Det fanns en tid då det inte rådde någon brist på bilparkeringar i centrala Linköping. Förklaringen låg i de omfattande rivningar av hus som man bedömt tjänat ut och vars rivningstomter uppläts till parkering i väntan på ny exploatering. Kvarteret Brevduvan är ett av flertalet exempel. Foto 1988.
Från 299 kr
Ladugården är precis ny, gavelfältets stora rikt spröjsade fönster är ännu inte isatt och trävirket är inte målat. Kasserat virke ligger i högar, det har ännu inte kommit till vedbacken. Tunen är uppsatt, det blev trolar över, som står mot asken i bakgrunden.
Masse har gått ut i grannpartens betstycke och tagit en bild av den några år gamla mycket stora ladugården hos Vilhelm Karlsson. Vad det låga bakbygget har innehållit är inte känt. T h om ladugården har man byggt en ny vedbod i det skräphörn som Masse tog Bild 1060 i. Grannpartens lada och tröskhus är bortrivna.
Uppenbarligen var Smiss Christian Petter Persson också snabb med att ta till sig lucern som ny fodergröda. Här är den torkade lucernen ihopsatt till små stackar, köislingar, i väntan på inkörning. Bilden är tagen på åkrarna i norr med gården liggande i söder bakom Smiss vät, vars vatten blänker i bildens mitt.
Fie Emil Kristiansson verkar ha varit en framåt bonde som snabbt tog till sig nya idéer. Lucern var en ny fodergröda som passade magra och torra marker mycket bra. Här harlucernen torkats och satts ihop i små stackar, sk köislingar, för att torka ytterligare i väntan på att köras in. Bilden är sannolikt tagen på åkrarna sydost om gården med änget vid Byängsbackar i bakgrunden.
Ombyggnadstakten på ladugårdar blev hög på denna part. Här river man en ladugård som inte var särskilt gammal, bara 30-40 år. Den nya som byggs här, levde till 1945, då man uppförde en helt ny ladugård på andra sidan gårdstomten. Den gamla ladugården ser ut att ha innehållit minst 3 fähus med portlider emellan. Framför ladugården ligger troligen en tröskhusaxel.
Här har Masse tagit en överblicksbild på hela det Bobergska stället med ladugårdarna och manbyggnaden med flygel. Byggnaderna ser ganska utkastade ut i landskapet, utan några särskilda arrangemang för gårdsmiljön som staket, planteringar eller annat. Torftigt kan vi tycka idag, men så var det förr. Ladugården stod kvar till 1930, då Gunnar Jakobsson rev den och byggde en ny större modern.
Här har man lagt spåntaket nästan färdigt och det ser ut som an har gjort ny locklistpanel på gavelfältet också. Man har slagit några spikar i taket och lagt stegen emot, så man har nåt stöd att stå mot. Vilka gubbarna är går inte att se.
Masse har nog blivit imponerad av den nya ladugården och tagit många bilder. Det är svårt att avgöra om den verkligen är helt ny. Den står precis på samma plats som den förra och ser likadan ut, bara lite högre och med större fönster och dörrar. T v står vedboden med spåntak.
Samma dag som Bild 1089 tog Masse den här av tröskhuset och bodarna. Tröskhuset tycks ha fått ny panel, det är bara fönstren som är målade. Vad bodarna innehållit är inte känt, man den större bodens högra del med fönster var nog dass. Andra halvan kan ha varit vedbod, men verkar väl liten.
Här ser vi den ganska nya ladugården i resvirke. Troligen har den byggts i etapper med laddelen med papptak längst bort först. Sedan följer två fähusdelar, varav den hitre troligen hade svinstior närmast gaveln. Denna del var nog rätt ny när bilden togs, gavelfältet är ännu inte målat. T h står dasset.
Masse har nog blivit imponerad av den nya ladugården och tagit många bilder. Det är svårt att avgöra om den verkligen är helt ny. Den står precis på samma plats som den förra och ser likadan ut, bara lite högre och med större fönster och dörrar. Vad som funnits innanför respektive dörr är hittills inte känt. En modern slåttermaskin har kommit med på bilden!
Masse har nog blivit imponerad av den nya ladugården och tagit många bilder. Det är svårt att avgöra om den verkligen är helt ny. Den står precis på samma plats som den förra och ser likadan ut, bara lite högre och med större fönster och dörrar. Vad som funnits innanför respektive dörr är hittills inte känt. Det här är mittsektionen av ladugården.
Theodor och troligen någon bror från grannparten bygger ny ladugård i resvirke med liggande panel, sonen Hugo 4 år är med. Till vänster skall det bli fähus och till höger lada. Närmast till vänster skymtar travar med takspån. Därefter står dasset och sedan en gammal bulbyggnad under agtak från den försvunna parten.
Den lilla boden med oregelbundet takfall innehöll nog ett dass och kanske en redskapsbod. Den stora byggnaden var sannolikt ladugård med plats för ett par kor, ett par grisar och lite höns, jämte hoimd och höloft. När dottern och mågen köpte till jord byggdes en ny betydligt större ladugård 1927.
Kvinnorna klipper lamm på gårdsplanen framför ladugården på Fie Jakob Karlssons part. Det vänstra gråa lammet har bakbenen ihopbundna för att inte kunna sparka. En ny ullkorg står bredvid. Kvinnorna är Fie Anna, Annen, Larsdotter, 48 år (ungmor!) och hennes mor Anna Catarina Andersdotter Laurin, 74 år. Kvinnorna har arbetskläder med dukar på huvudet.
Nedslag från Storgatan i Söderköping 1963. Vy söderut från hörnet av Gamla Skolgatan. Närmast till höger i bilden ses norra delen av Storgatan 4. Snarast betraktaren låg vid tiden Djurbergs dåvarande järnhandel. Företaget är ännu i högsta grad verksamt och klingar välbekant för dagens Söderköpingsbor, dock från ny adress.
Dåvarande Ågatan 43 i Linköping, Ekmanska gården kallad. Bakom namnet står plåtslagaren August Leonard Ekman som från 1892 drev sitt plåtslageri från gården. I gatuhuset drev han en bosättningsaffär vars inriktning ännu bestod vid fototillfället 1958. Rörelsens, och hela husets, öde på platsen var dock beseglat vid tiden. Byggnaden räddades lyckligtvis för ny placering i friluftsmuseet Gamla Linköping.
Nykvarns värdshus uppfördes 1843 för att främst möta resande till Linköping via Göta kanal. Anläggningen kom med tiden att få en bredare användning som allmänt nöjesetablisemang för linköpingsborna. Det iögonfallande trapphuset tillkom i samband med att ny arrendator tillträdde 1879. Verksamheten upphörde 1906, efter siste arrendator avlidit och kort därpå revs byggnaden.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.