Sigfrid Hindström köpte denna tomt på Södergatan 59, 1927, troligen sattes kakelugnen upp 1928. Sigfrid köpte kakelugnsformarna till denna ugn i Laholm. Han renoverade dessa formarna. De var oftast i gips. Han gjorde några kakelugnar med dessa formar, sedan förstörde han dem. De hade mönster av snäckor. Kakelugnen på fotot är svartglaserad, skulle varit ett skift högre men det fick inte plats. Barnet i nischen vet man ej vem det är. Sigfrid Hindström hade kakelugnsmakeriet vid hörnset Sandgatan/Nygatan, men var även anställd av Falkenbergs stad som hälsovårdsinspektör och uppsyningsman för laxfisket.
Från 299 kr
1937 hade Falkenbergs rådhusrättsin sista ordinarie session. På ordförande platsen t.f borgmästare CASSEL Ivan , till vänster t.f. förste rådman HERRLIN Hilding, t.h andre rådman TOMANDER Oskar (närmast borgmästaren) och extra rådmannen LUNDIN I.W.A. Stående åklagaren t.f stadsfiskal JOHANSSON Yngve. Det sammanträde Falkenbergs rådhusrätt höll i går med början kl. 10 f.m. var den sista av de regelbundet återkommande ordinarie sessioner rådhusrätten i staden hållit sedan mer än 600 år. Falkenberg kommer fr.o.m. årsskiftet att förläggas under landsrätt och därmed är stadens egen urgamla domstol ett minne blott. Utdrag ur Falkenbergs Tidning 1937-12-28
Vid tiden för förra sekelskiftet hade den växande utbredningen av Linköpings centrala delar nått Linnégatan i söder. Vid tiden lades tomter ut i det så kallade Munkgärdet, där omgivningen då var i det närmaste obebyggd. När kvarteren mot dagens Torkelbergsgatan väl var fyllda med hus kom utbredningen att stanna av. Gamla Idrottsplatsen, Folkungavallen och det planerade Tinnerbäcksbadet stod i vägen för bostadsändamål. I hörnet av Repslagaregatan och Tinnerbäcksgatan (senare omdöpt till Torkelbergsgatan) lät folkskoleläraren Oscar Löwendahl uppföra bildens fastighet. Lagfarten löstes i början av år 1912 och huset stod klart kort därefter. Sedan en tid rivet till förmån för ett större flerfamiljshus. Foto 1974.
Nygatan 35 i Linköping har varit en plats med skilda funktioner genom åren. Fram till att Marcus Wallenberg tillträdde stiftets biskopstjänst, var huset familjens bostad och benämns därför som Wallenbergska gården. Ett av barnen som föddes i huset var för övrigt Oscar André, grundaren av det Wallenbergska imperiet. I en senare tid var Östgöta-Tidningens officin inrymd i byggnaden och efter en period med herrekipering minns många adressen som platsen för Eskilstuna-Sliperiet. Sedan slutet av 1980-talet står huset i friluftsmuseet Gamla Linköping i funktion som apotek. Här dokumenterat 1973.
På dubbelgården Smedstorps ägor uppfördes i början av 1800-talet Norra och Södra Hagalund, vilket bilden visar den sistnämnda. Periodvis noteras de som "Lilla" respektive "Stora" Hagalund. Stugorna fungerade inte som torp i bemärkelsen dagsverksskyldiga hyresgäster. Istället ska de ses som mer lösligt reglerade bostäder för gårdens personal, hantverkare i socknen och periodvis som så kallade back- eller undantagsstugor för sockenbor med hjälpbehov. Norra Hagalund är sedan länge riven men den södra stugan är väl hävdad och ingår i det kulturreservat som år 2001 bildades vid Smedstorp. Gårdens huvudanläggning byggnadsminnesförklarades redan 1964. Här Södra Hagalund från öster kort efter slutförd restaurering. Foto 1984.
Bostadshuset till gården Haga stod inflyttningsklart för familjen Eriksson år 1879. Det höglänta området kallades Lövhagen och den benämningen kom med tiden även att gälla för gården. Området är dessutom närmast detsamma som staten år 1905 lät inlösa för etableringen av Östgöta Trängkår, vidare T 1. Mangårdsbyggnaden till Haga lämnades obebodd från 1911 och inrymde en tid regementets museum. Huset revs sommaren 1983 men den lilla flygelbyggnaden i bildens förgrund sparades och står ännu i skrivande stund kvar. Detsamma gäller för den militära förrådsbyggnaden som skymtar i bakgrunden. Sedan regementets avveckling inrymmer den livsmedelsbutik.
Fyren Långe Jan byggdes 1785 och tändes första gången den första november. Den var då 60 alnar hög (ca 36 meter). Med sina i dag 41,6 meter är den Sveriges högsta fyr. Den byggdes som en öppen stenkolsfyr. Fyrens nuvarande lanternin och lins-system är från 1907. Långe Jan vitputsades 1845 och någon gång under senare delen av 1800-talet fick den sin ring, under första tiden röd för att sedan ändras till svart. Den elektrifierades år 1948 och är i dag obemannad och helt automatisk.
Interiör från Runstens kyrka, Öland. Kyrkan har ett rektangulärt långhus. Koret med utbyggd sakristia ligger i öster. Runstens kyrka är uppförd i nyklassicistisk stil. Kyrkans yttre har inte ändrats sedan den uppfördes åren 1835-36 och invigdes 1841. Tidigare fanns på platsen en klövsadelskyrka. Av denna återstår endast grundmurarna som befinner sig under den nya kyrkans gräsmatta, strax söder om nuvarande kyrka. Taktäckningen på långhuset är taktegel, tornet är beklätt med kopparplåt. Kyrkan har sadeltak, vilket är valmat över sakristian. Tornet pryds av en åttakantig lanternin. Fönsterbågarna är stora och rundbågade och bryter igenom de vitputsade murarna. Ingångar finns genom tornportal och mittportal på sydsidan. 1962 togs en portal upp vid sakristian. (wikipedia)
Det första tecknet av bildens hus ger skuldebrevets underteckning per den 1 april år 1900, och kort därefter uppfördes byggnaden utmed Snickaregatans dåvarande bredd. Liksom många andra hus från tiden gavs Snickaregatan 19 en kort omloppstid. Idag sedan länge rivet för ökad gatubredd och vidare utrymme för parkeringshuset Druvan och den i senare tid utlagda Wavrinskys gränd. Vid sidan av det gamla huset kan inte bröderna Starcks Beviks förbigås i sammanhanget. Reservdelslagret har utvecklats och expanderat och är alltjämt i ett självklart medvetande bland motorintresserade.
Ritning av Fyrbåken på Ölands Södra Udde, uppförd år 1785. Fyren Långe Jan byggdes 1785 och tändes första gången den första november. Den var då 60 alnar hög (ca 36 meter). Med sina i dag 41,6 meter är den Sveriges högsta fyr. Den byggdes som en öppen stenkolsfyr. Fyrens nuvarande lanternin och lins-system är från 1907. Långe Jan vitputsades 1845 och någon gång under senare delen av 1800-talet fick den sin ring, under första tiden röd för att sedan ändras till svart. Den elektrifierades år 1948 och är i dag obemannad och helt automatisk. Originalet är en akvarell från 1700-talet. Ritningen finns i färg och obeskuren på Uppsala universitetsbibliotek.
Runstens kyrka, Öland. Kyrkan har ett rektangulärt långhus. Koret med utbyggd sakristia ligger i öster. Runstens kyrka är uppförd i nyklassicistisk stil. Kyrkans yttre har inte ändrats sedan den uppfördes åren 1835-36 och invigdes 1841. Tidigare fanns på platsen en klövsadelskyrka. Av denna återstår endast grundmurarna som befinner sig under den nya kyrkans gräsmatta, strax söder om nuvarande kyrka. Taktäckningen på långhuset är taktegel, tornet är beklätt med kopparplåt. Kyrkan har sadeltak, vilket är valmat över sakristian. Tornet pryds av en åttakantig lanternin. Fönsterbågarna är stora och rundbågade och bryter igenom de vitputsade murarna. Ingångar finns genom tornportal och mittportal på sydsidan. 1962 togs en portal upp vid sakristian. (wikipedia)
"Knäcken" eller "Knäckakrogen" mitt för nerfartsvägen till Pataholms köping. När forbönderna for från Kalmar hem åt Dasebygden (dasar = timmerkörare) tog de sig först en sup vid Galgkrogen, sedan i Ryssby krog och så i "Knäcken" - då var di knäckte - sist i Staby krog "om di stog". En urmakare Möller, son till sista gästgivaren lade ner rörelsen där, han var far till Möller i Njutemåla och handlanden Möller vid Pata. Möller byggde det nuvarande huset omkring 1880. På urtavlan å klockan står: E. MÖLLER. BETEL" Den äldre byggnaden låg i vinkel, till vänster. Vid vägen diverse skjul. Brunnen nere i korset kallas "Knäckabrunnen". (Hofrén)
Fastigheten Portlösa bildar sedan 1857 fond mot Hospitalstorgets västra sida. Sitt folkliga namn har huset erhållit av byggnadens långa fasad som länge saknade dörr mot torget. Fastighetens norra del mot Nygatan erbjuder ett gott handelsläge och en rad butiker har avlöst varandra genom åren. In i vår tid klingade Hattkompaniet välbekant. Möjlig grundare, under alla omständigheter långvarig innehavare, var Julia Bäcklin som både privat som i affärssammanhang kallade sig Gullan. Hon hade inflyttat till Linköping från Stockholm 1927 och redan året därefter är hennes firma upptagen i adresskalendern. En mer sentida innehavare var Elna Gystam.
Tre fotografier av sågen i Stegared som ingår i en grupp fotografier från en serie bilder från Stegareds tunnbinderi (drittelfabrik). Sedan tidigt 1900-tal har Mjällsjöbäcksfallet, mellan Mjällsjön och Stegasjön, utnyttjats för driften av en ramsåg. Här anlades 1913 även en s k Francisturbin för elproduktion, varifrån byarna Stegared och Angryd fick el fram till tidigt 1950-tal. Numera finns i driftdugligt skick, på grunderna efter den gamla byggnaden, ett sågverk med sågram från 1950 samt en yngre turbin och generator i en byggnad från 2005. Här fanns även en byggnad för tillverkning av smördrittlar (se bild VMF031965:a-b samt samt VMA12342_4-16).
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.