Enligt Lauboken är smedjan helt i bulkonstruktion med faltak byggd 1880. Om det stämmer är det väldigt sent för en så pass gammalmodig byggnad. Särskilt anmärkningsvärd är stolpen, mittsulan, på gaveln, vilken bär upp nockåsen. Det här är ett förhistoriskt sätt att bygga på, vilket har levt kvar i enklare byggnader långt fram i tiden. Att en byggnad med en sådan konstruktion finns kvar är unikt. Dess proportioner vittnar också om äldre förebilder. Smedjan ligger öster om gårdens övriga byggnader i kanten av beteshagarna. Man ansåg att smedjor var brandfarliga och därför placerades de ofta en bit från övriga byggnader. Denna byggnad förföll sakteliga, men revs tack och lov inte bort. 2007 (?) mättes smedjan upp av studenter på Högskolans byggnadsvårdsutbildning och därefter gjorde man en exakt kopia av den, det ursprunliga virket var så murket, att det inte gick att återanvända. Fastighetsägaren stod för framtagningen av virket.
Från 299 kr
Enligt text på fotot: "Österlanna kvarn, Ås socken, Vestergötl. Var i denna smedja X i regnskydd, läste då .... Roséns minnesteckning. Nils Ode Nordby, Lärestad, övre bilden. 22/6 1920".
Resterna efter en smedja, hus 101, vid en arkeologisk undersökning inom kvarteret Almen i centrala Jönköping. På bilden syns resterna efter en tegelässja. Till vänster syns en yttervägg. På arbetsytan där smeden har trampat syns ett lerlager och ett delvis framrensat stengolv. Lagren och golvet hör till den yngsta fasen i smedjan, alltså andra halvan av 1700-talet. Se även JMF.00311-2 och JMF.00311-3 som föreställer samma ässja fast i senare faser i undersökningen.
Timmerbröt i Voxnan intill Lenningefors smedja, kvinnorna okända.
Smedja. Gesällerna Gustav och John utanför Anders Anderssons smedja i Veddige 1925. Vid huset står en motorcykel och i förgrunden ett par vagnar.
Uppenbarligen var inte Jakob Karlsson och Alfred Olsson på Fie intresserade av smide, det ser ut som om man låtit smedjan förfalla. Som byggnadstyp är smedjan mycket ålderdomlig, så här såg järnålderns och vikingatidens bostadshus ut till formen och med ingång mitt på gaveln, fast de var större och var av trä. I denna smedja är sannolikt ässjan placerad i bakre högra hörnet med bälgen t v. När man öppnade luckan fick man ljus in till städet framför ässjan. Dubbeldörrar behövdes så man kunde få in stora saker som tex slädar. Denna smedja låg troligen i beteshagen söder om gårdstomten utanför bebyggelsen iom att smedjor ansågs som brandfarliga. Gässen har gått ut från tomten på en betesrunda i hagen.
Dalskog, gårdssmedja i Hallersbyn
Brattfors 1923. Från vänster: En bergsmansgård, blåsmaskinhuset, ruiner av stångjärnssmedjan. Brattforshyttan anlades redan före år 1540. Var i början av 1600-talet nerlagd, men startades sedan upp och stängdes till och från. År 1644 var tre hamrar upptagna vid Brattforshyttan. Produktionen steg betydligt vid lancashiresmidets införande år 1853. Hammarslagen i smedjan tystnade år 1918. Brattforshyttan blåstes för sista gången år 1920.
Här ser vi den utskiftade moderna gårdsparten uppbyggd på sin nya gårdsplats nere i dalen. Från vänster ser vi smedjan, den stora flygeln från 1904, manbyggnaden från 1912, dasset, magasinet och den mycket stora ladugården från 1906. På mindre än 10 år var alltså hela byggnadsbeståndet förnyat, en otroligt omfattande arbetsinsats. I förgrunden ses den ganska moderna grödan sockerbetor.
VFW, Depåförråd (Vmo W6). Vy över garageplan. Förrådsbyggnad och smedja i bakgrunden. I förgrunden lastbil med svetsaggregat på flaket.
Vägstation P2, Kinna. Garagebyggnad med smedja i bortre änden. Framför byggnaden torrdass och personbil.
Vägstation R13, Skövde, Skultorp. Depåverkstadens smedja (verkstadsbyggnad). I bakgrunden garagebyggnad. Radiomast.
Interiörbild av smedja, två män i arbete, omkr år 1925. Endast neg finns.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.