Kyrkan av sten med smalare kor härrör från 1200-talets början. Enligt traditionen byggdes den 1228 av Erik läspe och halte till minne av faderns segrar vid Lena 1208 och Gestilren 1210. Den förlängdes mot väster samt välvdes på 1400-talet varvid också södra vapenhuset byggdes. De tre takryttarna uppfördes enligt traditionen på 1500-talet till minne av att Birger Jarl, hans son Valdemar och kung Håkon IV Håkonsson av Norge påskdagen 1258 bevistat högmässan i kyrkan. Vapenhuset i väster byggdes 1716. Kyrkorummets rika målningsdekor tillkom 1749; därunder finns målningar från 1400-talet, tillskrivna Amund. Altaruppsatsen och predikstolen är från 1694. En madonna härrör från 1200-talet och dopfunten från 1100-talet. http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=233605
Från 299 kr
Ark med tre monterade foton och text: "a. Dessa långa längor är alla ladugårdar. Det är samma hus som syns till vänster på översiktsfotot av Igaliko. Till Igaliko kom för några år sedan 8 kor och nu drivs även storboskaps-skötsel här jämte fåraveln. Vi såg rätt mycket hästar här. Man red barbacka på dem. Såg ut att vara av samma storlek som islandshästarna. b. Fårfålla. Fotot taget från en punkt nära byföreståndare Motzfelts hus. Det är Igaliko-fjorden - Einars fjord - man ser till vänster på fotot. I Igaliko bodde "fåravelns kung", Amos Egede. Han var den förste som började som självständig grönländsk fårägare. År 1914, när han var 42 år gammal, köpte han 2 moderfår och 1 bagge. År 1948 hade han 600 moderfår."
Fornminne. Fotograferna Sten och Görel Mohlin (Dagåhs) vid Asmunds källa i närheten av Sibbarps by. Källans namn härstammar från första hälften av 1000-talet då enligt traditionen den tredje Skarabiskopen Asmund/Osmund sägs ha döpt de första kristna i trakten här. Osmund lär ha varit engelsman med nordiskt påbrå och blev på Olof Skötkonungs bekostnad omkring år 1020 sänd till Bremen för att undervisas i kristendomen. Därifrån återkommen blev han först biskop i Skara och utnämndes senare av kung Edmund Gamle till ärkebiskop över hela Göta rike. Både före och efter Osmund användes källan som en offerkälla. Men här var också en samlingsplats för bygdens folk, särskilt på midsommaraftnarna då man offrade och festade. Vägen från kusten mot inlandet och till Asmunds källa var förr en riksväg som gick mot Gödeby och förenade sig längre fram med Ätrastigen. Vid källan stod förr en offerstock, omnämnd i kyrkoböckerna på 1600-talet, och de gåvor man då fick in där skulle användas till Sibbarp kyrkas prydnad.
Vykort, "Halmstad Utställningen." visade entrén med tre högsmala valv. Halmstadsutställningen 1929 ägde rum 20 juni–5 augusti och invigdes av kung Gustaf V. Utställningen arrangerades på initiativ av Halmstads hantverks- och industriförening i syfte att visa upp vad Halland hade att erbjuda inom hantverk, industri och konst. Utställningsområdet byggdes upp kring Högre Allmänna Läroverket som en ny trästad och arkitekt var Uno Forthmeiier. Läroverkets salar användes för utställningar. På annexets vindsvåning visades den moderna halländsk konsten och de sex deltagande konstnärerna bildade därefter Halmstadgruppen. Nöjesfält och utskänkningsställen fanns på området som kvällstid lystes upp av 5000 lampor. Stadsträdgårdsmästaren Gunnar Svensson hade anlagt grönområden och rabatter. Staden passade också på att marknadsföra sig som en badort tillsammans med Tylösand för att locka turister.
Fredrik VIII,1843-1912, kung av Danmark 1906-12, son till Kristian IX. F. fick en militär utbildning och beklädde under sin kronprinstid ledande poster inom försvaret. Som monark engagerade han sig starkt för en försvarsupprustning i samverkan med Venstres ledare J. C. Christensen. Han ställde sig sympatisk till det parlamentariska genombrottet 1901 och var noga med att iaktta de konstitutionella spelreglerna. Han dog oväntat under ett besök i Hamburg. F. var gift med Karl XV:s av Sverige dotter Lovisa. Makarna hade åtta barn, bland dem Kristian X av Danmark, Karl, senare Håkon VII av Norge, och prinsessan Ingeborg av Sverige, gift med Gustaf V:s yngre bror prins Carl. http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=174673
Fredrik VIII,1843-1912, kung av Danmark 1906-12, son till Kristian IX. F. fick en militär utbildning och beklädde under sin kronprinstid ledande poster inom försvaret. Som monark engagerade han sig starkt för en försvarsupprustning i samverkan med Venstres ledare J. C. Christensen. Han ställde sig sympatisk till det parlamentariska genombrottet 1901 och var noga med att iaktta de konstitutionella spelreglerna. Han dog oväntat under ett besök i Hamburg. F. var gift med Karl XV:s av Sverige dotter Lovisa. Makarna hade åtta barn, bland dem Kristian X av Danmark, Karl, senare Håkon VII av Norge, och prinsessan Ingeborg av Sverige, gift med Gustaf V:s yngre bror prins Carl. http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=174673 Bertha Valerius, 1824-1895, fotograf med egen ateljé, först på Mäster Samuelsgatan i Stockholm 1862-1867, sedan på Brunkebergs torg, 1867-1880. Var den första kvinnan att bli kunglig porträttleverantör 1864. Deltog i Industriutställningen i Stockholm 1866.
Fredrik VIII,1843-1912. Kung av Danmark 1906-12, son till Kristian IX. Fredrik fick en militär utbildning och beklädde under sin kronprinstid ledande poster inom försvaret. Som monark engagerade han sig starkt för en försvarsupprustning i samverkan med Venstres ledare J. C. Christensen. Han ställde sig sympatisk till det parlamentariska genombrottet 1901 och var noga med att iaktta de konstitutionella spelreglerna. Han dog oväntat under ett besök i Hamburg. Fredrik var gift med Karl XV:s av Sverige dotter Lovisa. Makarna hade åtta barn, bland dem Kristian X av Danmark, Karl, senare Håkon VII av Norge, och prinsessan Ingeborg av Sverige, gift med Gustaf V:s yngre bror prins Carl. http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=174673
Sofiero, f.d. kungligt lustslott i Helsingborgs kommun, Skåne (Skåne län) Sofiero byggdes i en våning med fem torn 1864-65 åt dåvarande prins Oscar och hans gemål Sofia och påbyggdes 1874-75 med en andra våning efter ritningar av Ernst Jacobsson. Slottet överläts 1905 till dåvarande prinsparet Gustaf Adolf och Margareta. Prinsessan Margareta lade grunden till dagens slottspark och de välkända rododendron- planteringarna; redan 1907 planterade hon sin första rododendron i strandbranterna mot väster. Parken utvecklades efter hennes död 1920 under Gustaf Adolfs (sedermera kung Gustaf VI Adolf) ledning. Vid kungens bortgång 1973 fanns närmare 5.000 rododendronplantor i parken; i dag är antalet ca 10.000. Sofiero ägs sedan 1973 av Helsingborgs kommun och är öppet för allmänheten.
Människor trängs på Stora torget och Kapellgatan för att se och höra Kung Gustaf Vl Adolf. Han gästar Arboga under sin Eriksgata. I folkhavet kan urskiljas Frälsningsarmén och Hemvärnet. På podiet står konungen. Jonas Carlsson står med ryggen mot fotografen. Fyra män, på rad, längst bak på scenen, bortifrån sett: landshövding Ragnar Casparsson, landssekreterare Ludwig Lorichs, länsantikvarie Sven Drakenberg samt borgmästare Daniel Ekelund. För värdskapet svarade stadsfullmäktiges ordförande Jonas Carlsson och kommunalborgmästare Danliel Ekelund. Den organisationskommitté som ansvarade för arrangemangen, hade hos drätselkammaren begärt en summa av 3000 kronor för att täcka kostnaderna vid kungabesöket. Beloppet beviljades. Tiden för kungens besök var beräknad till 130 minuter. En bild från detta tillfälle finns med i Reinhold Carlssons bok "Arboga objektivt sett" Nedanför podiet ses en fotograf från Expressen. Intill honom står riksdagsman Iwar Andersson, polisman Axel Winblad och arrendator Sigfrid Silfverling, Koberg. I bakgrunden ses Haglunds Guldaffär och Eklöws Bosättningsaffär.
Här väntas det på Kung Oscar II den 20 augusti 1890. Flickorna i de vita klänningarna och med vita band i håret stod ordnade i två led (84 st) och hade till uppgift att kasta blommor ur sina blomsterkorgar där kungen skulle gå fram. Till minne av detta får varje flicka en specialtillverkad minnesmedaljong i ett etui klätt med siden och sammet i rött, som kan bäras som halssmycke eller brosch, detta är en gåva från Grevinnan von Hallwyl. Smycket består av en präglad oval i bronsgul metall med kunglig krona och en rosenkvist i mittpartiet och med texten: Ljusne 20/8-1890 runt kanten. Ramen kring ovalen är en miniatyrkopia av Ljusnekätting, det vill säga en kätting från Ljusne kättingsmedja. En av dessa broscher finns på Ljusne bruksmuseum. Som 4:e flicka från vänster står greveparets dotter Irma von Hallwyl. I den vänstra raden med flickor står som nummer sju Augusta Fager (född 1870, gift Augusta Persson, mor till Oskar Persson, Ljusne). Mannen längst fram till vänster heter Daniel Wallin. Vid standaret står Sjökvist som senare flyttade till Vallvik.
På en gård strax intill Olsbacka f. d. järnvägsstation i Aspeboda bodde i början av 1500-talet en av Dalarnas rikaste och mäktigaste män. Det var bergsfogden vid Kopparberget Måns Nilsson av Svinhufvudsätten. Vid den tid då Gustav Vasa kom til Dalarna för att be om skydd och hjälp mot danskarna, samt under Gustavs första tid som kung, lär Måns och han varit goda vänner. Men när Gustav Vasa sedan ville ta Dalarnas kyrkklockor i skatt och vanhelgade tingsfriden i Tuna med en blodig räfst, fick han Måns Nilsson till dödsfiende. Måns blev en av ledarna för de s. k. kockupproret, vilket ledde till att han på våren 1534 avrättades i Stockholm. Minnet av detta och legenderna om Mån Nilsson har fortlevt i Aspeboda genom seklerna. En historieintresserad stins lät 1907 resa en minnessten över Måns vid "Fläskkällaren", platsen där han herresäte en gång låg. På stenen kan man läsa: "Måns Nilsson Svinhufuvd, frihet jag älskat, sanning och rätt". Namnet Fläsk källaren kommer av en uthuggen håla i den klippa som gården vilar på. Legenden berättar att detta var en källare som Måns Nilsson lät bränna ut med hjälp av fettet från 150 svin.
Kopia av den större Jellingestenen på Domplein i Utrecht. Den större Jellingestenen DR 42 är svår att tidsbestämma, men troligen rest mellan 960 och 985 av Gorm och Tyras son Harald Blåtand i Jelling till minne över föräldrarna. Stenens inskription berättar samtidigt om Haralds egna bedrifter. Han enade Danmark och gjorde danskarna till kristna. Stenen har tre olika sidor. Den ena har runor ingraverade och på den andra är ett stort fabeldjur, troligen ett lejon. På tredje sidan är en bild av den korsfäste Jesus. Stenen står ungefär på sin ursprungliga plats mitt emellan de två gravhögarna i Jelling. Det råder dock inget tvivel om att stenarna har flyttats, då det vid utgrävningarna på 1940-talet påvisades att en av gravarna på kyrkogården delvis låg under stenen. Stenen har också rests någon gång efter att den varit omkullvält. Haralds runsten är 2,43 meter hög, väger cirka tio ton, och lär ha tagit över ett år att rista. Senare undersökningar har visat att runorna ristats vid tre olika tillfällen. Så är till exempel delen om Haralds kristnande tillagd efteråt. Stenen är utsmyckad med djurornamentik på ett sätt som kallas Mammenstil, efter gården Mammen på Jylland. Mammenstilen är detsamma som Jellingestilen. Vad gäller tillhuggningen av stenen bär den tecken på västeuropeiska influenser. I motsats till den traditionella nordiska, med djupa inhugg i hård granit, har denna sten huggits loss, så att drakslingan och övriga utsmyckningar har en plan relief. Det är en teknik som man använde till mjukare sandsten i bland annat Tyskland och England. Reliefer i nordisk stil är annars utförda i kalksten eller sandsten. Den enda direkta europeiska parallellen är irländska granitkors. Själva runinskriften är också utförd efter västeuropeisk tradition, istället för den traditionella lodrätta eller bandformade texten har denna sten text i vågrätta linjer. Detta följer latinsk form och efterliknar därmed ett dokument nedskrivet på pergament. Preben Meulengracht Sørensen har påpekat, att detta markerar en förändring beträffande det sätt runstenen användes till. Traditionellt hade inskriftens ändamål varit att beskriva och hålla fast, men denna sten hade ett kommunicerade ändamål; den skulle berätta kungens budskap. Texten lyder på nusvenska "Harald kung lät göra dessa kummel efter Gorm, sin fader, och efter Tyrvi (Thyra), sin moder. Den Harald som lagt under sig hela Danmark och Norge och som kristnade danerna."
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.