Rumsinteriör, 3 personer. Josef Forsgren. På bilden, som är tagen inne i stugan på Landåsen i Mosås, syns Kristina Andersson (född Pettersson), också kallad "Mor Kristina" samt två av hennes söner: Josef Forsgren (i mitten) och David Landé (till höger). "Mor Kristina" hade tre söner Gerard Landé, Josef Forsgren och David Landé. (Gerard finns inte med på bilden). Stugan i vilken bilden är tagen finns fortfarande kvar (år 2021) i Mosås-Täby Hembyggdsförening och kallas för "Mor Kristinas stuga". Stugan skänktes efter Mor Kristinas död till en stiftelse skapad till hennes minne av hennes yngsta son David Forsgren. Målet med Stiftelsen, och stugan, var att ge härbärge till "ogifta mödrar".
Från 299 kr
Förmodligen personalen 1936 vid Kronbergs Herrekipering. Fotografens ant: Vilhelm Dahlman. 1936 Företaget grundades 1865 av Andreas Svensson som klädeshandel i förening med skrädderirörelse. Före år 1916 var företaget beläget på Västra Torggatan 10 men flyttades sen till nummer 12 på samma gata. Efter grundarens död 1907 fortsattes verksamheten av hans hustru till 1910 då den övertogs av Ernst Brodersson. År 1920 övertogs den av AB Kronberg & Co men drevs fortfarande i samma namn. 1930 lät man inreda andra våningen till skrädderi och tyglager, 1935 moderniserades samtliga lokaler och 1938 inreddes en särskild avdelning för herrkiperingsartiklar. Källa: Nyblom-Svanqvist, Näringsliv i Värmland, 1945.
Butiksinteriör förmodligen från Kronbergs Herrekipering med kläder och butiksdiskar. Fotografens ant: Vilhelm Dahlman.1936 Företaget grundades 1865 av Andreas Svensson som klädeshandel i förening med skrädderirörelse. Före år 1916 var företaget beläget på Västra Torggatan 10 men flyttades sen till nummer 12 på samma gata. Efter grundarens död 1907 fortsattes verksamheten av hans hustru till 1910 då den övertogs av Ernst Brodersson. År 1920 övertogs den av AB Kronberg & Co men drevs fortfarande i samma namn. 1930 lät man inreda andra våningen till skrädderi och tyglager, 1935 moderniserades samtliga lokaler och 1938 inreddes en särskild avdelning för herrkiperingsartiklar. Källa: Nyblom-Svanqvist, Näringsliv i Värmland, 1945.
Efter att den nya kyrkan i Hägerstad stod klar 1866 kom församlingens gamla kyrkorum i förfall. År 1893 besöktes platsen av personal från Riksantikvarieämbetet som fann att den gamla vittrade kyrkan fortfarande inrymde värdefulla inventarier. Följden blev att predikstolen och två medeltida altarskåp överlämnades till Historiska museet i Stockholm. Därefter iordningställdes kyrkan till ruin. Under 1930-talet kom en första restaurering igång. Murarna restes och byggnaden sattes under tak. En mer genomgripande upprustning kom under ingenjör Ture Jangviks ledning att genomföras från 1976. Här en serie bilder som visar kyrkans status 1974.
En kvinna och en pojke vid sommargrav med gravkors på Jabmeksuolo vid Vuosko. Sommargravarna låg ofta på holmar , uddar och öar som i folkmun ofta kallas för tex "likholmen" eller "dödsholmen". Man kan fortfarande se avlånga försänkningar där de låg begravda innan de flyttades. När snön kom så transporterades de döda till begravningsplatser vid kyrkorna. Seden att använda sommargravar har använts från kristen tid där samer tvingades eller ville begrava sina döda på kristna kyrkogårdar, tills dess att det fanns andra transportmedel som sjöflygplat att frakta de döda med.
Station anlagd 1880 Stationshuset byggt 1901 och är ett en- och enhalvvånings hus i tegel. Sedan ett nytt stations hus byggts i centrala Everöd blev EVERÖD GAMLA håll- och lastplats. Efter nedläggningen 1936 behölls vissa spår för betlastning. Det nya stationshuset, öst om det gamla, står år 1991 kvar med uthus, godsmagasin och vattentorn. Det gamla stationshuset är nu förtiden ett bibliotek. medan den Nya stationshuset finns restaurangen "Stinsen" Vattentorn kvar utan tak Öster om stationshuset finns ett magasin kvar. Strax väster om stationshuset finns uthuset kvar, numera bland annat använt som duvslag. Restaurangen "Stinsen" är fortfarande kvar i Juli 2012 enligt banvakt.se
Klasegården (Clasagården) vid Häcklahagsvägen, Onsala. Gården fick sitt namn på 1600-talet efter Nils Classon som bodde där i slutet av seklet (Viken 1:3). Vid 1700-talets mitt ägde skepparen Björn Andersson stället och han tog sig namnet Clase, efter gården, och blev stamfader för släkten Clase som fortfarande finns i Onsala. Det var vid den tiden de förnämsta skepparna i socknen började skapa sådana släktnamn utifrån gården man bebodde för att markera sin särställning ytterligare. Därav kom uttrycket Onsalas "skepparadel". Mangårdsbyggnaden är från 1750 och
Fruktlådor i Torshill, Mörtfors. Lådorna tillverkade i början av 1950-talet, 1953-54 av Karl-Erik Bohmans morbror Algot Johansson, som även byggde och bebodde Torshill där lådorna fortfarande finns kvar. Algot Johansson avled 1973. Han var under en följd av år medlem i Mörtfors Fruktodlareförening, som han också var med och bildade i febr. 1946. I föreningens första årsberättelse skriver Algot Johansson som sekreterare bl a följande: "Föreningen hade vid årets början 37 medlemmar och vid dess slut 35. Under året har en kurs förekommit i trädgårdsodling".
Vävning på Runö, Misterhults skärgård. Vävstol med harneskutrustning. Greta Andersson, f. 1896, lärde sig väva på Gamleby folkhögskola. Vävar-Oskar Larsson lärde henne väva damast hösten 1920 hemma på Runö. Under 50 år vävde Greta Andersson åt hemslöjden i Västervik. Gretas syster Karin Holmberg, Runö, väver fortfarande damast men med dragutrustning. Greta Anderssons vävstol finns hos Ingrid Nilsson, Tuna. I Oskarshamns-Tidningen 1947 finns en initierad artikl om Greta Andersson och hennes vävkonst. Hon var även verksam som lärare för damastvävare i bl a Hallingeberg.
"Den 29 maj år 1877 bifälla stadsfullmäktige i Borås en ansökan från handlan - den Aug. Strömqvist och ing. Claes Brinell att få anläggande av gjuteri och mekanisk verkstad 'uppföra i rak linje med fabrikör Andersons nya spinneri en gråstensbyggnad, 135 fot lång och 40 fot bred.' Denna ursprungliga verkstadsbyggnad finnes allt fortfarande kvar och ingår i den nuvarande verkstadskomplexet. Hösten år 1879 såldes verkstadsrörelsen till ingenjör Herman Gustavson vilken upptog tillverkning av vävstolar samt diverse handelsgjutgods. Bilden visar verkstaden år 1882." Borås Mekaniska Verkstad.
Karl Pettersson "Kålle Nick" föddes 1909. Han gick i skomakarlära hos en man i Lindome. Han började gå i lära hos "Möbo-Johan", som kunde allt inom skomakeri. Denne bodde och var verksam mitt emot Liljegrens speceriaffär i Skogstorp. Här lärde sig Kalle att tillverka skor - helt från några bitar läder. Kalle har jobbat hela sitt liv som skomakare. Under 10 års tid arbetade han emeller-tid på Pelly-fabriken i Falkenberg. Men då var han ändå i skomakeriverkstaden på helgerna. Han satte upp detta skomakeri i en källarlokal på Sandgatan 18, 1933. Huset byggdes 1932. Han är fortfarande verksam i det lilla skomakeriet. Hans arbetstider är 8 -12, 13 -17, 5 dagar i veckan. Men han är även där på lördagarna. Då vill ju många kunder hämta sina skor. Ja, även efter klockan fem på vardagarna får han stanna kvar för att lämna ut skor. Kalle bor ej i samma hus. Han bor i "apotekshuset", vid Folkets Hus. Att fortfarande hålla på i skomakeriet håller honom i gång efter två hjärtinfarkter. Kalles specialetet genom tiderna har varit att vändsy skor. Det var oftast damskor det gällde. Becksömssydda skor syddes med svinborst som nål. Det fanns även sandalsydda och randsydda skor. När man sydde vändsydda skor kallades man för vändmakare. Skofabriken S.A. Svensson lämnade partier till Kalle med skor som skulle sys med becksöm. (Ur intervju vid foto tillfället).
fotografi, bilder
Stenar, Verktyg, Utgrävning, Personer, Fotografi, Photograph
fotografi
Utgrävning, Verktyg, Personer, Fotografi, Photograph
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.