878, dotter till grannen Johan Karlsson, se Bild 915. De sålde stället 1916 och köpte gården Bönde där nu Gunlög Pettersson bor. Köpare var Johan och Hilma Nykvist, som sålde den i sin tur redan 1919 till Gunnar Olsson och han sålde den 1926 till Johan Härnfelt från Dalarna, gift med Laura Olofsdotter från Bönde. 1943 sålde de fastigheten till Josef Hejdenberg född 1909 från Liffride, gift 1942 med Ester Karin Olivia Johansson född 1911 från Bjärges.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.