Hallsarve Josefina Nilsson, 50 år, sitter med skärbrädan i knäet och rensar flundror. Hon skar av huvudet, fenorna och tog ur inälvorna, vilka katten kalasar på. Flundrorna flåddes i regel aldrig, utan man åt upp skinnen, även det hårda och sega ryggskinnet. Flundrorna stektes färska, men fick man mycket så saltades de in och koktes sedan.
Från 299 kr
Stubbar togs i regel till vara för att användas som ved, trots det stora arbetet att dela dem i lagom stora bitar. De fick ofta ligga några år så att jorden rann av dem, innan de sågades och höggs upp. Masse har medvetet tagit bilden så att den fina gårdsmiljön i bakgrunden och även landskapet kom med.
I änget utanför tomten placerade man den brandfarliga smedjan. Den är byggd av sten med undermurat tegeltak och har fönster, något man förr inte kostade på smedjor. Dubbeldörrarna går utåt, så man kunde ta in stora saker och att dörrarna inte var i vägen inne. Utanför står två slipstenar, i regel slipade man finare eggverktyg på en särskild sten. Smedjan ser likadan ut idag.
Vid Lugnet under Herrborum i Sankt Anna fotograferades denna vackra loftbod 1909. Som regel användes loftbodarnas övervåning till förvaring av kläder och husgeråd samt som sovplats för ungdomar sommartid. Undervåningen användes vanligen som visthusbod. Vid tiden för bilden bodde änkan Maja Stina Svensdotter i Lugnet. Möjligtvis är det hon vi ser krumryggad framför boden.
Ålems kyrka. Votivskepp. [Votivskepp - fartygsmodell upphängd i kyrkorum, som regel byggd och skänkt av sjöfolk eller skeppsbyggare. I ursprunglig bemärkelse är votivskepp skänkta som tack till Gud eller något helgon av sjömän som räddats ur sjönöd. Votivskepp är vanliga sedan mycket lång tid tillbaka i såväl protestantiska som katolska länder. Källa: NE.]
Vapenhus, förrummet i en kyrkas västparti; ursprungligen benämning på den del av en kyrkobyggnad i vilken männen skulle lägga från sig sina vapen före inträdandet i kyrkan. I Norden försågs lantkyrkorna under senmedeltiden som regel med ett vapenhus på långhusets södra sida. http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=339163
EPITAFIUM = (grek,epitf'ion, till taf'os, grav;till en grav hörande), e p i t a f, en i en kyrka uppsatt gravskrift eller minnesvård, vanligen i form av en arkitektoniskt omramad tavla av trä, sten eller metall med inskrift. Tavlan är i regel uppsatt på väggen vid eller nära graven.
Fotografens namn står som regel inte utsatt, men fotograf är oftast Kalle själv, ibland någon tidningsfotograf och ibland någon klubbkamrat. Under bilden står:"GURRA". Man ser Gustav "Gurra" Svensson vid samma tillfälle, som har dokumenterats på MMF 1997:3497. Gurra och Karl var nära vänner.
Fotografens namn står som regel inte utsatt, men fotograf är oftast Kalle själv, ibland någon tidningsfotograf och ibland någon klubbkamrat. Under bilden står: WILLIAM- "GURRA". Man ser William Olsson och Gustav "Gurra" Svensson vid samma tillfälle, som har dokumenterats på MMF 1997:3498 och 3501-3503. Gurra och Karl var nära vänner.
Fotografens namn står som regel inte utsatt, men fotograf är oftast Kalle själv, ibland någon tidningsfotograf och ibland någon klubbkamrat. Ovanför bilden står: TRIANGELLOPPET. Under bilden står: ANDERS PERSSON. Den är tagen från målet (samma plats som starten) i Triangelloppet 1935 eller 1936. Starten gick från nuvarande Gamla Kungsbackavägen, utanför dåvarande Brandahls (där damväskor tillverkades).
Fotografens namn står som regel inte utsatt, men fotograf är oftast Kalle själv, ibland någon tidningsfotograf och ibland någon klubbkamrat. Under bilden står: STARTEN. Den är tagen från starten i Triangelloppet 1936. Starten gick från nuvarande Gamla Kungsbackavägen, utanför dåvarande Brandahls (där damväskor tillverkades). MMF 1997:3496 är också från Triangelloppet.
Brevkort med tecknat julmotiv av okänd konstnär. Text: "Bättre gå än illa åka Är en allmän gyllne regel. Stundom kan det likväl råka Att man far för fulla segel, Än till okänd stormig strand, Än till lyckans sälla land." På baksidan finns en rödstämpel med "God Jul tillönskas av" och en rund logo med WKF. Motivet visar en zeppelinare med tomtenissar över Västra Vallgatan i Varberg vid korsningen med Kyrkogatan.
Den här parten ligger alldeles väster om Kotorget. Den kom till på 1720-talet, då en klyvning av ursprungsparten skedde. Enligt Lauboken skall denna manbyggnad ha varit uppförd 1870. Det kan stämma med det utseende huset har med källare, utdraget tak och fönstrens placering på långsidan. Men huset har ingen sockel, vilket det borde ha haft, och dörren är 1700-talsmässig. Manbyggnader med s k pulpetfrontespiser var tämligen vanliga i Lau, men dess hus hade i regel brutna tak som Liffride, Bönde och Kauparve.
Maria manglar för hand på ett 1700-tals bockbord. Bordet har en stenskiva, vilket var nödvändigt för att få ett slätt resultat. Handduken eller vad det nu är, är upprullad på slät rund trärulle och den dras fram och tillbaka med mangelträet Maria har i handen. Mangelträn var ofta konstfärdigt gjorda med karvsnittsmönster på ovansidan, de var i regel fästmansgåvor. Det finns en Maria Mårtensson vid Nybygget, men hon är bara 30 år och denna kvinna är väl äldre?
När all tjärveden är färdigstaplad, täcks den med granris eller släke, som i sin tur täcks med sågdus, detta för att syret inte skall komma åt tjärveden så den brinner, den skall bara pyra. Här är detta arbete färdigt. I förgrunden ser man källaren där tjäran rinnerut. Se Nr 257, 258, 259, 260 och 262. Märkligt nog har Masse inga bilder på själva bränningen! Bränning av ett soide skedde i regel på försommaren innan torkan satt in och innan det var dags för slåtter.
Fotografens namn står som regel inte utsatt, men fotograf är oftast Kalle själv, ibland någon tidningsfotograf och ibland någon klubbkamrat. ilden är tagen i samband med cykelträning vid Svens pappas hus på Broslättsgatan. Detta är en av flera bilder från Mölndals cykelklubb. Klubben bildades 13/3 1922 (20 medlemmar) och var som bäst 1935-1937. Detta är en av flera bilder ur Karl Nygrens album. Karl arbetade på Mölndalstryckeriet och kallades "Kalle tröckarn". Han var aktiv inom Mölndals cykelklubb (MCK).
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.