Gryta. U 867.
Från 299 kr
Axsjö. U 1171.
U911 Åltomta bro
Dalum kyrka. Runsignum Vg 197
Värneslätt. Runsignum Sm 143
Stora Valby. Runsignum Ög N267
fotografi
Sarah Makatemele med dottern Emmelie Boy. Sara kom till Kalmar med den forsmannska expedionen 1862. Hon stannade i Sverige och födde här dottern Emmelie (Millan). Sara tog plats hos Cecilia Fryxell medan Millan utbildades till och verkade som musiklärare. Sara dog 1903 och ligger på Södra Kyrkogården i Kalmar under en sten med texten "Kafferkvinnan Sara. Död 1903". Bredvid graven har i nutid placerats en skylt som förklarar ordet "kaffer" men att stenen, trots den idag nedsättande benämningen, behålls som tidsdokument. Millan dog 1900 och ligger även hon på Södra Kyrkogården. Sara har givit namn åt Lina Sandell-Bergs väckelsesång om "Lilla Svarta Sara".
Seby gravfält, runstenen. Inskriften lyder: "Ingjald och Näf och Sven, de lät resa stenen efter Rodmar, sin fader" Seby gravfält har 285 synliga fornlämningar, bl.a. en mycket ovanlig treudd. Gravarna består av ett röse, högar, stensättningar, en skeppssättning, hällkistor, kalkstensflisor och resta stenar, klumpstenar samt en skålgropsförekomst. De mycket varierande gravformerna och det höga gravantalet tyder på att gravfältet nyttjats under större delen av järnåldern. Ca 500 meter söder om gravfältet står Ölands högsta runsten. (Uppgifterna är hämtade från http://www.hembygd.se/segerstad-hembygdsforening/seby-gravfalt/)
Gamla kyrkogården Gravhäll utförd i grå kalksten. Längd 202 cm, bredd 130 cm. I hörnen rundlar med blommor, diameter 21 cm. Runt stenen löper ett 14 cm brett band utan text. I mitten en rund lagerkrans med diametern 62 cm. I lagerkransen ett försänkt fält med upphöjd kartusch omfattande ett bomärke. Vid kransens nedre del finns försänkta fält: t. vänster - en dödskalle, t. höger - ett timglas. Därunder en textruta med upphöjd text: "Här under ligger begraffven saligh Beniamen D Y hvilken afsomnade then 8 apr och theras barn Anna Dråsten blef dödh then 22 apr och Margreta Dråsten blef dödh then 28 iuly och Iahan Dråsten blef död...
Gravsten utförd i grå kalksten på Gamla kyrkogården. Fundamentet: L=95, B=54, H=47 cm Stenen: L=66, B=26, H=123 I rundbågigt fält, bågen omgiven av 5-uddiga stjärnor: Bryggaren Joh: O: Hagman Död den 20 juni 1837 i dess 36:te år Och dess Maka Amanda W Bergdahl Död d. 10 januari 1840 i dess 24:de år Samt dess söner Emil Oskar Död d: 12 januari 1837. 1 år gammal. Carl Olof MagnusDöd d. 9 december 1837. 6 må: gaml Mat; 11 cap 26 v.
Karlevistenen är Ölands äldsta och en av Sveriges märkligaste runstenar. Den står på en åker i Karlevi bys sjömarker i Vickleby socken, nära Kalmarsund. Stenen är ett 130 centimeter högt flyttblock av grå kvartsporfyr, troligen från trakten väster om Oskarshamn. Den är rest omkring år 1000 (trol. slutet av 900-talet e.Kr.) efter en dansk hövding, Sibbe den gode eller Sibbe den vise, Foldars son, och står på sin ursprungliga plats. Av en teckning från 1600-talet framgår det att den varit omgiven av två nu bortodlade gravhögar. Enligt inskriften har den döde gravsatts i en av dem. Inskriften består av en kortare del på prosa som namnger hövdingen: "Denna sten blev satt efter Sibbe [den] gode, Foldars son, men hans följe satte på ön [detta minnesmärke]". Sedan finns en längre del i form av en konstfull skaldestrof: Fulkin likr hins fulkþu flaistr uisi þat maistar taiþir tulka þruþar traukr i þaimsi huki munat raiþ uiþur raþa ruk starkr i tanmarku aintils iarmun kruntar urkrantari lanti som i översättning lyder: "Dold ligger den som de största dåd följde, det visste de flesta, 'stridernas Truds arbetare' i denna hög. Ej skall en rättrådigare, kampstark 'Vagn-Vidur' på sjökonungens väldiga mark råda över land i Danmark." Skaldedikten är skriven på versmåttet dróttkvætt, och dikten på Karlevistenen är den enda skaldestrof på detta versmått som har bevarats i original. I dikten finns flera kenningar. Trud är namnet på en gudinna, och "stridernas Truds arbetare" betyder hövding eller härförare. Vidur är ett av Odens namn, som här används om den döde hövdingen, och den vagn man färdas på är skeppet. Vagn-Vidur skall alltså tolkas som skeppshövding. "Sjökonungens väldiga mark" är havet. Att stenen står avlägset på en öde strand tyder på att Sibbe avlidit på färd förbi och höglagts på land av sitt följe. Vissa menar att stenen har rest av danskar som var på väg hem efter att ha deltagit i slaget vid Fyrisvallarna utanför Uppsala omkr. år 985. Under runinskrifterna finns på stenen en kort medeltida inskrift med okänd innebörd (NINONI+ EH + ). Möjligen kan det betyda "i Jesu namn". (Hämtat från Wikipedia)
Främmestads sn. Rest sten, avtecknad av P. A. Säve i reseberättelsen 1863 till KVHA. "Hå´-stenen, 4:20 hög, 3 aln bred o 14,15 tum tjockast å "Baljemo", der kung Baljes körsven, Hård, stupat. För öfrigt är folksägnen, att kung Balje på Baljered i Levene anföll kung Amund på Amundstad (Annesta) i Främmestad och förde bort hans son på sadelknappen, då Amund förföljde Balje till Baljefors, slog han körsven, Hård, vid Hå´-sten, som derföre sedan restes der, befriade sin son, samt slog slutl. Balje och hans son på Baljemon, der deras minnesstenar ännu stå".
Arbetslag vid Pannebo stenbrott när Glommens hamn byggdes om 1914. Dansken L C Olesen hade fått entreprenaden för bygget och köpt berget i Pannebo (Morups Hallar) ca 2 km norr om hamnen, på villkor att stenen enbart användes till hamnarbetet. Hamnpirens stenblock höggs huvudsakligen av danska stenhuggare. För att forsla stenen anlade Olesen en godsjärnväg längs stranden mellan brott och hamn. På bilden ses ångloket "Anders Hansson" som med vagnar köptes från Falkenbergs Mekaniska Verkstad, medan syllar och räls hyrdes från Falkenbergs Järnväg. Hamnens vågbrytare från 1880 hade ganska snart visat sig vara för klena mot hårda vindar och grov sjö i Glommen. Stormar frestade på ytterligare så i januari rasade stora delar av vågbrytarna samman och lastbryggan inne i hamnen förstördes liksom flera båtar. Olika försök att skaffa medel och stöd för en upprustning gick om intet, så förfallet fortsatte och fler båtar skadades med tiden. Bättre och säkrare hamnar behövdes för de allt större fiskebåtarna och efter att Hallands Hushållningssällskap utövat påtryckningar lyckades både Glommen och Träslöv få statliga anslag till hamnförbättringar beviljade vid 1912 års riksdag. Arbetena startade 1913 och avslutades inte förrän 1919 och därpå muddrades hamnbassängen fram till 1922.
Skurkvarn vid Jordhamn. Några kilometer norr om Sandvik ligger Jordhamn. Här står Ölands enda bevarade vinddrivna skurkvarn. Intill kvarnen finns även lämningar av äldre kreatursdrivna skruvandringar. Sedan lång tid tillbaka har ölänningarna använt sig av kalksten. Den blev också tidigt en viktig handelsvara. I städerna runt Östersjön finns byggnader som innehåller både obearbetad och slipad kalksten från Öland. För att kunna slipa stenen byggde man ett s.k. skurverk (skurkvarn). Ölands äldsta kända skurverk framkom vid arkeologiska undersökningar av den gamla handelsplatsen i Köping. De visar att man redan under tidig medeltid slipat sten på ön. Till en början drogs skurverken av oxar eller hästar s.k. hästvandring. I mitten av 1800-talet kom så skurkvarnen där man utnyttjade vinden som kraftkälla. Att sköta skurkvarnen var mestadels en kvinnosyssla medan männen seglade runt för att sälja stenen. Skurverk har funnits över hela Öland, de stora flertalet återfanns dock på norra delen av ön längs den s.k. "Stenkusten". I Persnäs socken fanns under en tid ett ca. 20-tal verk. Gamla fotografier visar att det fanns 4-5 verk i Grönhögen på södra Öland omkring år 1905. (Hämtat från www.olanningen.com)
Täby tä. U 165, U 164.
Krogsta. U 1125.
Tierp kyrka. U 1144, U 1143.
Isby. U 1157.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.