En kvinna promenerar förbi rivningstomten efter huset Kvarnbygatan 37 i Mölndal, 1970-tal. För mer information om bilden se under tilläggsinformation.
Från 299 kr
Öppet hus på lantgårdarna Nersgården och Gödeberg i Lindome, år 1984. För mer information om bilden se under tilläggsinformation.
"Ellen Lönner, f. 1861. Dotter till stadsläkaren C. Lönner. Senare g.m. apotekaren K. A Karlsson", information på fotografiets baksida
fotografi
Kronobergs slott, numera ruin, ligger på en holme i Helgasjön cirka fem kilometer norr om Växjö i Småland. Kronoberg tillhörde under medeltiden Växjö stifts biskopar. På en holme nära stranden i Helgasjön började biskop Lars Michelson uppföra ett stenhus 1444. Danskarna förstörde det under kriget år 1469. Det byggdes åter upp efter freden 1472. Vid reformationen drog Gustav Vasa in slottet till kronan. År 1542 erövrades slottet av Nils Dacke, och återtogs först efter Dackefejdens slut året därpå. Slottet befästes sen av Gustav Vasa, särskilt 1547, och blev en militär stödjepunkt i denna del av Småland. År 1569 bestämde Johan III att Kronoberg skulle befästas ytterligare, men det blev aldrig gjort. Följden blev att slottet 1570 intogs av danskarna och brändes. Senare förstärktes Kronoberg 1576-80 och även av hertig Karl från 1596. Ändå erövrades det med lätthet av danskarna under Breide Rantzau i slutet av januari 1612, varefter det brändes ned på nytt. Först 1616 började återuppbyggnaden, och ännu under Karl XI:s tid var Kronoberg i någorlunda bra skick. Därefter har det förfallit och är nu ruin.
Våxtorps kyrka och kyrkogård, fotograferat från väster. Kyrkan har ursprung i 1200-talet. Det breda tornet i väster med trappstegsgavlar, här under renovering, antas härröra från senmedeltid, men fick sin nuvarande, historicerande utformning efter en brand 1884-85. Kyrkan har varit knuten till Vallens slott i närheten, som hade s k patronatsrätt ända fram till 1922, då sådan rätt avskaffades i Sverige. Tidigkristna stormän uppförde egna kyrkor till sina gårdar och hade därmed rätten att själva välja präster och förfoga över kyrkans inkomster. Sådana enskilda kyrkoägarna kallades "patronus". Patronatsrätten kunde vara antingen reell, och följa med egendomen, eller personell och därmed följa en viss släkt. Det förstnämnda blev vanligast i Sverige. Under press från katolska kyrkan modifierades rätten med tiden. Den blev antingen förenad antingen med rätten att uppbära kyrkans inkomster (och därmed även skyldigheten att underhålla dess skick), eller rätten att välja präst (kyrkoherde). Till skillnad mot i Sverige lät man vid reformationen under 1500-talet i Danmark kyrkorna behålla sin andel i tionden och övriga ägodelar. Så kom det sig att den "lukrativa patronatsrätten" senare endast förekom i Halland och övriga forndanska landskap.
Avbildning i gouache föreställande fälttecken taget som trofé av svenska armén. Den avbildade fanan finns bevarad i Armémuseums samling, för mer information, se relaterade objekt.
Avbildning i gouache föreställande fälttecken taget som trofé av svenska armén. Det avbildade standaret finns bevarat i Armémuseums samling, för mer information, se relaterade objekt.
Avbildning i gouache föreställande fälttecken taget som trofé av svenska armén. Den avbildade fanan finns delvis bevarad i Armémuseums samling, för mer information, se relaterade objekt.
Avbildning i gouache föreställande fälttecken taget som trofé av svenska armén. Den avbildade lansfanan finns bevarad i Armémuseums samling, för mer information, se relaterade objekt.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.