Hablingbo 50:1
Från 299 kr
Hablingbo 32:1
Oskar (J O) Larsson Fie och troligen sonen Emil föser jord, den tidens schaktredskap. Vid plöjning och harvning hade man en tendens att dra med sig jorden utåt åkerns kanter, men här verkar man jämna till någonting mitt på. Kanske har man grävt bort en stor sten och fyller ut efter den. Oskar och Emil har sedvanlig klädsel. Det är svårt att avgöra var de arbetar. Landskapet är öppet, en bandtun men inga byggnader syns. Längst bort skymtar en naken höjdsträckning, som skulle kunna vara Lausbackars östra sida.
En grav utförd i röd kalksten på Gamla kyrkogården. Längd 185 cm bredd: 106 cm. I hörnen finns rundlar med diametern 24 cm. I de båda övre - änglahuvuden. I det nedre vänstra hörnet - timglas; i nedre högra hörnet - en dödskalle med benknota. Runt stenens kanter löper texten: -övre rad: Diesser Stein höger: hörret Hans Friborn undre rad: und seinen -vänster: erben to 1668. I stenens mitt finns ett upptill rundat (slipat) textfält: H: 62, B: 52 cm, försänkt cirka 8 mm med texten: Juveläraren C.G. Högstedt F 23/2 1788 D 26/2 1841
Det ursprungliga Botels, som låg öster om vägen mittemot Botels Hanssons part, delades första gången 1716 i två parter och 1732 i ytterligare två parter och vid detta senare tillfälle kom denna part till och byggdes då troligen upp på denna plats. Bulbyggnaden på Bild 625 och 626 härstammade sannolikt från den tiden. Byggnaderna på denna bild är betydligt yngre. Manbyggnaden är troligen från 1860-talet, men spåntaket ser ut att vara nylagt. Husets framsida vetter mot landsvägen med finingång där. Den enkla dörr som syns invid fönstret är vardagsingången direkt in till köket. Brygghuset t v är äldre, kanske från omkring 1840. Den låga byggnaden utan fönster är äldst och tillhör 1700-talet. Dess funktion här hittills okänd, men linbastur brukade ha denna form. Förste ägare var Jakob Persson, gift 1711 med Catarina Rasmusdotter. Deras dotter Mallena ärvde parten, gift med Olof Thomsson från Botels och deras son Olof Olofsson tog över omkring 1770. Han blev gift 1778 med Gertrud Larsdotter från Fie och deras äldste son, som också hette Olof Olofsson och hans hustru Juditta Andersdotter från Kauparve blev därefter ägare. Ytterligare en son Olof Olofsson blev husbonde på 1840-talet, kanske var det han som byggde flygeln. Olof var gift med Greta Hansdotter från Liffride och deras dotter Catarina och hennes man Gustav Jakobsson blev ägare 1859. Under deras husbondetid kan manbyggnaden ha blivit uppförd. Ingen av Catarinas och Gustavs fyra barn tog över, utan gården såldes till Georg och Margareta Larsson från Lye respektive Väte. Deras son Vilhelm och hans hustru Josefina född Karlsson från Kauparve blev ägare 1903, året innan denna bild togs. Deras son John Larsson ärvde gården och brukade den till omkring 1990, varefter den styckades och byggnaderna med tomt såldes till fritidsfastighet. Personerna på bilden är från vänster: Josefina Larsson 30 år, med sonen John 3½ månad, svärmodern Margareta 64 år, maken Vilhelm 31 år, okänd ung man och svärfadern Georg 68 år.
Nätra 162:1-3
Nätra 29:1
Nätra 159:1
påsiktsbild, fotografi, bilder
fotoalbum
Att klura ut de första ägarna till Böndes parter verkar inte vara lätt. Gården verkar nämligen vara delad i 4 parter tidigare än vad Lauboken uppger, se tidigare om Bönde. 1741 var Lars Jakobsson ägare till denna gårdspart, vilken han kanske ärvt av sin far Jakob Jakobsson. Lars gifte sig första gången med Britta Jakobsdotter från Gerum och andra gången med Gertrud Grelsdotter. Äldste sonen i första giftet Jakob Larsson född 1728 ärvde parten, gift med Helena Johansdotter från Folkedarve i Garde. Deras äldsta dotter Helena Jakobsdotter född 1767 gift 1790 med Per Matsson född 1766 från Östris i Alva ärvde gårdsparten 1794 genom testamente med utlösen till brodern Jakob Jakobsson och systersonen Jakob Andersson. Helena och Per fick 7 barn, varav äldste sonen Per född 1795 tog över, gift 1830 med Greta Gertrud Olofsdotter född 1808 på granngården Husarve. Av deras 5 barn blev det äldste sonen Olof född 1831 som tog över 1860, gift samma år med Elisabet Danielsdotter född 1835 från Gannor. Olof drunknade 1878 och Elisabet drev gården till 1899, då dottern Amanda född 1864 gift med Lars Pettersson Häglund från Allmänningen blev nästa ägare. Dottern Ida född 1900 gift 1925 med Joel Danielsson född 1900 från Långared i Västergötland blev ägare 1930. De fick tre söner. Gården köptes av Sven-Erik Larsson Botels, och byggnaderna köptes i sin tur av läkaren Wolfgang Rutz med familj, vilka tidvis bott permanent på fastigheten. Helena Jakobsdotter och Per Matsson uppförde det första stenhuset på gårdsparten 1810, vilket sannolikt är det hus som syns i bakgrunden. Detta hus byggde sonen Per och hans fru Greta om med brutet tak och frontespiser omkring 1840 till det utseende vi ser på bilden. Pers och Gretas barnbarnsbarn Ida och hennes man Joel rev huset 1931 och byggde det för tiden supermoderna huset med bla centralvärme som finns kvar idag. På bilden ser vi änkan Elisabet Danielsdotter 69 år längst bak, t h om henne längst bak dottern Amanda 40 år, i förgrunden dotterdöttrarna Agnes och Ester, på brädtraven dotterdottern Ida 4 år och th mågen Lars Pettersson 40 år. Den äldre kvinnan t v med räfsan är hittills okänd, möjligen en svägerska. Man håller på med ladugårdens ombyggnad, därför finns det virkestravar och en bruklave på gårdsplanen.
Rått-Mos Ett säkert medel att bli av med alla råttor i husen. ______ moset behandlas på följande sätt: I ett halvkvarter fotvarmt vatten lägges så mycket mos, som innehålles i en ask, tillika med 4 lod talg eller annat fett, varefter alltsammans omröres till en massa. Härmed bestrykes nu råtthålets kanter. då råttan sedemera kryper därigenom, fastnar moset på dess kropp. I likhet med katten är råttan renlig av sig, och då hon nu slickar sig, får hon giftet i sig. Man kan även därmed bestryka brödbitar, ostkanter osv. samt lägga dem på de platser, der råttor pläga uppehålla sig. Är råtthålet stort, bör man fylla igen det lnågot, samt därefter bestryka det med moset. då råttan gnager upp det igen, får hon moset i sig. Priset på detta nya och ofelbara Rått-gift är 16 st. rgs per ask, varå finnes tryckt anvisning för mosets behandling. P. O. Åberg Kalmar
Skidåkare med kälke s.k. tältkälke på släp. Meterologisk forskningsexpedition. Thea Alberg, skriver om expeditionen itillsammans med sin morbror meteorologen Johan Wilhelm Sandström STF:s Årsbok 1928 (se referenser) : "Jag och en kamrat hade rest för att företa meterologiska studier" (...)"Det gällde dessutom att finna ett sätt att bekvämt och tryggt färdas i fjället under vintern. För detta ändamål läto vi göra en kälke av björkfaner, som fastgjordes på ett par lätta skidor och som, tillsammans med ett tält av råsiden, vägde endast 10 kg. Kälken hade formen av en bred ackja med liggplats för två personer, och tältet, som var fast-spikat i dess kanter, var tillräckligt stort för att två kundeclaga mat och äta därinne"
Strosor rep 2 25 juli 1966 Två yngre kvinnor klädda i korta sommarklänningar och med sommarskor på fötterna går på en gata i centrala Örebro. Två små barn, en liten pojke samt en lite större flicka går bredvid de två vuxna kvinnorna. Den ena kvinnans klänning är vit med stora bubblor på. Den andra kvinnan bär en mörk, randig klänning och bär två kakpåsar- en i vardera handen. Den lille pojken har vit, kortärmad tröja samt svarta kortbyxor på sig. Den lilla flickan bär ett mörkt linne med vita kanter runt samt ett par kortbyxor. Andra personer syns runtomkring kvartetten. Bilar är parkerade intill parkeringsmätare vid trottoarkanten. En buss samt en lastbil syns på gatan i bakgrunden.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.