Floda 226:1
Från 299 kr
En från äldre tid sparsamt förekommande vy mot Linköping. Fotograf Didrik von Essen hade för denna tagning placerat sig på den så kallade Landshövdingejorden i Kallerstad och riktat kameran rakt västrut. Bilden är odaterad men kan preciseras till 1913.
En rå avbildning före beskärning och med fotografens retuscher väl synliga. Fotografen var i detta fall Maria Tesch med långvarig verksamhet i Linköping. Just denna tagning finns upptagen i hennes register över beställningar under åren 1910-1916. Dock utan preciserad datering. Kvinnan noteras i samma liggare som fru Carlstam, Torggatan 4. Trots uppgifterna har hon inte vidare identifierats.
Ett vardagligt motiv från Linköping 1927. Bakom kameran stod den fotointresserade, nu pensionerade, generalmajoren Fritz Lovén, som gärna dokumenterade förändringar i sin hemstads stadsbild. För denna tagning var det sannolikt det nyinvigda Delfinpalatset som tilldrog hans intresse. I ögonblicket fick han även med en del av Trädgårdstorget i förändring. Det nyuppförda huset hade placerats vid sidan av gatusträckningen och öppnat upp torgets yta och som nu kunde göra platsen rektangulär.
Överste Fritz Lovén var vid sidan av sina militära uppdrag en flitig fotograf. Som sådan i Linköping var höjden vid utsiktstornet Belvederen en flitigt besökt plats. Härifrån har han tagit en rad plåtar över staden som berikar vår kunskap om Linköpings utveckling omkring förra sekelskiftet. Just denna tagning visar utsiktsplatsen och hans assistent, som enligt uppgift i huvudsak var överstens hästskötare. Vi saknar dessvärre hans namn. Fototiden uppskattas till 1890-talets mitt.
Rantzaumonumentets avtäckning. Stenen invigdes av prins Carl den 26 juni 1938 till minne över danske fältherren Daniel Rantzau som stupade här 1569, men också för att stenen "i alla tider kunna bära vittnesbörd om att fred råder och alltid skall råda mellan Danmarks och Sveriges folk." som prinsen sa i i sitt invigningstal. Närvarande var prins Harald av Danmark liksom högre svenska och danska militärer. Stenen är omkring tre meter hög och en meter bred. Själva reliefen med Ranzaus bild är ca en halv meter hög och placerad så att han ser mot Varbergs fästning. Den latinska inskriptionen nedtill betyder "Skilda öden vid skilda tider" (Diverso tempore diversa fata). På grund av det strategiska läget vid Varbergs fästning har klippan flera gånger under historien använts för att ställa upp artilleripjäser vid belägringar av slottet. Under 1800-talet kallades platsen för "Daniels klippa" och 1861 lät Leonhard Fredrik Rääf där hugga in ett kors och namnet Daniel Rantzow (alternativ stavning); nu vid monumentets fot. Redan 1913 kom idén upp att resa en monument över Rantzau men föll i träda tills byggmästare A. Tell i Kungsbacka återupptog saken. En insamling skedde 1936 i Danmark och Varbergs stad ordnade med platsen. Vid invigningen uttryckte Varbergs stadsfullmäktiges ordförande, riksdagsman Sven Larsson, att staden med stor glädje emottog minnesstenen och lovade att vårda den väl.
En tagning med brister. Värdet bottnar i att platsen kan lokaliseras och att de bägge flickorna namngivits. Central-Hotellet låg vid norra änden av Repslagaregatan, gränsande mot Järnvägsparken. Flickorna sitter i kanten av parken och vi ser hotellets baksida. Huset invid dem kom senare att byggas till och sammanbyggas med hotellfastigheten. Allt är idag sedan länge rivet. Flickornas närvaro förklaras av att de bodde i området, döttrar till överste Wilhelm Reuterswärd och Carolina af Robson. Kristina och Eva var deras namn, födda 1884 respektive 1885. En uppskattning av systrarnas åldrar vid tiden torde ge en datering omkring 1892-95.
"Min bostad, Klostergatan 12", upplyser kuvertets påskrift för denna tagning. Efter en genomförd adressändring i Linköping hamnar vi på dagen gatunummer 54 och dåtidens kartmaterial upplyser om husets läge in på gården nära Trädgårdsföreningens växtcentrum. Huset var således ett exempel på den utvidgning av staden mot söder som blev möjlig efter Drottninggatans utläggning vid mitten av 1800-talet. Utmed gatans södra sida fylldes tomterna snabbt med ståndsmässiga hus och utvecklingen kom att fortskrida med exempelvis en förlängning av Klostergatan. Vid Klostergatan 54 kom gatuhuset att dröja till några år in på 1900-talet och då var bildens gårdshus sedan en tid redan på plats. Sannolikt som en planerad förtätning av området. Vems "bostad" som påskriften avsåg måste vi dessvärre lämna obesvarad. Foto omkring 1910.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.