Frimärke ur Gösta Bodmans filatelistiska motivsamling, påbörjad 1950. Frimärke från Tyskland, 1955. Motiv av Oskar von Miller 1855-1934. Elektro-ingenjör, Ledare av A.E.G. 1884-1890. Elektrifiering av Bayern. Grundare av Deutsches Museum i München 1925. -100-årsminne av hans födelse: 1855-1955-
Från 299 kr
Fem män sitter runt ett fyrkantig bord i ett rum och spelar kort. Mannen till vänster är möjligen S Miller. På väggen bakom dem skymtar en karta över Europa.
Stensättning av Varbergsvägen. Stående fr.v. Olle från Forserum var stöttare (stötte med jungfru), WISÈN Stig plockade fram gatsten, ANDERSSON "Attarparn" Karl körde fram gatsten, NILSSON "Villes-Erik" Erik plockade fram gatsten och JOHANSSON Axel var stöttare. Sittande fr.v. BENGTSSON Bengt, WISÈN Viktor (far till Stig W) och JOHANSSON Karl satte gatsten. Olle fr. Forserum och B Bengtsson var inlånade stensättare.
Kv. Sigyn nuvarande Ägir, Bangatan 10. Rantens stråhattfabrik i gamla slakteriet, senare Skinn-Villes lager vid Bangatan 10 1908. Från vänster: Edit Johansson, Greta Hedström, Stina Fahlström, Elin Wohlin, Agnes Eriksson, Cecilia Swahn, en tysk modist, Ebba Lidén, Willy Berggren, Maria Persson, Tekla Swahn, Asta ?.
Inbjudan till kalas ute på Bondbönerikets ö i sjön Alstern väster om Filipstad år 1921. Paret som bjuder in var ägare till Rosendahls bläckfabrik. Mera info finns på Filipstads gilles hemsida.
Bilden tagen 1961 när familjen Joyce och Gilles Poire med barnen Debbi, Derek, Michele och Marcel var hemma i Ed Bollstabruk och hälsade på Joyce pappa Bernhard Dahlberg, som flyttat hem från Canada efter många år.
Frimärke ur Gösta Bodmans filatelistiska motivsamling, påbörjad 1950. Frimärke från Tyskland, 1955. Motiv av Oskar Von Miller, (1855-1934). Tysk ingenjör och pionjär inom energi, elektroteknik och vattenkraftens område. Skapare av Deutshen Museums i Munchen, minnesmärke över naturvetenskapens och teknikens storverk. Bidrog till tillkomsten av det Tekniska museet i Stockholm, blev hedersledamot. Invaldes 1925 som ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien i Stockholm. "Förstadagsbrev".
Pälsklädda män i bil. 8 februari 1911. Bilen på bilden är en Frayer-Miller från ca 1909, utrustad med en 4-cylindrig luftkyld motor. Den hade registreringsnummer T1 och ägdes av Pontus Lindström från Örebro. Bilden är tagen i samband med KAK:s Vintertävling 1911.
Al Millers orkester, fyra män med musikinstrument och en kvinna. Karl Erik Lundqvist, banjo och gitarr, född 1918. Folke Kalén, trumpet, född 1910. Algot Johansson, kapellmästare, piano och dragspel, född 1910. Anlitad som ackompanjetör. Eng.: Södra Folkparken, Örebro. Maj Ander, vokalist. Tage Höglund, slagverk, född 1921. Har haft egen orkester under namnet "Håkans Gäng". Repertoar: modern och kulturell dansmusik samt lättare underhållningsmusik. Eng.: Örebro med omnejd.
Fotografi. Grekiska flickor.
Bakre raden i mitten: Maria Natalia Sander (g. Berggren). Maria växte upp i Skara (Skara Gilles årsbok 82/83) och gick tidigt till Frälsningsarmén, där den äldre systern Elin också var engagerad. Maria tjänstgjorde så småningom som slumsyster (löjtnant) i Göteborg och Stockholm. Född 1890, död 1976.
Porträtt av operasångaren Gustaf Sandström. Född den 7 juni 1826 i Klockaregården, Linköping som son till organisten Nils Peter Sandström och Christina Maria Rosengren, samt bror till kompositören Carl Israel Sandström. Studerade vid Linköpings trivialskola och gymnasium innan han gick med i Anders Gustaf Wallins resande teatersällskap under åren 1845-1851. Efter detta reste han till Danmark där han utbildade sig i sång hos Henrik Rung vid Det Kongelige Teater i Köpenhamn. Han var med i danskt sångsällskap en tid innan han återvände till att uppträda med det resande teatersällskapet, nu lett av Oscar Andersson som sommaren 1853 hyrde Humlegårdsteatern i Stockholm. Sandströms sångröst i Johann Nestroys sångfars Talismanen eller De bägge rödhåriga i rollen som Titus Brandstock väckte uppmärksamhet hos Kungliga Teaterns direktör, friherre Knut Filip Bonde. Han erbjöds därför att debutera vid den kungliga operascenen den 25 november samma år i rollen som Miller i Nürnbergerdockan. Detta uppträdande gav honom stor framgång och även anställning vid den Kungliga teatern. De kommande 22 åren uppträdde han i en mängd stora roller, bl.a. Ashton i Lucia di Lammermoor, Jakob i Josef i Egypten, Capulet i Romeo och Julia och många fler. Sandströms sista uppträdande skedde den 18 augusti 1875 som Valentin i Faust där han i rollen yttrade de kusliga orden jag dör som en käck soldat. Två dagar senare tog Gustaf Sandström livet av sig med hjälp av en revolver, detta efter att ha lidit av nedstämdhet och hypokondri under en längre tid.
Lundberg i "Alperna", botanisk trädgård öster om prästgården. Spänstigheten och ungdomligheten han besatt ända till sin död tillskrev han själv allt det friluftsliv han idkat särskilt i sökandet efter sällsynta växter. Somliga hade väl svår att förstå L:s intresse för spiritism, men f. ö. hördes aldrig några andra omdömen om filantropen än "den snälle L". Se: Kjell Kolthoff: "Mitt liv i naturen". Skara Gilles årsbok 1970, sid 21 om skräddareåldermannen B. Lundberg. En söndag då Bernhard L. lämnade prästgården efter Gustava, kom ett par av vägens vandringsmän uppför prästgårdsbacken, hälsade och undrade om det möjligen gick att få något ätbart. Lundberg var sent ute, men sade åt dem att ta för sig i skafferiet, om det fanns något. Efter gudstjänstens slut var matgästerna försvunna, så också söndagsköttbullarna. Men potatis och "krösamos" fanns förstås! Som exempel på hur "prästen" Lundberg sällan försummade att ge "vetenskapsmannen" Lundberg tillfälle att göra observationer och samla, kan berättas om ett dop i Mäloset. Så snart förrättningen var över fick Gustava hjälpa sin make att rulla upp byxorna och ta på honom stövlar för att han skulle kunna ge sig ut på Kroksjöns mader och stränder. Till Jenny Lundberg (maka till Jonas L. Töreboda) yttrade B. L. en gång : "Du ska inte gå till kyrkan för att höra mig predika. Det är nog bättre att du går ut i naturen och tar emot den predikan som där bjuds". Vid sin avskedspredikan uppehöll sig L. vid livet efter detta och berörde tydligen också de "kontakter" han haft med de hädansovna. Reprofotograf: Gunnar Berggren.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.