Häusating eller rättare sagt täckating betyder att agen skall läggas på taket på en enda dag. Agbasen skall se till att allt material finns på plats och räkna ut hur många som behövs för att klara arbetet på en dag. Sedan leder han arbetet under dagen. Åsarna och raftarna sattes på plats redan dagen innan, kanske hängde man agen om helarna då också, i o m att det är ett viktigt och tidskrävande arbete. 14 erfarna män står uppe på taket och lägger agen. De mest betrodda, byxkalarna, lägger agen ute vid gavlarna. De virar vidjor, den flätade agen, runt vindskaidsraften, den barkade stången längst ut. Det är mycket viktigt att detta görs noggrant, annars kan agtaket blåsa bort. T h nere på marken ser man en gubbe vira vidjor av agen. Det var ofta gubb-, sork- eller källingorkearbete. Övriga mindre erfarna la bördar med ag runt ett dubbelt rep, som bands ihop med ett bagghorn. Karlarna på taket drog sedan upp agbunten, här i fem banor. Agen trampades sedan fast mot raftarna. För att ytterligare packa agen slog man agen, vilket två karlar gör med en täckstake.

Från 299 kr

Här har Masse byggt upp bilden på ett fantastiskt sätt. Spitsplogen står med stöd aven liten käpp, så man tydligt ser dess form. Gräset utgör en diskret bakgrund förplogen. Plogen omramas av en vedbod med grenhögar och vedtravar och bakom dessa står ett par träd, varav det större är en oxel. Spitsplogen är ett sk sulårder som man från bronsåldern och framåt använt för brytning och luckring av åkerjorden, både på åkerns längd och bredd, varefter man harvade. Spitsplogen är symmetrisk och föser jorden åt båda sidor. Den består av järnskodd fot som fyser i marken. Den är fäst vid en böjd dragstång av självvuxet virke samt en lite styrstake baktill. Spitsplogen fortsatte att användas även efter det att vändplogen slagit igenom och då främst vid uppdragande av rader till potatis och senare till upptagning av dessa. Se Bild nr 9 och 12! Bilden är tagen på Jakob Karlssons, Fäi-Jakås, gård. Vedboden är ett bulhus klätt med bräder. Taket är täckt med spån. På nocken sitter en en fågelholk, något som förr var vanligt på hus och i träd. Bilden visar också en stor grenhög med ris och två s k flovedsstaplar, ved för den kommande vintern liggande på tork. Grenar högg man i bitar, även ganska grova sådana, medan floveden var så pass grov att den måste sågas, vilket tog längre tid. Ris och smågrenar samt tjocka bitar eldades i öppna spisen, medan medelstor rakvuxen ved användes till järnspisen och kakelugnen. Det gick åt stora mängder och ved var ofta en bristvara.

Från 299 kr

Här har Masse helt plötsligt fogat in en bild på det torp som han bodde i som fritidshus! Han och hans fru Majken född Sundahl hade köpt torpet 1907 av Hans Karlsson på Hallsarve, vän till Klintbergs. Hur Karlssons blivit ägare är oklart, men marken tillhörde ursprungligen Kauparve och hade tidigare möjligen hört till den part som Hans ursprungligen kom från. Fastigheten bebyggdes omkring 1860 av Nils Petter Persson född 1833 i Stånga, gift 1860 med Anna Greta Boddin född 1841 från Bönde. De fick tre barn, men ingen av dessa tog över stugan och därefter köpte Klintbergs den. Masse och Majken hade den till Majkens död 1933, då dottern musikläraren Maja Klintberg född 1889 ärvde den. Hon hyrde ut ladugården, som blivit ombyggd, till vandrarhem åt Svenska Turistföreningen. Maja sålde omkring 1947 torpet med tillhörande 12 tunnland mark, liksom Allmänningen som hon köpt året före till läroverksläraren Martin Klint i Visby. Hans son (?) Lars Klint med fru Lotten ärvde sedan fastigheten och därefter deras dotter Liselott med make Berni Gumauskas, vilka nu är ägare till fastigheterna. Till vänster ser vi Nils Petter Perssons lilla ladugård, troligen med kohus till vänster och stall till höger. Därefter ses några småbodar. Till höger ses bostadshuset, vilket kan vara ett 1700-tals bulhus i grunden, flyttat hit och inpanelat. Den stora oxeln mitt i bilden var vid förra sekelskiftet det enda trädet på denna dela av Laus backar.

Från 299 kr

En intressant bild av gårdsmiljön hos Melanders på Bjärges. Med "häusi" avses på gotländska uthusen, ekonomibyggnaderna, medan bostadshus benämns "byggning". Melanders "häusi" består troligen av från vänster: vedbod i trä med vedtravar utanför, ladugård sannolikt innehållande från vänster kohus med hoimd, hörum t h, portlider, stall fast det verkar vara mycket trångt mellan portarna, lada bakom ladportarna och i vinkel tröskhus. Boden i trä kan innehålla grishus och lammhus. Byggnaderna uppvisar de olika takmaterial som fanns att tillgå, från vänster: halm, ag, falar, spån. Längst t h skymtar takkanten på manbyggnaden. Om man ser i gräset nedanför och fram mot kvinnorna, ser man grundstenar i marken. Det betyder att man rivit brygghuset som stod mycket trångt inpå manbyggnaden, se Bild 555. När grannparten revs 1907, fick Melanders dess gårdstomt och behöll då dess brygghus, vilket var större och modernare än det gamla. August Melander och hustrun Matilda född Larsson båda från När köpte gården först 1908, så diskussion om tomt och brygghus måste ha skett innan köpet var klart. Melanders hade troligen varit en tid i Amerika och kanske tjänat så mycket pengar att de hade råd med ett gårdsköp. Deras två äldsta barn Emrik och Ester var födda i USA. Denna gårdspart hade före Melanders tid bytt ägare flera gånger, förre ägaren Hallander drunknade 1907 och Melanders köpte gården av dödsboet. Personerna på bilden bär arbetskläder, två av kvinnorna har säckförkläden. Man kan bara gissa vilka de är: Från vänster Ingegerd, 4 år, mamman Matilda, 42 år, Matildas mor och Augusts mor.

Från 299 kr

Sågverksarbetare vid Hybo-sågen omkr. 1920. Övre raden fr.v. 1 Nils Roos, 2 Edvin Roos, 3 P.J. Jönsson, 4 Valfrid Roos, 5 ?, 6 Bertil Björk, 7 Gustav Roos, 8 Joh. Nyblad, 9 Oskar Björk, 10 Gereon Viklund, 11 Pelle Bengtsson, 12 Erik Forslin, 13 Edvin Svensk, 14 Ivar Roos, 15 Karl Nyström, 16 Rudolf Halvarsson. Nästa rad fr.v. 1 Helge Persson, 2 Bernhard Björk, 3 Pelle Hallman, 4 Karl Höög?, 5 Julius Engren, 6 Johan Jonsson, 7 Sigfrid Jönsson, 8 Kalle Glas, 9 Einar Roos, 10 Otto Broman, 11 Sixten Holmqvist, 12 Gösta Nyblad, 13 ?, 14 Hjalmar Engelfeldt, 15 Faktor Berg, 16 Konrad Ehnebom, 17 And.Andén, 18 Kalle Jonsson, 19 Vidar Eriksson. Sittande fr.v. 1 Mattias Forslund, 2 Johan Danielsson, 3 Eugen Rosén, 4 Verner Nilsson, 5 Alfred Hallin, 6 Sixsten Nyblad, 7 ?, 8 Elov Björkman, Pojken framför Tage Johansson. På marken fr.v. 1?, 2 Einar Lundgren, 3 Gunnar Vennberg, 4 Oskar Larsson, 5 Ragnar Johansson, 6 Helmer Svensson, 7 Ville Holmqvist, 8 Algot Gustavsson, 9 Hjalmar Bodin. 10?, 11 Birger Göransson.

Från 299 kr

Sågverksarbetare vid Hybo-sågen omkr. 1920. Övre raden fr.v. 1 Nils Roos, 2 Edvin Roos, 3 P.J. Jönsson, 4 Valfrid Roos, 5 ?, 6 Bertil Björk, 7 Gustav Roos, 8 Joh. Nyblad, 9 Oskar Björk, 10 Gereon Viklund, 11 Pelle Bengtsson, 12 Erik Forslin, 13 Edvin Svensk, 14 Ivar Roos, 15 Karl Nyström, 16 Rudolf Halvarsson. Nästa rad fr.v. 1 Helge Persson, 2 Bernhard Björk, 3 Pelle Hallman, 4 Karl Höög?, 5 Julius Engren, 6 Johan Jonsson, 7 Sigfrid Jönsson, 8 Kalle Glas, 9 Einar Roos, 10 Otto Broman, 11 Sixten Holmqvist, 12 Gösta Nyblad, 13 ?, 14 Hjalmar Engelfeldt, 15 Faktor Berg, 16 Konrad Ehnebom, 17 And.Andén, 18 Kalle Jonsson, 19 Vidar Eriksson. Sittande fr.v. 1 Mattias Forslund, 2 Johan Danielsson, 3 Eugen Rosén, 4 Verner Nilsson, 5 Alfred Hallin, 6 Sixsten Nyblad, 7 ?, 8 Elov Björkman, Pojken framför Tage Johansson. På marken fr.v. 1?, 2 Einar Lundgren, 3 Gunnar Vennberg, 4 Oskar Larsson, 5 Ragnar Johansson, 6 Helmer Svensson, 7 Ville Holmqvist, 8 Algot Gustavsson, 9 Hjalmar Bodin. 10?, 11 Birger Göransson.

Från 299 kr

'Monterad myrslok. :: :: Text till bilden: ''Myrsloken, en märkvärdig djurform, tillhör Sydamerikas urskogar. Han har inga tänder, och underkäken är alls icke danad för tuggning. Men han har en trådformig, långt utsträckbar tunga, med tillhjelp af hvilken han inhemtar sin föda, myror och termiter. Han är försedd med stora och skärande framklor, med hvilka han banar sig väg till termiternas boningar. Dessa klor äro ock hans enda försvarsvapen, men derjemte fruktansvärda, enär djuret jemte dem eger mycket styrka i framkroppen. Han är trög och långsam i sina rörelser och rör sig med besvärlighet på marken. Han är ock en dålig klättrare och använder dervid sin svans. Honan skall blott föda en unge, hvilken länge bäres af modern på ryggen. Köttet har en stark lukt, men ätes af negrerna.'' /August Wilhelm Malm år 1866. :: :: Serie med fotonr. 7079:1-37. Fotografierna är monterade i en liten bok, inbunden, med titel ''Fotografier öfer Däggdjur och foglar. Texter av A. W (1866). Malm. Boken återfinns i Göteborgs Naturhistoriska Museums bibliotekssamling under ''Äldretryck''. På baksidan av varje foto finns en text om arten. :: :: Se även fotonr. 5693:1-4.'

Från 299 kr

'Monterad tjäder. :: :: Text till bilden: ''Tjädern räknas till orrslägtet, som bland hönsfoglarna utmärker sig genom helt ludna fötter, men undantag af tårna. Denna stora och kostbara fogel är i gamla verldens mer tempererade skogstrakter, hvad vilda kalkonen är för samma trakter i Nordamerika. I Skandinavien är han allmän från Skåne till långt upp i Enare lappmark. Barrskogen är hans käraste tillhåll. Der har han ock sitt bo på marken. Är denna bar, träffas han om dagen merendels der. Om natten, eller då snö höljer jorden, hvilar han på trädens grenar. Likasom så många andra hönsfåglar lefver tjädern i månggifte, hvilket annars sällan förekommer bland foglarna. Då hans kött är så eftersöktt, jagas och dödas han på flerfaldiga sätt, men omtänksamma jägare spara alltid honan. Han lefver mest af barr, bär och knoppar. Ungarna lefva i början mest af insekter.'' /August Wilhelm Malm år 1866. :: :: :: Serie med fotonr. 7079:1-37. Fotografierna är monterade i en liten bok, inbunden, med titel ''Fotografier öfer Däggdjur och foglar. Texter av A. W (1866). Malm. Boken återfinns i Göteborgs Naturhistoriska Museums bibliotekssamling under ''Äldretryck''. På baksidan av varje foto finns en text om arten. :: :: Se även fotonr. 5693:1-4.'

Från 299 kr

Knaparydsstugan - Onsalas äldsta ryggåsstuga, sannolikt uppförd under 1600-talet. Knaparydet betecknade en gång de skoglösa och bergiga markerna mellan Vikaholm och Gjövik ägda av Råö säteri/Knapagårdarna. Över seklerna hände det att delar av den bördigare marken "intogs", d v s inhägnades för nyodling, och att små bostäder uppfördes på ofri grund. Det var fattiga som bebodde dessa "lägenheter". Lägenheten med Knaparydsstugan var minst, men var redan under 1600-talet ett torp kallat Lyckerij eller Ryet, lydande under säteriet. Den lilla ryggåsstugan var sammanbyggd med ladan och taken täcktes med långtång och senare med torv (tegeltaket tillkom före 1920). Hushållet bestod av ca 6-8 personer, men männen gick på sjön så kvinnor och barn fick sköta om det lilla man hade av odling och djur. Dessa "backhussittare" på Knaparydet fick understöd av socknens fattigkassa för att klara livhanken. Sally Therese Andersson (f 1879) och hennes dotter Ethel blev de sista av fyra generationer av samma sjömanssläkt att bebo Knaparydsstugan. Sally Therese hade löst in tomten 1937 och sålde den på 1950-talet. Nordhallands Hembygdsförening och Onsala Hembygdsgille köpte stugan och flyttade den med inventarier till Utholmen i Gottskär. Uthuslängan kortades då av med ca 1/3. Dessvärre blev byggnaden vandaliserad och därför flyttad 1985 till en plats vid kyrkstallarna intill Onsala kyrka där den fortfarande (2022) står kvar.

Från 299 kr

Sågverksarbetare vid Hybo-sågen omkr. 1920. Övre raden fr.v. 1 Nils Roos, 2 Edvin Roos, 3 P.J. Jönsson, 4 Valfrid Roos, 5 ?, 6 Bertil Björk, 7 Gustav Roos, 8 Joh. Nyblad, 9 Oskar Björk, 10 Gereon Viklund, 11 Pelle Bengtsson, 12 Erik Forslin, 13 Edvin Svensk, 14 Ivar Roos, 15 Karl Nyström, 16 Rudolf Halvarsson. Nästa rad fr.v. 1 Helge Persson, 2 Bernhard Björk, 3 Pelle Hallman, 4 Karl Höög?, 5 Julius Engren, 6 Johan Jonsson, 7 Sigfrid Jönsson, 8 Kalle Glas, 9 Einar Roos, 10 Otto Broman, 11 Sixten Holmqvist, 12 Gösta Nyblad, 13 ?, 14 Hjalmar Engelfeldt, 15 Faktor Berg, 16 Konrad Ehnebom, 17 And.Andén, 18 Kalle Jonsson, 19 Vidar Eriksson. Sittande fr.v. 1 Mattias Forslund, 2 Johan Danielsson, 3 Eugen Rosén, 4 Verner Nilsson, 5 Alfred Hallin, 6 Sixsten Nyblad, 7 ?, 8 Elov Björkman, Pojken framför Tage Johansson. På marken fr.v. 1?, 2 Einar Lundgren, 3 Gunnar Vennberg, 4 Oskar Larsson, 5 Ragnar Johansson, 6 Helmer Svensson, 7 Ville Holmqvist, 8 Algot Gustavsson, 9 Hjalmar Bodin. 10?, 11 Birger Göransson.

Från 299 kr

Sågverksarbetare vid Hybo-sågen omkr. 1920. Övre raden fr.v. 1 Nils Roos, 2 Edvin Roos, 3 P.J. Jönsson, 4 Valfrid Roos, 5 ?, 6 Bertil Björk, 7 Gustav Roos, 8 Joh. Nyblad, 9 Oskar Björk, 10 Gereon Viklund, 11 Pelle Bengtsson, 12 Erik Forslin, 13 Edvin Svensk, 14 Ivar Roos, 15 Karl Nyström, 16 Rudolf Halvarsson. Nästa rad fr.v. 1 Helge Persson, 2 Bernhard Björk, 3 Pelle Hallman, 4 Karl Höög?, 5 Julius Engren, 6 Johan Jonsson, 7 Sigfrid Jönsson, 8 Kalle Glas, 9 Einar Roos, 10 Otto Broman, 11 Sixten Holmqvist, 12 Gösta Nyblad, 13 ?, 14 Hjalmar Engelfeldt, 15 Faktor Berg, 16 Konrad Ehnebom, 17 And.Andén, 18 Kalle Jonsson, 19 Vidar Eriksson. Sittande fr.v. 1 Mattias Forslund, 2 Johan Danielsson, 3 Eugen Rosén, 4 Verner Nilsson, 5 Alfred Hallin, 6 Sixsten Nyblad, 7 ?, 8 Elov Björkman, Pojken framför Tage Johansson. På marken fr.v. 1?, 2 Einar Lundgren, 3 Gunnar Vennberg, 4 Oskar Larsson, 5 Ragnar Johansson, 6 Helmer Svensson, 7 Ville Holmqvist, 8 Algot Gustavsson, 9 Hjalmar Bodin. 10?, 11 Birger Göransson.

Från 299 kr

Ambrotyp som fångat regementsläkarna Anders Jacob Cnattingius, Carl Anton Wetterbergh och Reinhold Bergman. Enligt uppgift är bilden tagen vid den militära övningsplatsen Malmen utanför Linköping. Cnattingius föddes i Normlösa som son till kontraktsprosten Johan Anders Cnattingius och dennes maka Maria Elisabet Schollin. Efter studier i Uppsala nådde han medicine doktorsgrad 1841 och kort därefter tillträdde han tjänsten som stadsläkare i Skänninge och bataljonsläkare vid Första livgrenadjärregementet i Linköping. Från 1862 till sin död var han bosatt i Örebro för sitt arbete som regementsläkare vid Närkes regemente. Wetterbergh var bördig från Jönköping och inledde 1831 sin första högre tjänst som bataljonsläkare vid Smålands regemente. Från 1837 var han regementsläkare vid Jämtlands fältjägarregemente, för att 1847 tillträda samma tjänst vid Första livgrenadjärregementet i Linköping. Han är vid sidan av sin läkargärning känd som skriftställare under pseudonymen "Onkel Adam" och utgav bland annat barntidningen Linnéa. Bergman avlade sin doktorsexamen 1855 och tillträdde samma år tjänsten som stadsläkare i Söderköping och vidare Linköping. Från 1858 även bataljonsläkare vid Första livgrenadjärregementet i Linköping och från 1861 samma tjänst vid stadens Andra livgrenadjärregementet.

Från 299 kr

Det här var ytterligare ett av småställena nedåt Nybro tillkomna på 1800-talets slut. Platsen tillhörde före skiftet När och kallades Sandbo Ajnar Förste kände ägaren till detta ställe var Lars Johanssons Kauparve son Niklas Larsson född 1835. Han gifte sig 1862 med Lena Cajsa Clasdotter född 1841 från Hallbjänne på När. De fick 4 barn, men inget tog över stället, utan Niklas sålde det 1895 till Ferdinand Jakobsson uppe på första Hallsarveparten härifrån sett. Ferdinand sålde stället till fiskaren Anton Petter Boberg född 1837 från Bomunds i Hammaren på När, gift med Brita Cajsa Tomasdotter född 1833 från Kauparve idag Franzéns part. Petter och Brita Cajsa bodde före köpet i en liten stuga som stod mellan manbyggnaden och ladugården på Kauparves sydligaste part. 1917 var Bobergs gamla och sålde stället till Gunnar Jakobsson född 1896, son till ovannämnde Ferdinand Jakobsson på Hallsarve. Gunnar gifte sig detta år med Hermanna Olsson född 1892 från Alskog och de fick två barn. Gunnar var småbrukare och fiskare. Efter hans död såldes det mesta av marken ifrån och stället köptes 1973 av försvarsdirektören Ove Silvén född 1920 i Visby. Han bodde här till 2000 (?), då stället Köptes av Kaupre Ridsport. Bilden visar Petter Bobergs ladugård bestående av två byggnader, troligen hitflyttade av Niklas Larsson på 1860-talet när stället etablerades. Det är bulbyggnader, där den högra byggts till åt vänster med en lada i resvirke. Den vänstra ladugårdsbyggnaden har innehållit en fähusdel med hoimd, hörum, och höjts med ett foderloft. Den högra innehöll troligen dubbelt fähus med hoimd på gaveln och lada till vänster. Det ser inte ut som om ladugården är särskilt använd. Petter Boberg var nog fiskare och inte lantbrukare. Till höger skymtar Olof Laurells manbyggnad, se Bild 964. Ställena låg med tomterna mot varandra och en bit ut på åkrarna från vägen sett jämfört med idag.

Från 299 kr

Masse har tagit denna fina familjebild av Söderlunds och Jakobsssons framför stugan på backen. Första kända ägare var Mattias Niklas Olofsson född 1831 från Mattsarve, gift 1857 med Magdalena Elisabet Persdotter från Kauparve och de byggde det lilla stället här. Möjligen ägde Kauparve marken här före skiftet. Omkring 1896 köpte Lars Jakobsson född 1863 från Hallsarve försvunna ställe nere från vägen mot Nybro (?). Lars var gift 1896 med Lina Norrby från Hablingbo. Tydligen flyttade Lars föräldrar Jakob Petter Söderlund och Christina Maria Larsdotter med upp på backen. Lars och Lina fick två döttrar, varav Hulda Johanna Elisabet Jakobsson född 1903 tog över stället 1932 med sin man Gustav Ahlgren från Alskog. De sålde 1945 till Julius Olofsson född 1883. Han var gift två gånger och hade sammanlagt 6 barn, men inget tog över. Han sålde stället 1955 till William Södergren som först bodde här på sommaren, sedan permanent. 1980 köpte Sonya Lundberg född 1952 stället som fritidshus tillsammans med sin dåvarande man Tommy Larsson, båda med släkt från Lau. Sonya innehar fortfarande fastigheten. Det är inte lätt att veta vilka personerna på bilden är, men längst till höger sitter Jakob Petter Söderlund 80 år. Gissningsvis är den andre mannen Jakob Petters son Jakob Elias 41 år, som kanske behöll namnet Söderlund och bodde på Ljugarn. Han har ena dottern i knäet och bredvid sitter hustrun med den andra dottern. Kanske dog Lars Jakobsson tidigt, han finns inte med på bilden. Men den stående kvinnan kan vara hans änka Lina Jakobsson född Norrby och flickan bredvid kan vara deras dotter Hulda Johanna Elisabet Jakobsson, 11 år, som sen tog över stället och sålde det. Lina Jakobsson och Jakob Elias fru ser ut att kunna vara systrar.

Från 299 kr

Vid mitten av 1700-talet bestod Hemmor av två parter. Den ena ägdes av Zakris Jakobsson som hade döttrarna Gertrud Zakrisdotter född 1743 och Maria Zakrisdotter född 1752. Döttrarna delade parten emellan sig och Gertrud fick denna gårdspart. Hon gifte sig 1761 med Anders Persson från Bjärges och de fick 8 barn. Gårdsparten togs över av sonen Christoffer Andersson född 1782 och gift 1807 med Anna Jakobsdotter född 1780 från Tälleby i Garde och de fick 4 barn. Omkring 1825 köpte grannen Lars Thomsson gårdsparten, men han sålde den efter några år till Jakob Johansson född 1808 från Etelhem och hans andra hustru Anna Dorotea Hansdotter född 1813 från Garde. Av deras tre barn ärvde dottern Anna Jakobsdotter född 1839 parten. Hon gifte sig 1857 med Jöns Petter Berglund född 1835 från Bjärges och de fick en dotter, Anna Maria född 1862, gift omkring 1882 med Karl Gustavsson född 1858 från Botels. De fick tre barn men ingen tog över. Gårdsparten såldes, okänt när, till Johan Olsson född 1858 från Mickels på När, gift första gången med Anna Katarina Larsdotter född 1858 från Husarve och andra gången 1894 med Julia Ahlgren född 1861 från Stenstugu i Burs. Parten togs över 1918 av dottern Eva Olsson född 1889 gift 1918 med Oskar Anselm Karlsson född 1886 från Hallsarve. Deras dotter Edit Anna Olivia Karlsson född 1922 gifte sig 1944 med Gösta Jakobsson född 1919 på När och de tog över parten 1945. De sålde vid 1960-talets slut gårdsparten till Lars-Inge och Inger Lövgren, vilka styckade av och behöll marken och sålde manbyggnaden till familjen Hellgren från Sköndal som fritidsfastighet. På bilden ser vi manbyggnaden från 1880-talet med yngre snickarglädjeveranda. Bakbygget i bulteknik under tegeltak är betydligt äldre och kan vara en äldre manbyggnad. Den stod troligen kvar till 1908 då ett nytt bakbygge uppfördes, vilket förstorades 1940. Mannen på bilden är sannolikt Johan "Hemma-Janne" Olsson 45 år.

Från 299 kr

Det här är en av Masses bilder från första fotograferingsåret, där han har avbildat familjen vid Botels östra part, den enda som än idag ligger kvar på östra sidan om vägen. Denna part kom till vid gårdens andra delning 1732, då Lars Olofsson och hans hustru Brita Hansdotter byggde upp den. Deras son Hans Larsson och hans fru Margareta Andersdotter från Snausarve tog över 1755 och efter dem blev sonen Lars Hansson och hans hustru Margareta Olofsdotter från Näs husbönder på 1780-talet. De hade ett förmodligen pampigt bröllop i Närs prästgård, där Margareta hade tjänat före giftermålet. Med sonen Lars Larsson och hans fru Elisabet Jakobsdotter från Folke på När fortsatte släkten i början på 1800-talet. Sedan gick gårdsparten över på spinnsidan när dottern Margareta övertog den omkring 1840 med sin man Mattias Persson från Fie, som byggde upp alla byggnader på gårdsparten. De fick inte mindre än 9 barn, varav äldste sonen Petter Mattson Bodin och hans fru Gustava Josefina född Hagvall från Hagvards i Follingbo blev husbönder till 1897. Deras enda barn Hilma ärvde gårdsparten, gift med Jakob Larsson från Hallbjärs på När och av deras 6 barn övertog äldste sonen Henry parten 1927. Han blev gift 1917 med Ester Maria Ahlstedt från Stenstugu i Alskog. Äldsta dottern Iris ärvde gården, gift med Ejnar Larsson från Kauparve och med deras ende son Sven-Erik fortsatte släkten. Han gifte sig med Inga-Britt från Stockholm och de fick dottern Linda. Gårdsparten ägs idag av Inga-Britt och marken är utarrenderad. Personerna på bilden är från vänster: Hilma Larsson född Bodin 30 år med barnen Henry 8 år, Hilda Klara 6 år, Elin Jenny 5 år, Ragnar 3 år i handen och Sigfrid 1 år på armen, modern Gustava Bodin 72 år och fadern Petter Bodin 67 år. Maken Jakob Larsson är inte med.

Från 299 kr

Sörberg, bostadshus grupp framför huset, häst och vagn. Sörberg gård (nuvarande Svennevads Hembygdsgård, enligt notering från år 2005). I fjädervagnen sitter från vänster: drängen Herbert, brukaren Leonard Johansson, hustrun Hanna Johansson, född Wallin, dottern Hulda Johansson och sonen Herman Johansson. Ivar Karlsson vid cykeln är eventuellt drängen som senare bodde vid Klovstena. Selma (är ev. piga, senare gift med Robert Malkomsson. Linnéa Gerhards mamma). Hannas styfvar står på trappan. Längst till höger Adel Johansson, bror till Leonard. Uppgiftslämnare Bengt Karlsson, Osebo, Pålsboda, april 2006. Sörberg var under 1700- och 1800-talet en frälsegård under Skogaholm, senare under Skyllbergs bruk och så småningom under Hasselfors AB domäner. När siste brukaren lämnade gården överläts den till Svennevads hembygdsförening. Marken ägs av Hallsbergs kommun. Notering från december 2005, Mer information om henbygdsgården: Det äldsta huset som skymtar till höger är timrat och byggt 1728. Det är kanske det äldsta huset i Svennevad socken. I det finns en förstuga, ett kök och en kammare. Det är sammanbyggt med ett loft i norr. Det yngre huset med två våningar (huset på bilden) är byggt 1820. Det har stående panel. Nere finns det ett kök rakt in och en kammare åt vardera hållet. Uppe finns det ett rum mot norr och ett vindsrum åt söder. Ute på gården finns i söder en loftbod. Den är rödmålat på tre sidor. Den norra sidan med loftgången är omålad. På taket sitter en vällingklocka. Ett dass står söder om loftboden. Det kommer från Prästgården. På gårdsplanens norra del står en smedja och ett uthus. Smedjan har tidigare funnits någonstans i Skogaholm.

Från 299 kr

Fr.v: 1. Johan Alfred Johansson, Nolgården, född 1858, död 1928. 2. Gustav Persson, Karlstorp 3. Matilda Jansson, född 26/2 1873, död 14/4 1956 4. Stina Jansson, syster till nr 3. Hushållerska åt nr 1. 5. August Turesson, född 15/1 1841 i Undenäs, inflyttad från Tived 1903, död 20/1 1927. 6. 7. Herman Gustafsson, född 22/4 1875 i Älgarås, död 17/6 1950. Foto: Hugo Tived 1923. Ture bröt stubbar åt kanalbolaget. En gång hade hans rep försvunnit. Han hade sina misstankar att Per (i Storrud) hade lagt beslag på det. Då de möttes en dag utbrast Ture: "Jaså, du lever än?" - Ja, varför skulle jag inte göra det? - "Jaa, jag trodde mest du hade gått och hängt dej". Rupert Gustavsson, född 1898, kallar det för os. "Ture vid Åna" hade sådana här bl.a. i Långaviken och ån. Kompletterade med granris och enbuskar. Sedan håvades fisken upp. I ån var det nog ofta mört. Om Ture tog fram brännvinet och bjöd någon gäst, förklarade han sig ofta med att han måste ha brännvin hemma för att smörja knäna med. Ture, som var från Tived, var en passionerad jägare i sin krafts dagar och hade givetvis "skjutetuja" (geväret) med sig även då han i tidiga vårmorgnar gick till tjäder- eller orrspel. Angående jakt på olovlig tid och mark, hänvisade Ture till en pastor med samma intressen, vilken tröstade sig med att "Djuren på marken äro mina, säger Herren". Det blev alltså en sak mellan Herren och jägaren, om den senare tog sig för att skjuta ett villebråd när tillfälle bjöds. Ture kunde även snara fågel. På äldre dagar ägnade han sig mera åt fiske. Var han hemma, då man kom på besök, fann man honom ofta i färd med att ordna sina fiskeredskap, laga nät osv. Då han en dag ansåg sig för gammal även för fisket högg han resolut sönder båten till spisved. Den bör ha brunnit bra, för tjärskiverna var bitvis mer än centimetertjocka.

Från 299 kr

Fr.v: 1. Johan Alfred Johansson, Nolgården, född 1858, död 1928. 2. Gustav Persson, Karlstorp 3. Matilda Jansson, född 26/2 1873, död 14/4 1956. Betlehemsresenär 4. Stina Jansson, syster till nr 3. Hushållerska åt nr 1. 5. August Turesson, född 15/1 1841 i Undenäs, inflyttad från Tived 1903, död 20/1 1927. "Ture ve Åna". 6. 7. Herman Gustafsson, född 22/4 1875 i Älgarås, död 17/6 1950. Skomakare i Hallerud. (Tiveds stuga). Foto: Hugo Tived 1923. Ture bröt stubbar åt kanalbolaget. En gång hade hans rep försvunnit. Han hade sina misstankar att Per (i Storrud) hade lagt beslag på det. Då de möttes en dag utbrast Ture: "Jaså, du lever än?" - "Ja, varför skulle jag inte göra det?" - "Jaa, jag trodde mest du hade gått och hängt dej". Rupert Gustavsson, född 1898, kallar det för os. "Ture vid Åna" hade sådana här bl.a. i Långaviken och ån. Kompletterade med granris och enbuskar. Sedan håvades fisken upp. I ån var det nog ofta mört. Om Ture tog fram brännvinet och bjöd någon gäst, förklarade han sig ofta med att han måste ha brännvin hemma för att smörja knäna med. Ture, som var från Tived, var en passionerad jägare i sin krafts dagar och hade givetvis "skjutetuja" (geväret) med sig även då han i tidiga vårmorgnar gick till tjäder- eller orrspel. Angående jakt på olovlig tid och mark, hänvisade Ture till en pastor med samma intressen, vilken tröstade sig med att "Djuren på marken äro mina, säger Herren". Det blev alltså en sak mellan Herren och jägaren, om den senare tog sig för att skjuta ett villebråd när tillfälle bjöds. Ture kunde även snara fågel. På äldre dagar ägnade han sig mera åt fiske. Var han hemma, då man kom på besök, fann man honom ofta i färd med att ordna sina fiskeredskap, laga nät osv. Då han en dag ansåg sig för gammal även för fisket högg han resolut sönder båten till spisved. Den bör ha brunnit bra, för tjärskiverna var bitvis mer än centimetertjocka.

Från 299 kr

Fr.v: 1. Johan Alfred Johansson, Nolgården, född 1858, död 1928. 2. Gustav Persson, Karlstorp 3. Matilda Jansson, född 26/2 1873, död 14/4 1956. Betlehemsresenär 4. Stina Jansson, syster till nr 3. Hushållerska åt nr 1. 5. August Turesson, född 15/1 1841 i Undenäs, inflyttad från Tived 1903, död 20/1 1927. "Ture ve Åna". 6. 7. Herman Gustafsson, född 22/4 1875 i Älgarås, död 17/6 1950. Skomakare i Hallerud. (Tiveds stuga). Foto: Hugo Tived 1923. Ture bröt stubbar åt kanalbolaget. En gång hade hans rep försvunnit. Han hade sina misstankar att Per (i Storrud) hade lagt beslag på det. Då de möttes en dag utbrast Ture: "Jaså, du lever än?" - "Ja, varför skulle jag inte göra det?" - "Jaa, jag trodde mest du hade gått och hängt dej". Rupert Gustavsson, född 1898, kallar det för os. "Ture vid Åna" hade sådana här bl.a. i Långaviken och ån. Kompletterade med granris och enbuskar. Sedan håvades fisken upp. I ån var det nog ofta mört. Om Ture tog fram brännvinet och bjöd någon gäst, förklarade han sig ofta med att han måste ha brännvin hemma för att smörja knäna med. Ture, som var från Tived, var en passionerad jägare i sin krafts dagar och hade givetvis "skjutetuja" (geväret) med sig även då han i tidiga vårmorgnar gick till tjäder- eller orrspel. Angående jakt på olovlig tid och mark, hänvisade Ture till en pastor med samma intressen, vilken tröstade sig med att "Djuren på marken äro mina, säger Herren". Det blev alltså en sak mellan Herren och jägaren, om den senare tog sig för att skjuta ett villebråd när tillfälle bjöds. Ture kunde även snara fågel. På äldre dagar ägnade han sig mera åt fiske. Var han hemma, då man kom på besök, fann man honom ofta i färd med att ordna sina fiskeredskap, laga nät osv. Då han en dag ansåg sig för gammal även för fisket högg han resolut sönder båten till spisved. Den bör ha brunnit bra, för tjärskiverna var bitvis mer än centimetertjocka.

Från 299 kr