kalebasser, kvinnor, vattenhål, fotografi, photograph@eng
Från 299 kr
Ryssgraven, minnesmärke, sten med följande text: "Här dela samma bädd fiende och vän från Ryskakriget 1809. 1883 restes vården".
Nedergården. Grav nr 1. Anteckningar. Skelettdelar liggande i stenkistan på en bädd av små kalkstenar, sett från norr.
'Bo med 2 ägg på en sandrevel. Fläckiga ägg liggande på bädd av tång på sanden. :: :: Ingår i serie med fotonr. 4401-4440.'
M/T Curro DWT. 128.350 Rederi Jörgen P. Jensen, Arendal Norge Kölsträckning 77-03-08 Nr. 296 Leverans 77-11-17 Tankfartyg. Sista båten på 4:ans bädd.
'2 näbbvalar, en gammal hona och en unge hittade, avgjutning gjord av ungen: :: :: Näbbval liggande på innergården. Träbänk, skyfflar och del av trädörr bakom. Näbbvalen ligger på en bädd av grus. :: :: Ingår i serie med Fotonr. 4673:1-12.'
'Från Professor Leonard Axel Jägerskiölds ripjakter vid Fjällåsen. :: :: 2 män sittandes invid bord på en bädd i en enklare träbyggnad. Bord. Stol. Kläder. Klädsel. :: :: Ingår i serie med fotonr. 4312:1-38.'
'3 st ägg av strandskata, liggande på bädd av småsten. :: :: Text på fotot: ''Detta är strandskatans bo med 3 st ägg fullruvade liggande direkt på småstenar i en vik på Lindholmen ca 10 meter från strandkanten.'' :: :: Ingår i serie med fotonr. 4545:1-34.'
'1 ägg av större strandpipare liggande på bädd av snäckskal.. :: :: Text på fotot: ''Bilden är tagen på Större strandpiparens nyvärpta ägg på en snäckskalsstrand. Bilden togs på 33 cm avstånd. Det låg 10 meter från strandkanten.'' :: :: Ingår i serie med fotonr. 4545:1-34.'
En ung man "ligger lik", troligen i hemmet. Kistan är placerad vid ett fönster med fördragna gardiner och klädd med stjärnbeströdd svart tyll runt den avlidnes bädd. På täckelsen ligger rosor och kvistar av asparagum. Ända sedan hednisk tid, och fram till det i Sverige förbjöds 1686, höll man likvaka/likvakt natten till begravningen av en död (gravöl hölls däremot efter begravningen för att hedra och minnas den döde ). En anledning till att seden då förbjöds i kyrkolagen var att vakan allt som oftast antog karaktären av fest med sprit och dans, vilket inte gick ihop med den Lutherska moralen. Seden övergick till att man gick för att "se liket", vilket förmodligen är fallet vid denna fotografering, utan en regelrätt likvaka. Detta lever ännu kvar inom katolicismen där prominenta personer kan läggas på "lit de parade", i betydelsen paradsäng; en säng som sörjande kan paradera förbi och ta farväl av den avlidne före begravningen.
"Skelettdelar av säl från ishavslera i Västergötland. Funna den 28 nov. 1922 vid brunnsborrning, ungefär 1 mil söder om Lidköping, Norra Härene socken, Rotegårdstomt. Benen lågo på ett djup av omkring 12 meter under markens yta i blågrå lera av såpartad konsistens. Under skelettet bildade lerlagren ytterligare en nära 10 meter djup bädd, vilande på grus. (Borrhålets diameter var ung. 45 cm.) Skelettdelarna utgöres av högra lårbenet, främre delen av högra bäckenet med ledskål, två ländkotor, tre bröstkotor, övre delen av två bakre vänsterrevben samt några bitar av revben m.m. Enligt bestämning utförd av professor Henrik Munthe i Stockholm o amanuens E. Dahr i Lund, tillhöra dessa ben med all sannolikhet grönlandssäl, Phoca groenlandica. Lårbenets längd c:a 9 cm, anger att sälen varit mellan 1 1/4 och 1 1/2 meter lång. Preparatet visar även prov å den lera, som omgav benen och i vilken skalfragment av ishavsmusslan Yoldia arctica genom slamning anträffats. Djuret levde i det ishavssund, som vid istidens slut - sannolikt för omkring 10.000 år sedan - sträckte sig över det nuvarande mellansvenska låglandet och på vars botten den varviga leran, inbäddande rester av döda ishavsdjur, avsatte sig. De på Kinnekulle högst belägna strandmärkena (efter det forna ishavet) ligga nära 130 meter över den nutida havsytan eller 85 meter över Vänerns yta och c:a 60 meter över den trakt, där valfyndet gjordes".
Mölndals konstisbana år 1973. Den invigdes hösten 1959 och låg invid Mölndalsån mitt emot Centrallasarettet. Den var mycket uppskattad av ungdomen i bygden för här kunde skolungdomen träna på skridskor och spela ishockeymatcher. Under högsäsong var isbanan fulltecknad på kvällarna vid idrottsföreningarnas tävlingsmatcher. Dessutom uppläts isbanan till allmänheten för motions- och nöjesåkning. Isbanan var uppbyggd på en jämn bädd av sand och grus, på vilken ett invecklat rörsystem låg. Rören vilade på ett underlag av "syllar" eller ribbor över hela planbädden. Mellan rören var ett avstånd på cirka 10 cm. Över detta var det påfyllt med grus mellan rören, så att dessa nästan täcktes. För att frysa själva istäcket däröver fordrades att underlaget först frusits ned och fått "tjäle". En kylvätska, bestående av ammoniak, pumpades in i rörsystemet. Kylvätskan höll vid utpumpningen en temperatur av cirka -20 grader. När kylvätskan återkom från systemet hade den en temperatur av cirka -5 grader. Vatten spolades då över bädden och frysningen av istäcket började. Istäcket var ca 5 cm tjockt. Kylvätskan cirkulerade sedan oavbrutet i rörledningarna för att hålla istäcket lagom fruset. För att undvika sprickbildningar i isen måste kylvätskans temperatur noggrant varieras, allt eftersom den omgivande luftens temperatur steg eller föll. 1978 flyttades Mölndals gamla isbana till Kållereds sportanläggning där den återigen började att användas omkring 1978-1979.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.