Färjan Hebe V ligger vid kaj i Gränna hamn. Folk lämnar och andra väntar på att gå ombord. En buss med glastak och liten släpvagn från "Nyman & Schultz" står parkerad till vänster. Enstaka bilar. Det är vacker väder, det glittrar i hamnbassängen.
Från 299 kr
Övre bild: Oscar Andersson En Oscar åt Kampenhof för dess fina garn! Eller var garnet så fint för att Kampenhof hade den karl´n? Undre bild: Gustaf Robertsson En som visste det bästa om det mesta, som körde "dispen" i alla väder och gjorde bland kardorna eldsläckningsraider.
"Käringön. Denna bild är tagen från Käringöns vestra sida. Längst ut ser man Måseskärs fyr. Till höger ett pyramidformat sjömärke. Denna bild är tagen i lungt väder, något annat kan man föreställa sig när stormarna rasar och vågorna bryta över dessa klippor."
Auktion på Hamntorget, utomhus. Auktionsförrättaren står på en låda. Han har hatt och överrock på sig och klubban i handen. En man i krimmelmössa visar föremålen. På bordet framför dem står porslin och andra småsaker. Längst till höger står möbler, täckta mot väder och vind. Publiken består mest av kvinnor. Några har paraply. I bakgrunden syns Texacomacken.
Masse har tagit två bilder av gårdsparten från änget i väster. Ladugårdens gavel och fähusets långsida syns någorlunda. Man kan se att fönstren håller på att förstoras på ladugårdsgaveln. På fähusets vägg i skydd av det utstickande taket hänger en lång stege. Det var mycket vanligt att man hade en eller två långa stegar och eftersom dessa var av trä, måste de skyddas för väder och vind.
Sankt Anna gamla kyrka inbäddad i grönska. När Östergötlands museum lät dokumentera kyrkan 1932 hade den stått öde i dryga 100 år och utdömd en tid dessförinnan. Kyrkan östra del hölls dock under tak medan byggnadens motsatta del stod naken för väder och vind. När man under 1960-talet beslutade att restaurera kyrkan var förfallet så långt gånget att man nödgades riva västgaveln och ta ned långhusets murar till 1.5 meters höjd. Vy från nordväst.
Klapphuset - det enda återstående i Skandinavien - byggdes 1902-1906 mellan Kvarnholmen och Varvsholmen. Från början fanns klappbryggor utmed stadens stränder, vilka efter önskemål om bättre skydd mot väder och vind ersattes med klapphus. Dessa blev också viktiga mötesplatser för stadens kvinnor. Tvätten sköljdes och klappades i den bassäng som finns i byggnadens centrum. Runt bassängen löper bryggan med klappningsplatser av nedsänkta tunnor. Klapphuset är fortfarande i bruk. (Uppgiften är hämtad från Länsstyrelsen.)
Klapphuset - det enda återstående i Skandinavien - byggdes 1902-1906 mellan Kvarnholmen och Varvsholmen. Från början fanns klappbryggor utmed stadens stränder, vilka efter önskemål om bättre skydd mot väder och vind ersattes med klapphus. Dessa blev också viktiga mötesplatser för stadens kvinnor. Tvätten sköljdes och klappades i den bassäng som finns i byggnadens centrum. Runt bassängen löper bryggan med klappningsplatser av nedsänkta tunnor. Klapphuset är fortfarande i bruk. (Uppgifterna är hämtade från Länsstyrelsen.
Klapphuset - det enda återstående i Skandinavien - byggdes 1902-1906 mellan Kvarnholmen och Varvsholmen. Från början fanns klappbryggor utmed stadens stränder, vilka efter önskemål om bättre skydd mot väder och vind ersattes med klapphus. Dessa blev också viktiga mötesplatser för stadens kvinnor. Tvätten sköljdes och klappades i den bassäng som finns i byggnadens centrum. Runt bassängen löper bryggan med klappningsplatser av nedsänkta tunnor. Klapphuset är fortfarande i bruk. (Uppgiften är hämtad från Länsstyrelsen.
'Bildtext: ''III. 33. Lotsbåt.'' Målning av båt med 2 män ombord, hårt väder. :: :: Ingår i serie med fotonr. 5139:1-36. Fotonr. 5139:1-17 ligger i en ask med texten ''med motiv från (enligt pappasken) Helgoland. För diapositiv.'' Fotonr. 5139:18-27 ligger i en pappask med texten: ''Helgoland (''Augusta'')'' en del för diapositiv. Fotonr. 5139:28-36 ligger i en ask med texten ''Dubbletter från Helgoland. Dessutom diapositiv från Kristineberg och Lysekil.'''
fotografi
Sankt Anna gamla kyrka 1932. Kyrkan hade lämnats åt sitt öde efter att församlingens nya kyrka stod klar 1821. År 1844 köptes byggnaden av Thorönsborgs ägare, men det är oklart hur den användes i privat ägo. Kyrkans kor klarade sig under alla omständigheter bäst. De ursprungliga stjärnvalven kvarstod och vid en restaurering 1923 täcktes de med ett nytt brädtak. Kyrkans långhus lämnades naket för väder och vind. Vid 1960-talets senkomna restaurering var förfallet så långt gånget att man nödgades riva kyrkans västgaveln och ta ned långhusets murar till 1.5 meters höjd. Vy från söder.
Bild från Hovåsristningen. En man studerar hällristningar som föreställer djur. En hällristning är en samling symboler, figurer och avbildningar som är inhuggna på berghällar eller lösa klippblock under forntiden. Figurerna har som regel aldrig ristats, utan snarare knackats eller huggits in i bergytan med olika typer av knackstenar eller under järnåldern skarpa huggjärn. Hällristningar uppträder i olika kultursammanhang över hela världen. De största koncentrationerna har återfunnits i Afrika, Skandinavien, Sibirien, Nordamerika och Australien. De äldsta funna hällristningarna finns i Afrika och har daterats till mer än 20 000 f. Kr. Av naturliga skäl finns de största hällristningslokalerna där det funnits tillgång på lättbearbetat sten som sandsten. I många fall målade man också på släta bergytor, så kallade hällmålningar. De äldsta fynden har gjorts i grottor där berget inte varit vattenförande och som skyddats från väder och vind och därför kunnat bevaras 10 000-tals år. (Hämtat från Wikipedia)
Bild från Hovåsristningen. En man studerar hällristningar. En hällristning är en samling symboler, figurer och avbildningar som är inhuggna på berghällar eller lösa klippblock under forntiden. Figurerna har som regel aldrig ristats, utan snarare knackats eller huggits in i bergytan med olika typer av knackstenar eller under järnåldern skarpa huggjärn. Hällristningar uppträder i olika kultursammanhang över hela världen. De största koncentrationerna har återfunnits i Afrika, Skandinavien, Sibirien, Nordamerika och Australien. De äldsta funna hällristningarna finns i Afrika och har daterats till mer än 20 000 f. Kr. Av naturliga skäl finns de största hällristningslokalerna där det funnits tillgång på lättbearbetat sten som sandsten. I många fall målade man också på släta bergytor, så kallade hällmålningar. De äldsta fynden har gjorts i grottor där berget inte varit vattenförande och som skyddats från väder och vind och därför kunnat bevaras 10 000-tals år. (Hämtat från Wikipedia)
Bild från Hovåsristningen. Här finns hällristningar. En hällristning är en samling symboler, figurer och avbildningar som är inhuggna på berghällar eller lösa klippblock under forntiden. Figurerna har som regel aldrig ristats, utan snarare knackats eller huggits in i bergytan med olika typer av knackstenar eller under järnåldern skarpa huggjärn. Hällristningar uppträder i olika kultursammanhang över hela världen. De största koncentrationerna har återfunnits i Afrika, Skandinavien, Sibirien, Nordamerika och Australien. De äldsta funna hällristningarna finns i Afrika och har daterats till mer än 20 000 f. Kr. Av naturliga skäl finns de största hällristningslokalerna där det funnits tillgång på lättbearbetat sten som sandsten. I många fall målade man också på släta bergytor, så kallade hällmålningar. De äldsta fynden har gjorts i grottor där berget inte varit vattenförande och som skyddats från väder och vind och därför kunnat bevaras 10 000-tals år. (Hämtat från Wikipedia)
Bild från Hovåsristningen. Hällristningar. En hällristning är en samling symboler, figurer och avbildningar som är inhuggna på berghällar eller lösa klippblock under forntiden. Figurerna har som regel aldrig ristats, utan snarare knackats eller huggits in i bergytan med olika typer av knackstenar eller under järnåldern skarpa huggjärn. Hällristningar uppträder i olika kultursammanhang över hela världen. De största koncentrationerna har återfunnits i Afrika, Skandinavien, Sibirien, Nordamerika och Australien. De äldsta funna hällristningarna finns i Afrika och har daterats till mer än 20 000 f. Kr. Av naturliga skäl finns de största hällristningslokalerna där det funnits tillgång på lättbearbetat sten som sandsten. I många fall målade man också på släta bergytor, så kallade hällmålningar. De äldsta fynden har gjorts i grottor där berget inte varit vattenförande och som skyddats från väder och vind och därför kunnat bevaras 10 000-tals år. (Hämtat från Wikipedia)
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.