Kokhuset i Vänersborg. 1838 uppfördes ett kokhus nära hamnen i Vänersborg. Syftet med kokhuset var att ge skeppsbesättningarna en möjlighet att kunna laga mat och tvätta sina kläder då det var förbjudet att ha öppen eld på båtarna som låg tätt packade i hamnen. Byggnaden rymde förutom kokrum en bagarstuga, hökarbod och ett bostadsrum. Med tiden ansågs dock kokhuset som överflödigt. Under 1870-talet hade brandordningen som förbjöd eldning i hamnen ändrats och dessutom hade Vänersjöfarten minskat efter tillkomsten av järnvägarna. 1880 började kokhuset istället användas som bostadshus vilket rymde sex smålägenheter och två spisrum. Efter flera försök att rädda kokhuset så revs det dock sommaren 1964
Från 299 kr
Park-och idrottsstyrelsen alternativt fritidsstyrelsen på inspektionsresa. Här är de vid Landskogsbadet. Från vänster: Folke Pettersson, Randolf Eimir (ryggen mot fotografen), Harald Larsson ("Hajan") vid anteckningsblocket, Karl Fredriksson, Martin Sköld (basker), Robert Karlsson och längst till höger Olle Kjellberg. Några personer är skymda. Reinhold Carlssons text till denna bild: Den 13 maj 1953 gjorde fritidsstyrelsen sin sedvanliga inspektionsresa till stadens olika fritidsanläggningar. Styrelsen besökte Landskogsbadet för att se om det fanns möjligheter att utvidga den då populära badplatsen. Fritidsstyrelsen beslutade att göra en studieresa till Mönsterås. Syftet var att bese den semesterby som fanns där. Önskemålet var att anlägga något liknande vid Hällarna. Styrelsen besökte även Villagatsbadet (se bild AKF-09456)
bilder, fotografi
Masse har stått på backkanten och tagit denna bild av Karlssons uthus. Dessa ladugårdsbyggnader var bland de största och ålderdomligaste i socknen vid förra sekelskiftet. Den långa bulladugården med agtak var mycket välbyggd. Den innehöll två fähus med varsin hoimd, hörum, i sin vänstra del och till höger om ladportarna låg ladan, utanför vilken det ligger en väldig halmstack. Ladugårdsflygeln till vänster innehöll en mängd funktioner. Troligen håller man på och kör in hö just här, höhäcken står på vägen under luckan till loftet. Man ser hur vägen ner till Nybro svänger ner här framför ladugården. Den gick vidare ner till grannparten, vars flygel skymtar till höger och därefter ner mot Närkån.
Dalbo Anton Jakobsson har byggt en ståtlig ladugård åt sig! Stolt står han vid gaveln! Det är två fähusdelar med en foderglugg i taksprånget hitåt och en laddel bortåt. På spärren, takstolarna, ser man att hanbalkarnas ändar sticker ut och att spärren korsar sig i toppen. I klykorna som bildas skall åsar läggas, vilka skall bära raftarna som agen skall vila mot. Väggarna är nu brukslagna. Man har kostat på fönster högst upp på gavlarna, vilka skall ge ljus till loftet även om det är fullt med hö. Se Nr 267.
Det är en storslagen gårdsanläggning Oskar och Emma Danielsson byggde. Manbyggnaden från 1912 är en hög parstuga med dubbel fönstersättning i modern utformning. På baksidan finns ett köksbakbygge. Huset står på en hög blockimiterad sockel, innanför vilken det finns en källarvåning. Taket är täckt med papp i lodstående vådor och skorstenarna är höga och gjorda av tegel. Flygeln byggdes redan 1904 och här bodde man nog några år innan manbyggnaden var klar. Den innehåller brygghus, drängkammare och ...? med sädesmagasin på loftet. Mellan byggnaderna skymtar smedjan. Det ser ut som om hela trädgården är full av högvuxna foderbetor!
Ark med monterat vykort och text: "Ljósm. Gunnar Rúnar. Glaumbaer. Byggdarsafn Skagfirdinga. Vykort inköpt 1958. Foto från nordost mot prästgårdens framsida, som vetter mot dalen. Dörren till långa gången syns i förgrunden. Längst i bakgrunden smedjan. Den har direkt ingång och ingen förbindelse med övriga rum. Bälgen i smedjan är av den vanliga ovala typen. Bälgens handsnöre har en örnfot som handtag. enligt Gísli Gestsson på pjodminjasafn Islands i Reykjavik var det "en slags brandförsäkring", dvs. örnfoten skulle skydda mot eld. han berättade det när han demonstrerade den utställda smedjan på museet i Reykjavik. Nästa hus är ett skjul som likaså har direkt ingång och ingen förbindelse med övriga hus. Här förvaras sadlar, torvsadlar, hörep samt 3 bord med snaror. likadana flakar med tegelsnaror fanns på museet i Reykjavik. de användes till att fång asjöfågel med. Låg och flöt på vattnet på kvällen och vittjades på morgonen. Ytterligare nästa hus är ett likadant skjul. Här förvaras klöv-redskap för gödsel, kransåg och nabbespadar. Vidare torvjärn och torvklövjedon. Sen följer stora gångens hus. De två fönstren på undre botten höra till ett gästrum; fönstret där uppe till ett vävloft till vilket man kommer genom en trappa till vänster längre in i gången. Se foto taget 1958. Huset till höger är prästens skrivarstuga. Mitt emot fönstret på skrivarstugan finns en inbyggd sparlakanssänng. I den sängen lär skalden Jónas Hallgrimsson, som dog 1845, ha sovit. Brevid sängen är uppgången till loftet. På loftet ovanför skrivarstugan förvaras spinnstockar och där finns två ståndsängar."
Gymnastikövningar i par i en gymnastiksal. Hälften av männen ligger på rygg på golvet och lyfter upp den andra hälften av mannen genom att hålla i deras axlar. Männen som lyfts upp står uppochner i en loträt vinkel och håller i sig i de liggande männens knän. I bakgrunden syns gymnastikredskap så som ribbstolar och bommar. Samtliga gymnaster är klädda i idrottskläder bestående av shorts och linne.
Folkskoleseminariet uppförde våren 1906 fyra scener ur en gammal pjäs "Slaget på Samsö". Ovanstående ur scen 1. Längst till vänster seminaristen Erik Johansson, Stigsjö, krigaren bakom som lyfter svärdet är herr Byfeldt. De båda spelade i dramat Arngrims söner. Den skäggige mannen med knölpåk är dåvarande gymnastikläraren vid folkskoleseminariet kapten A.A. Åberg som Orvar Odd. Till höger om honom den tappre Hjalmar framställd av seminaristen Henrik Samuelsson. Längst till höger krigaren Agantyr gestaltad av seminaristen John Olsson.
Fritidsstyrelsen alternativt Park-och idrottsstyrelsen, inspekterar Villagatsbadet. Män i överrockar och hattar. De står på en brygga i Arbogaån. I bakgrunden ses Västerbron. Från vänster: Evert Kjellberg, Olle Pettersson ("Bellman"), Karl Fredriksson, Martin Sköld, Robert Karlsson, Folke Pettersson, Harald Larsson ("Hajan"), Olle Kjellberg och Randolf Eimir. Reinhold Carlssons text till denna bild: Den 13 maj 1953 gjorde fritidsstyrelsen sin sedvanliga inspektionsresa till stadens olika fritidsanläggningar. Här är styrelsen samlad vid Villagatsbadet. Styrelsen besökte också Landskogsbadet för att se om det fanns möjligheter att utvidga den då populära badplatsen (se bild AKF-09455). Fritidsstyrelsen beslutade att göra en studieresa till Mönsterås. Syftet var att bese den semesterby som fanns där. Önskemålet var att anlägga något liknande vid Hällarna.
Masse har stått inne på lillgården och tagit en bild mot ladugårdskomplexet. I förgrunden ses det nya spjutspjälestaketet med de nya järngrindarna och dess stolpar, ett par små päronträd skymtar i nederkanten. På storgården syns ladugården, som precis har fått nytt foderloft med halmtak, bräderna är ännu inte målade och den lagade putsen under loftet har ännu inte kalkats. Fönstren till fähusen och de nya portarna där sattes troligen i redan 1906. Tröskhuset är kvar, men man har satt igen öppningen mellan stenpelarna, kanske har man här gjort en vagnbod. Man har också byggt på tröskhuset med ett foderloft med spåntak. Vid tröshusgaveln står en bodlänga med okända funktioner, gissningsvis grishus, lammhus, hönshus och dass. T h skymtar ett stort hus med många funktioner som fähus och snickarbod.
Som de flesta 1700-talshus går väggarna rakt ner i marken utan sockel. Golvet ligger i eller tom under marknivå. Salen åt detta håll har två fönster på gaveln och ett på långsidan, vilket var det vanliga, ovanligt bara att långsidesfönstret satt på husets baksida. Mitt på baksidan är ett fönster till sannolikt en kammare och längst bort är fönstret till vardagsstugan, som troligen också var kök, jämte sovrum och arbetsrum. Loftet var bara till förvaring och hade inga fönster, bara en lucka. Faltaket är traditionellt lagt med två sidoåsar och nockås. En svag markering i putsen från vänstra nedre sidoåsen och snett uppåt kan ev tyda på att huset haft flistak och att märket visar detta taks lutning. Om så varit fallet har långväggarna varit högre och taknocken lägre.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.