Hagfors på 1890-talet. Från vänster: kolhus, martinverk, bessemerverk, hytta, valsverk och virkesförråd.
Från 299 kr
Persbergs gruvor med sjön Yngen i bakgrunden. Bana för tippning av gråberg; i förgrunden linspel till gruvan. Persberg och Nordmarks gruvor var de första värmländska gruvfälten.
Bosjöhyttan. Pennteckning av Sigge Bergström 1901. Publicerad i Jernkontorets bruksbildskatalog. Bosjöhyttan hette tidigare Gräsbosjöhyttan och privilegierades första gången år 1637. På 1660-talet uppfördes en stångjärnshammare vid Svartåns utflöde i Bosjön. Smidet upphörde 1861. Bosjöhyttans blåsningar fortsatte till 1883.
Förmodligen nedlagd hytta vid vattendrag.
Lämningar av Nordmarkshyttan 1921. Nordmarkshyttan var under hela 1600-talet en av de mest produktiva hyttorna i Värmland. Blåsningen pågår från jul till långt fram på sommaren heter det år 1711. Nordmarkshyttan blev senare uppköpt av Uddeholmsbolaget och driften lades ner år 1905.
Bjurbäckshyttan 1920. Ruin av masugnen. Lungsunds socken blev i början av 1600-talet industrialiserad genom anläggningen av Bjurbäcks bruk. Bruket omfattade både masugn, stångjärnssmedja och manufakturverk. Den första reduceringen av Lungsunds gamla järnindustri skedde redan år 1841 vid Bjurbäck, där hyttan då för sista gången blåstes.
Lämningar av Kytthyttan 1921. Kytthyttan vid Hennickehammarsbäcken är nämnd redan i 1566-års räkenskaper. Den 20.e mars 1611 erhölls tillstånd att bygga en masugn. Kytthyttan ödelades omkring år 1625.
Lämningar med vattenhjul.
Stampen vid Motjärnshyttan. Senare använd som takspånshyvel. Vid Motjärnshyttan som moderniserades genom ombyggnader år 1854 och 1883, ägde blåsningar rum till dess de elektriska smältugnarna i Hagfors möjliggjorde en koncentration av tackjärnsproduktionen. Sista blåsningen skedde i april 1916.
Förmodligen hyttruin vid vattendrag.
Hyttruin i skogsbygd.
Hyttarbetare från Brattfors omkring 1907.
Förmodligen hyttruin.
Pojke vid Pardishyttan omkring år 1905. Slaggmuren kring pipan fanns då ännu kvar. Pardishyttan uppfördes på tidigt 1600-tal och var i bruk till år 1873.
Förmodligen hyttruin vid väg i skogsbygd.
Förmodligen brofundament.
Man iklädd smedskjorta i arbete i smedja.
Långbanshyttan. Av Långbans hamrar byggdes den övre år 1632, den nedre privilegieras 1646. Den norra hammaren brann år 1710 och fick inte uppföras på nytt. Den södra behölls men smidet inskränktes till hälften. Genom en serie köp som tog sin början år 1839, blev hyttan förvärvad av Lesjöfors bruksägare. Långbanshyttan fick stor betydelse som tackjärnsleverantör till detta bruk, med vilket hyttan stod i bekväm järnvägsförbindelse. Under tiden 1873-1895 tillverkades även bessermangöt vid Långbanshyttan. Malm hämtades ur egna gruvor och även från Persberg. Det tackjärn som inte konsumerades av Lesjöfors avyttrades till utländska köpare. Den hammare som under 1700-talet var igång vid Långbanhyttan lades ner år 1808. Senare startades ett litet sliperi år 1827. Denna industri blev dock inte långvarig.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.