Lindbergs Strå- och Filth. Hattillverkning. 201/67 Formning av stråhatt.Med en pensel indrängt med en lösning av sprit och schellack bestrykes hatten in- och utvändigt.
Från 299 kr
Villa utmed Tomtegränd med en charmig lösning av husets entréparti. Tomten till blivande Tomtegränd 3 stadfästes i slutet 1870-talet och bebyggdes rimligtvis kort därpå. Husets uttryck fotoåret 1970 visar dock på genomförda om- och tillbyggnader.
Fanöverlämning den 7 juni 1958 HM Konungen visiterar regementet. Lägg märke till att den helt nya uniform m/58 bärs. Till kpist bars fyra magasin i en särskild väska, en lösning som snart ersattes av stridsselen.
Björkhult Impregneringsanstalten. Kärlet där kopparvitriolen löses till en koncentrerad lösning, som sedan tappas i det i jorden nedgrävda kärlet, där den utspädes och sedan pumpas upp till ett kärl i tornets topp.
Skioptikonbild från Institutionen för fotografi vid Kungliga Tekniska Högskolan. Använd av professor Helmer Bäckström som föreläsningsmaterial. Bäckström var Sveriges första professor i fotografi vid Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm 1948-1958. Beskrivning av lösningsmedel och lösning.
Dokumentation av Barnängen. Pilerare Patrik Holm fyller här på salt. Saltet löses upp till en elektrolyt (salt) lösning, som är så koncentrerad att bara glycerinet löses upp medan tvålen förblir olöst. >>
Ändarna på vissa balkar har som denna en avslutande knopp, som sannolikt låst och förstärkt skrovet. Urtag för bordläggningen syns tydligt. Detta är en typisk medeltida lösning för att förstärka skeppen
Den gamle mannen tycks stå i begrundan men resultatet av nedmonteringen av gårdens gamla parstuga skulle mynna ut i en god lösning. Platsen är Torp Östergård i Rystad och stugan är bestämd att återuppbyggas i Valla friluftsområde i Linköping. Där står den ännu under namnet Östra Torp och visar exempel på sin hustyp och som i ålder söker sig ända till 1660-talet. Foto 1948.
Timret till den gamla parstugan i Östra Torp har nedmonterats, endast murstockarna står kvar. Vid mitten av 1900-talet ingen ovanlig syn men i detta fall med en lycksam lösning för den ålderstigna byggnaden. Redan inför nedmonteringen var det beslutat att stugan skulle återuppbyggas i Valla friluftsområde i Linköping.
Från inventering av kulturhistoriskt intresssant bebyggelse i Söderköping. En diger uppgift fotoåret 1945 då staden i än högre grad bar ålderdomlig prägel. Fastigheterna Skönbergagatan 12-8 i synfältet begränsade exempelvis gatans bredd i en snart oacceptabel grad. Den magnifika Mangelgården närmast kom att få sin räddning genom att 1948 flyttas till Korskullen. För nummer 10 och 8 fann man ingen annan lösning än rivning.
Östra centralbanan byggdes under åren 1898-1902 och genom sin dryga fem kilometer långa sträcka genom Landeryds socken mötte konsortiet ett hinder vid Stångån i höjd med Slattefors. Som lösning krävdes en 30 meter lång järnvägsbro med sju meters segelhöjd. Vid tiden för bilden var bron precis färdigställd, om än med undantag av nödvändiga stenarbeten.
Örtomta hushållsförenings lokal i Ringås. Konsumtionsföreningar likt den i Örtomta började etableras i Sverige från 1850-talet och var under lång tid en mycket framgångsrik lösning av distribution och försäljning av nödvändighetsvaror. Den största delen av svensk konsumentkooperation organiseras under Kooperativa förbundet även om fristående föreningar förekom.
Statens Järnvägar, SJ Gp 3042, spårvidd 891 mm. SJ Gt 4049, spårvidd 1067 mm. Längst bak ett SJ B-lok, spårvidd 1435 mm. Alla loken rullar på ett spår med tre olika spårvidder. En lösning som var helt unikt, har bara funnits i Växjö.
Däcket fotograferat med Vrak 2 i ryggen i riktning söderut. I den fyrkantiga öppningen syns 10 urtag för gretingen. Notera även de tunnare balkar som syns. De sitter direkt under däcket och hålls upp av karvlarna. Syftet med dessa är att stärka däcket vid belastning av tungt artilleri. Liknande lösning kan ses i Vasas (1628) däckskonstruktion.
Att ha sitt garage på annan plats än vid hemmet var förr en inte helt ovanlig lösning. Äldre tiders bostäder saknade inte sällan faciliteter för en bil. Med 1950- och 1960-talens ökade bilismen uppstod därför avsides garagelängor lite varstans. Vid dessa hade man ofta kollektivt ordnat smörjbrygga och andra anordningar för bilarnas underhåll och reparationer. Här de sedan länge rivna garagen vid Hjulsbro sluss. Våren 1964.
Nya Teatern i Linköping, året efter invigningen 1903. Allt hade börjat med ett möte i april 1901. Några personer ur stadens honoratiores hade samlats på Stora hotellet för att diskutera behovet av en ny teaterbyggnad i staden. Den gamla teatern skulle rivas inom kort och det saknades lösning för det fortsatta teaterlivet. Ett bolag bildades, Teaterbolaget, med landshövding Robert De la Gardie som ordförande. Efter att medel börjat samlas dristade sig bolaget att kontraktera den välrenommerade arkitekten Axel Anderberg, som tiotalet år tidigare ritat Kungliga Operan i Stockholm. Som ansvarig byggmästare utsågs den till Linköping nyligen inflyttad och inte lika prövade Sigurd Schillberg.
Under Östergötlands museums första tid var man hänvisad till provisoriska lösningar för sin verksamhet. De växande samlingarna och önskan om att visa dem var under museets första 75 år förknippat med stora svårigheter. En något udda lösning erbjöds från 1886 i den obrukade och nu sedan längre rivna Hospitalskyrkan invid Hospitalstorget. Här en unik interiör som kan antas vara tagen i samband med museets återöppnade i april 1895. Museet hade året före fått sig donerat delar av häradshövding Carl Dahlgrens digra konstsamling och hållit museet stängt en tid för omhängning. I de nya utställningarna gavs det som synes stort utrymme för donatorns konst.
Linköpings sockerfabrik 1906, invigd under föregående år. Anläggningen är väl dokumenterad i bild, vilket inte kan sägas om den blygsamma vattenspegeln till höger. Den så kallade Rudsjön hade bildats som en följd av höjt vattenstånd i Stångån efter att dammanläggningen i Nykvarn byggts 1867. Den lilla sjön blev till glädje för skridskoåkande barn men även ett gissel för stadens styre som ansåg att området behövdes för andra och mer trängande ändamål. Tidigt tycks den bitvis börjat fyllas igen, om än inte kontrollerat. På förekommen anledning lät Drätselkammaren vid upprepade tillfällen erinra att där endast fick avstjälpas sten, grus, jord och lera. I ett januarinummer 1896 lät man genom Östgöta Correspondenten meddela att "sjön" lär komma fyllas för att bereda ökat hamnutrymme. Sakens läge kom dock att bestå och ännu 1906 kvarstod en rest av sjön. Möjligtvis tyder upplaget av rör i bildens högra kant på att man vid tiden planerade för en slutgiltig lösning.
Hus/källare som framkommit vid en arkeologisk undersökning i kvarteret Abborren i centrala Jönköping. På bilden syns syllstenarna tydligt. Vid den bortre kortsidan syns en tröskelsten. Det mörka lagret invändigt har kommit sig av att källaren, kort efter byggandet, verkar ha fått problem med fukt och säkert även periodvis stående vatten. Som en lösning lade man först in flera lager av sand och trägolv men även detta drabbades av fukten. För att råda bot på detta permanent, hämtades använda gjutformar i bränd lera och lades på som ett tjockt golvlager. Lagret som var uppblandat med kol och sot var upp emot 0,3 meter tjockt. Golvnivån höjdes så mycket att en ny ingång måste göras och det är denna som syns vid tröskelstenen.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.