Efter att den nya kyrkan i Hägerstad stod klar 1866 kom församlingens gamla kyrkorum i förfall. År 1893 besöktes platsen av personal från Riksantikvarieämbetet som fann att den gamla vittrade kyrkan fortfarande inrymde värdefulla inventarier. Följden blev att predikstolen och två medeltida altarskåp överlämnades till Historiska museet i Stockholm. Därefter iordningställdes kyrkan till ruin. Under 1930-talet kom en första restaurering igång. Murarna restes och byggnaden sattes under tak. En mer genomgripande upprustning kom under ingenjör Ture Jangviks ledning att genomföras från 1976. Här en serie bilder som visar kyrkans status 1974.
Från 299 kr
Station anlagd 1880 Stationshuset byggt 1901 och är ett en- och enhalvvånings hus i tegel. Sedan ett nytt stations hus byggts i centrala Everöd blev EVERÖD GAMLA håll- och lastplats. Efter nedläggningen 1936 behölls vissa spår för betlastning. Det nya stationshuset, öst om det gamla, står år 1991 kvar med uthus, godsmagasin och vattentorn. Det gamla stationshuset är nu förtiden ett bibliotek. medan den Nya stationshuset finns restaurangen "Stinsen" Vattentorn kvar utan tak Öster om stationshuset finns ett magasin kvar. Strax väster om stationshuset finns uthuset kvar, numera bland annat använt som duvslag. Restaurangen "Stinsen" är fortfarande kvar i Juli 2012 enligt banvakt.se
Stenebergs sockerbruk är Gävles äldsta industribyggnad, uppförd 1739, en av få bevarade industribyggnader av trä, byggnadsminne 1977. Sockersjuderiet anlades av några affärsmän i Gävle. Förde en tynande tillvaro under 1770-talet men rekonstruerades 1784 av Peter Brändström, Daniel Elfstrand och Samuel Valley. Verksamheten fortsatte till 1842. Sockerbruksladan uppfördes av byggmästaren Peter Gerdes, i timmer och fick brant tak med takkupor. Sedan sockerbruket lagts ner startades ett värdshus i lokalerna. Därefter drev G.E. Küsel bultan- och segelduksfabrik i några år. 1847 köptes Steneberg av Carl Fredrik Lindahl. Huvudbyggnad, arbetarbostäder, sockerbruksladan och tillhörande mark köptes 1893 av Gävle stad. Sockerbruksladan var en tid magasin för Länsmuseets större föremål. Meddelanden af Gestriklands Fornminnesförening 1908.
Vykort, "Halmstad, Stortorget". Marknadsdag med flera träbodar på torget, där de uppslagna luckorna bildar tak över kunderna. Till vänster står boden för Halmstads Ångkorvfabrik, som vid tiden för fotografiet påbörjat sin expansion. Ägaren Fredrik Johansson lät uppföra en gårdsbyggnad med nya fabrikslokaler (de gamla var för små) och bostad på Brogatan 41 i staden, som stod klart 1907. Affärerna gick mycket bra och flera butiker med Ångkorven öppnades över åren. 1934 lämnade man torghandeln och flyttade in i Saluhallen istället. I början av 1960-talet övertog bröderna Gustaf och Åke Bengtsson fabriken och affären vid Brogatan, då namnet ändrades till Halmstads Charkuterifabrik (HCF). Verksamheten fortsatte fram till slutet av 70-talet, då den lades ner.
Nya kyrkan. Före branden 1916. På 1860-talet beslöt församlingen att bygga en ny kyrka något ifrån den medeltida kyrkan. Byggmästare var P. Nordin från Trönö i Hälsingland och P.O Hillgren från Gästrikland. Kyrkan består av ett stort långhus och torn i väster där ingången finns. Väggarna är vitputtsade och taket tegelklätt. Tornhuven är klädd med kopparplåt. långhuset har tunnvälvt tak. 1916 skadades kyrkan av ett blixtnedslag. Tornspiran antändes och endast murarna återstod efter branden. Kyrkan återuppbyggdes något förändrad med A Thurdin från Härnösand som arketekt. Kyrkan återinvigdes 1919.
Stenebergs sockerbruk. Sockerbruksladan vid Stenebergsparken är Gävles äldsta industribyggnad, uppförd 1739 i timmer och fick ett brant tak med takkupor. Eftersom den är en av få ännu bevarade industribyggnader av trä i landet förklarades den som byggnadsminne 1977. Sedan sockerbruket lagts ner startades ett värdshus i lokalerna. Därefter en buldan- och segelduksfabrik i några år. 1847 köptes Steneberg av Carl Fredrik Lindahl, se Lindahl & Runers mekaniska verkstad, som i ladan förvarade gjutmodeller. Huvudbyggnad, arbetarbostäder, sockerbruksladan och tillhörande mark köptes 1893 av Gävle stad. Sockerbruksladan var en tid magasin för Länsmuseets större föremål.
Vykort, "Halmstad. Idrottsplatsen, 'Örjans vall'." Vy över fotbollsplan och åskådarläktaren. Idrottplatsen var färdig i juli 1922 och anlagd med bidrag utifrån en överenskommelse som träffats mellan Riksförbundet för idrottens främjande och Statens Arbetslöshetskommission i början av 1920-talet. Stadsfullmäktige i Halmstad antog en motion om att anlägga en idrottsplats som nödhjälpsarbete 1921. Halmstadsarkitekten S Uno Forthmeiier ritade alla byggnader kostnadsfritt. Sittplatsläktaren blev en stor attraktionmed plats för 425 åskådare. Publiken hade tidigare inte haft möjlighet att sitta under tak på ett sådant sätt och idrottsmännen hade nu en plats där man kunde byta om och duscha i direktanslutning till fotbollsplanen. (Se även bildnr 9255-9257)
Konstnär John Sjöstrand. J S arbetade på Sandbäcks Kakelfabrik, där Gerda Bruttes make var först kontorschef, senare disponent. J S dekorerade makarnas Bruttes hem på Odengatan 7, "Wallgården", där han i matsalens tak målade 24 hästar som springer runt och symboliserar, 12 stjärnbilder för månaderna och initialerna GBE för värdfolket,samt årtal.(14 Kvinnor i Kalmar:Gerda Brutte ,utgiven av Kicki Lundh,Bildningsförlaget) J S gav också ut en bok: Gamla Kalmarbilder 1928, Barometerns förlag. Se även insidan av bakre pärmen på Jeanssondynastien av Göran P D Adolfsson, som är prydd av ett släktträd över släkten Jeansson,målat av JS. Foto 1945-09-03
Vibyggerå kyrka. På 1860-talet beslöt församlingen att bygga en ny kyrka något ifrån den medeltida kyrkan. Byggmästare var P. Nordin från Trönö i Hälsingland och P.O Hillgren från Gästrikland. Kyrkan består av ett stort långhus och torn i väster där ingången finns. Väggarna är vitputsade och taket tegelklätt. Tornhuven är klädd med kopparplåt. långhuset har tunnvälvt tak. 1916 skadades kyrkan av ett blixtnedslag. Tornspiran antändes och endast murarna återstod efter branden. Kyrkan återuppbyggdes något förändrad med A Thurdin från Härnösand som arkitekt. Kyrkan återinvigdes 1919.
Bystad (Bysta) den 23 mars 1937. Den fristående klockstapeln, som hör till kyrkan, är gjord av trä och målad i gul färg (framgår ej av bilden). På det nedre takets alla fyra sidor finns varsin klocka med urtavla. Över det nedre taket finns själva kyrkklockan i ett utrymme med fria öppningar ut, och längst upp ett övre tak med en liten lökkupol och en vindflöjel. På vindflöjeln står det "1721", vilket ger uppgift om när klockstapeln byggdes. Marken är snöbelagd och bakom klockstapeln finns några träd.
Ånnaboda, fotojobb (?), arbetarkommun 70 år 12 februari 1968 En kvinna och två tonårspojkar befinner sig ute i naturen i Ånnaboda. De befinner sig vid sidan om en snödriva med en utskjutande kant över. Det ser ungefär ut som en halv grotta. De har tak över sina huvuden. Kvinnan sitter ned och de unga tonårspojkarna står upp. Kvinnan är i färd med att ge en av pojkarna skräp som han lägger i en plastpåse. Alla tre är klädda i mössor, jackor, byxor och pjäxor. En annan person sitter delvis skymd i bakgrunden. Till höger ligger en liten pulka samt tre lådor på marken.
Stockholm - Roslagens Järnvägar, SRJ Co 91 och SRJ Co 93 levererades efter ombyggnad i Arlöv 1948-12-15. Vagnarna SRJ Co 90, SRJ Co 92 och SRJ Co 94 levererades efter ombyggnad i Arlöv 1949-03-03. På bilden har alla ombyggda vagnar samlats. För samtliga vargar gällde att dom hade byggts om och reparerats vid ASJ Arlöv. Plattformarna har byggts in, beklädnaden invändigt av fanér har ersatts av dylik av masonit som målats i standardfärger, isolering i väggarna med Isoflex är utförd, sofforna ändrade och omstoppade tak- och plåtbeklädnaden reparerad där så erfordrades, 125 volt lysämnesrörsbelysning är installerad. Sofforna ändrade och stoppade på Mörby.
Arboga Mekaniska Verkstad, Meken, interiör från maskinverkstad och monteringsavdelning. Industrilokal med högt i tak, traverser och maskiner i rader. Två män arbetar vid var sin maskin. 25 september 1856 fick AB Arboga Mekaniska Verkstad rättigheter att anlägga järngjuteri och mekanisk verkstad. Verksamheten startade 1858. Meken var först i landet med att installera en elektrisk motor för drift av verktygsmaskiner vid en taktransmission (1887). Gjuteriet lades ner 1967. Den mekaniska verkstaden lades ner på 1980-talet. Läs om Meken i Hembygdsföreningen Arboga Minnes årsbok från 1982.
Manbyggnaden, framsidan och ena gavelen. Uppförd av kalksten, spritputsad och avfärgad i vitt. Tak täckt med svart skiffer. Balkongen uppförd 1930 efter ritningar av arkitekten Erik Fant. Innan altanen tillkom fanns även i bottenvåningen sju axlar. Ottenby kungsgård är en herrgård i Mörbylånga kommun. Ottenbys nämns första gången i skrift år 1282. Under medeltiden omfattade Ottenby 19 gårdar och tillhörde Nydala kloster. Gårdarna drogs in av Gustav Vasa och gjordes till kungsladugård med schäferi och stuteri. Ett statligt stuteri för hästar till armén fanns 1831-1892. Även senare fortsattes stuteriverksamheten och många framgångsrika halvblodshästar föddes upp på Ottenby. Till kungsgårdens byggnader hör huvudbyggnaden med flyglar, ruiner av äldre uthusbyggnader, samt Karl X Gustafs mur, som begränsade kronans egendom mot norr och uppfördes 1654-55 för att stänga in de kungliga dovhjortarna i lunden. Huvudbyggnaden uppfördes 1804 efter ritningar av hovintendent Carl Fredrik Sundvall. Det är en vitputsad stenbyggnad med valmat tak. Flygelbyggnaderna är uppförda i kalksten under slutet av 1700-talet.Sedan 1935 är Ottenby kungsgård ett statligt byggnadsminne. Gården ägs av Statens fastighetsverk. Källa Wikipedia 2009-10-23.
Gårdsinteriör från Wallenbergska trädgården i Linköping. Utifrån andra fotografier är år 1898 en rimlig datering. Inte lång tid före bildens tillkomst hade gården tillhört landssekreterare Adolf Wallenberg och dennes maka. Dessa och inte minst den tidigare ägaren, stadsläkare Johan August Åman, hade anlagt en ståndsmässig trädgård som vid sidan av nytto- och blomsterland kunde medräkna ruddamm, promenadstråk, dekorativa ekonomihus och mer därtill. Det märkliga lusthuset på bilden finns beskriven av Wallenbergs systerdotter Ulla Linder, som i sin barndom ofta besökte platsen. Grottan som det kallades var uppfört under Wallenbergs tid. Dess ytterväggar var klädda med granbark, utom framsidan som bestod av ostronskal. Huset innehöll två rum. Det första hade handmålade tapeter på väggar och tak och saknade fönster förutom små runda gluggar i taket. Det inre rummet hade rundad form och här var väggar och tak klädda med blå-och vitrandig bomullsväv. I byggnaden förvarades främst utrustning och redskap till sällskapsspel. Till höger om Grottan skymtar änden på den kägelbana som Adolf Wallenberg lät iordningställa 1868. Upplysningsvis kom den via en tid på Drabbisdal i Vreta kloster att flyttas till friluftsmuseet Gamla Linköping. Vid tiden för bilden var fastigheten invecklad i en rad avstyckningar och ägobyten. Några personer som överensstämmer med bildens kvinnor har inte gått att finna.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.