Barnen har ordnat issnurra på Smiss vät norr om gården en barvinterdag i "Helgmillum" mellan jul och nyår. Det har tydligen varit en kallperiod eftersom Smiss vät frusit, men i beteshagen och på backarna i bakgrunden syns nästan ingen snö. Man har slagit ner en påle genom isen ner i vätens botten och fäst en tapp i pålen. Sedan har man hakat en lång stång i pålen, vilken är fäst i en kälke. Barnen skjuter stången framför sig, vilket medför stor fart på kälken längst ut i cirkelns periferi.
Från 299 kr
Stör tog man av ene, i nödfall av grangrenar. Stören skulle kares, dvs barken skulle huggas av på minst tre håll och sedan skulle stören spetsas och ställas upp för torkning med den spetsade ändan uppåt. Här står Fäi-Jakå och karar staur bakom ladugården en solig aprildag. Egentligen borde han ha gjort det här arbetet tidigare, så här dags var det tid för vårbruket. Och ännu har han mycket stör att ta hand om, det ligger en stor hög okaren staur bakom honom. Ovanför porten skymtar den ruckliga väderkvarnen.
Ett sprucket glasnegativ, dessutom olyckligt exponerat och med påbörjad retusch. Likafullt har det värde i sitt frusna ögonblick av en svunnen tid. Byggnaderna till vänster i bild bildade vid tiden Brogrens bryggeri, senare mer känt som Centralbryggeriet. På motsatta sida av Stångån låg då som nu Stångs kvarns magasin, även om det redan vid tiden för bilden var länge sedan det maldes på platsen. Hitom kvarnbyggnaden skymtar Linköpings hamnkontor som tjänade trafiken både på Kinda- och Göta kanal. Vid kaj ser vi ångfartygen Ejdern och Nya Kinda.
En svunnen miljö i Linköping som sedan länge utraderats. Annonseringen mot brandväggen ger oss ledning och placerar motivet vid korsningen av Apotekaregatans löp mot Ågatan. Bakom väggens budskap finner vi målarmästaren August Neuman, som år 1886 fått tillstånd att uppföra fastigheten. I gatuplanet drev han sin tapet- och färghandel. Vid tiden för bilden rörde man sig nära sekelskiftet 1900 och då hade firman övertagits av sonen Gustaf. Sannolikt är det honom vi ser i butikens dörröppning omgiven av firmans personal. I bildens högerkant skymtar Huitfeltska gården som nedmonterades 1949 för transport till Gamla Linköping.
Vy mot Linköpings hamn. Vid kaj ligger ångaren Linköping (III), levererad av Motala varv i Norrköping så tidigt som 1848, men ombyggd 1869 och från 1883 i trafik på traden Stockholm-Linköping under sitt nya namn. Bakom ångaren ses stadens hamnpaviljong, ursprungligen uppförd vid mitten av 1880-talet men förlängd för större kapacitet 1895. Ovan paviljongen skymtar det 1877 uppförda tullhuset, en nödvändighet sedan Linköping kort före blivit stapelstad med rätt att handla direkt med utlandet. Till vänster rusar ett godståg på Östra stambanan över Stångån. Den ljusa balken på det större fundamentet visar var bron var öppningsbar för trafiken på Kinda kanal.
En tagning med brister. Värdet bottnar i att platsen kan lokaliseras och att de bägge flickorna namngivits. Central-Hotellet låg vid norra änden av Repslagaregatan, gränsande mot Järnvägsparken. Flickorna sitter i kanten av parken och vi ser hotellets baksida. Huset invid dem kom senare att byggas till och sammanbyggas med hotellfastigheten. Allt är idag sedan länge rivet. Flickornas närvaro förklaras av att de bodde i området, döttrar till överste Wilhelm Reuterswärd och Carolina af Robson. Kristina och Eva var deras namn, födda 1884 respektive 1885. En uppskattning av systrarnas åldrar vid tiden torde ge en datering omkring 1892-95.
Makarna Samuel Svärm och Kristina Maria Jonsdotter samlade med barn, barnbarn och måg. Familjen har tagit plats framför sitt hemman i byn Klockarp som är det åldrade parets hem sedan 1887. Från vänster ses yngsta dottern Pancy och hennes make, Gustaf Gottfrid Vitus Norén. Denne är vid tiden sergeant vid Kungl. infanteriregementet i Visby. I moderns knä sitter parets förstfödda, dottern Kristina Diana Ingegerd. Bakom modern står sonen Edwin Georg och därefter följer döttrarna Amanda Kristina och Selma Teresia. Med anledning av barnbarnets utveckling torde bilden vara tagen sommaren 1913.
En för Linköping sällsynt dokumentation från området av Kanberget. Fotoåret var 1916 men miljön är påfallande sig lik till våra dagar. Vy västerut från det så kallade Lorichska huset med blick över gården till Storgatan 84. I fonden skymtar villorna Kaserngatan 7 och till höger nummer 5. Vad som försvunnit sedan bilden togs är trähusen hitom villorna. De tillhörde Wahlbecks repslageri som vid tiden ännu bedrev sin verksamhet från Kanbergets norra delar. Annat som försvunnit är stadens vattenreservoar som tornar upp sig till vänster i bild. Efter att det intilliggande vattentornet invigts 1910 kom den öppna vattenanläggningen så småningom att tas ur bruk och vidare rivas.
Linköpingsvy som inte nämnvärt förändrats sedan fotograf Didrik von Essen frös den vintern 1902. I blickfånget låg då som nu läroverkets unika gymnastikhus, uppfört 1880-81 efter ritningar av linköpingsingenjören Rudolf Ström med viss bearbetning av den från Stockholm verksamme arkitekten Axel Fredrik Nyström. Resultatet blev en stolt byggnad i en slags tegelrenässans med höga fönster och rik putsdekor. Över portalen ses ett medaljongporträtt av den svenska gymnastikens fader, Pehr Henrik Ling. Till höger skymtar Konsistoriehuset som även det ännu står kvar i oförändrat skick.
Motiv från Wallenbergska trädgården i Linköping. En sekundär påskrift anger fotoåret 1898 men då var den stora tomten nyligen avstyckad och såld för exploatering, varför korrekt datering torde tidigareläggas något eller några år. Oaktat exakt datering var kägelbanan på bilden vid tiden omkring 30 år, uppförd som den var 1868 av dåvarande gårdsägare Adolf Wallenberg. Grosshandlare Axel Karlsson kom vidare i besittning av banan och lät flytta den till sitt sommarnöje Drabbisdal i Berg norr om Linköping. Sedan 1964 är samma kägelban placerad i friluftsmuseet Gamla Linköping.
Lövingsborg har haft sitt läge strax norr om byn Skog sedan snickaren Per Oscar Svanström lät uppföra huset 1866. Själv flyttade han kort därefter och den familj som fram till fototillfället främst verkat på platsen var arbetaren Karl August Johansson och dennes maka Axelina Maria Karlsson. Redan år 1889 hade de flyttat in och nu skrev man 1921. I själva verket kom det att bo i Lövingsborg nästan lika lång tid därefter. Först år 1949 vek krafterna för Axelina Maria och hon flyttade in på ålderdomshemmet tvärs över landsvägen från bostaden. Maken Karl August gick bort året därpå, fortfarande skriven i Lövingsborg.
Porträtt av häradshövding Anders Nikolaus Rothman. Född 1832 i Kalmar som son till Johan Gabriel Rothman och Maria Wilhelmina Schultzberg. Gift 1868 med Maria Charlotta Curman. Studerade i Lund och avlade kameralexamen 1852, hovrättsexamen 1856 och blev sedan vice häradshövding 1862. Fortsatte sin karriär i Skänninge stad med att bli rådman, magistratssekreterare och notarius publicus 1866, tillförordnad häradshövding 1891 och ordinarie häradshövding 1902. Rothman var även kamrer och ombudsman i Göstrings härads och Skänninge stads sparbank 1873 1888 och senare ledamot i styrelsen för Östergötlands enskilda banks expeditionskontor i Skänninge. Död i december månad 1906.
Anna Elisabeth Sondén på ålderns höst. Hon har levt länge och kommer att leva länge än. Föddes gjorde hon i Landeryd 1794 där fadern innehade tjänsten som socknens komminister. År 1811 flyttade familjen till Risinge efter att fadern utnämnts till kyrkoherde. Där kom Anna Elisabeth vidare att finna sin make. Hösten 1819 vigdes hon med bruksinspektören vid Borgöls bruk, David Malmquist. Borgöl kom att bli makarnas boplats tills ny tjänst lockade i Lindesberg från 1839. Efter mannens död 1856 flyttade Anna Elisabeth till släktingar i Skedevi. Hon avled av ålderdom sommaren 1890, gott och väl fyllda 96 år. Hon var då sedan länge inneboende hos en dotter i Kindstorp.
En sommardag 1903 gjorde sig linköpingsfotografen Didrik von Essen ärende till makarna Elander och deras påkostade sommarbostället Bella Vista, belägen i dagens Brokinds samhälle. Lätt att nå sedan den förbipasserande järnvägen invigts året dessförinnan. Rimligtvis var han väntad, rent av beställd att dokumentera parets sommarvilla. Vi får anta att det är lanträntmästaren Gustaf Elander vi ser på verandan med makan Hilda sittande på trappan. Ungdomarna i förgrunden torde vara makarnas barn i sönerna Gösta och Emil samt dottern Helmi. Invid trappan iförd vitt förkläde står sannolikt familjens piga, Ester Maria Svensson. Upplysningsvis kan påpekas att sommarstället uppfördes 1902 av länsnotarien Karl Arnander (1864-1903). Anm: Platsen lokaliserad med hjälp av Vårdnäs hbf.
Porträtt av regementsläkaren och författaren Carl Anton Wetterbergh, mest känd under pseudonymen Onkel Adam. Från 1847 i tjänst som regementsläkare vid Första livgrenadjärregementet i Linköping men inte permanent boende i staden förrän 1867. Parallellt med läkarvärvet var han en erkänd författare av romaner och noveller. Vid början av 1860-talet miste han lusten att skriva den typen av litteratur. Istället kom att han från 1862 att ägnade sig åt att ge ut barntidningen Linnea. Hans hem i Linköping, Onkel Adamsgården, finns bevarat och husets övre våning fungerar sedan 1927 som museum till hans hågkomst.
Oscar Fredriks bro, namngiven efter kung Oscar II, byggd på 1830-talet. Det var den femte bron i ordningen på platsen. Den första bron byggdes 1614 och bekostades av hertig Johan av Östergötland. Bron bar namnet Saltängsbron och ledde till Nya Staden på Saltängen. Sedan år 1980 bär bron åter det namnet. Brons fina järnsmidesstaket pryder idag det norra brofästet invid Samarien, terassen mellan Motala Ström och Carl-Johans park. Byggnaderna i fonden är sett från vänster det Ringborgska huset (1784), Stadshuset (1802), Stora Hotellet (1854) och därbakom taket på Teatern (1908).
Stockholmaren Hjalmar Lindskog inflyttade till Linköping 1883 för tjänst som bokhållare vid Linköpings Ångsågs AB. Efter en tid ingick han äktenskap med Matilda Amalia Larsson. Parets första barn nedkom 1890. Ytterligare två barn och trettio år därefter avled makan i cancer. I avsaknad av hustrun anställdes skånskan Anna Eufemia Herbst som hushållerska. Hon inflyttade i december månad 1921 och efter ett år var hon gift med sin forne arbetsgivare. Då hade Hjalmar sedan en tid titulerat sig ömsom lantbrukare, gårdsägare och direktör, samt ägare till Steninge gård. Trots att hon var 34 år yngre än sin make förblev äktenskapet barnlöst.
Porträtt av Kapten Johan Ludvig Rehbinder. Född 1817 på Fredriksnäs säteri i Gryts socken som son till Johan Fredrik Rehbinder och Catharina Maria Nordenstolpe. Från 1846 gift med Anna Maria Wångenberg. Rehbinder inledde sin militära karriär som sergeant vid Svea artilleriregemente i Stockholm 1834. Vidare förflyttad som underlöjtnant till Första livgrenadjärregementet i Linköping 1836. Slutligen befordrad till kapten 1856 och erhöll avsked ur krigstjänsten 1870. Var även en tid överkontrollör för brännvinstillverkning i Östergötlands län. Död i april månad 1878 i Vadstena, där makarna sedan en kort tid varit hyresgäster i stadens gård nummer 11.
Vy mot Linköpings elementarläroverk för flickor en disig vinterdag 1902. Byggnaden uppfördes 1883 och löste då lokalfrågan för flickors högre utbildning i staden, som sedan 1867 var beslutad och från 1868 en realitet men tills nu varit husvill. För skolans ritningar stod den välrenommerade stockholmsarkitekten Axel Kumlien, som vid sidan av tio lärosalar skapade plats för gymnatik, bibliotek och bostad för skolans föreståndare samt rum för städerska. Skolan kom under 1940-talet ges nytt namn i Elsa Brändströms skola, själv elev på skolan vid tiden för bilden.
Stegeborg har ruvat på Slottholmen sedan 1200-talet. Borgens gamla namn -Stäkeborg- syftar på de förekommande pålsystem i vattnet, som vid funktion effektivt spärrade av Slätbaken som skydd för Söderköping och vidare delar av landet. Efter ut- och påbyggnader nådde borganläggningen en glansperiod som kungligt slott under 1500- och 1600-talen. Mot slutet av eran svalnade hovets intresse för Stegeborg alltmer och vid 1700-talets början var ett tilltagande förfall ett faktum. Under seklet revs rent av delar av anläggningen för åtkomst av byggnadsmaterial. Från 1901 är borgen emellertid fridlyst som statligt byggnadsminne.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.