Likvisning i gamla begravningskapellet på Norra kyrkogården i Kalmar. Kapellet, invigt 1911, användes för jordbegravningar. Senare tillkom krematoriet för brandbegravningar. Under 1960-talet byggdes Korsets kapell, nu Heliga korsets kyrka, och alla begravningsmässor koncentrerades dit. Krematoriet blev endast en tjänstebyggnad. Numera är det ombyggt till konfessionslös begravningslokal där man kan hålla borgerliga begravningar samt begravningar av personer med annan tro än kristen. I samband med denna ombyggnad inrättades ett muslimskt kvarter på Norra kyrkogården. Gamla begravningskapellet är f n (2021) nyttjat som ekonomibyggnad men diskussioner om dess framtid pågår.
Från 299 kr
Drönarfoto av ett framrensat gravfält med gravar från både bronsålder och järnålder, framrensade i samband med en arkeologisk undersökning inom fastigheten Åsen 1:2 på Hedenstorp väster om Jönköping. Centralt i bilden syns en stor stensättning och i sydvästra delen en treudd, en ofylld fyrsidig stensättning samt en domarring. Öster om den stora stensättningen syns en oregelbunden stensättning som också innehöll begravningar.
Ekudden är namnet på en sommarvilla i Tallhagen som byggdes för konsul Karl Ek i början på 1900-talet. På 1930-talet inreddes där en restaurang, ofta nyttjad som samlingsplats efter begravningar på Norra kyrkogården. I början av 2000-talet användes byggnaden som behandlingsenhet för kvinnor med missbruksproblem. Ekudden utökades 1997 med en minigolfanläggning för bangolf. Kalmar Kanotklubb har sina lokaler och bryggor söder om Ekudden.
Begravningsprocession med bilar och hästar utanför Varbergs kyrka. Gatuvy från Kungsgatan. Bild 1: Hästekipage med kistan täckt av vita liljor. Kusken kan vara Alvar på Träslövsvägen som med sina hästar brukade köra vid begravningar. I förgrunden ses en prestaver. Sett från söder. Bild 2: De sörjande kommer ut från kyrkan och går mot likbilen till höger. Bild 3: Processionen sedd från norr med två hästekipage och en öppen bil.
Almarna slår skuggor över griftegårdens mittgång i Linköping. Två flickor stannade upp inför fotografens göromål vilket bidrar till bildens stillhet. Griftegården anlades i början av 1800-talet för att möta stadens ökade befolkning. Vid tiden fanns även sedan länge ett växande motstånd mot begravningar vid den centralt liggande domkyrkan. Tiden för bilden var omkring förra sekelskiftet och redan då hade man nödgats vidga griftegården mot norr. Alla helgons kapell som skymtar i fonden placerades centralt i den då nya Norra griftegården.
Den största runda stensättningen i Folkeslunda är 40 m i diameter och har den så kallade "kroppkakan", eller Wälters sten i centrum (fornlämning 52). Denna konstruktion dominerar hela gravfältet och har förmodligen byggts på efterhand med flera kantkedjor, och fler begravningar. Bl.a. finns skelettrester av fjorton barn ytligt begravda i den. Ursprungsbegravningen är dock av en vuxen kvinna. I brandlagret fanns glas, keramik, en fibula och fragment av järn och bronsföremål.
hörsal, interiör, fotografi, photograph
Förslag till ny ordning i domkyrkoparken som aldrig kom att realiseras. Historiskt har området runt kyrkan använts som kyrkogård. Före invigningen av griftegården 1811 var domkyrkans tomt stadens enda begravningsplats som utnyttjades för både stads- och landsförsamlingen, liksom för döda från lasarettet och slottshäktet. Efter att begravningar upphört lämnades tomten närmast åt sitt öde. Först 1910 initierades en förändring och man gav den store utvecklaren av svenskt trädgårds- och parkväsen Rudolf Abelin d.y. i uppdrag att göra upp en plan för den gamla begravningsplatsen. Det är i det sammanhanget bilden av ett av hans planförslag tillkommit. Där framgår Abelins idé om att kyrkan borde "stå på grönt", att gräsmattor skulle nå kyrkan kompletterade med öppna rabatter. Förslaget föll, främst av kostnadsskäl.
Birgitta Marnung vid gånggriften i Gillhög. Gånggriften är en megalitgrav. Megalitgravar (av grekiska mega, stor, och lithos, sten) eller storstensgravar är en serie typer som i Sverige endast anläggs under stenåldern, från c:a 3600-2900 f.Kr. Gånggriften består av stora stenblock, vilka är ställda så att de bildar en gravkammare och en tvärställd gång som leder in till kammaren. Sett uppifrån bildar kammare och gång ett "T". Gravkammaren omges ofta av en hög, som dock relativt ofta är låg och bara runt 1/3 av kammarens höjd som invändigt ofta är närmare 2 meter eller mer. Gånggrifterna ersatte dösarna och byggdes runt 3350-3200 f.Kr. varefter de användes under några sekler, men fynd har visat att man spontant eller periodvis ofta har använt gravkamrarna under senneolitikum och stenålderns slut vilket är detsamma som hällkistornas tid. Därtill har man sporadiskt gjort begravningar i högen eller i kammaren samt dess gång ända fram till järnåldern. I främst kammaren har man hittat obrända skelettdelar och en del enklare föremål från den primära perioden som sträcker sig till c:a 2900 f.Kr. samt spridda fynd från efterföljande perioder. Källa Wikipedia.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.