Kristianstad 110:1
Från 299 kr
Kristianstad
Kristianstad 215:1
En ugn, påträffad vid en arkeolgisk undersökning i Odensjö, Bankeryds socken i Jönköpings kommun. I ugnen påträffades en större mängd förkolnat granris vilket gör att ugnen tolkas som en rökugn där kött och liknande matvaror har behandlats. Ugnens bottenplan var päronformad och den mätte 2,40 x 1,65 meter. Den var murad med obearbetad eller enkelt tillhuggen fältsten, huvudsakligen granit och sandsten i storleken 0,30 till 0,65 meter. Stenarna hade sammanfogats med ren, grå lera. Upp till tre skift sten fanns bevarade in situ i ugnsväggen. Längst in i ugnsrummet låg delar av en nedfallen valvkonstruktion med ett sjuttiotal huvudsakligen kvadratiska eller rektangulära stenar. I ugnens inre del fanns ingen stenläggning över naturbacken. I stället täcktes ugnsrummets botten av ett mycket hårt bränt, närmast förslaggat lager som bör vara resterna efter en eldplatta av lera, se även JMF.00303-2. Ugnskonstruktionen var kraftigt eldpåverkad och omgivande grus uppvisade klara spår av uppvärmning (färgförändring) upp till en meter utanför själva stenkonstruktionen. På detta vis har naturbacken kunnat utnyttjas som värmemagasin då ugnen varit i bruk. En Kol 14-datering från ugnen gav en vid datering till 1680-1940 AD vilket troligen innebär att ugnen har varit i bruk någon gång mellan sent 1600-tal fram till enskiftet 1824 då gården flyttades.
Ett lossbrutet stycke av en bottenplatta till en ugn, påträffad vid en arkeolgisk undersökning i Odensjö, Bankeryds socken i Jönköpings kommun. I ugnen påträffades en större mängd förkolnat granris vilket gör att ugnen tolkas som en rökugn där kött och liknande matvaror har behandlats. Ugnens bottenplan var päronformad och den mätte 2,40 x 1,65 meter. Den var murad med obearbetad eller enkelt tillhuggen fältsten, huvudsakligen granit och sandsten i storleken 0,30 till 0,65 meter. Stenarna hade sammanfogats med ren, grå lera. Upp till tre skift sten fanns bevarade in situ i ugnsväggen. Längst in i ugnsrummet låg delar av en nedfallen valvkonstruktion med ett sjuttiotal huvudsakligen kvadratiska eller rektangulära stenar. I ugnens inre del fanns ingen stenläggning över naturbacken. I stället täcktes ugnsrummets botten av ett mycket hårt bränt, närmast förslaggat lager som bör vara resterna efter en eldplatta av lera. Ugnskonstruktionen var kraftigt eldpåverkad och omgivande grus uppvisade klara spår av uppvärmning (färgförändring) upp till en meter utanför själva stenkonstruktionen. På detta vis har naturbacken kunnat utnyttjas som värmemagasin då ugnen varit i bruk. En Kol 14-datering från ugnen gav en vid datering till 1680-1940 AD vilket troligen innebär att ugnen har varit i bruk någon gång mellan sent 1600-tal fram till enskiftet 1824 då gården flyttades. Se även JMF.00303-1.
Ukna sockens nuvarande kyrka byggdes 1833-36 efter ritningar av Samuel Enander. Den nya kyrkan ersatte den dåvarande medeltidskyrkan som finns på en kulle i Storhammar. Den är nu den så kallade "Ukna Kyrkoruin". Den nya kyrkan har ovanligt stort rektangulärt långhus orienterat i öster-väster med ett utbyggt kor i öster och ett vapenhus i väster. Båda utbyggnaderna är formade till i absider. Tornet som är placerat mitt på kyrkans södra långsida, är försatt med en lanternin och krönt med ett kors. I tornet hänger en av landets äldsta kyrkklockor. På den stora klockan står det inskrivet "Ericus och Petrus göt mig till Gud och Jungfru Marias ära" och den göts 1305. Den lilla klockan är också ganska gammal, men omgöts förra århundradet.
Kastlösa kyrka, vid östra landborgen, består av ett i tre skepp indelat rektangulärt kyrkorum med kor i öster, sakristia i norr och torn i väster. Tanken var att den medeltida klövsadelskyrkans västtorn skulle ingå i den nya kyrkan. Tornet dömdes emellertid ut som alltför oformligt och svagt, varför en helt ny kyrka kom att uppföras norr om den gamla. 1855 stod den färdig, byggd av Peter Isberg fritt efter Hawermans ritningar. De vitputsade murarna täcks av sadeltk, tornet kröns av en lanternin med en kort spira. Ingången o väster leder in i kyrkorummer. Den urpsrungliga portalen i söder förvandlades vid renoveringen 1953-54 till ett fönster. Renoveringen sate störst spår i kyrkans inre som omformades på ett enhetligt sätt. De tre fönster som lyste upp östväggen sattes igen och ersattes av en stor, dominerande fresk av Waldemar Lorentzon. Kyrkorummet täcktes med ett plant tak med synliga bjälkar, och med kalkstenskolonner delades det in i tre skepp. Samtida är även bänkinredning och predikstol.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.