Wernamo station. Halmstad-Nässjö Järnväg, HNJ. Första stationshuset byggdes 1877 och revs 1995. för att det stod i vägen för en planerad vägkorsning. Första lokstallet byggdes 1875 men revs 1894 och ett nytt byggdes på annan plats på bangården. Ett nytt stationshus byggdes 1899 av Skånes-Smålands Järnväg, SSJ men byggnaden användes aldrig som järnvägsstation då SSj och HNJ enades om att använda HNJ station. 1902 byggdes ett nytt gemensamt stationshus vid godsmagasinet. 1903 anslöts Borås- Alvesta, BAJ hit och då byggdes ett nytt godsmagasin som bekostades av BAJ. Detta magasin tillbyggdes 1918 och 1935. HNJs gamla stationshus flyttades 1902 och blev bostads- och överliggningshus.
Från 299 kr
Värnamo station med bangård.Halmstad-Nässjö Järnväg, HNJ. Första stationshuset byggdes 1877 och revs 1995. för att det stod i vägen för en planerad vägkorsning. Första lokstallet byggdes 1875 men revs 1894 och ett nytt byggdes på annan plats på bangården. Ett nytt stationshus byggdes 1899 av Skånes-Smålands Järnväg, SSJ men byggnaden användes aldrig som järnvägsstation då SSj och HNJ enades om att använda HNJ station. 1902 byggdes ett nytt gemensamt stationshus vid godsmagasinet. 1903 anslöts Borås- Alvesta, BAJ hit och då byggdes ett nytt godsmagasin som bekostades av BAJ. Detta magasin tillbyggdes 1918 och 1935. HNJs gamla stationshus flyttades 1902 och blev bostads- och överliggningshus.
Värnamo station. Halmstad-Nässjö Järnväg, HNJ. Första stationshuset byggdes 1877 och revs 1995. för att det stod i vägen för en planerad vägkorsning. Första lokstallet byggdes 1875 men revs 1894 och ett nytt byggdes på annan plats på bangården. Ett nytt stationshus byggdes 1899 av Skånes-Smålands Järnväg, SSJ men byggnaden användes aldrig som järnvägsstation då SSj och HNJ enades om att använda HNJ station. 1902 byggdes ett nytt gemensamt stationshus vid godsmagasinet. 1903 anslöts Borås- Alvesta, BAJ hit och då byggdes ett nytt godsmagasin som bekostades av BAJ. Detta magasin tillbyggdes 1918 och 1935. HNJs gamla stationshus flyttades 1902 och blev bostads- och överliggningshus.
Värnamo station. Halmstad-Nässjö Järnväg, HNJ. Första stationshuset byggdes 1877 och revs 1995 för att det stod i vägen för en planerad vägkorsning. Första lokstallet byggdes 1875 men revs 1894 och ett nytt byggdes på annan plats på bangården. Ett nytt stationshus byggdes 1899 av Skånes-Smålands Järnväg, SSJ men byggnaden användes aldrig som järnvägsstation då SSj och HNJ enades om att använda HNJ station. 1902 byggdes ett nytt gemensamt stationshus vid godsmagasinet. 1903 anslöts Borås- Alvesta, BAJ hit och då byggdes ett nytt godsmagasin som bekostades av BAJ. Detta magasin tillbyggdes 1918 och 1935. HNJs gamla stationshus flyttades 1902 och blev bostads- och överliggningshus.
Värnamo station.Halmstad-Nässjö Järnväg, HNJ. Första stationshuset byggdes 1877 och revs 1995 för att det stod i vägen för en planerad vägkorsning. Första lokstallet byggdes 1875 men revs 1894 och ett nytt byggdes på annan plats på bangården. Ett nytt stationshus byggdes 1899 av Skånes-Smålands Järnväg, SSJ men byggnaden användes aldrig som järnvägsstation då SSj och HNJ enades om att använda HNJ station. 1902 byggdes ett nytt gemensamt stationshus vid godsmagasinet. 1903 anslöts Borås- Alvesta, BAJ hit och då byggdes ett nytt godsmagasin som bekostades av BAJ. Detta magasin tillbyggdes 1918 och 1935. HNJs gamla stationshus flyttades 1902 och blev bostads- och överliggningshus.
Wernamo station. Halmstad-Nässjö Järnväg, HNJ. Första stationshuset byggdes 1877 och revs 1995 för att det stod i vägen för en planerad vägkorsning. Första lokstallet byggdes 1875 men revs 1894 och ett nytt byggdes på annan plats på bangården. Ett nytt stationshus byggdes 1899 av Skånes-Smålands Järnväg, SSJ men byggnaden användes aldrig som järnvägsstation då SSj och HNJ enades om att använda HNJ station. 1902 byggdes ett nytt gemensamt stationshus vid godsmagasinet. 1903 anslöts Borås- Alvesta, BAJ hit och då byggdes ett nytt godsmagasin som bekostades av BAJ. Detta magasin tillbyggdes 1918 och 1935. HNJs gamla stationshus flyttades 1902 och blev bostads- och överliggningshus.
Enligt fotografens journal nr 5 1923-1929: "Bergström, Fru Skåneg. 19 Gbg".
scener, övriga
fotografi
'Monterad fiskljuse. :: :: Text till bilden: ''Fiskljusen är en af våra större roffogelar, bland hvilka han bland annat utmärker sig genom sina äfcen undertill kullriga klor. Sommartiden se vi honom ofta öfver åar och insjöar. Vintern, som här sätter en islom för hans visthus, förjagar honom dymedelst till sydligare länder. Från Skånes slättter långt upp i Lappmarken är han ej sällsynt. Allmännast förekommer han dock i våra mellersta landskap och mest i de östra. Han bygger och bor i höga träd, oftast i grannskapet af något vattendrag och lefver nästan uteslutande af fisk. Då han utsett sitt byte i böljan, stannar han i luften på sina uppåtböjda, flaxande vingar och med nedåtsträckta ben, tills han äntligen hastigt nedstörtar och griper sitt offer. Ej sällan händer det, att han då slår sina långa, cirkelböjda klor i ryggen på en fisk, oftast en gädda, som är honom för tung, men då får han ock pligta med lifvet. I lyckligaste fall far han med en fick, som då krampaktigt vrider sig och ej lärer finna stort behag i att såder i hast blifva höjd mot skyarna.'' /August Wilhelm Malm år 1866. :: :: :: Serie med fotonr. 7079:1-37. Fotografierna är monterade i en liten bok, inbunden, med titel ''Fotografier öfer Däggdjur och foglar. Texter av A. W (1866). Malm. Boken återfinns i Göteborgs Naturhistoriska Museums bibliotekssamling under ''Äldretryck''. På baksidan av varje foto finns en text om arten. :: :: Se även fotonr. 5693:1-4.'
Ales stenar eller Ale stenar (RAÄ-nummer Valleberga 20:1) är en skeppssättning vid byn Kåseberga i Valleberga socken i Ystads kommun vid Skånes sydkust. Skeppssättningen består av 59 kvartssandstenar, som var och en väger runt 5 ton. Hela skeppssättningen är ungefär 67 meter lång och 19 meter bred och är Sveriges största bevarade skeppssättning. Den är belägen 32 meter över havet på Kåsehuvud, med en magnifik utsikt över den branta kusten och Bornholm. Skeppssättningen uppfördes under vendeltiden, men begravningar kan ha också ha ägt rum på platsen tidigare under järnåldern. Denna uppfattning bygger på att stenarna inte står tätt intill varandra som de gör i bronsålderns skeppssättningar. Den bygger även på att sex kol-14-dateringar av organiska rester framgrävda kring och i skeppet, bl.a. under några av stenarna, alla ligger inom intervallet 400-900 e Kr [1]. Dessa dateringar genomfördes under ledning av arkeologen Märta Strömberg i samband med hennes undersökningar på 1980- och 1990-talen. En sjunde kol-14-datering har bekostats av privatforskaren Bob Lind, och berörde kol från en eldstad som grävts ut utanför den nordvästra stävstenen. Detta prov visade sig vara 5300-5600 år gammalt, vilket tyder på att platsen var bebodd långt innan skeppssättningen byggdes. Funktionen hos järnålderns skeppssättningar är något oklar då man inte alltid finner spår av några särskilda aktiviteter när man gräver ut dem, men de betraktas i allmänhet som gravmonument. Ofta rör det sig om brandgravar med en urna full av brända ben begravd någonstans inom stenkretsen. I fallet Ales stenar har ingen grav identifierats, men anläggningen har ännu inte blivit totalutgrävd. 1916 restes 40 kullfallna stenar, i vissa fall utan att man visste om positionerna var de ursprungliga, och monumentet blev illa åtgånget vid avlägsnande av flygsand. Monumentet blev återigen hårdhänt restaurerat på 1950-talet utan arkeologisk undersökning, då jordmassor fördes bort och sand jämnades ut med bulldozer. (Informationen hämtad från Wikipedia.)
Ales stenar eller Ale stenar (RAÄ-nummer Valleberga 20:1) är en skeppssättning vid byn Kåseberga i Valleberga socken i Ystads kommun vid Skånes sydkust. Skeppssättningen består av 59 kvartssandstenar, som var och en väger runt 5 ton. Hela skeppssättningen är ungefär 67 meter lång och 19 meter bred och är Sveriges största bevarade skeppssättning. Den är belägen 32 meter över havet på Kåsehuvud, med en magnifik utsikt över den branta kusten och Bornholm. Skeppssättningen uppfördes under vendeltiden, men begravningar kan ha också ha ägt rum på platsen tidigare under järnåldern. Denna uppfattning bygger på att stenarna inte står tätt intill varandra som de gör i bronsålderns skeppssättningar. Den bygger även på att sex kol-14-dateringar av organiska rester framgrävda kring och i skeppet, bl.a. under några av stenarna, alla ligger inom intervallet 400-900 e Kr. Dessa dateringar genomfördes under ledning av arkeologen Märta Strömberg i samband med hennes undersökningar på 1980- och 1990-talen. En sjunde kol-14-datering har bekostats av privatforskaren Bob Lind, och berörde kol från en eldstad som grävts ut utanför den nordvästra stävstenen. Detta prov visade sig vara 5300-5600 år gammalt, vilket tyder på att platsen var bebodd långt innan skeppssättningen byggdes. Funktionen hos järnålderns skeppssättningar är något oklar då man inte alltid finner spår av några särskilda aktiviteter när man gräver ut dem, men de betraktas i allmänhet som gravmonument. Ofta rör det sig om brandgravar med en urna full av brända ben begravd någonstans inom stenkretsen. I fallet Ales stenar har ingen grav identifierats, men anläggningen har ännu inte blivit totalutgrävd. 1916 restes 40 kullfallna stenar, i vissa fall utan att man visste om positionerna var de ursprungliga, och monumentet blev illa åtgånget vid avlägsnande av flygsand. Monumentet blev återigen hårdhänt restaurerat på 1950-talet utan arkeologisk undersökning, då jordmassor fördes bort och sand jämnades ut med bulldozer. (Informationen hämtad från Wikipedia.)
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.