fotografi, påsiktsbild, teckning, bilder
Från 299 kr
Smedjan står som ett bakbygge till flygelns snickarbod, det finns en inre dörr mellan dem. Smedjan verkar med sitt vildlagda flistak vara äldre än flygeln, men det är troligen tvärs om: en av magasinsloftets vädringsluckor är igensatt när smedjans tak kom att dölja den. Smedjan har utåtgående dubbeldörrar, vilket är typiskt. Smedjor och vagnbodar var de enda byggnaderna med utåtgående dörrar iom att dörrarna inte fick ta upp utrymme invändigt pga av alla saker och redskap innanför. Ursprungligen hade smedjan luckor i stället för fönster. Snickarbodens blyinfattade fönster är återanvänt från manbyggnadens vardagsstuga, när dess fönster moderniserades på 1800-talets mitt. I förgrunden skymtar bruklavar.
Vi ser Dahlbys lilla ladugård, byggd i resvirke med halmtak. Den är nog inte mer än max 15 år gammal. Till vänster var det fähus och till höger lada, egentligen diverseutrymme. Höhäcken tyder på att man höll häst. Skjulet till höger var en udda byggnad med ett platt tak täckt med halm, det kunde knappast ha varit särskilt tätt. åtminstone gaveln mot vedtravarna ser ut att ha varit en bulvägg, kanske också baksidan, medan framsidan var öppen. Den fungerade nog som vedbod eller allmänt förråd. Ordentligt med ved har man samlat på sig, delvis ovanligt fint staplad. I dörren står sannolikt Hans Dahlby 51 år.
Här är en byggnad som aldrig blivit färdigbyggd! Man ser att det är ganska väl staplat av rätt liten och tunn sten som mestadels ser ut att vara rund i kanterna. Det betyder att boden är byggd av sten man plockat på åkrarna. Puts fick man väl aldrig råd till. Säkerligen hade man planerat att göra tak och gavelspetsar, men det blev av okänd anledning aldrig av. Man har bara slängt lite sänger över murarna och kastat upp lite halm, det kan inte ha varit särskilt tätt. Dörrar och fönster verkar man heller aldrig ha fått i. T v skymtar man Fie Oskar J.O. Larssons part.
Här ses den stora ladugårdens norrsida en tidig morgon när ljuset ligger på. Det skall vara den 20:e maj, men på åkern växer gröda, vilken knappast kan ha stått kvar över vintern. Är det fel datum? Närmast ligger ladan med lucka och ladport, därefter ses två av gödseldörrarna till fähusen, halmstacken döljer troligen den tredje dörren. Mot ladans gavel står en mängd trolar till bandtunar och annat virke. Det är typiskt att man ställde upp virke som man inte kunde lagra under tak på det här sättet. I bildens kant står en grenvedshög.
Parti av Föreningsgatan i Linköping med blicken vänd mot gatans udda husnummer med början vid Föreningsgatan 5. Vid gatans krön korsar Lindhultsgatan och bortom synfältet Magistratsgatan, Karlbergsgatan och slutligen Skyttegatan i bildens fond. I vinkelställd riktning begränsades området av Djurgårdsgatan och Stolplyckegatan utmed Magistratshagen. Bostadsområdet hade vuxit fram från omkring förra sekelskiftet och låg till en början utanför stadens regelverk. Bostädernas standard var generellt låg. "Tak över huvud" och låga hyror var för flertalet av överskuggande betydelse i tidens omfattande bostadsbrist. Nu, 1968, hade de flesta husen dessutom förfallit och området belastades med ett allt sämre rykte.
Interiör från nya kyrkan i Skärkind. Kyrkobyggnaden uppfördes under åren 1835-36 efter ritningar av Justus Weinberg. Som byggmästare anlitade församlingen den välrenommerade byggmästaren Abraham Nyström. Interiören blev rymlig med tunnvälvt tak och korsarmar i öster och väster. Ett blixnedslag 1906 tilltvingade ett omfattande restaureringsarbete. Nyströms korinredning byttes i stora drag ut för en mer livlig jugendstil. Ett halvrunt fönster i koret murades igen, två rikt dekorerade dörrar och nummertavlorna samt altartavlan av Pehr Hörberg togs bort för att ersättas med bland annat det stora bildskåpet över altaret. Predikstolen utfördes av byggmästarens son, Johan Nyström.
Vy från Kanberget mot Linköpings centrala delar. Bilden är odaterad men kan bestämmas till något av 1900-talets första år. Motivet får betraktas som unikt i den bemärkelsen att det fångat hovmarskalk Carl Adolf Gyllenrams sällan avbildade bostad. Vi skymtar den herrgårdsliknande bostaden inbäddad i grönska närmast till höger. Byggnaden revs 1906 för att ge plats för det så kallade Lorichska huset med entré vid Barnhemsgatans möte med Storgatan. En annan byggnaden i bilden med få dokumentationer är huset med valmat tak -mitt i bilden- som länge fungerade som boställe för stiftets konsistorienotarie. Vägstråket i förgrunden motsvarar Västra vägens löp i Kanbergsområdet.
Taket på sporthallen i april 1956. De eleganta betongbågarna bortades rena inför invigningen av sporthallen. Invigningen av sporthallen var den 6 oktober 1956. Arkitekt Hans Westman. I Corren kunde man läsa: "Östergötlands första stora arena för inomhusidrott" och att den kunde nyttjas för konserter, föredrag, utställningar och konserter, Parken färdigställdes sommaren 1958. Takarbete. Tak. ... 385 bilder om Linköping på 1950-talet från tidningen Östgötens arkiv. Framtidstro och optimism är ord som sammanfattar Linköping på femtiotalet. Årtiondet innebar satsningar för att förbättra linköpingsbornas livsvillkor. Bostadsfrågan och trafiklösningarna dominerade den lokalpolitiska agendan. Bilderna digitaliserades år 2013.
Stockholm - Roslagens Järnvägar, SRJ Co 91 och SRJ Co 93 levererades efter ombyggnad i Arlöv 1948-12-15. Vagnarna SRJ Co 90, SRJ Co 92 och SRJ Co 94 levererades efter ombyggnad i Arlöv 1949-03-03. På bilden har alla ombyggda vagnar samlats. För samtliga vargar gällde att dom hade byggts om och reparerats vid ASJ Arlöv. Plattformarna har byggts in, beklädnaden invändigt av fanér har ersatts av dylik av masonit som målats i standardfärger, isolering i väggarna med Isoflex är utförd, sofforna ändrade och omstoppade tak- och plåtbeklädnaden reparerad där så erfordrades, 125 volt lysämnesrörsbelysning är installerad. Sofforna ändrade och stoppade på Mörby.
Stenebergs sockerbruk. Sockerbruksladan vid Stenebergsparken är Gävles äldsta industribyggnad, uppförd 1739 i timmer och fick ett brant tak med takkupor. Eftersom den är en av få ännu bevarade industribyggnader av trä i landet förklarades den som byggnadsminne 1977. Sedan sockerbruket lagts ner startades ett värdshus i lokalerna. Därefter en buldan- och segelduksfabrik i några år. 1847 köptes Steneberg av Carl Fredrik Lindahl, se Lindahl & Runers mekaniska verkstad, som i ladan förvarade gjutmodeller. Huvudbyggnad, arbetarbostäder, sockerbruksladan och tillhörande mark köptes 1893 av Gävle stad. Sockerbruksladan var en tid magasin för Länsmuseets större föremål.
Stenebergs sockerbruk är Gävles äldsta industribyggnad, uppförd 1739, en av få bevarade industribyggnader av trä, byggnadsminne 1977. Sockersjuderiet anlades av några affärsmän i Gävle. Förde en tynande tillvaro under 1770-talet men rekonstruerades 1784 av Peter Brändström, Daniel Elfstrand och Samuel Valley. Verksamheten fortsatte till 1842. Sockerbruksladan uppfördes av byggmästaren Peter Gerdes, i timmer och fick brant tak med takkupor. Sedan sockerbruket lagts ner startades ett värdshus i lokalerna. Därefter drev G.E. Küsel bultan- och segelduksfabrik i några år. 1847 köptes Steneberg av Carl Fredrik Lindahl. Huvudbyggnad, arbetarbostäder, sockerbruksladan och tillhörande mark köptes 1893 av Gävle stad. Sockerbruksladan var en tid magasin för Länsmuseets större föremål. Meddelanden af Gestriklands Fornminnesförening 1908.
Bystad (Bysta) den 23 mars 1937. Den fristående klockstapeln, som hör till kyrkan, är gjord av trä och målad i gul färg (framgår ej av bilden). På det nedre takets alla fyra sidor finns varsin klocka med urtavla. Över det nedre taket finns själva kyrkklockan i ett utrymme med fria öppningar ut, och längst upp ett övre tak med en liten lökkupol och en vindflöjel. På vindflöjeln står det "1721", vilket ger uppgift om när klockstapeln byggdes. Marken är snöbelagd och bakom klockstapeln finns några träd.
Ånnaboda, fotojobb (?), arbetarkommun 70 år 12 februari 1968 En kvinna och två tonårspojkar befinner sig ute i naturen i Ånnaboda. De befinner sig vid sidan om en snödriva med en utskjutande kant över. Det ser ungefär ut som en halv grotta. De har tak över sina huvuden. Kvinnan sitter ned och de unga tonårspojkarna står upp. Kvinnan är i färd med att ge en av pojkarna skräp som han lägger i en plastpåse. Alla tre är klädda i mössor, jackor, byxor och pjäxor. En annan person sitter delvis skymd i bakgrunden. Till höger ligger en liten pulka samt tre lådor på marken.
Grundsunda kyrka. Stenkyrkan är troligen uppförd på 1300-talet. Stilen är gotisk med stomme av gråsten och tegel i dörr- och fönsteröppningar. Under senmedeltiden försågs kyrkorummets innertak med två stjärnvalv, samtidigt som yttertaket höjdes och blev brantare. Vapenhus och sakristia tillkom senare och fick innertak med kryssvalv. Omkring år 1600 försågs väggar och tak med kalkmålningar som målades över på 1800-talet. 1936 togs ett korfönster upp och försågs med glasmålning av Fredrik Henkelmann. Kyrkans sadeltak är klätt med träspån. Mitt på taket står en spetsig takryttare med flöjel som bär årtalet 1769.
Nya kyrkan. Före branden 1916. På 1860-talet beslöt församlingen att bygga en ny kyrka något ifrån den medeltida kyrkan. Byggmästare var P. Nordin från Trönö i Hälsingland och P.O Hillgren från Gästrikland. Kyrkan består av ett stort långhus och torn i väster där ingången finns. Väggarna är vitputtsade och taket tegelklätt. Tornhuven är klädd med kopparplåt. långhuset har tunnvälvt tak. 1916 skadades kyrkan av ett blixtnedslag. Tornspiran antändes och endast murarna återstod efter branden. Kyrkan återuppbyggdes något förändrad med A Thurdin från Härnösand som arketekt. Kyrkan återinvigdes 1919.
Vibyggerå kyrka. På 1860-talet beslöt församlingen att bygga en ny kyrka något ifrån den medeltida kyrkan. Byggmästare var P. Nordin från Trönö i Hälsingland och P.O Hillgren från Gästrikland. Kyrkan består av ett stort långhus och torn i väster där ingången finns. Väggarna är vitputsade och taket tegelklätt. Tornhuven är klädd med kopparplåt. långhuset har tunnvälvt tak. 1916 skadades kyrkan av ett blixtnedslag. Tornspiran antändes och endast murarna återstod efter branden. Kyrkan återuppbyggdes något förändrad med A Thurdin från Härnösand som arkitekt. Kyrkan återinvigdes 1919.
Sommaren 1925 besökte Östergötlands museums utsände Hägerstads ödekyrka för en antikvarisk undersökning. Kyrkobyggnaden hade låtits förfalla sedan församlingens nya kyrka invigts 1866 och nu hade sönderfallet nått kritiska nivåer. Under 1930-talet kom en viss upprustning av ruinen att genomföras och byggnaden sattes bland andra insater under tak. I senare tid har ruinen genomgått en mer omfattande restaurering och fungerar sedan 1978 åter som gudstjänstlokal. Från undersökningens något undermåliga fotografier får vi en uppfattning om hur ruinen tog sig ut före 1930-talets åtgärder. Här kyrkoruinens södra fasad.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.