s/s "Drottning Victoria", III klass salong Byggnadsvarv Low Walker Yard Sjösatt 21 februari 1909 I tjänst I marinen 5 september 1939 Hjälpkryssaren Drottning Victoria var en svensk tågfärja tillhörande Statens Järnvägar och som inkallades som hjälpkryssare i svenska marinen under andra världskriget. Drottning Victoria trafikerade normalt linjen Trelleborg - Sassnitz, inkallades i samband med utbrottet av andra världskriget den 1 september 1939 och ombyggdes på Finnboda Varv. Vid krigsutbrottet blev det akut behov av att få ut minor och då minkryssaren Clas Fleming behövde moderniseras var det angeläget att få fram en ersättare. Inkallelse skedde den 5 september och ombygganden till minutläggare var klar den 14 september. Fartyget hade huvudrollen vid utläggningen av 90 minor i den så kallade norra mineringen i Södra Kvarken i december 1939. Då ett stort antal järnvägsvagnar blivit stående i Tyskland vid krigsutbrottet återlämnades hon tillfälligt till SJ för att vagnarna skulle kunna tas hem. Fartyget hölls krigsberett, men några ytterligare insatser för marinen gjorde hon inte. Det fanns planer på att använda henne vid en svensk invasion av Själland i samband med Operation Rädda Danmark våren 1945. Hon återlämnades till Statens Järnvägar 1945 och sattes in på rutten Trelleborg - Travemünde.
Från 299 kr
s/s "Drottning Victoria", III klass salong Byggnadsvarv Low Walker Yard Sjösatt 21 februari 1909 I tjänst I marinen 5 september 1939 T/C 1939 till SVENSKA MARINEN. Hjälpkryssare Återlämnad 1945 till SJ Hjälpkryssaren Drottning Victoria var en svensk tågfärja tillhörande Statens Järnvägar och som inkallades som hjälpkryssare i svenska marinen under andra världskriget. Drottning Victoria trafikerade normalt linjen Trelleborg - Sassnitz, inkallades i samband med utbrottet av andra världskriget den 1 september 1939 och ombyggdes på Finnboda Varv. Vid krigsutbrottet blev det akut behov av att få ut minor och då minkryssaren Clas Fleming behövde moderniseras var det angeläget att få fram en ersättare. Inkallelse skedde den 5 september och ombygganden till minutläggare var klar den 14 september. Fartyget hade huvudrollen vid utläggningen av 90 minor i den så kallade norra mineringen i Södra Kvarken i december 1939. Då ett stort antal järnvägsvagnar blivit stående i Tyskland vid krigsutbrottet återlämnades hon tillfälligt till SJ för att vagnarna skulle kunna tas hem. Fartyget hölls krigsberett, men några ytterligare insatser för marinen gjorde hon inte. Det fanns planer på att använda henne vid en svensk invasion av Själland i samband med Operation Rädda Danmark våren 1945. Hon återlämnades till Statens Järnvägar 1945 och sattes in på rutten Trelleborg - Travemünde.
Hovfotograf Walter Olson, Kalmar, tillsammans med två tyska SA-män vid ett monument nära Sommerbachskopf i Tyskland. Monumentet är ett gravkomplex på den 931 m höga Sommerbachskopf, byggt av handelsråd Oskar Will, ägare till Venus vapenfabrik, till minne av hans söner Hugo Will 1914 och Fritz Will 1914 som dog i första världskriget. Den byggdes av byggmästare Lange från Mehlis och företagen Bieräugel från Zella St Blasii och Günther och Wendel från Suhl. Begravningen ägde rum den 22 augusti 1915 med stort deltagande från befolkningen. Gravkomplexet har en bred trappa och en matt, starkt lysande sandstenspyramid, som bär bibelversen krönt med eklöv: Ingen har större kärlek än denna, att han ger sitt liv för sina vänner. . Ev. Joh 15 v. 13 Vila i frid., inskriptionen med de fallnas namn och en relief som visar lejonet från Thermopylae syns. 1998 totalrenoverades graven av staden Zella-Mehlis.
Troligen skarpskyttar vid 1900-talets början. Initiativtagare till den svenska skarpskytterörelsen var några kända publicister – Viktor Rydberg och Sven Adolf Hedlund i Göteborg, samt August Blanche och Lars Johan Hierta i Stockholm. Det var samma män som stred för representationsreformen, för allmän rösträtt, och för folkhögskolorna. Skarpskytterörelsen var ett uttryck för samma idéer. Sveriges försvar ansågs av initiativtagarna vara för svagt, och försvarsviljan upplevdes som dålig. Istället för den gamla indelta yrkesarmén ville man ha allmän värnplikt och en frivillig folkbeväpning efter samma mönster som i Schweiz. De första föreningarna bildades i Stockholm och Göteborg men snart spreds rörelsen över landet. vid tiden för första världskriget hade dock intresset svalnat och skarpskyteföreningarna omvandlades till sportskytteklubbar.
M/S Argentina som tillhörde Rederi AB / Johnson Line ligger för lastning vid Frihamnspiren i Göteborg. Destinationen för resan är Buenos Aires i Argentina, en resa som anträddes 3 april 1942. I lasten ingick bland annat papper från AB Papyrus. M/S Argentina gick i lejdetrafik under Andra Världskriget och resan till Buenos Aires gjordes i sällskap med bolagsfartyget Annie Johnson. Från Buenos Aires gick man senare vidare till Santos i Brasilien. 15 juli 1942 lämnade man Santos i följe med Svenska Amerika Mexiko Liniens M/S Uddeholm. Den 6 juli körde de två fartygen på en tysk minspärr 30 sjömil sydväst om Kristiansand. Först gick Uddeholm på. Där klarade sig hela besättningen. Därefter var det M/S Argentinas tur. Detta fartyg sjönk på två minuter. Fyra man omkom varav två ur besättningen, en kontrollofficer och en passagerare.
Lastning i hamnen. Fartyget är M/S Argentina ägt av rederiet Rederi AB Nordstjernan / Johnson Line. M/S Argentina som tillhörde Rederi AB / Johnson Line ligger för lastning vid Frihamnspiren i Göteborg. Destinationen för resan är Buenos Aires i Argentina, en resa som anträddes 3 april 1942. I lasten ingick bland annat papper från AB Papyrus. M/S Argentina gick i lejdetrafik under Andra Världskriget och resan till Buenos Aires gjordes i sällskap med bolagsfartyget Annie Johnson. Från Buenos Aires gick man senare vidare till Santos i Brasilien. 15 juli 1942 lämnade man Santos i följe med Svenska Amerika Mexiko Liniens M/S Uddeholm. Den 6 juli körde de två fartygen på en tysk minspärr 30 sjömil sydväst om Kristiansand. Först gick Uddeholm på. Där klarade sig hela besättningen. Därefter var det M/S Argentinas tur. Detta fartyg sjönk på två minuter. Fyra man omkom varav två ur besättningen, en kontrollofficer och en passagerare.
Arboga Mekaniska Verkstad, Meken. Flygbild. Verkstadsområdet ligger mellan Jädersvägen och Arbogaån. Den stora byggnaden, intill Jädersvägen, är kontoret. Till höger om kontoret, utefter Jädersvägen, ligger ett luftbevakningstorn (det användes under andra världskriget). Bakom tornet, intill ån, ligger en stor byggnad med fönster i tre rader. Det var Bombverkstaden. I källaren kunde hylsor till granater tillverkas, verksamheten kunde snabbt dras igång om det skulle behövas. Till vänster om Bombverksta´n syns ett litet vitt hus, nära vattnet. Det är tvättstugan. Villorna i Nästkvarnsområdet syns i bildens övre vänstra hörn. 25 september 1856 fick AB Arboga Mekaniska Verkstad rättigheter att anlägga järngjuteri och mekanisk verkstad. Verksamheten startade 1858. Meken var först i landet med att installera en elektrisk motor för drift av verktygsmaskiner vid en taktransmission (1887). Gjuteriet lades ner 1967. Den mekaniska verkstaden lades ner på 1980-talet. Läs om Meken i Hembygdsföreningen Arboga Minnes årsbok från 1982.
The Barys - konstcyklisterna Max och Birgitta Freytag tillsammans med ytterligare en artist. Max var född i Essen, Tyskland och var konstcyklist sedan unga år. Birgitta, född i Örgryte, var sångerska men blev hans assistent vid föreställningarna och sedan tränad av Max till att utföra cykelkonster även hon. Efter andra världskrigets utbrott flyttade de först till Danmark och sedan till Norge. Men när han blev inkallad, såsom tysk medborgare, lyckades de med list ta sig till Sverige, ansöka om främlingspass och bosätta sig i Varberg. Där bodde de kvar till sin död. När bilderna tas i juni 1945 har kriget alldeles nyligen (7 maj) tagit slut i Europa. Deras shower i Varbergs Nöjespark var mycket populära och de for på turné med olika cirkusar och uppträdde i andra nöjesparker. De gifte sig 1949 och fick två barn, som även de deltog i showen. Mats Bahr (Ottosson) och dansken Peppo var två komiker som de samarbetade med. The Barys fortsatte arbeta ända fram tills Max blev sjuk på 1960-talet. Då började Birgitta istället driva en korvkiosk. Uppgift till bilderna: Norrgatan eller Borgmästaregatan 33.
Medföljande text: "Carl och Gustav Olssons varv i Bovallstrand. Byggnaden längst till vänster är varvets verkstad. Intill verkstaden syns krokväxt virke som ska användas till knän, mitt i bilden bordläggningsvirke (som pojken sitter på). Fr v en båtägare (okänd), sommargästsbarn (Sundkvist), Carl Olsson och Carl Johan Johansson. Bilden tagen under andra värlsdkriget. Originalfoto tillhörande Gustav Olsson, Smögen".
ANGUR vid Lungviks kaj 1930. Mycket av person- och godstrafiken till sockarna norr om Lugnvik gick över Lungnvik. ANGUR och NORASTRÖM var de sista båtarna som gick in till Lugnvik. På 1930-talet var det tre dagliga förbindelser Härnösand-Lungvik. Godstrafiken på båtarna började upphöra omkring 1935 och vid II värdskrigets början hade båttrafiken i det närmaste upphört.
På bilden ser vi gårdsparten från åkern i sydost. Manbyggnaden har ännu inte fått sitt bakbygge. Bilden domineras av den stora ladugården i sten med högt foderloft och många spröjsade fönster, som här bara är ett par år gammal. Den innehöll fähus vid varje ände och lada i mitten. När man slutade med korna 1947 byggde man successivt om ladugården till lagerhus för den grönsaks-, frukt- och bärodling man gick över till. Till vänster står en liten vedbod i resvirke under spåntak. Till höger skymtar en liten stuga som låg invid vägen och infarten till denna gårdspart. Det var sannolikt ett 1700-tals bulhus med faltak och ett litet bakbygge under snedtak. Här bodde Jakob Petter Andersson Lyberg född 1818 från När och hans fru Maria Catarina Olofsdotter född 1820 från Hemmor. Lyberg var en tid lysare vid Nabbu fiskeläge. Dottern Maria Elisabet född 1853 gifte 1881 med båtsmannen Karl Albrekt Karlsson Sjöpilt född 1853 från Dalbo på När. De fick 5 barn, alla gifte sig till andra håll. När frun dog gifte Karl Albrekt om sig med änkan Josefina Jakobsson boende nere vid Nybro och flyttade dit. Stugan övergavs och revs bort. En annan intressant detalj skymtar längst till höger: Det är det båda väderkvarnarna ovanför de östra Kauparveparterna. Den vänstra var en stor holländare med nedervåning i sten och 8-kantigt tornhus byggd 1878 och riven under andra världskriget (?). Till höger om denna anar man Hallsarve lilla stolpkvarn mitt för där vägen idag går ner mot Hammaren. Det verkar inte finnas några närbilder på kvarnarna.
Gravkapellet på Kustsanatoriet Apelvikens kyrkogård som stod klart 1927, samma år som kustsanatoriets arkitekt Rudolf Lange i Göteborg avled. Han upprättade alla byggnadsritningar till sanatoriet. Kyrkogården är ca 4000 kvm stor, omgärdad av en stenmur och i mitten på östra långsidan står gravkapellet i så kallad 20-talsklassicism (stiliserad, antik stil) med gavelfält (fronton) på fyra kolonner och glest tandsnitt (guttae) runt takfoten. Där finns också ett bårhus där svepning och bisättning skedde; ibland även obduceringar. Patienter som avled och vars anhöriga inte hade råd med liktransporten, som fick ske på järnväg, gravsattes här (tidigare på kyrkogården i Varberg). Även om de anhöriga sällan kunde delta hade man alltid en begravningsgudstjänst som familjen sedan fick ett referat ifrån. Psalmer, bibelord och präst redovisades och man bifogade ett fotografi på kistan och blomstergärden vid graven. Varje grav försågs med ett vitt träkors, men under andra världskriget byttes dessa ut mot små låga gravstenar. Där höggs namn, årtal och hemort in. Märkligt nog blev den förste att gravsättas på kyrkogården grundaren till sanatoriet, dr J S Almer, den 25 augusti 1927 (död den 13 maj samma år). Totalt blev 136 personer begravda här och trots många var vuxna kallas området numera ofta ”Barnens kyrkogård”. (Läs mer i artikeln här på DigitaltMuseum "Kustsanatoriet Apelviken")
Spånga - Lövsta Järnväg, SLJ SWB-lok Olycksinträffade i Hässelby Villastaden. Något av åren 1914-18. Loket var på väg till stallet ,vändskivan låg för genomfart direkt till ett stallrum. Lokföraren satte god fart, men ångbromsen tog ej vid framkomsten.Orsaken därtill kunde inte utrönas,möjligen var pådrag och ventilen stängd,vilket var svårförklarligt eftersom loket förut varit i tjänst.Föraren kan också ha "luktat på korken" vilket lär ha varit misstänkt.Alla gamla papper från SWB-tiden äro förstörda.Varför inga rapporter kan ge upplysningar.(Maskiningenjör F. Gren,Tillberga) Texten på baksidan av fotografiet. Fotografiet taget före 1:a värdskrigets utbrott 1914.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.