Gräsgård 45:1
Från 299 kr
Ekerö
Ekerö 119:1
En avfotograferad scen från vaxkabinettet Svenska Panoptikon vid Kungsträdgårdsgatan 18: "På maskeraden, en mördare överraskas av ett par gendarmer"
Serie om tre fotografier som visar en sommarstuga med fastighetsbeteckning Gårda 2:45 och adress Varvsvägen 13 i Gårda, Lindome, i Mölndals kommun. Fotografierna är tagna under slutet av 1960-talet. Stugan uppfördes år 1944. Den införskaffades år 1965 av Harry och Margit Johansson som bodde på Eklandagatan 54c i Göteborg. Den tidigare ägaren hette Asp. Köpeskillingen var då 16 000 kr. Byggnaden var en sommarstuga utan isolering, men var utrustad med både vedspis i köket och öppen spis i stora rummet. Ett mindre sovrum fanns också samt ett utedass. Vägen fram till stugan var en enda gyttjepöl på våren. Det bodde då tre permanentfamiljer på området. Resten av tomterna bestod av sommarstugor.
Fordonet "Star", förmodligen Sveriges första postbil, trafikerade sträckan Trosa-Järna innan stambanan var utbyggd över Vagnhärad. Det var dock si och så med tillförlitligheten beträffande turlistan och trots att herr automibilägaren (Karl Sjöberg) annonserade i stadens tidning att bilen kunde ta 2 passagerare, för det facila priset av kr 1:25 tur och retur, föredrog i regel Trosaborna häst och vagn. Bilen inköptes år 1905 och såldes år 1907. Fotot taget utanför postkontoret i Trosa år 1905. Vid ratten chauffören Adolf Nilsson från Järna, och till höger postmästaren i Trosa A. Blixt.
Text på baksidan av bilden: "1011 d. U.M. 7162. 6262. neg. Fotografi nr. 4 över kongokrokodilens montering (skinnet ligger löst pålagt) av Hilmer Skoog konservator (syns i bilden) vid Göteborgs Zool: museum i i Göteborgs museigård juli ? (aug.) 1918. Sjökapten G.E. Göransson i Kongastatens tjänst (ännu 1918) skänkte vid sin vistelse 1915 (på hösten) i Uddevalla krokodilskinnet med kranium o. en del lösa bensköldar till Uddevalla museum samt dessutom andra naturföremål för att gynna sin fosterbygd Uddevalla den 16/8 1918. Knut Adrian Andersson museets intendent. priset blir 250 kr. (Fot. Gåva av Skoog !)."
Grävarlag vid ån Skuttran vid gränsen till Grimmared. Man arbetade 10 timmar/dag och dagspengen var 2 kr per dag. (Se även bild GEA004) Personer, utifrån numreringen till bild GEA004 (med antagandet att de räknas från vänster och att person nr 2 där står baktill och nr 3 framtill): 1) Johan Johansson, St Råryd, Torkels 2) Förmannen från Källsjö 3) Källsjöbo 4) fr Stamnared, 5) Hjalmar, Vallby Veddige (Riskullen) 6-8) Källsjöbor 9) Bernt August Bengtsson, Kusagärde 10) Birger Gustafsson, Stamnared (Eskillahagen) 11) Klas Johansson, Sällstorp 10, Gers (uppgiftslämnare) 12) Källsjöbo 13) Ivar Johansson, Hulta Veddige 13) Källsjöbo 14) Kungsätersbo. (Nr 9 på bild 4 saknas här, Karl Almer Berntsson, Kusagärde)
Sommarstuga med fastighetsbeteckning Gårda 2:45 och adress Varvsvägen 13 i Gårda, Lindome, i Mölndals kommun. Fotografiet är taget under slutet av 1960-talet. I trädgården ses Margit Johansson med svärdottern Monica. Stugan uppfördes år 1944. Den införskaffades år 1965 av Harry och Margit Johansson som bodde på Eklandagatan 54c i Göteborg. Den tidigare ägaren hette Asp. Köpeskillingen var då 16 000 kr. Byggnaden var en sommarstuga utan isolering, men var utrustad med både vedspis i köket och öppen spis i stora rummet. Ett mindre sovrum fanns också samt ett utedass. Vägen fram till stugan var en enda gyttjepöl på våren. Det bodde då tre permanentfamiljer på området. Resten av tomterna bestod av sommarstugor.
Sommarstuga med fastighetsbeteckning Gårda 2:45 och adress Varvsvägen 13 i Gårda, Lindome, i Mölndals kommun. Fotografiet är taget en vinter under slutet av 1960-talet. Stugan uppfördes år 1944. Den införskaffades år 1965 av Harry och Margit Johansson som bodde på Eklandagatan 54c i Göteborg. Den tidigare ägaren hette Asp. Köpeskillingen var då 16 000 kr. Byggnaden var en sommarstuga utan isolering, men var utrustad med både vedspis i köket och öppen spis i stora rummet. Ett mindre sovrum fanns också samt ett utedass. Vägen fram till stugan var en enda gyttjepöl på våren. Det bodde då tre permanentfamiljer på området. Resten av tomterna bestod av sommarstugor.
Fordonet "Star", förmodligen Sveriges första postbil, trafikerade sträckan Trosa-Järna innan stambanan var utbyggd över Vagnhärad. Det var dock si och så med tillförlitligheten beträffande turlistan och trots att herr automibilägaren (Karl Sjöberg) annonserade i stadens tidning att bilen kunde ta 2 passagerare, för det facila priset av kr 1:25 tur och retur, föredrog i regel Trosaborna häst och vagn. Bilen inköptes år 1905 och såldes år 1907. Fotot taget utanför postkontoret i Trosa år 1905. Vid ratten chauffören Nilsson från Järna, och till höger postmästaren i Trosa A. Blixt.
En man står i en båt på Fattighusån (mellan Stampgatan och Ullevigatan i Göteborg), 1950-tal. Givaren Roland Segerstam var med i Mölndals Motorbåtsklubb i många år under 1950 - 60-talen. De hade ett litet båtvarv och hamn intill lilla bron (i närheten av Mölndals sjukhus) vid Mölndalsån. Avgiften var 6 kr/år för båtplatsen. Många av båtägarna var yrkesmänniskor från industrier och småfabriker i närheten, som plåtslagare och rörläggare mfl. Föreningen hade ett rikt socialt liv och givaren har flertal historier om detta. Bl a talas det om en båtresa som gjordes från motorbåtshamnen genom Mölndalsån hela vägen via Göteborg och ända ut till Älfsborgs fästning. Relaterade motiv: 2004_0627 - 0628.
Bild på Hovåsristningen. En man studerar hällristningar. En hällristning är en samling symboler, figurer och avbildningar som är inhuggna på berghällar eller lösa klippblock under forntiden. Figurerna har som regel aldrig ristats, utan snarare knackats eller huggits in i bergytan med olika typer av knackstenar eller under järnåldern skarpa huggjärn. Hällristningar uppträder i olika kultursammanhang över hela världen. De största koncentrationerna har återfunnits i Afrika, Skandinavien, Sibirien, Nordamerika och Australien. De äldsta funna hällristningarna finns i Afrika och har daterats till mer än 20 000 f. Kr. Av naturliga skäl finns de största hällristningslokalerna där det funnits tillgång på lättbearbetat sten som sandsten. I många fall målade man också på släta bergytor, så kallade hällmålningar. De äldsta fynden har gjorts i grottor där berget inte varit vattenförande och som skyddats från väder och vind och därför kunnat bevaras 10 000-tals år. (Hämtat från Wikipedia)
Bild från Hovåsristningen. En man studerar hällristningar. En hällristning är en samling symboler, figurer och avbildningar som är inhuggna på berghällar eller lösa klippblock under forntiden. Figurerna har som regel aldrig ristats, utan snarare knackats eller huggits in i bergytan med olika typer av knackstenar eller under järnåldern skarpa huggjärn. Hällristningar uppträder i olika kultursammanhang över hela världen. De största koncentrationerna har återfunnits i Afrika, Skandinavien, Sibirien, Nordamerika och Australien. De äldsta funna hällristningarna finns i Afrika och har daterats till mer än 20 000 f. Kr. Av naturliga skäl finns de största hällristningslokalerna där det funnits tillgång på lättbearbetat sten som sandsten. I många fall målade man också på släta bergytor, så kallade hällmålningar. De äldsta fynden har gjorts i grottor där berget inte varit vattenförande och som skyddats från väder och vind och därför kunnat bevaras 10 000-tals år. (Hämtat från Wikipedia)
En bild från Hovåsristningen. En man som studerar hällristningar. En hällristning är en samling symboler, figurer och avbildningar som är inhuggna på berghällar eller lösa klippblock under forntiden. Figurerna har som regel aldrig ristats, utan snarare knackats eller huggits in i bergytan med olika typer av knackstenar eller under järnåldern skarpa huggjärn. Hällristningar uppträder i olika kultursammanhang över hela världen. De största koncentrationerna har återfunnits i Afrika, Skandinavien, Sibirien, Nordamerika och Australien. De äldsta funna hällristningarna finns i Afrika och har daterats till mer än 20 000 f. Kr. Av naturliga skäl finns de största hällristningslokalerna där det funnits tillgång på lättbearbetat sten som sandsten. I många fall målade man också på släta bergytor, så kallade hällmålningar. De äldsta fynden har gjorts i grottor där berget inte varit vattenförande och som skyddats från väder och vind och därför kunnat bevaras 10 000-tals år. (Hämtat från Wikipedia)
Bild från Hovåsristningen. Man som studerar hällristningar. En hällristning är en samling symboler, figurer och avbildningar som är inhuggna på berghällar eller lösa klippblock under forntiden. Figurerna har som regel aldrig ristats, utan snarare knackats eller huggits in i bergytan med olika typer av knackstenar eller under järnåldern skarpa huggjärn. Hällristningar uppträder i olika kultursammanhang över hela världen. De största koncentrationerna har återfunnits i Afrika, Skandinavien, Sibirien, Nordamerika och Australien. De äldsta funna hällristningarna finns i Afrika och har daterats till mer än 20 000 f. Kr. Av naturliga skäl finns de största hällristningslokalerna där det funnits tillgång på lättbearbetat sten som sandsten. I många fall målade man också på släta bergytor, så kallade hällmålningar. De äldsta fynden har gjorts i grottor där berget inte varit vattenförande och som skyddats från väder och vind och därför kunnat bevaras 10 000-tals år. (Hämtat från Wikipedia)
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.