När detta fotografi togs vid förra sekelskiftet hade Skönero i Tryserum utgjort släkten Tryséns huvudgård i långliga tider. Den av familjen siste ägaren var Magnus Trysén, som år 1909 lät den gå ur släkten för ny egen tillvaro i Stockholm. Före dess torde den fotointresserade godsägaren dokumenterat miljön och även utfört den unik koloreringen.
Från 299 kr
Under åren runt 1920 genomfördes ett av de större byggnadsprojekt som dittills realiserats i Linköping. Stadens bägge infanteriregementen behövde flyttas från det otillräckliga övningsområdet Malmen till ny och mer lämplig förläggning. Resultatet kom att bli det dubbla kasernområde som i förstone kom att tjäna I 4 och I 5. Bilden från 1921 visar del av I 4 kort före färdigställande.
Rivningstomter var en vanlig företeelse under 1900-talets saneringsintensiva decennier. I väntan på ny byggstart uppläts ytorna ofta till bilparkering. Som här i hörnet av Badhusgatan och Repslagaregatan i Linköping. Tidigare låg här stadens varmbadhus. Nästa användning skulle komma att bli för ett ett vårdboende. Foto 1978.
Djurgårdsgatan 39 i Linköping ansågs ha tjänat ut vid 1970-talets slut. Huset kom att ersättas med en ny byggnad som förutom bostäder skulle inrymma Adventkyrkan. Det lilla timmerhuset invid är Vattenåkaregården, som kort efter att bilden tagits kom att flyttas till friluftsmuseet Gamla Linköping.
År 1962 revs den gamla orgelläktaren i Dagsbergs kyrka. Läktaren var från 1779 och hade genom åren hyst inte mindre än tre olika orglar. Vid kyrkans omfattande renovering under åren 1958-1963 väcktes tanken till handling att även riva orgelläktaren. Församlingens fördragsamhet med den alltför låga konstruktionen hade blivit allt svagare. En ny orgel kom efter arbetet att placeras på södra sidan i koret.
Brunneby ödekyrka 1903. Kyrkan är sannolikt uppförd i slutet av 1200-talet som gårdskyrka till Brunneby gård, vilken senare gav namn till socknen. År 1828 uppfördes en ny och gemensam kyrka för Brunneby och Klockrike församlingar och Brunneby kyrka såldes till gårdens ägare. Kyrkan kom att användas som magasin tills den på 1970-talet åter sattes i stånd som gudtjänstlokal.
Interiör av Sankt Anna gamla kyrkoruin. Annexkapellet i Sankt Anna församling kom att förfalla efter att socknen erhållit ny kyrka 1821. Under kyrkoherde Carl-Lennart Fogelbergs energiska ledning började man vid 1960-talets början arbeta med att restaurera byggnaden. År 1973 kunde kapellet återinvigas av biskop Ragnar Askmark.
Den pampiga Bergsbron var ny när det kolorerade brevkortet sändes våren 1905. Bron hade haft sina föregångare allt sedan 1600-talet, men åtminstone ett par upplagor hade inte stått emot strömmens strida vårflöden. Den nya bron gjöts därför i motståndskraftig betong och gavs breda valv för friare flöde.
Jenny Amanda Johnsson med vad som förmodas vara hennes förstfödde son i knät. Hon är sedan 1916 gift med kronojägaren Gotthard Johnsson. Båda är norrlänningar, födda i Bjursholm respektive Arvidsjaur, men bor nu i kronojägarebostället Forserum. Här blev familjen kvar tills en ny tjänst för maken lockade i Södermanland 1930.
Annexkapellet i Sankt Anna församling kom att förfalla efter att socknen erhållit ny kyrka 1821. Under kyrkoherde Carl-Lennart Fogelbergs energiska ledning började man vid 1960-talets början arbeta med att restaurera byggnaden. År 1973 kunde kapellet återinvigas av biskop Ragnar Askmark.
Stolplyckegatan 23 och 25 i Linköping är representativa exempel på den kåkbebyggelse som från det sena 1800-talet växte fram i utkanterna av Sveriges större städer. Vid tiden för bilden har husen i stadsdelen Stolplyckan sedan länge tjänat ut men först nu inleder staden sanering av området för att bereda plats för helt ny bostadsbebyggelse.
Under grundgrävning för ny pappermassefabrik invid Nykvarn i Linköping våren 1874, påträffades en hel och tydligt ristad runsten. Innan året var till ända restes stenen på platsen att begrundas. När fotograf Essen ställde upp sin kamera hade det gått drygt 30 år och stenen stod som synes dold i slånsnåret. Kanske var det därför Essen ropat till sig en gosse att agera motstycke.
Den 21 juni 1939 kunde Östergötlands museums nya byggnad högtidligen invigas. Närmare 75 år av provisoriska lokaler var till ända och en ny era för verksamheten kunde realiseras. Stort fokus lades på besökarnas upplevelse. Vid tiden ansågs bland annat en läsesal i museal miljö bidra. Foto omkring 1950.
Från 1960-talet märktes en ökning av antalet anställda vid Östergötlands museum. Nya uppdrag och specialisering skapade med tiden trångbodhet och lösningen blev den så kallade Gula paviljongen som placerades i museiparken invid museet. Situationen kom att råda tills en ny administrationsbyggnad stod färdig 1989.
Försommaren 1923 nådde fotografen Stora Långnäs under sitt uppdrag att dokumentera godset Bjärka Säbys underlydande gårdar och torp. Det relativt präktiga torpet hade precis kostats ny panel på den rötkänsliga norrsidan. Och kanske gjordes även andra åtgärder som gladde torparparet Karl Johan Isaksson och Klara Vilhelmina Johansson.
Sommaren 1923 blev Reinhold Wester ny kyrkoherde i Norra Vi. Förre herden Otto Ahlborg hade gått bort året före och efter dryga året utan egen kyrkoherde skulle det nu äntligen ske ändring. Bilden har fryst installationsprocession på väg till kyrka, där Wester ses leda processionen. Längst bak i densamma skymtas biskop Johan Personne.
Den 4 maj 1950 gjordes ett runstensfynd på Kallerstads ägor öster om Linköping. Stenen låg i en åkerkant, av allt att döma på ursprungligplats invid en viktig väg som gått över gärdena. På bilden har stenen anlänt till Östergötlands museum där den får ny plats i museiparken.
Porträtt av stadsagronom Gustaf Liljhagen. Inflyttad från födelseorten Voxtorp till Linköping 1884. Efter en tid i Stockholm flyttade han åter till Linköping 1891 och nu gift med Göta Matilda Thundahl. Makarna bosatte sig på adress Kungsgatan 21. I september månad 1894 flyttar familjen slutligen från Linköping för ny bosättning på Östermalm i Stockholm.
Henning Westerblad föddes 1848 på godset Ribbingsholm i Kullerstad. Efter faderns död 1870 inköpte modern Tvärdala herrgård i Västra Husby, vilket blev de kvarvarande familjemedlemmarnas boställe från 1873. Samma år gifte sig Henning med Augusta, född Ullman och bördig från Skänninge. Så länge modern var i livet arrenderade makarna godset men efter hennes död 1889 bröt de upp för ny tillvaro i Linköping.
Under åren runt 1920 genomfördes ett av de större byggnadsprojekt som dittills realiserats i Linköping. Stadens bägge infanteriregementen behövde flyttas från det otillräckliga övningsområdet Malmen till ny och mer lämplig förläggning. Resultatet kom att bli det dubbla kasernområde som i förstone kom att tjäna I 4 (Första livgrenadjärregementet) och I 5 (Andra livgrenadjärregementet). Bilden från 1921 visar del av I 5 kort före färdigställande.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.