Trots att gården var liten, hade man omfattande ekonomibyggnader. Denna ladugård har troligen två kohus och ett stall, samt lada och tröskhus med tillbyggd vedbod. Ladugården kan vara uppförd 1897. Från ungefär 1880 var det brukligt med ett foderloft, vars väggar var i sten likt fähusdelarna under. De korsspröjsade fönstren är typiska för tiden, liksom spåntaken som slog igenom då. Här har man täckt spåntaket med papp i lodstående vådor, vilket var vanligt i början på 1900-talet. Oskar Jakobsson, 45 år detta år, var måg på gården, gift med dottern Maria Lorentina, 46 år och ägare till gården mellan 1899 och 1943.
Från 299 kr
Smedjan var en högst märkvärdig byggnad, som för brandfarligheten stod bak på tomten. Den var troligen byggd när gårdsparten kom till på 1830-talet, de orginella fönstren var upptagna senare. Dörrarna gick utåt som de gjorde på smedjor för att inte ta upp plats inne när man skulle arbeta. Dessuton fanns det en liten gångdörr på gaveln. Faltaket är brant som på 1700-talsbyggnader. En fågelholk sitter på nocken, holkar var förr mycket vanliga. De var inte till för fåglarnas bekvämlighet, utan för att man skulle kunna plundra bona - halstrade nykläckta fågelungar ansågs som en läckerhet!
Småland, Kalmar län, Stranda härad, Ålems socken, Timmernabben. Olssonska varvet. No 1 och 2. manbyggnaden, i stort sett lika den, då jag var liten säger kapten K hellqvist, född 1881. I högra gaveländen var kontor och handelsbutik på nedre botten. I vänstra kök var kök och pigkammare. I andra våningen var bostaden. Vänstra fönstret på gaveln insatt på senare år. Tidigare var här en dörr med förstukvist och ingång till kontoret. N:3 Kontorsbyggnad uppförd under första världskriget. N:4 Under kapten Hellqvists uppväxt bodde i detta hus en skeppare Nilsson. Senare tillhörde det Olssonska varvet.
Kaiser Wilhelm II (Kaiser Wilhelm der grosse) byggdes i Tyskland 1897. Hon var designad att vara det största och kraftfullaste fartyget som fanns. Hon var dessutom det första att byggas med fyra skorstenar (bara 14 gjordes), de var placerade i par två och två iställlet för att sitta med jämna mellanrum. Fartyget påbörjade eran med "superskeppen". I juni1900 klarade hon sig precis från total förstörelse när en brand bröt ut ombord. Det var då den värsta branden i New Yorks hamns historia. Under första världskriget tjänstgjorde Kaiser Wilhelm som ett beväpnat handelsfartyg, men sänktes av HMS Highflyers kanoner. Det var minst 480 överlevande och ett okänt antal döda.
En bild från köket i huset Roten K 3 Görjekullen/Kvarnbyn. Fr. v. Helena ”Helma” Larsson, Johan Oskar Larsson. (EP,TL). De är far och dotter. J O Larsson kom från en mjölnarsläkt och var själv mjölnare. Han kom som 20-åring till Mölndal. Började vid Nymans kvarn i Götafors och sedan vid Kjellmans kvarn i 3 år. Sedan var han kvarnmästare vid Öhrns kvarn i 38 år. Han slutade där 1924. Sedan övertog han kvarnen och drev även parallellt ett sliperi och ett åkeri. Johan var en nykterhetsman och var med och grundade IOGT-logen ”Gustaf II Adolf” 15/3 1882. Han var även med och startade Mölndals Arbetarekommun och Blåbandsföreningen.
Barnen Lars, Britta och Olle Andersson i en dragsoffa. Britta föddes 1916. Här är hon mycket liten så bilden är troligen tagen 1917 i bostaden i "Järnvägshuset" i Norberg. I bakgrunden syns en telefon. Lars, givaren berättar: " Pappa hade egen telefonlinje till rakstugan hemifrån. När han fick mycket folk fick mamma avbryta allting och komma ner och tvåla gubbar! Det tyckte hon inte om. När jag vart 11 år fick jag börja och det var inte så roligt. Det var ofta på helgerna när det var marknad. Dom andra hade ju ledigt från skolan när det var marknad och hade roligt. Jag fick stå där och tvåla fast jag egentligen var för liten. Jag fick värk i axeln. Och det kom ibland gruvarbetargrabbar som inte hade tvättat sig innan de kom. Dom var så lortiga så tvålen smälte och gick inte att löddra. Det var olustigt med skitiga grabbar! 25 öre kostade en rakning."
Gustav III - 1771-1792
Släke, tång, var förr ett mycket viktigt gödningsmedel för bönder i alla kustsocknar. Släken var mycket näringsrik och höll också kvar fukten i jorden. Släktäkten var synnerligen noga reglerad och släktäktsrätten har levt kvar ända till våra dagar. Släken delades in efter de olika sorternas sjögräs och tång som fanns, men det var blåstången som var den helt dominerande och som man eftertraktade. Den samlades ihop längs stränderna av dem som hade släktäktsrätt och var och en lade upp sin andel i s k döiar, högar på stranden, där släken skulle ligga och brinna ihop likt stallgödsel. Sen körde man hem släken och spridde ut den på åkrarna, se under jordbruk. Här ligger ett par små släkdöiar i förgrunden. Men den mesta släken ligger ännu i standskvalpet och har inte burits upp i döian på land. Bilden är tagen nedanför örnkull vid Nyen på När med utsikt över Lausviken och landet i Lau i bakgrunden.
Att ha vatten var ett överlevnadsvillkor och på det stundtals mycket torra Gotland grävdes ofta många brunnar på en gård. När vattnet sinade vid torrväder, grävde man ofta en ny brunn i hopp om att hitta vatten där. Brunnen täcktes på olika sätt, ofta av ett litet "hus" som här, där man hade lucka i ena takfallet. Väggarna var här byggda av plank och sinkade ihop i hörnen. Många gånger var de små brunnsholkarna välarbetade och av olika konstruktioner. Äldre brunnar kunde vara täckta av stenhällar med ett hugget hål i. Det var viktigt att brunnen var täckt, så varken människor, djur eller skräp föll däri. Här har Masse lagt fram brunnsstaken, där man hängde spannet i klykan. Riktigt fina brunnsstakar var självvuxna.
Skolan var socknens stolthet och Masse har tagit ett par bilder av den blott 6 år gamla skolan sedd från vägen. En tidigare skola låg ungefär där sockenmagasinet står idag, öster om kyrkan. Man kan säga att sockenmagasinet och skolan bytte plats 1897. Magasinet stod ungefär där flaggstången står på bilden och den hade endast en mycket liten tomt ikring sig, utanför denna var det åker. Skolan kom att ta väsentligt mera yta i anspråk. Skolan är byggd i för tiden modern stil med lite påverkan från snickarglädjestilen. Till vänster var småskolan och bakom den storskolan, mitt i huset var en korridor. Till höger var det lärarbostäder. Skolan var i bruk till 1988. Därefter blev den kooperativt dagis och församlingssal.
Den vinklade ladugårdslängan med agtak var ovanlig, både för sin storlek och just för att den var vinklad. Agtäckta hus stod annars hörn i hörn, men var inte hopbyggda, för det var svårt att få tätt i vinkeln. Längan t v innehöll troligen två kohus. Det första hade sin hoimd, hörum, invid gaveln, luckan i väggen på framsidan visar det. Det andra kohuset hade troligen sin hoimd mot ladan och en lucka till denna inifrån ladans genomkörsel. Lada fanns således i byggnadens hörn med stora ladportar. Den lilla dörren i nästa länga kan gå till ett lamm- eller grishus. Därefter stall och portlider till vägen utanför. Vid gaveln t v står en liten bod med två dörrar. Ena delen hyste troligen ett dass, den andra kan ha varit hönshus. Byggnaderna ser hedenhösaktiga ut, men var kanske inte mer än kanske 60 år gamla när bilden togs. Bjärges Jakob Jakobsson hade ärvt gården och hustrun Stina var kommen från Kauparve.
Det är dags att ge sig iväg ut för nattens fiske. Några båtar har redan kommit ut, andra lastar ännu i fiskedonen. Alla verkar fiska samtidigt, vilket var rätt brukligt. Man fiskade jämt när vädret var gott och det inte var något akut med skörd e dyl. Fisk var basmat som åts till de flesta av dagens måltider, särskilt strömming. Man saltade in tunnvis med fisk för årets behov. Man visste aldrig när man kunde komma ut nästa gång för vädret, så det gällde att passa på. Dessutom var man flera i ett båtlag och då måste man hjälpas åt, det gick inte an att någon hade annat för sig. I regel hade man också strikta roller i båten som man inte bytte, var och en måste utföra sin uppgift. Se Nr 409.
fotografi, bilder
bilder, fotografi
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.