Utblick från Domkyrkoparken i Linköping. Till vänster ser vi entréfasaden till läroverkets gymnastikhus och till höger utbreder sig Biskopsgården, byggt under åren 1733-34. Kort efter tiden för bilden kom byggnaden att renoveras efter ritningar av Torben Grut och erhöll då bland annat dagens höga fönster. I fonden skymtar Konsistoriegården som förutom kyrklig verksamhet även inrymde stiftsbibliotek.
Från 299 kr
Stor folkmassa i Magistratshagen en sommarkväll år 1900. Sannolikt bevittnar vi invigningen av Linköpings skyttegilles nya skjutbana. Östgöta Correspondenten rapporterade i början av augusti att sådan högtidlighet skulle äga rum den 26:e med start klockan 18. Tidningens läsare fick även besked att stadsfullmäktiges medlemmar samt styrelsen för stadens sparbank och tidningarna var inbjudna.
Utblick mot centrala delarna av Linköping 1902. Bilden togs från höjden väster om Barnhemsgatan där fotografen hade sin ateljé vid tiden. Närmast ser vi del av Djurgårdsgatan i höjd med Wallenbergska gården, vars huvudbyggnad skymtar längst till höger. I fonden ses tak och torn på bland andra Jonn O Nilsons hus, Stora hotellet och Sankt Larskyrkan.
Gårdsinteriör från vad tiden kallade Lilla stugan på den senare tillkomna adressen Djurgårdsgatan 15 i Linköping. Tiden är omkring förra sekelskiftet. Gården ägdes då trädgårdsmästaren Nils Peter Österberg och rimligtvis är det honom och hustrun vi ser på bänken omgiven av makarnas dokumeterade sju barn.
Byggmästaren och resepredikanten Karl August Andersson och dennes maka Hilda Lovisa Bergren med parets barn. Vid tiden för bilden var familjen boende i Lilla Gluggebo i Svinhults socken. År 1902 flyttade de till lägenheten Bethanien på Gluggebos ägor och det är där omkring vi får söka fototillfället.
Det äldre turisthotellet i Borghamn är starkt förknippat med tillkomsten av järnvägen mellan Vadstena och Ödeshög, som innebar ett uppsving för turism på Omberg. Byggnaden hade tidigare varit del av Kronoarbetskårens behov men blivit överflödig när Karlsborgs fästning färdigställts och straffkommendering vid ortens stenbrott börjat avvecklas. Här ser vi hotellet framställt på ett brevkort från omkring förra sekelskiftet.
Vid Lugnet under Herrborum i Sankt Anna fotograferades denna vackra loftbod 1909. Som regel användes loftbodarnas övervåning till förvaring av kläder och husgeråd samt som sovplats för ungdomar sommartid. Undervåningen användes vanligen som visthusbod. Vid tiden för bilden bodde änkan Maja Stina Svensdotter i Lugnet. Möjligtvis är det hon vi ser krumryggad framför boden.
Här måste tillstås att fotografen varken lyckats med disposition eller exponering men bilden kan förhoppningsvis ändå vara till glädje. Året är 1917 och flickorna har samlats för fotografering hemma hos bygdefotografen Emil Durling i Strömmen, Sankt Anna. Från vänster ser vi Alice Karlsson i Yttergårda, Märta Johansson i Flicksten, Eva Eklund på Svensmarö, Ingeborg Karlsson i Yttergårda och slutligen Inis Karlsson i Brevik.
Brukspatron Gustaf Westerblad föddes i Västerås 1806 och var från 1837 gift med Emma Ulrica Godenius, bördig från Gagnef. Makarna inflyttade till Östergötland 1846 och kom i länet att arrendera Ribbingsholms säteri i Kullerstad församling. Här ser vi Westerblad avporträtterad i norrköpingsfotografen Herman Schreoders ateljé 1867.
Reprofotografi med porträtt av Linköpings brandkår 1887. I stadens adresskalender från samma år får vi veta att Linköpings brandväsen bestod av sju brandsoldater som förutom brand- och sprutchefer leddes av chefer över avdelningarna för vakt, vattenanskaffning, rivning och reserv. Möjligtvis är det stadens sju brandsoldater som förevigats.
Det så kallade Gröna huset -ibland kallat gult- uppfördes ett fåtal år in på förra seklet. Byggherre var virkeshandlare Gustaf Nilsson, som även kom att flytta in i det färdiga huset med sin familj. Som varande virkeshandlare får vi förmoda att tillgång på trävaror inte fattades. Huset blev också det pampigaste i den framväxande stadsdelen Stolplyckan.
Gårdsinteriör från förra sekelskiftets Linköping. En påskrift ger oss adressen S:t Larsgatan 13, men med hänsyn till stadens revideringar av gatunummer måste en reservation lämnas. Bland möjliga platser passar miljön ändå bäst in på dagens nr 13, dåvarande nr 27, och vi hamnar då i änkefru Tåhlins trädgård.
Miljö från en sedan länge svunnen tid i Linköping. Vid tiden för bilden hette stadsgården Sankt Kors kvarter nr 58 som inkluderade de bägge gatuhusen på adresserna Sankt Korsgatan 2 och Läroverksgatan 10. Det sistnämda, bortre huset ägdes vid tiden av målarmästare Carl Alexander Löfgren och möjligtvis är det honom och en av firmans lärpojkar vi ser invid ingången.
Det är nu länge sedan barn lekte vid denna helt utraderade miljö i Linköping. När fotografen passerade 1929 ägdes husen av muraren Oskar Fredrik Skald och rimligtvis ser vi några av hans och hustrun Augustas barn i bilden. Idag bryter Brunnsgatan genom området mot sitt möte med Östgötagatan. Vy mot sydväst.
Bekanta råkas i ett hörn av Stora torget i Linköping. Vad som dryftades kan vi naturligtvis inte veta, och var ju heller inte för våra öron, men mötets tycks hjärtligt. Tiden anges varit 1913, vilket mycket väl kan stämma enligt bildens stämmning och markörer. I bakgrunden Hantverkaregatan 1 där urmakare Otto Theodor Cederqvist drev sin verksamhet.
Hingsten Inge förevigad på Oscar Lundqvists Norsk-Nordsvenska stall vid Lindenäs 1905. Emedan han är en avelshingst får vi bland annat veta hans mankhöjd på 160 cm och vikt av 690 kilo. Även att han importerades i moderlivet och föddes på Lindenäs 1902.
Samuel Johan Humör utanför Svinhults kyrka. Under många år var han kyrkovaktare därstädes. Gift 1853 med Sara Lisa Andersdotter (1830-1892). Tillsammans fick de tio barn. Familjen var bosatt i backstugan Torashem. Humörs sista levnadsår var han dock skriven i Södra Vi som lösarbetare hos sin dotter Ulrika Karolina och hennes make, torparen Johan Albert Johansson. Han begravdes dock vid sin länge vaktade Svinhults kyrka.
Man talade i äldre tider om Landsförsamlingens kyrka, den vi sedan länge endast benämner som S:t Larskyrkan. S:t Lars församling bar fram till socknens inkorporering med Linköping 1911 självständiga befogenheter för den egna förvaltningen. Territoriellt omslöt församlingen staden Linköping och "Landsförsamlingens" historiska koppling till tätorten förklarar sockenkyrkans läge.
Tre unga kvinnor poserar vid en rejäl vedtrave. Från vänster ser vi Ester Karlsson, mer känd som Ester Bölja Bergström efter ett taget tillnamn och giftermål. Enligt uppgift ska hon ha arbetat en tid som hushållerska hos fotograf Emil Durling innan hon utbildade sig lärarinna. Bakom henne ses hennes syster Ingeborg Karlsson med kamraten Ölle. Kamratens identitet har inte kunnat styrkas.
Stort middagssällskap framför prästgården i Norra Vi. Skälet är installationen av Reinhold Wester som ny kyrkoherde i socknen. Wester ses stående längst fram i ledet. Den andre mannen till vänster om Wester är den skäggprydde biskopen Johan Personne. Året är 1923.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.