Skyberg. Runsignum Vg 133
Från 299 kr
Åkersberg. Runsignum Vg 39
Eksjö kyrka. Runsignum Sm 130
Kopia av den större Jellingestenen på Domplein i Utrecht. Den större Jellingestenen DR 42 är svår att tidsbestämma, men troligen rest mellan 960 och 985 av Gorm och Tyras son Harald Blåtand i Jelling till minne över föräldrarna. Stenens inskription berättar samtidigt om Haralds egna bedrifter. Han enade Danmark och gjorde danskarna till kristna. Stenen har tre olika sidor. Den ena har runor ingraverade och på den andra är ett stort fabeldjur, troligen ett lejon. På tredje sidan är en bild av den korsfäste Jesus. Stenen står ungefär på sin ursprungliga plats mitt emellan de två gravhögarna i Jelling. Det råder dock inget tvivel om att stenarna har flyttats, då det vid utgrävningarna på 1940-talet påvisades att en av gravarna på kyrkogården delvis låg under stenen. Stenen har också rests någon gång efter att den varit omkullvält. Haralds runsten är 2,43 meter hög, väger cirka tio ton, och lär ha tagit över ett år att rista. Senare undersökningar har visat att runorna ristats vid tre olika tillfällen. Så är till exempel delen om Haralds kristnande tillagd efteråt. Stenen är utsmyckad med djurornamentik på ett sätt som kallas Mammenstil, efter gården Mammen på Jylland. Mammenstilen är detsamma som Jellingestilen. Vad gäller tillhuggningen av stenen bär den tecken på västeuropeiska influenser. I motsats till den traditionella nordiska, med djupa inhugg i hård granit, har denna sten huggits loss, så att drakslingan och övriga utsmyckningar har en plan relief. Det är en teknik som man använde till mjukare sandsten i bland annat Tyskland och England. Reliefer i nordisk stil är annars utförda i kalksten eller sandsten. Den enda direkta europeiska parallellen är irländska granitkors. Själva runinskriften är också utförd efter västeuropeisk tradition, istället för den traditionella lodrätta eller bandformade texten har denna sten text i vågrätta linjer. Detta följer latinsk form och efterliknar därmed ett dokument nedskrivet på pergament. Preben Meulengracht Sørensen har påpekat, att detta markerar en förändring beträffande det sätt runstenen användes till. Traditionellt hade inskriftens ändamål varit att beskriva och hålla fast, men denna sten hade ett kommunicerade ändamål; den skulle berätta kungens budskap. Texten lyder på nusvenska "Harald kung lät göra dessa kummel efter Gorm, sin fader, och efter Tyrvi (Thyra), sin moder. Den Harald som lagt under sig hela Danmark och Norge och som kristnade danerna."
Planteringsförbundets Park. Ballersten är en stor sten, som vid järnvägsbygget måste vräkas från sin ursprungliga plats vid Ranten. Den låg på hemmanet Ballersten nära "Lilla undergången". Namnet betyder enligt Ivar Lundahl i Falbygden 1, utan tvivel "en sten, som ballrar", en som så att säga gör väsen av sig, det vill med andra ord säga en jättestor sten eller en "baddare"till sten. I beskrivning över Falköping gör fil. dr. Carl Werner, Lund gällande, att stenen skall ha fått sitt namn av att den legat så, att den ballrat, d.v.s. skakat när man rört på den. Men även om den legat i labilt jämviktsläge vill det nog till starka karlar till att skaka det meterstora stenblocket. Den anses vara en från bronsåldern härstammande offersten. Den kallas därför också Ballerstenen. Den har förutom en rännformig fördjupning runt hela övre kanten ett antal skålformiga fördjupningar, s.k. älvkvarnar. Då järnvägen byggdes vid Ranten flyttades stenen 1858 från angivna plats till nordöstra vinkeln mellan Smedjegatan och Bangatan.
Den låga byggnaden i förgrunden med formarna är betongpelare och balkar till garagen och övriga ytterväggar, som var av fasadtegel och mellanväggar halvstensw murtegel. De sju garagen var placerade över panncentralen. Den höga ställningen var arbetsställning för skorsten till panncentralen. Stegen på hörnet var för persontrafik, sådana förekom på alla trähissar och ska vara försedda med ryggskydd. Materialet till skorsten hissades upp med ett hisspel på marken och en galge i toppen på ställningen. Kärrorna fick styrning mot ställningen av vertikala brädor som är synliga vid hörnet på andra sidan ställningen. Ställningsplankan flyttades upp allteftersom murningen blev färdig och översta ställningslaget är helt "inplankat", vilket visar att skorstenen är färdigmurad. De mörka partierna i mitten av ställningen är skorstensmuren. Byggnaden till vänster har beteckningen Hus C och är murad av "Durox" gasbetongblock och två trappuppgångar med 12 lägenheter i första och andra våning samt fyra på vindsvåningen.
Odins flisor. Odens flisor består av två mäktiga kalkstensflisor, 2,5-3,0 meter höga. Enligt sägnen var det ursprungligen en enda sten men den sprack när Oden stack sitt svärd genom stenen för att tjudra sin häst, Sleipner. De höga kalkstensflisorna är en del av ett gravfält med ett 40-tal gravar. I början av 1900-talet gjordes en arkeologisk utgrävning där sex gravar undersöktes. Man fann skelett av tre människor, en vuxen och två yngre individer samt enkla vardagsföremål. (Uppgifterna är hämtade från Wikipedia)
Grav utförd i grå kalksten på Gamla kyrkogården. Höjd: 108 cm, bredd 62, 55, 24 cm, tjocklek: 9 cm. Runt stenen löper ett 4 cm brett, räfflat band. Text: "Härunder förvaras stoftet af konungens trotienare premier lieutenanten vid kongl mai:ts flotta och chefen vid 2 Ölands compagnie Niclas Fehr född i Carlskrona den. iunii 1773 död uti Calmar 8 mars 1830 Dav: Ps: 90. v.12."
Gravsten utförd i grå kalksten på Gamla kyrkogården. Längd: 213 cdm, bredd:: 143 cm. I hörnen finns rundlar med diametern 18,5 centimeter. I de båda övre är änglahuvuden. I nedre vänstra - timglas, i nedre högra - dödskalle med benknota. Runt stenen löper ett 13 centimeter brett band utan text. I mitten finns en oval lagerkrans, 57x43 centimeter, bredd 5 centimeter. I kransen text: Hir under Ruhet Schiffer Albreth Hingstman anno 1679 den 11 marti.
Vånevik hade i många år en omfattande stenindustri där man tillverkade allt från gatsten till pelare till offentliga byggnader. Stenen gick på export till hela världen och ingår bl a i parlamentshuset i Caracas. Även i Sverige användes den röda graniten i såväl offentliga som privata byggnader som t ex Stockholms konserthus och Tjolöholms slott. Brytningen upphörde helt på 1950-talet och idag är de stora brotten vattenfyllda. Ett museum finns.
Abrahamstorpsstenen Denna sten fördes till Dagsnäs 1792 från sin ursprungliga plats, vid gården Abrahamstorp i Barne-Åsaka socken. Idag står den stora stenen, 2,5 m hög och 1,05 m bred, utefter grusvägen som går ned förbi Bränneriet och ut över fälten. ca 5 meter från grusvägen vid skogskanten. "Björn reste denna sten efter Tjod, sin bolagsman. Gud hjälpe (hans) själ och den heliga Sankta Maria".
Stationen öppnades 1877. Tvåvånings stationshus i tegel. Expeditionslokalerna och väntsalen utökades 1905 och därmed flyttades tjänstebostaden för stationsföreståndaren till andra våningen. Mekanisk växelförregling . Stationen öppnades 1.9.1877. Endast hållplats fram till 1881 då ett provisoriskt stationshus uppfördes. Kombinerad poststation från 15.9.1877. Nytt stationshus uppfört 1886, tillbyggt 1906 och ytterligare ombyggt 1936. Lokstall för tio lok år 1945. Strax norr om stationen står den sk Pella-stenen till minne av en banvakt som blev påkörd där
Stationen öppnades 1877. Tvåvånings stationshus i tegel. Expeditionslokalerna och väntsalen utökades 1905 och därmed flyttades tjänstebostaden för stationsföreståndaren till andra våningen. Stationen öppnades 1877-09-01. Endast hållplats fram till 1881 då ett provisoriskt stationshus uppfördes. Kombinerad poststation från 1877-09-15. Nytt stationshus uppfört 1886, tillbyggt 1906 och ytterligare ombyggt 1936. Lokstall för tio lok år 1945. Strax norr om stationen står den så kallade Pella-stenen till minne av en banvakt som blev påkörd där . Landeryd hus 1
Folsberga. U 719.
Linsunda. U 734.
Granby. U 338.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.