kapell
Från 299 kr
Vittskövle
Vittskövle slott
Sunnemohyttan omkring år 1900. Till vänster masugnen, delvis raserad. Överst till höger herrgården. Sunnemohyttan byggdes av Munkfors grundläggare Johan Börjesson år 1640. Ett gjuteri som uppfördes vid hyttan bedrev en icke obetydlig verksamhet; gjutgods bestående av till exempel: grytor, pannor, spottlådor, mortlar, ringklockor, kugghjul, järnkakelugnar och hammarställningar. Tillverkningen fortsatte till in på 1860-talet. Sträckningen av järnvägarna gjorde att Sunnemo socken blev mycket isolerad. Sedan Uddeholmsbolaget förlagt sin huvudsakliga tackjärnsblåsning till Hagfors blev Sunnemohyttan överflödig och blåstes ner 13 maj 1887. Mekaniska verkstaden revs omkring år 1900.
Gustavsfors i början av 1900-talet. Gustavsfors anlades vid Musjöåns inlopp i Uvån på 1740-talet. Enligt privilegiet utfärdat år 1746, skulle hammarbruket bestå av två hamrar med två härdar i vardera. En ny masugn uppfördes i mitten av 1860-talet. År 1871 blev även ett bessermanverk uppfört på platsen. Gustavsfors var under några år den mest betydande industriorten inom Uvåns område, men låg för avlägset för att kunna utveckla sig till en verklig centralpunkt för byggdens järnindustri. Bessermanblåsningarna upphörde sedan denna hantering förlagts till Hagfors. Tackjärnstillverkningen och lancashirefärskningen fortsatte till år 1908. Med detta årtal är koncentrationen inom Uvåbygdens järnbruksrörelse slutförd.
Vykort, "Halmstad - Göran Hammars byst å Nedra Tivoli". Bysten står på en hög sockel vid sidan av grusgången. År 1858 köpte Göran Hammar och ett antal andra medborgare området norr om stadsmuren med nöjesetablissemanget Tivoli för att rädda det. Det var gästgivaren A J Sjögren som köpt marken 1843 och där anlagt restaurang, lusthus och kägel- och dansbana. På 1860-talet köptes Tivoli av det av staden ägda Halmstads utskänkningsbolag som fortsatte att utveckla området. Det utvidgades 1865 upp till Badhusgatan, en sommarrestaurang byggdes på Norra bastionen och vid Nedre Tivoli tillkom Rotundan. Stadsträdgårdsmästarna Andreas Larsson och därefter Jac Ericson utformade parken från 1866 och framåt.
Porträtt av fru Ulrika Josefina Hultgren. Bördig från Södra Vi socken gifte hon sig 1855 med inspektorn och sedermera värdshusvärden Carl Axel Moberg. Maken hade i slutet av 1860-talet sadlat om från tjänst vid Finspångs bruk till att driva ortens värdshus. År 1870 flyttade makarna till Söderköping för att där driva stadens gästgiveri. 1874 flyttade de till Norrköping för fortsatt verksamhet inom mat och dryck. Där fick hon uppleva hennes enda barn, sonen Carl Axel, utvandra till Brasilien för att återkomma och återigen flytta, nu till Amerika.
Porträtt av regementsläkaren och författaren Carl Anton Wetterbergh, mest känd under pseudonymen Onkel Adam. Från 1847 i tjänst som regementsläkare vid Första livgrenadjärregementet i Linköping men inte permanent boende i staden förrän 1867. Parallellt med läkarvärvet var han en erkänd författare av romaner och noveller. Vid början av 1860-talet miste han lusten att skriva den typen av litteratur. Istället kom att han från 1862 att ägnade sig åt att ge ut barntidningen Linnea. Hans hem i Linköping, Onkel Adamsgården, finns bevarat och husets övre våning fungerar sedan 1927 som museum till hans hågkomst.
Porträtt av fru Eva Ekenstierna. Enligt vad som utretts för denna uppgift hade hon ingen östgötsk anknytning. Likväl tecknas här hennes liv i korthet. Eva Ekenstierna föddes 1833 på Backagård i Bällefors socken som dotter till makarna Knut August Ekenstierna och Fredrika Falkenberg af Trystorp. Själv gift i Falköping en första gång 1851, dagar efter sin 18-årsdag, med källarmästaren Charles Jouvin. Av parets tre gemensamma barn kom ingen att överleva barnaåren. Äktenskapet upplöstes i början av 1860-talet och Eva gifte istället om sig med apotekaren Johan Adolf Wallin, vid tiden även han verksam i Falköping. År 1874 flyttade makarna till Uppsala och senare till Stockholm. Deras äktenskap var barnlöst.
Ett av tiden nött porträtt av regementsläkaren och författaren Carl Anton Wetterbergh, även känd under pseudonymen Onkel Adam. Från 1847 i tjänst som regementsläkare vid Första livgrenadjärregementet i Linköping men inte permanent boende i staden förrän 1867. Parallellt med läkarvärvet var han en erkänd författare av romaner och noveller. Vid början av 1860-talet miste han lusten att skriva den typen av litteratur. Istället kom att han från 1862 att ägnade sig åt att ge ut barntidningen Linnea. Hans hem i Linköping, Onkel Adamsgården, finns bevarat och husets övre våning fungerar sedan 1927 som museum till hans hågkomst.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.