Semafor 2 Semaforerna kom som dom ser ut idag på 1890-talet, dock visade dom kör som 45*nedåt istället för uppåt. Detta visade sig ju väldigt praktiskt om någonting gick sönder till en semafor och den trillade ned i läget "kör" även om det var felväxlat spårspärrar och mötande tåg på linjen... Därför började Sj det stora jobbet med att byta ut alla gamla semaforer som visade nedåt mot dom som visade uppåt istället. 1915 ska detta ha varit färdigt. Gissar att man i samma veva började måla mast och vingar gul/röd istället för vit/röd, även om det sistnämnda förekom ända tills semaforer togs ur bruk. Jag har hittat två olika datum på sista använda semaforen. Den ena säger Oktober 1980, Skahus, Småland. Den andra säger 1998, men inga datum eller platser En beskrivning, enligt Wikipedia vad en semafor är, se nedan: Ett optiskt signalmedel, avsett att synas på långt håll, se semafor (kommunikation) och optisk telegraf.
Från 299 kr
Porträtt av Carl Scheffer. Här som kadett vid Kungliga Krigsskolan i Karlberg, från vilken han utexaminerades 1874 för tjänst som underlöjtnant vid Västgöta regemente och vidare en militär karriär. Vid tiden var han även nytillträdd fideikommissarie till barndomshemmet Fårdala säteri i Åsle. Som föräldrarnas enda son var han formellt innehavare till säteriet redan från 1863. Samma år hade fadern dött av ett vådaskott vid vapenvård efter en jakttur, men som minderårig fick det praktiska övertagandet vänta till vuxen ålder. Anm: Fotografiet ingår i museets samling "Porträtt av östgötar". Likväl har ingen anknytning till länet kunnat styrkas för Carl Scheffer.
Skamvrån. Ur Ett hem (26 akvareller)
Post mortem, traditionen att avporträttera personer som nyligen avlidit, för att ha porträttet framme i hemmet, finns i konsten från 1600-talet och var en vanlig praktik i fotografiets barndom på 1800-talet och fram till mitten av 1900-talet. Döden var en del av livet och det var vanligt att den avlidne låg i hemmet på lit-de-parade, dvs i sin säng eller i en öppen kista där anhöriga och vänner kunde komma förbi för ett sista farväl. Innan handkameran blev vanlig togs porträtten ofta av kringresande fotografer. Genom kläder, blomster-dekorationer och olika symbolladdade element tillfördes genren en egen estetik. Porträtten fyller en tydlig minnesfunktion.
Post mortem, traditionen att avporträttera personer som nyligen avlidit, för att ha porträttet framme i hemmet, finns i konsten från 1600-talet och var en vanlig praktik i fotografiets barndom på 1800-talet och fram till mitten av 1900-talet. Döden var en del av livet och det var vanligt att den avlidne låg i hemmet på lit-de-parade, dvs i sin säng eller i en öppen kista där anhöriga och vänner kunde komma förbi för ett sista farväl. Innan handkameran blev vanlig togs porträtten ofta av kringresande fotografer. Genom kläder, blomsterdekorationer och olika symbolladdade element tillfördes genren en egen estetik. Porträtten fyller en tydlig minnesfunktion.
Den så kallade Uddenbergska villan sedd från sydväst. Huset uppfördes 1887 i kv Tattarkullen 8 som bostad till trafikchefen vid järnvägen, Alfred Olsson (1850-1922). Arkitekt var Adrian Crispin Peterson och här använder han olika tiders arkitekturelement i exteriören såsom medeltida hörntoureller. Huset ligger vid Västra Vallgatan och till höger går idag Magasinsgatan upp, men den hette förr Norra Vallgatan. Här ser det dock knappt ut att gå mer än en stig. Dr Erik Uddenberg (f. 1880) hade senare såväl praktik som bostad där senare. Han var bl a järnvägsläkare. Bilden är tagen mot nordost.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.