Ryska ångaren Xenia som i januari 1904, lastad med lin, strandade vid Bedinge. Lasten upplossades och magasinerades i Trelleborg. Ett haveri som inbragte stadens befolkning minst 10000 kronor på olika sätt. Ångaren var den största som tills dato varit i Trelleborgs hamn. Lastade 5000 ton.
Från 299 kr
[handskriven text på plakett i ramens n kant:] "1790 den 3 Julij Cirka Kl: 10 Förmiddagen, Lättade Svenska Flottorna så väl Stora som Skärgårdsflottan ankar för at slå sig ut igenom Ryska Flottan, af hvilken de varit instängde sedan den 6te Junij uti Björkö=Sund."
Kanonbåten och skolfartyget General Haller. Byggd ca 1917 i Finland i Åbo åt ryska flottan men så småningom såldes åt den unga polska flottan. 1936 besökte General Haller Karlshamn [så enligt polska Wikipedia. Kan de ha förväxlat med Karlskrona?] och Visby, tillsammans med systerfartyget Kommendant Pilsudski samt 4 små minfartyg ur "fågelserien".
Invalidtransporter över Torne älv. På begäran av de krigförande makterna och genom förmedling av Svenska Röda Korset igångsattes i augusti 1915 utväxling av krigsinvalider genom Sverige. Invalidutväxlingen pågick med några korta uppehåll till i januari 1918 och under denna tid befordrades 65 509 ryska, tyska, österrikiska, bulgariska och turkiska invalider och sjuka krigsfångar.
Drottninggatan 1, Lindells hattaffär och Ryska bilfärden 1913. Bilden är tagen vid den så kallade Storfurstinnan Victoria-färden som anordnades 8-15 juli 1913. Detta var en resa som gjordes av Kungliga Svenska Automobil Klubben i samarbete med Baltiska Automobil- och Aeroklubben och kördes sträckan Stockholm-Uppsala-Krylbo-Falun-Rättvik-Grangärde-Örebro-Nyköping-Stockholm. Färden avslutades den 15:e juli med en fest hos prins Wilhelm och prinsessan Maria på Oakhill, Djurgården. Totalt deltog 28 ekipage på resan, nio av dem från Sverige. Bland de ryska deltagarna märktes storfurst Kyrill Wladimirowitch och storfurstinnan Victoria. De färdades i den främre bilen till vänster på bilden, möjligen av fabrikat Panhard-Levassor. Flera deltagare körde bilar av fabrikat Benz, och möjligen är det ett par Benz-bilar som ses till vänster på bilden.
Kartusch till bokverk med avbildningar föreställande äldre svenska eldrör förvarade på fästningar samt eldrör erövrade åren 1598-1679, utförda av syskonen Anna Maria och Philip Jakob Thelott. Avser ritningar över gamla svenska metallstycken och mörsare som legat på rikets fästningar, inberäknade de som är gjutna i Stralsund, Stettin och Greifswald samt några ryska troféer som av kung Gustaf Adolf är tagna med Ivangrada år 1612. Kartuschen troligen utförd av Thomas Cunninghame 1746.
Skolfröken fröken Lundgren med skolklass från Grevedämmets skola, år 1926. Barnen står vända mot skolan, bakgrunden vetter mot "Kråkan" och Kvarnbyn. På bilden är 4:e person från vänster givaren själv Gustaf Henriksson, 1:e från vänster Leif Olssén, i mellan Erik "Lill-Erik" Karlsson, överst i mitten Bengt Ruustad (Johansson) och i mitten Bengt Sylvén (fick senare en karriär inom militären i finsk, ryska kriget). Givaren Gustaf bodde vid skolgården i Lackarebäck, Roten D 22A, nuv. Utmarksgatan 13. Han är född 1919.
Junosuando 346
Minnessten över Duncker o Aerekof i Umeå. Joachim Zachris Duncker, 1774-1809. Officer i svenska armén o kom från en gammal tysk krigarsläkt, som redan under 1600-talet omtalas i Finland. Under kriget 1808-09 utmärkte sig Duncker bland annat i slaget vid Pulkkila den 2 maj och i slaget vid Virta bro den 27 oktober 1808. Han stupade i slaget vid Hörnefors och begravdes tillsammans med den ryska kavalleriöversten Aerekof vid Umeå stads kyrka av den ryske generalen Nikolaj Kamenskij. Johan Ludvig Runebergs "Fänrik Ståls sägner" är uppkommen efter Dunchans brev.
Adolf Fredrik - 1751-1771
Dövblinda på utflykt till Gripsholm. Galten och Suggan är två likartade, men inte identiska, kanoner som sedan den 22 augusti 1623 förvaras på Gripsholms slott vid Mariefred, där de står uppställda på den yttre borggården. De båda kanonerna har även kallats Rysseulvarna och har dessutom gått under namnen Vargen och Varginnan. Den ena av dem togs som krigsbyte vid Narva av Pontus de la Gardie år 1581. Den andra beslagtogs av Evert Horn vid Ivangorod år 1612. De båda kanonerna är rikt utsmyckade med beslag och inskriptioner på ryska. Den större av dem göts 1579 och den mindre år 1577. Flera gånger under 1700-talet, 1722, 1734 och 1764, var de hotade eftersom det fanns planer på att smälta ned dem och gjuta nya pjäser. I boken Gripsholm, slottet och dess samlingar, 1537-1937 tecknar kapten Sten Djurberg de båda kanonernas historia. I essän Till Galtens och Suggans historia skriver han att "blott ingripandet av några för våra stolta historiska troféer intresserade personer ha vi att tacka för att de undgingo förgängelsen". Han konstaterar avslutningsvis att "från sin plats på den gamla vasaborgen minna de alltjämt besökaren om tider, då Sverige i kamp och umbäranden och blott genom att spänna krafterna till det yttersta lyckades hävda sin självständighet och lägga grunden till sitt stormaktsvälde." (Hämtat från Wikipedia)
Gustav III - 1771-1792
Karl XII - 1697-1718
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.