Motiv från Lindhem i Linköping. Det lilla bostadsområdet inom dagens stadsdel Gottfridsberg började bebyggas vid det sena 1800-talet och låg till en början utanför stadsgränsen. I frånvaro av stadens regelverk kunde här en mer oreglerad bebyggelse växa fram som inte sällan är svår att följa i detalj. Även gatunätet i området har förändrats över tid. Här en vy från nuvarande Duvgatan mot Blomgatan 12 följt av nummer 14. Blomgatan 12 kvarstår ännu och utmärker sig med ett gatunära läge. Odaterad bild från omkring 1915.
Från 299 kr
Tidigt porträtt av kammarherre Åke Soop. Född 1810 i Järtorps socken, Jönköpings län. Efter en juridisk karriär i Stockholm inflyttade han till Linköping 1847 för tjänst som ombudsman vid Östgöta hypoteksförening. Samma år gifte han sig med Carolina Althea Sofia Hedenstjerna. I Linköping bodde paret i förstone i hypoteksföreningens gård invid Ågatan för att från 1852 vara bosatta i den stadsgård som senare kom att bli stadens domprostgård. Efter fyra döttrar i rask takt nedkom hustrun med sonen Erik den 27 augusti 1854. Förlossningen blev dessvärre så svår att hon avled i sviterna. Åke Soop bodde vidare kvar med barnen fram till sin egna död i slag 1862.
Carl Vilhelm Linder hade en imponerande karriär. Född i Vist socken 1825 som son till hemmansägaren Daniel Persson och dennes maka Stina Nilsdotter, avlade han filosofie kandidatexamen vid Uppsala universitet 1851. Därefter följde ett raskt akademiskt avancemang som kröntes med professorstitel vid Lunds universitet 1859. Prästvigd först 1866 men redan 1868 domprost i Västerås. Från 1877 samma tjänst i Linköping. Detta till trots fortsatte han som riksdagsman för Västerås med flera orter till 1881. När magkräftan ändade hans liv 1882 hade han varit gift med Ulrika Wallenberg i knappt 30 år och sett henne bära fram elva barn.
Ljung kyrka sommaren 1948. Den nuvarande kyrkobyggnaden uppfördes under 1700-talets sista år. I en tid av kraftig befolkningsökning ansågs ett nytt kyrkorum vara av nöden. Kraft och resurser fanns genom den nye ägaren av Ljungs slott, Axel von Fersen d.ä. Han knöt ingen mindre än den sedermera kungliga hovarkitekten Olof Tempelman att ta fram ritningar och den mycket anlitade kyrkobyggaren Casper Seurling att ansvara för bygget. Kyrkan stod färdig 1798 och bär många typiska kännetecken för tidens ideal. I kyrkan iordningsställdes ett gravkor för den Fersenska ätten.
Passagerarångbåten Dufvan utanför Östrand julen 1905. Kaptenen J. P. Näsman är infälld i bilden. Båten hette tidigare Sjöfröken och köptes till Sundsvall 1900 av Gustaf Fröberg som lät modernisera henne. Det blev den första båt i Sundsvall som hade elektrisitet ombord. 1901 övertogs hon av Sundsvall-Klingerfjärdens ångfartygs AB och gick då mellan Sundsvall och Söråker. Den var känd för att dra upp stora svallvågor efter sig. Efter 16 år i Sundsvall såldes hon till Härnösand och byggdes om till bogserbåt. J P Näsman var kapten fram till 1916. Styrman mellan 1915-16 var J A Åström.
Ervalla järnvägsstation. Bakändan på bussen T 724. Detta är en skum buss med SKV-kaross. Den anges i bilregistret som en Volvo B 513 årsmodell 1946 men har chassinumret 140-180 och en FE-motor. Det kan tänkas röra sig om en s k Ramlös Boxer. Nora Bergslags Järnväg, NBJ, var ägare av bussen och hade ytterligare en med samma chassibeteckning, därtill en eller två som helt uppenbart ingick i de totalt 20 kända ramlösa boxerbussarna från Katrineholm. Karossen var alltså en självbärande träkonstruktion med fram- och bakvagn samt drivlina från Volvo.
Statens Järnvägar, SJ tåghem. Köket. Dessa tåghem började köras för skolungdom år 1924. År 1927 öppnades tåghemmen även för vuxna deltagare. Deltagarna bodde under en vecka i detta rullande hotell och från respektive stationer gjordes utflykter i omgivningarna närmast järnvägslinjen Undersåker-Storlien. Det var billighetsresor. En sådan kostade med resor och vivre endast 60-70 kronor, beroende på utgångsstation i södra Sverige. Bilden visar interiör från vagnen Statens Järnvägar, SJ Co7 2503 eller SJ Co7 2504. Dessa vagnar var fram till 1944 post- och resgodsvagnar SJ DFo2.
Helge Johansson Cykel och Sportaffär. Helge Johanssons Sportaffär låg vid östra sidan av stadshusplan, där senare kommunhuset Balder byggdes. Affären övertogs i mars 1935 av köpman Helge Johansson, som fram till 1960 under skicklig och framsynt ledning avsevärt utvidgade verksamheten. Firmans försäljning omfattade nu inte bara sportartiklar, utan även cyklar. mopeder och motorcyklar, såväl som radio och TV. En väsentlig gren av verksamheten var serviceverkstaden.för vilken Astor Magnusson var chef. Helge Johansson kom från Västsverige. Efter hans död fortsattes firman av Astor Magnusson. Fastigheten revs i januari 1980, men då hade Cykel och Sportaffären flyttat till Kalmar. (Källa : Gerhard Köppen)
Den 18 februari år 1957 inleddes vaccineringen av polio för barn i åk 1 till 4. Premiären skedde på hagebyskolan i Hjulsbro. Läkare Gösta Arnwald med assistans av syster Rakel Ekström ympade Gunilla Svensson, senare gift Ekman. Killen som tittar fram i bakgrunden heter Rolf Sigfridsson. År 1953 hade Sverige drabbats av en polioepidemi med fler än 5000 sjukdomsfall. Epidemi. Vaccin. Spruta. Vaccination. Polio. ... 385 bilder om Linköping på 1950-talet från tidningen Östgötens arkiv. Framtidstro och optimism är ord som sammanfattar Linköping på femtiotalet. Årtiondet innebar satsningar för att förbättra linköpingsbornas livsvillkor. Bostadsfrågan och trafiklösningarna dominerade den lokalpolitiska agendan. Bilderna digitaliserades år 2013.
Från fältmanövern år 1912. Pressrepresentanter på rådhustrappan. Vid Falköpings Rådhus portal. Från fältmanövern 1912 i Falköpings-trakten. Kapten Gadd - son till general G.- som informationsofficer för Pressens män, jämte tvenne andra (bokhandl. John Swedmark i "kubb", och den för alla Sveriges skyttar bekante bagaren i Stockholm, "kapten" Paulus Drewes - med händerna om handskarna - och som övervarit alla fältmanövrar) vilka hade erhållit Kungl.Maj:ts tillstånd att följa fältmanövern. Mannen längst upp till höger är redaktör, f.d. senatorn, Erik P.Vrang, Falköping. Mannen längst fram till höger (med kameran) är medarb. i Handelstidningen, Karling, sedermera ingenjör vid Kullagerfabr. i Göteborg.
Vy från Vartofta med Ålleberg skymtande i bakgrunden. Till vänster den ännu inte helt iordningställda nya skolbyggnaden. De andra husen som syns går under beteckningen "Sandtorp" och längst till höger kan man ana gaveln av den gamla småskolan, ett s.k. "Gjutehus". Mannen som skördar är Karl Svensson Nolgården. Vid denna sida av landsvägen (norra) fanns från infarten från Slöta räknat endast en liten röd stuga "Mariannelund", nu också då skolan. Skolan invigdes februari 1927. Lite längre fram på samma sida 50-talet meter från landsvägen fanns Karl Bergmans mejeri uppfört i början av 20-talet. Fotot är med all sannolikhet taget hösten 1926.
Kneipningen. Harald Schiller skriver i Falköpings tidning: "En sommar upplevdes en sensation. Det var det året när kneipningen var det allena saliggörande. För detta ändamål hade en bäck dämts upp. Här kneipade nu barfota damer med försiktigt uppdragna kjolar och herrar med uppkavlade byxor. Det var en dråplig syn att se dessa i allmänhet äldre personer med allvarlig uppsyn tågande fram och tillbaka i bäckens decimeterdjupa vattenfåra. Efter ett par veckor hade till och med de ivrigaste anhängarna tröttnat, varefter vi pojkar med bark- och pappersbåtar blevo ensamma herrar på vadstället". Falköpings tidning 23.12.72.
Herdina Lindebergs konditori år 1955. Stora torget 3 är Linköpings mest traditionstyngda café och konditoriadress. Sedan 1845 har det serverats kaffe och kaka på den adressen. Herdina Lindberg drev café på adressen år 1881 och 1915. Namnet fanns kvar fram till år 1959. År 1959 blev familjen Weider och bytte namnet till Siesta. 385 bilder om Linköping på 1950-talet från tidningen Östgötens arkiv. Framtidstro och optimism är ord som sammanfattar Linköping på femtiotalet. Årtiondet innebar satsningar för att förbättra linköpingsbornas livsvillkor. Bostadsfrågan och trafiklösningarna dominerade den lokalpolitiska agendan. Bilderna digitaliserades år 2013.
Lennart Sjöberg visar upp modellen för Gamla Linköping. I mars 1946 beslöt stadsfullmäktige att skapa ett Skansen för Linköping, man beslöt samma år att det skulle heta Gamla Linköping. Den 1 februari 1956 tillträdde Lennart Sjöberg som intendent och chef för Gamla Linköping. Sjöberg arbetade i Gamla Linköping fram till sin pension den 31 mars år 1982. ... 385 bilder om Linköping på 1950-talet från tidningen Östgötens arkiv. Framtidstro och optimism är ord som sammanfattar Linköping på femtiotalet. Årtiondet innebar satsningar för att förbättra linköpingsbornas livsvillkor. Bostadsfrågan och trafiklösningarna dominerade den lokalpolitiska agendan. Bilderna digitaliserades år 2013.
Utsikt från Tornehamn. Bogserbåten "Laila" på Torneträsk under byggen av Riksgränsbanan. Att bygga järnväg i ödemark och i synnerhet så isolerade områden som dessa norr om Kiruna krävde omfattande insatser för transport av personal, förnödenheter, materiel och material. Upp till Kiruna klarade man transporterna genom att snabbt bygga ett körbart spår från Gällivare. När rälsläggningen på hösten 1900 nått fram till Torneträsk började man att forsla huvuddelen av det behövliga godset den vägen och vidare med motorbåten Laila längs linjen eller vintertid med slädforor.
Fordonskolonn. Längst fram en Chevrolet 1939 med punker motorvärmare monterad på vänster sida på fronten. På höger sitter en AGA 104 reflex. Uppe på skärmarna stag till plåtflaggor som brukar nyttjas när regementschefen åker i fordonet. På taket fastsatt i dropplisten ett skidtakräcke gjort i filt och järn för att kunna transportera skidor och stavar. Framför kylaren ett galonliknande material för att skydda från fartvinden som blir extremt kall vid högre hastighet och på så sätt får man en högre temperatur i motorn som ger mer värme till värmepaketet. Med tanke på den fina kamouflagemålningen så är kortet taget från/efter 1941.
MT Falsterbohus Reg:8489 Byggd:1941 Varv:KMV DW:16.475 BR:10.236 Mått:156,4 x 20,1 x 8,8 Upplagd efter leverans fram till 1942 då fartyget sattes in i lejdtrafiken. Minsprängd 1948 utanför Hallands Väderö på resa Göteborg-Malmö. Fartyget sattes på grund för att inte sjunka. Flottogs och togs till KMV för reparation. Såld 1955 till O.&H. HOLTA A/S, Norge. M/T HAVLIDE. Fick 1960 brand i maskinen på resa Aden-Dakar. Efter att branden släckts togs fartyget under bogsering men råkade ut för en storm som fick bogsertrossen att brista. Fartyget strandade och såldes i havererat skick till grekiska upphuggare. Upphuggen 1961 i Pireus, 16574
Kvarteret Österbro, kvarteret Hammaren nummer10 (31) hörnfastighet i mitten, foto från NO mot SV omkring 1892, foto: B P Bengtsson, 3494, i förgrunden Hantverkargatan. Snett mitt för denna fortsätter Gjutaregatan, i vars bortre ända nedre bangården går fram, med godsmagasinet (som förr var stationshus) främst. Mitt på bilden ligger konsul Georg Petersens bostadshus och till höger om detta ett äldre hus som möjligen tjänstgjort som bostadshus åt föräldrarna fabrikör J C Petersen och hans maka? Till höger i förgrunden ser man (innanför stängslet9 tomt nr. 12 (212 Ub2?) kvarteret myran och i framkant till vänster tomt nr. 13 (29Be?) kvarteret svanen.
Invalidutväxlingen 1915-1917. Begravningen år 1918 på Invalidkyrkogården, Norra kyrkogården i Trelleborg. En mängd soldater och Röda korssystrar är närvarande. I bakgrunden syns Norra skolan. Krigsfångeutväxlingen under första världskriget initierades av Röda Korsen. Skadade krigsfångar skulle utväxlas mellan Ryssland och Tyskland. Utväxlingen skedde via Sverige, och soldaterna fördes hem med båt och tåg. 63 463 skadade soldater passerade Trelleborg från den 12 augusti 1915 fram till krigsslutet tre år senare. 118 soldater fick sin grav i Trelleborg och vilar idag under Axel Ebbes staty på Norra Kyrkogården.
220 Sahlén på Utö skjutfält med ammunition till Strv 74. Ser ut som en 7,5 cm slsgr (spårljusspränggranat) och en 40 mm övnprj (övningsprojektil). För att spara pengar hade man på en del av skjutfältsvagnarna bytt eldrör från normalt 7,5 cm till 40 mm. De vagnarna var lätta att känna igen eftersom de saknade krutgasejektor (stor klump rätt långt fram på eldröret). Inte så trevliga att skjuta med eftersom det blev mycket krutgaser i vagnen. Kanonen rekylerade inte heller tillräckligt långt för att kasta ut tomhylsan, så föraren spännde sin livrem runt öppningshandtaget och hjälpte till när laddaren skulle öppna kilen för omladdning.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.