Liljesten, medeltida gravhäll av kalksten, försedd med en framställning av en stiliserad växt, ofta i form av ett träd. Framställningen är sammansatt av ornament som var vanliga under medeltiden, bl.a. den franska liljan. Ornamentiken är utförd i låg relief och fyller nästan hela gravhällens yta. Överst finns ofta ett kors. Ornamentet brukar tolkas som symbol för livsträdet. I Sverige förekommer denna framställning nästan uteslutande i Västergötland. http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=241471
Från 299 kr
Hanebo kyrka. Rester av en äldre kyrka från slutet av 1100-talet. Den kyrka i romansk stil ersattes i början av 1300-talet av ett stort kyrkorum i gotisk stil. Kyrkan förlängdes åt öster och breddades åt söder. År 1708 förstorades fönstren och fönsterglas sattes in. 1776 - 1778 utökades kyrkan med korsarmar åt norr och söder och blev en korskyrka. 1876 uppfördes ett kyrktorn som ersatte en tidigare klockstapel som stod vid kyrkans sydvästra hörn. Tornet byggdes av gråsten och tegel och försågs med en kopparklädd huv och en tornspira med ett förgyllt kors. Ett tornur färdigställdes 1877 av Pellas Erik Persson från Mora.
Grav prydd med sju pärlkransar av olika typ. Även på graven i bakgrunden ligger sådana. Detta blev från omkring sekelskiftet 1900 en vanlig gravdekoration i södra Sverige. Modet spreds från Frankrike på 1870-talet och tillverkningen kom till stor del att ske i södra Tyskland. Pärlkransarna bestod av sammanflätad ståltråd som dekorerades med glaspärlor i olika färger och modeller, vilka då börjat massproduceras. I mitten av kransen lades en religiös figur skapad av gips, celluloid eller annat, t ex ett kors eller en ängel, under en glaskupa. Text kunde också införlivas i dekoren. Pärlkransarna importerades och kunde köpas av pappershandlar, handelsträdgårdar m fl. På somliga ställen kunde fattiga låna en pärlekrans.
En scen ur "Giv oss fred". Engelbrekt Gertsson, till vänster, spelas av Rune Lindström. Vakter i rustningar står uppställda utanför en mur med portal. En man bär ett kors. Han talar med en kvinna. I när heten finns en brunn. "Giv oss fred", även kallat "Arbogaspelet", är ett teaterstycke skrivet av Rune Lindström 1961. Handlingen, som är inspirerad av Arbogas klosterhistoria, är förlagt till början av 1500-talet. Uruppförandet skedde den 11 augusti 1962 och Rune Lindström spelade Engelbrekt Gertsson. Lions Club i Arboga stod för arrangemanget. Föreställningarna regnade bort och det blev ett stort ekonomiskt bakslag för föreningen. Spelet har framförts igen; 1987, 1988, 2012 och 2015 av medlemmar i "Bygdespelets Vänner".
Den 8 juni 1847 lät snickerifabrikören Carl Anders Andersson porträttera sig i Sankt Petersburg. Postens bild är en reproduktion av orginalet i släktens ägo. Carl Anders Andersson föddes i Skeda 1820 som son till snickaren Anders Andersson och hustrun Inga Sophia Kumlander. Familjen flyttade till Linköping 1835 där fadern etablerade sig som stolmakare. Vid 19 år ålder flyttade Carl Anders till Stockholm och försvinner ur källorna för vår insats. Kort tid efter porträttet inflyttade han emellertid åter till Linköping från Sankt Petersburg och tituleras då snickare. År 1850 gifte han sig med Amalia Charlotta Friedleiffer. Från 1852 var makarna bosatta i Sankt Kors kvarter nr 58.
Själevads kyrka. Kyrkan uppfördes efter ritningar av Axel Fr. Nyström vid Överintendentämbetet. Vitputsad stenkyrka byggd som centralkyrka med åttkantig plan i senklassicistisk stil. I varje väderstreck har exteriören en kolonnportik som bär upp en triangelgavel. Kyrkan har åttsidig lanternin försedd med klocktorn och spira med förgyllt kors och kula. Invändigt orgelläktare i öster där entrén finns. En skärmvägg i väster avskiljer sakristian från koret och kyrkorummet. 1922-23 gjordes en restaurering där ett kassettak byggdes under lanterninen och gjutjärnskolonnerna inkläddes. Predikstolen fick ljudtak och den gamla altaruppsatsen återinsattes. Färgskalan blev rokokoinspirerad. Vid nästa restaurering 1957-58 fick sakristian två våningar och dekormålningar utfördes runt kupolen. Fasaderna har putsats om 1968 och 1976 målades med olämplig färg. En ny omputsning utfördes 1985.
Ukna sockens nuvarande kyrka byggdes 1833-36 efter ritningar av Samuel Enander. Den nya kyrkan ersatte den dåvarande medeltidskyrkan som finns på en kulle i Storhammar. Den är nu den så kallade "Ukna Kyrkoruin". Den nya kyrkan har ovanligt stort rektangulärt långhus orienterat i öster-väster med ett utbyggt kor i öster och ett vapenhus i väster. Båda utbyggnaderna är formade till i absider. Tornet som är placerat mitt på kyrkans södra långsida, är försatt med en lanternin och krönt med ett kors. I tornet hänger en av landets äldsta kyrkklockor. På den stora klockan står det inskrivet "Ericus och Petrus göt mig till Gud och Jungfru Marias ära" och den göts 1305. Den lilla klockan är också ganska gammal, men omgöts förra århundradet.
grupporträtt
En gammal kvinna "ligger lik" i hemmet. Kistan är placerad i ett hörn där lakan hängts upp på väggarna. I kistan ligger små kvistar av buxbom utspridda och fäst på lakanet ovanför huvudgärden sitter ett kors av murgröna, Ända sedan hednisk tid, och fram tills det i Sverige förbjöds 1686, höll man likvaka/likvakt natten till begravningen av en död (gravöl hölls däremot efter begravningen för att hedra och minnas den döde ). En anledning till att seden då förbjöds i kyrkolagen var att vakan ofta antog karaktären av fest med sprit och dans, vilket inte gick ihop med den Lutherska moralen. Seden övergick till att man gick för att "se liket", vilket förmodligen är fallet vid denna fotografering, utan en regelrätt likvaka. Detta lever ännu kvar inom katolicismen där prominenta personer kan läggas på "lit de parade", i betydelsen paradsäng; en säng som sörjande kan paradera förbi och ta farväl av den avlidna före begravningen.
Grav vid obeliskformad gravsten för Lovisa Svensson, död 30 januari 1909. Gravkullen täcks av granris, en blomsterbukett och två s k pärlkransar. Detta blev från omkring sekeskiftet 1900 en vanlig gravdekoration i södra Sverige. Modet spreds från Frankrike på 1870-talet och tillverkningen kom till stor del att ske i södra Tyskland. Pärlkransarna bestod av sammanflätad ståltråd som dekorerades med glaspärlor i olika färger och modeller, vilka börjat massproduceras. I mitten av kransen lades en religiös figur skapad av gips, celluloid eller annat, t ex ett kors eller en ängel, under en glaskupa. Text kunde också införlivas i dekoren. Pärlkransarna importerades och kunde köpas av pappershandlar, handelsträdgårdar m fl. På somliga ställen kunde fattiga låna en pärlekrans.
Artiser i Scalarevyn går i parad på Nygatan tillsammans med Arbogas revyamatörer. Den gemensamma parollen är "Följ med oss". I halmhatt och kortbyxor går Rune "Sotarn" Andersson från Arbogas egen revyscen. Tamburmajor är kändisen Tore "Knatten" Andersson från "Vårat Gäng". Kapellmästare i dixielandorkestern är Gösta Hemming (trombon) och John Harrysson (flöjt) i främsta ledet. Bakom Harrysson ses Gunnar Ahl, som också medverkat i "Vårat Gäng".Långt bak, till höger, skymtar Larz-Thure Ljungdahl. Gatan kantas av intresserad publik. Pojken på cykeln, till vänster, heter Peder Lindkvist och är son till Rune Lindkvist (en av de tre "Runarna" i Arbogas revy). Bakom Peder cyklar Roger Freij. Damen till vänster, Maj-Lis Åhlander, är gift med Bertil Centerlund (mannen med basker och handen i fickan. Bertil har spelat kontrabas i Tore Larssons dansorkester). Mannen intill, också med basker men med armarna i kors, heter Karl-Gustav Stenström (musiker, spelar gitarr). I bakgrunden syns Martin Johanssons Järnhandeln, Elsa Ehns Tobaksaffär, Hotell Arboga och Gunnar Johanssons frisersalong. Se även bild AKF-01221 Denna bild finns med i Reinhold Carlssons bok "Arboga objektivt sett".
Ålems kyrka. Under medeltiden uppfördes en stenkyrka i Ålems kyrkby. Det var en byggnad med högt långhus och ett smalare rakslutande kor. Interiören präglades av valv uppburna av pelare. Kyrkklockorna hade sin plats i en fristående klockstapel.Vid slutet av 1700-talet räckte kyrkan inte längre till för den stigande folkmängden i församlingen. Den uppges ha rymt endast cirka 450 personer .( I den nuvarande kyrkan finns en modell av den gamla kyrkan). Kyrkoherde Anders Swebilius föreslog redan 1769 att kyrkan skulle utvidgas, men detta förslag vann inte gehör. 1781 begärde Swebilius häradssyn varvid kyrkan befanns i stort behov av reparation vilket ledde till att församlingen fattade beslut om ombyggnad. 1792 och 1811 utlystes entreprenad på byggnadsarbetet. Inga anbud kom dock in. Istället för ombyggnad fattades till slut beslut att bygga en ny kyrka istället för att renovera. Åren 1829 - 1830 uppfördes nuvarande stenkyrka strax öster om den gamla på den plats där klockstapeln tidigare hade stått. Ritningarna var gjorda av Samuel Enander. Den 30 september 1832 invigdes kyrkan av biskop Anders Carlsson af Kullberg. Kyrkan är uppförd i empirestil och består av ett rektangulärt långhus med en avslutande kor vägg i öster med en bakomligga sakristia. Tornbyggnaden med huvudingången i väster är försett med en tidstypisk lanternin krönt av ett kors. Interiören som är av salkyrkotyp täcks av ett tunnvalv med en målning av Einar Forseth utförd 1929.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.