Inventariegenomgång i Kållereds kyrka i samband med Biskopsvisitationen år 1966. Från vänster ses Marta Nilsson (från syföreningen), kyrkoherde Lennart Levén, biskop Bo Giertz (som studerar inventarieboken), kyrkvaktmästare Arvid Persson, kyrkvaktmästare Karl Olofsson, kyrkorådet Alvar Andersson, komminister Gustaf Lindman (ryggen mot kameran), ordförande i kyrkorådet Eivind Kullbring, kyrkorådet Margit Johansson samt kantor Bengt Forsberg.
Från 299 kr
Inventariegenomgång i Kållereds kyrka i samband med Biskopsvisitationen år 1966. Från vänster ses biskop Bo Giertz (som studerar inventarieboken), kyrkvaktmästare Karl Olofsson, kyrkvärd Arvid Persson, Marta Nilsson (från syföreningen), kyrkorådet Alvar Andersson, ordförande i kyrkorådet Eivind Kullbring, kyrkorådet Margit Johansson, kantor Bengt Forsberg samt komminister Gustaf Lindman.
Arbogavillan lll, interiör. Fyra herrar inspekterar nybygget och studerar ritningen. De står vid trappan till övervåningen. Där finns en spaljé. Från vänster: Norberg, verkmästare på Byggnadsfirma Lund, Hilding Karnéus, Arboga Sparbank, Hilding Lund, Byggnadsfirma Lund och Zackrisson, chef på Arboga Sparbank.
TBV, Tjänstemännens BildningsVerksamhet, ordnar modevisning och bjuder på kaffe och landgång. Ann-Marie Törnqvist (blond) och Gulli Hammarlund studerar mannekängen, Gunilla Magnussons klänning. Eftersom Sture Melander ses på en bild i sammanhanget, kan man gissa att kläderna kommer från Öhrman & Melander.
TBV ordnar modevisning och bjuder på kaffe och landgång. Vid bordet sitter Ann-Marie Törnqvist (blond) och Gulli Hammarlund (mörk) och studerar mannekängens jumper och kjol. Eftersom Sture Melander ses på en bild i sammanhanget, kan man gissa att kläderna kommer från Öhrman & Melander.
Nybyggnation av tre förråd 1986. Några blandade bilder från de samtida byggprojekten i Utö läger; livsmedelsförrådet, kokhuset och Värnskolans förråd. Bild 1: Staffan Löding och Kurt Madell diagonalmäter plattan så att stomresningen kan få starta. Bild 2: Stålstommen till plåtförrådet rest. Bild 3: Profiler till en av de andra byggnaderna monteras. Bild 4: Kurt Madell och Kjell Strömkvist studerar ritningar. Bild 5: Sulan till livsmedelsförrådet rak och fin!
Borgmästare Johan H Linnemann Janssen sitter vid skrivbordet med en tidning och frun Annie i hörnrummet mot korsningen Kungsgatan-Eskilsgatan. Bostaden låg i "Tvillinghuset" i kv Komedianten. Johan studerar ett korsord och Annie handarbetar - kanske löser de korsordet tillsammas? På skrivbordet står flera askkoppar, olika skrivdon, brevknivar, en brevvåg och en vas med rosor, eller kanske pioner. Janssen var borgmästare i Varberg 1929-1939 och Annie avled 1940. Janssen blev ägare till fastigheten 1905 efter änkefru Sofie Memsen.
Kägleborgsbanan presenteras. Mannen till vänster kan vara Bengt Reander, Hedemora, Svenska Bilsportsförbundet. Mannen till höger är Sture Gustafsson, sekreterare i Arboga SMK. (Sture blev senare ordförande, 1972). Två män studerar en karta eller en ritning. Bakom dem ses den öppna yta som ska ställas iordning för motorsport, Kägleborgs motorstadion. Några bilar ses i bakgrunden. Motocross Mannen som är på väg till dem, är förmodligen Nils Lindgren, från Ålsäng (kallad Niklas i svängen).
Arboga Mekaniska Verkstad, interiör. Kunder besöker Meken för att titta på tråddragmaskiner. Herrar i ytterkläder studerar maskiner. 25 september 1856 fick AB Arboga Mekaniska Verkstad rättigheter att anlägga järngjuteri och mekanisk verkstad. Verksamheten startade 1858. Meken var först i landet med att installera en elektrisk motor för drift av verktygsmaskiner vid en taktransmission (1887). Gjuteriet lades ner 1967. Den mekaniska verkstaden lades ner på 1980-talet. Läs om Meken i Hembygdsföreningen Arboga Minnes årsbok från 1982.
Nybyggnation av tre förråd 1986. Några blandade bilder från de samtida byggprojekten i Utö läger; livsmedelsförrådet, kokhuset och Värnskolans förråd. Bild 1: Kurt Madell och Kjell Strömkvist studerar ritningen. Bild 2: "Blommen" borrar och skjuter. Entreprenör som ofta togs in för sprängningsarbeten. Bild 3: Kurt Madell på schaktbotten "Det ser riktigt bra ut!". Vägavdelningens D 7:a i bakgrunden. Bild 4: Hämtning av grus vid Stora Stenstrand. Scania 111 från vägavdelningen, samt Volvo N88 och Volvo BM 846 som tillhörde skjutfältet. Bild 5: Gruset lossas vid byggplatsen. Kjell Strömkvist och Sven Johansson utanför bilen. Bild 6: Staffan Löding och maskinföraren Sven Johansson med sin Caterpillar D7. Milregnr: 54815, 207794
Bild från Hovåsristningen. En man studerar hällristningar som föreställer djur. En hällristning är en samling symboler, figurer och avbildningar som är inhuggna på berghällar eller lösa klippblock under forntiden. Figurerna har som regel aldrig ristats, utan snarare knackats eller huggits in i bergytan med olika typer av knackstenar eller under järnåldern skarpa huggjärn. Hällristningar uppträder i olika kultursammanhang över hela världen. De största koncentrationerna har återfunnits i Afrika, Skandinavien, Sibirien, Nordamerika och Australien. De äldsta funna hällristningarna finns i Afrika och har daterats till mer än 20 000 f. Kr. Av naturliga skäl finns de största hällristningslokalerna där det funnits tillgång på lättbearbetat sten som sandsten. I många fall målade man också på släta bergytor, så kallade hällmålningar. De äldsta fynden har gjorts i grottor där berget inte varit vattenförande och som skyddats från väder och vind och därför kunnat bevaras 10 000-tals år. (Hämtat från Wikipedia)
Bild från Hovåsristningen. En man studerar hällristningar. En hällristning är en samling symboler, figurer och avbildningar som är inhuggna på berghällar eller lösa klippblock under forntiden. Figurerna har som regel aldrig ristats, utan snarare knackats eller huggits in i bergytan med olika typer av knackstenar eller under järnåldern skarpa huggjärn. Hällristningar uppträder i olika kultursammanhang över hela världen. De största koncentrationerna har återfunnits i Afrika, Skandinavien, Sibirien, Nordamerika och Australien. De äldsta funna hällristningarna finns i Afrika och har daterats till mer än 20 000 f. Kr. Av naturliga skäl finns de största hällristningslokalerna där det funnits tillgång på lättbearbetat sten som sandsten. I många fall målade man också på släta bergytor, så kallade hällmålningar. De äldsta fynden har gjorts i grottor där berget inte varit vattenförande och som skyddats från väder och vind och därför kunnat bevaras 10 000-tals år. (Hämtat från Wikipedia)
En man som studerar hällristningar i Tanum. Hällristningsområdet i Tanum är ett område i Tanums kommun i Bohuslän där man funnit flera berghällar med stora mängder hällristningar från bronsåldern. Runt den största av dem, Vitlyckehällen, är Vitlycke museum uppbyggt. Hällen har närmare 300 inhuggna figurer och ca 170 skålgropar. Den kanske mest berömda scenen bland alla Tanums hällristningar, "Brudparet", finns här. Bland de övriga närliggande hällarna märks Litsleby med en ca 2,3 meter lång spjutbeväpnad man, "Spjutguden", och Aspeberget med en plöjningsscen, ett antal oxar och skepp. Hällen vid Fossum ligger en bit från de övriga. Den kännetecknas av en mer sammanhållen och konstnärlig komposition. Kanske är den gjord av en enda ristare. Hällristningarna har i modern tid fyllts i med röd färg för att göra dem tydligare. Det är inte känt om de var målade från början. (Hämtat från Wikipedia)
Bild från Hovåsristningen. Allan Bernving studerar hällristningar. En hällristning är en samling symboler, figurer och avbildningar som är inhuggna på berghällar eller lösa klippblock under forntiden. Figurerna har som regel aldrig ristats, utan snarare knackats eller huggits in i bergytan med olika typer av knackstenar eller under järnåldern skarpa huggjärn. Hällristningar uppträder i olika kultursammanhang över hela världen. De största koncentrationerna har återfunnits i Afrika, Skandinavien, Sibirien, Nordamerika och Australien. De äldsta funna hällristningarna finns i Afrika och har daterats till mer än 20 000 f. Kr. Av naturliga skäl finns de största hällristningslokalerna där det funnits tillgång på lättbearbetat sten som sandsten. I många fall målade man också på släta bergytor, så kallade hällmålningar. De äldsta fynden har gjorts i grottor där berget inte varit vattenförande och som skyddats från väder och vind och därför kunnat bevaras 10 000-tals år. (Hämtat från Wikipedia)
En man som studerar hällristningar. Hällristningsområdet i Tanum är ett område i Tanums kommun i Bohuslän där man funnit flera berghällar med stora mängder hällristningar från bronsåldern. Runt den största av dem, Vitlyckehällen, är Vitlycke museum uppbyggt. Hällen har närmare 300 inhuggna figurer och ca 170 skålgropar. Den kanske mest berömda scenen bland alla Tanums hällristningar, "Brudparet", finns här. Bland de övriga närliggande hällarna märks Litsleby med en ca 2,3 meter lång spjutbeväpnad man, "Spjutguden", och Aspeberget med en plöjningsscen, ett antal oxar och skepp. Hällen vid Fossum ligger en bit från de övriga. Den kännetecknas av en mer sammanhållen och konstnärlig komposition. Kanske är den gjord av en enda ristare. Hällristningarna har i modern tid fyllts i med röd färg för att göra dem tydligare. Det är inte känt om de var målade från början. (Hämtat från Wikipedia)
Bild på Hovåsristningen. En man studerar hällristningar. En hällristning är en samling symboler, figurer och avbildningar som är inhuggna på berghällar eller lösa klippblock under forntiden. Figurerna har som regel aldrig ristats, utan snarare knackats eller huggits in i bergytan med olika typer av knackstenar eller under järnåldern skarpa huggjärn. Hällristningar uppträder i olika kultursammanhang över hela världen. De största koncentrationerna har återfunnits i Afrika, Skandinavien, Sibirien, Nordamerika och Australien. De äldsta funna hällristningarna finns i Afrika och har daterats till mer än 20 000 f. Kr. Av naturliga skäl finns de största hällristningslokalerna där det funnits tillgång på lättbearbetat sten som sandsten. I många fall målade man också på släta bergytor, så kallade hällmålningar. De äldsta fynden har gjorts i grottor där berget inte varit vattenförande och som skyddats från väder och vind och därför kunnat bevaras 10 000-tals år. (Hämtat från Wikipedia)
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.