Född i Gnarp 1805, död i Gävle 1888. Affärsman, politiker och donator. Murén var under sin livstid med att starta företag som Gävle Manufaktur, Kornäs Sågverks AB och Gävle Dala Järnväg. 1868 medverkade han även vid rekonstruktionen av Sandvikens Järnverk AB. Han kan i många avseenden ses som den drivande kraften bakom det uppsving som Gävle fick som handels- och indutristad. under 1800-talets mitt. Som politiker deltog han i ett flertal riksdagar under perioden 1847-1868 för Borgarståndet,från 1867 i andra kammaren. Murén blev stadsfullmäktiges första ordförande 1863-64 och 1864-69 var han ordförande i Gävleborgs läns landsting. Per Murén var en av Gävles rikaste personer och testamenterade pengar till bla. Borgarskolan. (Foto av Illustration från Ny Illustrurerad Tidning nr. 20/1888)
Från 299 kr
Människor trängs på Stora torget och Kapellgatan för att se och höra Kung Gustaf Vl Adolf. Han gästar Arboga under sin Eriksgata. I folkhavet kan urskiljas Frälsningsarmén och Hemvärnet. På podiet står konungen. Jonas Carlsson står med ryggen mot fotografen. Fyra män, på rad, längst bak på scenen, bortifrån sett: landshövding Ragnar Casparsson, landssekreterare Ludwig Lorichs, länsantikvarie Sven Drakenberg samt borgmästare Daniel Ekelund. För värdskapet svarade stadsfullmäktiges ordförande Jonas Carlsson och kommunalborgmästare Danliel Ekelund. Den organisationskommitté som ansvarade för arrangemangen, hade hos drätselkammaren begärt en summa av 3000 kronor för att täcka kostnaderna vid kungabesöket. Beloppet beviljades. Tiden för kungens besök var beräknad till 130 minuter. En bild från detta tillfälle finns med i Reinhold Carlssons bok "Arboga objektivt sett" Nedanför podiet ses en fotograf från Expressen. Intill honom står riksdagsman Iwar Andersson, polisman Axel Winblad och arrendator Sigfrid Silfverling, Koberg. I bakgrunden ses Haglunds Guldaffär och Eklöws Bosättningsaffär.
Konung Gustaf Vl Adolf på Eriksgata. Här talar han på Stora torget inför 6000 personer. På podiet, med ryggen mot fotografen, står Jonas Carlsson. De fyra män som står på rad, på podiet, är bortifrån: landshövding Ragnar Casparsson, landssekreterare Ludwig Lorichs, länsantikvarie Sven Drakenberg samt borgmästare Daniel Ekelund. Framför estraden står en fotograf. Det är Bertil Forsén från tidningen Expressen. Intill honom står riksdagsman Iwar Andersson, polisman Axel Winblad och arrendator Sigfrid Silfverling på Koberg. Till vänster om kungen ses Anna Hellberg och till höger Otto Åhlin. Otto hann få en pratstund med konungen. För värdskapet svarade stadsfullmäktiges ordförande Jonas Carlsson och kommunalborgmästare Danliel Ekelund. Den organisationskommitté som ansvarade för arrangemangen, hade hos drätselkammaren begärt en summa av 3000 kronor för att täcka kostnaderna vid kungabesöket. Beloppet beviljades. Tiden för kungens besök var beräknad till 130 minuter. En liknande bild, finns med i Reinhold Carlssons bok "Arboga objektivt sett".
Konung Gustaf Vl Adolf är på Eriksgata. Här besöker han det första pensionärshemmet i kvarteret Stabbaren. Den gamle mannen är Oscar Teodor Carlsson, fotograf Reinhold Carlssons farfar (kallad "Bom-Kalle"). Pensionärshemmet räknas som ett av de modernaste i landet. Här finns tolv lägenheter om ett rum och kokvrå för 45 kronor i månaden och sex lägenheter om två rum med kokvrå för 60 kronor i månaden. El och vatten ingår i hyran. För värdskapet svarade stadsfullmäktiges ordförande Jonas Carlsson och kommunalborgmästare Danliel Ekelund. Den organisationskommitté som ansvarade för arrangemangen, hade hos drätselkammaren begärt en summa av 3000 kronor för att täcka kostnaderna vid kungabesöket. Beloppet beviljades. Tiden för kungens besök var beräknad till 130 minuter.
Rantzaumonumentets avtäckning. Stenen invigdes av prins Carl den 26 juni 1938 till minne över danske fältherren Daniel Rantzau som stupade här 1569, men också för att stenen "i alla tider kunna bära vittnesbörd om att fred råder och alltid skall råda mellan Danmarks och Sveriges folk." som prinsen sa i i sitt invigningstal. Närvarande var prins Harald av Danmark liksom högre svenska och danska militärer. Stenen är omkring tre meter hög och en meter bred. Själva reliefen med Ranzaus bild är ca en halv meter hög och placerad så att han ser mot Varbergs fästning. Den latinska inskriptionen nedtill betyder "Skilda öden vid skilda tider" (Diverso tempore diversa fata). På grund av det strategiska läget vid Varbergs fästning har klippan flera gånger under historien använts för att ställa upp artilleripjäser vid belägringar av slottet. Under 1800-talet kallades platsen för "Daniels klippa" och 1861 lät Leonhard Fredrik Rääf där hugga in ett kors och namnet Daniel Rantzow (alternativ stavning); nu vid monumentets fot. Redan 1913 kom idén upp att resa en monument över Rantzau men föll i träda tills byggmästare A. Tell i Kungsbacka återupptog saken. En insamling skedde 1936 i Danmark och Varbergs stad ordnade med platsen. Vid invigningen uttryckte Varbergs stadsfullmäktiges ordförande, riksdagsman Sven Larsson, att staden med stor glädje emottog minnesstenen och lovade att vårda den väl.
Tändstickstillverkning vid Växjö tändsticksfabrik. Wäxiö tändsticksfabrik anlades 1868. Initiativtagare var handlanden Carl Schander som inspirerats av bröderna Lundström i Jönköping och tillsammans med bokhandlaren CG Södergren startade de Wäxiö tändsticksfabrik. Fabriken var belägen i området något väster om stadskärnan. Fabriken bestod av huvudbyggnad uppförd i parmsten jämte några flygelbyggnader och lagerhus i trä. Några år efter starten fanns ett åttiotal anställda varav hälften kvinnor. År 1875 hade man uppnått nära 150 anställda och årsproduktionen uppgick till ett värde av cirka 200.000 kronor. Flera ägare, uppgång och nergång Södergren lämnade fabriken efter några år och Schander stod kvar som ensamägare till 1887 då han sålde till Swedish Match Company i London. Som disponent ledde Schander tändsticksfabriken till 1891 då Knut Johansson tillträdde. 1913 tog Förenade Tändsticksfabriker med Ivar Kreuger över fabriken och verksamheten expanderade kraftigt. Fabriken byggdes till och försågs med maskinell utrustning samtidigt som produktionen ökade och antalet anställda var 1920 uppe i 400 och med ett tillverkningsvärde av 3.603.000 kronor. Huvudsakligen exporterades tändstickorna till Amerika och Indien men sen gick det raskt utför. 1921 med depression och osäkerhet i världen fanns det bara plats för 290 anställda och inte fulla veckor. Timlönen hade efter hand sjunkit från 1:30 till 73 öre med 10% tillägg för de som arbetar tre dagar i veckan eller mindre. En arbetares årsinkomst beräknas då ligga mellan 1060 - 1213 kronor. Fackföreningen begärde också hos stadsfullmäktige att arbetarna skulle befrias från skatt. Sedan 1917 ägs nu fabriken av Svenska Tändsticksaktiebolaget, det största företaget i världen inom sitt område. Fabriken utplånad av brand Den 30 maj 1922 inträffade en brand som fullständigt lade fabriken i ruiner och som också hotade den övriga bebyggelsen runt omkring. En nattvakt upptäckte branden vid 22-tiden i några sticktorkskåp och försökte förgäves släcka själv. Brandkåren tillkallades men eldsvådan fick snabbt fäste och redan efter en kvart var sju av fabrikens träbyggnader övertända. Vid 1-tiden på natten var man herre över elden och de omkringliggande fastigheterna räddade. Tändstickstrusten beslöt efter branden att fabriken inte skulle återuppbyggas man hade ju fler fabriker igång. För många anställda följde nu en längre tid av arbetslöshet. (Uppgifterna hämtade från http://thoresmatches.se/tandsticksfabriker/vaxsjo_tandstiksfabrik.htm)
Wäxiö tändsticksfabrik anlades 1868. Initiativtagare var handlanden Carl Schander som inspirerats av bröderna Lundström i Jönköping och tillsammans med bokhandlaren CG Södergren startade de Wäxiö tändsticksfabrik. Fabriken var belägen i området något väster om stadskärnan. Fabriken bestod av huvudbyggnad uppförd i parmsten jämte några flygelbyggnader och lagerhus i trä. Några år efter starten fanns ett åttiotal anställda varav hälften kvinnor. År 1875 hade man uppnått nära 150 anställda och årsproduktionen uppgick till ett värde av cirka 200.000 kronor. Flera ägare, uppgång och nergång Södergren lämnade fabriken efter några år och Schander stod kvar som ensamägare till 1887 då han sålde till Swedish Match Company i London. Som disponent ledde Schander tändsticksfabriken till 1891 då Knut Johansson tillträdde. 1913 tog Förenade Tändsticksfabriker med Ivar Kreuger över fabriken och verksamheten expanderade kraftigt. Fabriken byggdes till och försågs med maskinell utrustning samtidigt som produktionen ökade och antalet anställda var 1920 uppe i 400 och med ett tillverkningsvärde av 3.603.000 kronor. Huvudsakligen exporterades tändstickorna till Amerika och Indien men sen gick det raskt utför. 1921 med depression och osäkerhet i världen fanns det bara plats för 290 anställda och inte fulla veckor. Timlönen hade efter hand sjunkit från 1:30 till 73 öre med 10% tillägg för de som arbetar tre dagar i veckan eller mindre. En arbetares årsinkomst beräknas då ligga mellan 1060 - 1213 kronor. Fackföreningen begärde också hos stadsfullmäktige att arbetarna skulle befrias från skatt. Sedan 1917 ägs nu fabriken av Svenska Tändsticksaktiebolaget, det största företaget i världen inom sitt område. Fabriken utplånad av brand Den 30 maj 1922 inträffade en brand som fullständigt lade fabriken i ruiner och som också hotade den övriga bebyggelsen runt omkring. En nattvakt upptäckte branden vid 22-tiden i några sticktorkskåp och försökte förgäves släcka själv. Brandkåren tillkallades men eldsvådan fick snabbt fäste och redan efter en kvart var sju av fabrikens träbyggnader övertända. Vid 1-tiden på natten var man herre över elden och de omkringliggande fastigheterna räddade. Tändstickstrusten beslöt efter branden att fabriken inte skulle återuppbyggas man hade ju fler fabriker igång. För många anställda följde nu en längre tid av arbetslöshet. (Uppgifterna hämtade från http://thoresmatches.se/tandsticksfabriker/vaxsjo_tandstiksfabrik.htm)
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.