Flygbild över den norra delen av stadskärnan i Linköping med Vasavägen i bildens nedre kant. Till höger ser man taket på teatern och i mitten går Platensgatan som en diagonal upp till Stora torget. Bilden är från 1958. ... 385 bilder om Linköping på 1950-talet från tidningen Östgötens arkiv. Framtidstro och optimism är ord som sammanfattar Linköping på femtiotalet. Årtiondet innebar satsningar för att förbättra linköpingsbornas livsvillkor. Bostadsfrågan och trafiklösningarna dominerade den lokalpolitiska agendan. Bilderna digitaliserades år 2013.
Från 299 kr
Källa ödekyrka var från början ett torn i västra delen, byggt omkring år 1170. Under stenkyrkans första tid ansåg man att, det mäktiga västtornet, som var minst en våning högre än nu, var fullt tillräckligt skydd för bygden. Omkring 1200-talet föreställer vi oss att nästa byggnadsperiod tog vid. Ett nytt kor, lika brett som långhuset, men högre en detta, byggdes. Något senare byggdes en skyttevåning över hela kyrkan. Därmed blev kyrkan en av öns starkaste sockenfästningar.
Trygghetsboendet Aspen under uppförande 1975. 76 lägenheter skulle det komma att bli vid sidan av restaurang och andra biutrymmen. Namngivet efter kvartersnamnet Aspen. Av akademisk betydelse byggdes större delen av anläggningen i det utsorterade kvarteret Arbetaren, som uppgått i Aspen efter att den planerad Biblioteksgatan inte kom att realiseras. Av större intresse är den blandning av hus som kom att ingå i anläggningen. Utvalda huskroppar ur det äldre bestånden renoverades och integrerades med behövlig nyproduktion.
Hemmansägaren fröken Stina Jonsson på Jon-Jons i Trödje, i juli 1939. Reportage för Norrlandsposten. Stina Jonsson skrev dagbok under större delen av sitt liv. I dagboken berättar hon om Norrlandspostens besök den 13 juli: "Post o. handelsdag. Rävsat diken vid smedjan. Helen Vestberg och Petrus på besök Åter ute på slåttern men det började regna. 3 medarb. fr. Norrlandsposten här. Packat för Edsöfärden. Mannagr. pudd. krusbärssylt." Slåttern hade börjat tre dagar tidigare, den 10 juli.
Masse har lagt ner storbåten, tremänningen, på sidan, så man skall kunna se hur den ser ut inuti. Man ser hel- och halvrängarna, spanten, som håller ihop borden. Tofterna sitter i stort sett i. Ett uttag för en mast syns tydligt i aktre delen av båten. Ett främre skymtar i den smala toften, troligen fäste man masten med en bygel mot toften. Båten har 4 par roningar, årtullar. Se Nr 392.
Med tanke på de tre tidsåldrarna i takmaterialet skulle man kunna gissa att ladugården är byggd i etapper. Den äldsta delen till vänster är troligen en bulladugård med stall och kohus, byggd när parten etablerades på 1870-talet, man ser de gamla hammarbandsändarna sticka ut på gaveln. Sedan har grishus mm tillkommit i mitten. Längst bort är ladan av resvirke, möjligen uppförd 1906. Något tröskhus ser det inte ut att ha funnits.
Här är ladugårdens baksida sedd från beteshagen med den egendomliga ladugårdsflygeln som är halvt sammanbyggd med ladugårdens gavel. Vad delen på gaveln innehållit är osäkert, möjligen lammhus. Där utanför ligger också en stor rishög, något som tog stor plats på gårdarna så länge man eldade i öppna eldstäder, när det sedan blev kakelugnar och järnspisar, blev det besvärligt att elda med sån här smulig småhuggen ved. Markerna runt parten är mycket stenbundna.
Ett sprucket glasnegativ som likafullt har värde i sitt frusna ögonblick av en svunnen tid. Vy över sydöstra delen av Stora torget i Linköping. Året är 1898 och ännu ett kvarts sekel kommer torgets sida mellan Stor- och Tanneforsgatan vara oförändrad. Den egendomliga men vackra hörnfastigheten till vänster i bild uppfördes av borgmästare Samuel Pyttner några år efter den stora stadsbranden år 1700. Med sitt centrala läge kom byggnaden tidigt att inrymma handelsbod, vid tiden för bilden Fritiof Björnsons speceri-, garn och diversehandel.
Carolina Malmström invid maken Ludvig Bäck. Fotografiet är taget i senare delen av 1890-talet av deras son Knut. Från år 1880 ägde paret Hägerstad slott i Hannäs, Östergötland. Herresätet var då nyligen uppfört men byggherren hade kommit i ekonomiska trångmål och tvingats sälja. Makarna Bäck, som var skrivna i Stockholm, kom i huvudsak att använda slottet som sommarviste. Efter Ludvigs död 1899 var emellertid Carolina som änka fast boende på slottet en tid.
Lerigt, spårigt och lantligt alldeles inpå kunten till centrala Linköping omkring förra sekelskiftet. Vid tiden benämndes den Tornygatan, stråket som ledde in till staden från gårdarna i norr och som vi sedan en tid döpt till Gråbrödragatan. Uthuslängorna till vänster tillhörde gården Kungsgatan 43, vars bostadshus då som ännu ligger utmed nämnda gata. Till höger skymtar de trähus som till största delen hörde till Biskopsgården. Domkyrkan måtte nämnas. Här med domens norra fasad mot betraktaren och ännu med sitt skifferbelagda sadeltak.
Regementet tar form. Genom 1901 års så kallade härordnings byggnadsprogram fastslogs typritningar för hur nyetablerade infanteriregementen i Sverige skulle uppföras. I Linköping blev det en realitet när det gamla övningsområdet Malmen avvecklades till fördel för ny anläggning i stadens omedelbara närhet. Det dubbla kasernområdet kunde officiellt invigas i april månad 1923 och gav i förstone plats för I 4 och I 5. Bilden visar byggets slutskede i delen som inledningsvis kom att inrymma I 4.
Välansatt och prydligt utmed Björngatan i Linköping. Fotoåret 1976 var området Björnsåker sedan länge inklämt mellan motorvägen och järnvägsspår. Vid förgående decennium hade områdets östra del avrivits för att ge plats för Ljungstedtska skolan. I den bostadsbebyggda västra delen fortsatte livet om än under återkommande hot om avhysning. I december 2021 sades hyresgästerna slutligen upp. I skrivande stund (oktober 2024) står villorna ännu kvar men beräknas att rivas inom kort.
Från Wallenbergska trädgården i Linköping. Trädgården, som sträckte sig från nuvarande Lasarettsgatan till nedre delen av Djurgårdsgatebacken, hade anlagts av stadsläkare Johan August Åman och vidare utvecklats av den följande ägarfamiljen Wallenberg. Informationen som ges i anslutning till fotografiet är motsägelsefull. Dateringen 1898 är rimlig men knappast uppgiften att vi ser fru Wallenberg med döttrar. Nämnda år var änkefru Wallenberg avflyttad och makarna hade oavsett inte begåvats med så många döttrar.
Regementet tar form. Genom 1901 års så kallade härordnings byggnadsprogram fastslogs typritningar för hur nyetablerade infanteriregementen i Sverige skulle uppföras. I Linköping blev det en realitet när det gamla övningsområdet Malmen avvecklades till fördel för ny anläggning i stadens omedelbara närhet. Det dubbla kasernområdet kunde brukas från hösten 1922 och gav i förstone plats för I 4 (Första livgrenadjärregementet) och I 5 (Andra livgrenadjärregementet). Bilden visar byggets slutskede i delen som inledningsvis kom att inrymma I 5.
Ett lite till åren kommet par korsar Hamngatan mot Storgatan i Linköping. Året är 1967 och de har upplevt hela eller större delen av 1900-talet och följt sin stad som genomgått stora förändringar. När de ännu var i medelåldern var Storgatan kantad med hus från främst 1800-talet. Nu återstår endast en rest här vid gatans ände mot Hamngatan och snart är även dessa hus rivna.
Porträtt av fröken Hilma Stenberg. För tiden moderiktigt klädd i vid kjol till kroppsnära blusliv. Född i Vadstena 1828 som förstfödda barn till spegelfabrikör Johan Henrik Stenberg och makan Anna Gustava Finnström. Hilma förblev ogift livet genom. Efter föräldrarnas död 1848 respektive 1852 kom hon större delen av sitt liv att verka som mamsell i handlare Johan Maurtizsons hushåll i Vadstena. Hon avled den 18 maj 1903 i sviterna av lungsäcksinflammation.
Gamla Dalarö. Dalaröklubben. Vid 1900-talets början fanns en populär sammanslutning som kallades Dalaröklubben. Den bestod till största delen av sommargäster och på programmet stod bl.a. teaterföreställningar och sommarfester. Initiativtagare till klubben var Dalarös badläkare, dr. Willner, som teaterdirektör fungerade tandläkare Ling. På bilden stiger just Kung sommar iland för att tas emot av folket, innan han med följe och musikkår beger sig till Schweizerdalen för att inleda sommarens festligheter.
Personvagn nr 59. Os vagn lastad med kol. Göteborg. Ångcentralen, uppförd i nordligaste delen av driftbangården, var avsedd för uppvärmning av tågsätten på bangården, ilgodsbyggnaden, maskinavdelningens manskapsbod samt tjänstelokaler och förrådslokaler. Ångcentralshuset innehöll pannrum, apparatrum, kolrum och slaggrum. Ångpanneanläggningen var av modernaste typ. Den bestod av tre dubbelpannor. De undre var flamrörspannor och de övre var tubpannor. Centralens skorsten mätte en höjd av 35 meter.
Stationshuset Byggt 1856 - 57. Stationen hade banhall 1856 - 1923. Ombyggt 1923 o 1930 2,1 m ö h. 1923, då en eldsvåda ödelade större delen av övervåningen verkställdes en grundlig modernisering och utvidgning av denna. I samband härmed bortflyttades spåren och plattformarna ur banhallen som ombyggdes och inreddes till en rymlig vänthall. Om- och tillbyggnad av stationens spårsystem gjordes 1927-30 inför BJs överflyttning av sin persontrafik till centralstationen 15 maj 1930
Stationshuset Stationshuset Byggt 1856 - 57. Stationen hade banhall 1856 - 1923. Ombyggt 1923 o 1930 2,1 m ö h. 1923, då en eldsvåda ödelade större delen av övervåningen verkställdes en grundlig modernisering och utvidgning av denna. I samband härmed bortflyttades spåren och plattformarna ur banhallen som ombyggdes och inreddes till en rymlig vänthall. Om- och tillbyggnad av stationens spårsystem gjordes 1927-30 inför BJs överflyttning av sin persontrafik till centralstationen 15 maj 1930
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.