Tänk om. En utställning på Telemuseet om hur det skulle kunna se ut i framtiden i våra hem. I utställningen ingår en film em en familj som skulle kunna tänkas bo i detta hem. Det är ett kök, vardagsrum, sovrum, badrum, uterum och hall. Möbler och teknik som rummen är utrustade med är utvecklat och designat utifrån ett tänkbart framtidssenario. Detta är hallen med kattlucka och skärmar.
Från 299 kr
Fotodokumentation av byggnader på Lindholmen i Karlskrona. Till vänster MTB-hallen. Till höger Reslagarbanans västra banhuvud. Repslagarbanan är en av Karlskronas äldsta bevarade byggnader. Träbyggnaden är över 300 meter lång (1000 fot). Byggnaden tillkom på 1690-talet. Här tillverkades fram till år 1960 alla typer av tågvirke för seglande örlogsfartyg. I banhuvudena förbereddes hampan, råvaran till repen. När repslagarna slog repen gick de omväxlande framlänges och baklänges genom banan. År 1969 blev Repslagarbanan byggnadsminnesmärkt.
Sjuksköterskeelever. 1. Karin Pettersson 2. Ingrid Hansson - Wengelin 3. Ines Lindberg 4. Maja Kjällström - Rahm 5. Linnea Jansson - Persson 6. Berta Larsson, Berge 7. Anna Andersson, Vallsänge 8. Margit Nybom, Sibo 9 Märta Söderkvist, Hallen 10. ? 11. ? 112. Elly Krigh - Södergren 13. Ingegerd Hedberg - Nilsson 14. ? 15. Astrid Berg - Hammarström 16. Naimy Holm 17. Valborg Hellsten 18 eller 19. Ingrid Näslund - Lindblom 20. Nora Hedberg - Johansson 21. Hansson
Hållplats anlagd 1923 med liten envånings stationsbyggnad i trä, rödfärgat med vita knutar och papptak. Stationshuset är byggt enligt typritningar av SJ:s chefsarkitekt Folke Zettervall. Stationen hade banhall 1902 - 1923. 1904 byggdes stationen ut med en restaurang och några hotellrum. Spår fanns till 1993. Banhallen köptes efter rivningen 1923 av LKAB, som återuppförde hallen som två byggnader i Narvik, en lok- och en vagnverkstad. Båda byggnaderna var kvar 1995.
Byggnad K0074-017 fd underofficersbostad -- interiörer Denna bildserie inleddes med fyra exteriörbilder. Nu visas sju interiörbilder. Bild 1. En av husets två kakelugnar, här i stora rummet på nedervåningen. Bild 2. Köket, med vedspis och vattenvärmare i koppar. Eluttaget th är förmodligen till tidigare kylskåp. Bild 3. Zinkbänk med vask. Dörr till skafferi. Bild 4. Hall med hatthylla. Trappa till övervåning. Bild 5. Toa i hallen. Bild 6. Övre rummet. I dörröppningen ser vi trappräcket. Bild 7. Övervåningens fönster mot gaveln.
Alma Nelsson (född Eriksson) står utanför ett bostadshus i USA 1938. Född 1881 på Ekan i Kållered, död 1959 i USA. Växte upp i Vommedal Östergård "Olas". Emigrerade med systern Klara till USA år 1905. Gifte sig med Carl Nelson och de fick sonen Robert 1907/1908. Alma var dotter till predikanten Karl Eriksson, Vommedal Östergård "Olas" och Alida född på Hallen i Kållered. Alma höll tät kontakt med släkten i Kållered.
Carl Nelson (svenskfödd), hustrun Alma (född 1881 i Kållered - död 1959 i USA) samt sonen Robert (född 1908) är i Fairmount Park USA, nyårsdagen 1915. Almas far var Karl Eriksson från Vommedal Östergård "Olas", hennes mor var Alida från Hallen. Alma föddes på Ekan. Efter att föräldrarna avlidit växte Alma och hennes syster Klara upp i Vommedal. Båda systrarna emigrerade till USA. Relaterade motiv: A0486 och A1475.
Alvesta, 1963.
Ibland blev skörden så stor, att allt hö eller halm inte fick plats under tak. Då la man stackar utomhus, i regel runda och toppiga. Här lägger man en stack mot ladugårdsväggen, vilket inte verkar särskilt praktiskt med tanke på allt regnvatten som måste komma ner från taket! Det är osäkert vilka personerna är. Jakob Nilsson, 57 år, står troligen närmast väggen, därefter hans fru Anna Margareta, 52 år. Kvinnan längst t h skulle kunna vara dottern Anna Dora Johanna, 31 år, gift med Gannor Karl Karlsson. Om så är fallet är det troligen Karl som står framför henne. Den unge mannen skulle kunna vara Karls bror Nils, 18 år. Alla är klädda i vardagskläder. Kvinnorna har dukar, inte hattar, vilket skulle kunna betyda att Masse överraskat dem med kameran, när de la halmstacken vid ladugårdens hörn ute intill vägen.
Som de flesta 1700-talshus går väggarna rakt ner i marken utan sockel. Golvet ligger i eller tom under marknivå. Salen åt detta håll har två fönster på gaveln och ett på långsidan, vilket var det vanliga, ovanligt bara att långsidesfönstret satt på husets baksida. Mitt på baksidan är ett fönster till sannolikt en kammare och längst bort är fönstret till vardagsstugan, som troligen också var kök, jämte sovrum och arbetsrum. Loftet var bara till förvaring och hade inga fönster, bara en lucka. Faltaket är traditionellt lagt med två sidoåsar och nockås. En svag markering i putsen från vänstra nedre sidoåsen och snett uppåt kan ev tyda på att huset haft flistak och att märket visar detta taks lutning. Om så varit fallet har långväggarna varit högre och taknocken lägre.
En gammal kvinna "ligger lik" i hemmet. Kistan är placerad i ett hörn där lakan hängts upp på väggarna. I kistan ligger små kvistar av buxbom utspridda och fäst på lakanet ovanför huvudgärden sitter ett kors av murgröna, Ända sedan hednisk tid, och fram tills det i Sverige förbjöds 1686, höll man likvaka/likvakt natten till begravningen av en död (gravöl hölls däremot efter begravningen för att hedra och minnas den döde ). En anledning till att seden då förbjöds i kyrkolagen var att vakan ofta antog karaktären av fest med sprit och dans, vilket inte gick ihop med den Lutherska moralen. Seden övergick till att man gick för att "se liket", vilket förmodligen är fallet vid denna fotografering, utan en regelrätt likvaka. Detta lever ännu kvar inom katolicismen där prominenta personer kan läggas på "lit de parade", i betydelsen paradsäng; en säng som sörjande kan paradera förbi och ta farväl av den avlidna före begravningen.
En ung man "ligger lik", troligen i hemmet. Kistan är placerad vid ett fönster med fördragna gardiner och klädd med stjärnbeströdd svart tyll runt den avlidnes bädd. På täckelsen ligger rosor och kvistar av asparagum. Ända sedan hednisk tid, och fram till det i Sverige förbjöds 1686, höll man likvaka/likvakt natten till begravningen av en död (gravöl hölls däremot efter begravningen för att hedra och minnas den döde ). En anledning till att seden då förbjöds i kyrkolagen var att vakan allt som oftast antog karaktären av fest med sprit och dans, vilket inte gick ihop med den Lutherska moralen. Seden övergick till att man gick för att "se liket", vilket förmodligen är fallet vid denna fotografering, utan en regelrätt likvaka. Detta lever ännu kvar inom katolicismen där prominenta personer kan läggas på "lit de parade", i betydelsen paradsäng; en säng som sörjande kan paradera förbi och ta farväl av den avlidne före begravningen.
Adelsö 34:1
Jämtlands län - Handmålad Historisk Karta sent 1600-tal
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.